Lucius har något i görningarna och Voldemort blir misstänksamt.
Nu blir de dramatik i Dolder Huset!
Kapitel 9
Anxiety and action…
3 november 1979
Hela natten hade Lucius varit nere, han bestämde sig för att något måste göra, och han skulle planera det noga. Han skulle rädda Clowe, men hur? Han var även ängslig för hur Cissy skulle klara en ny graviditet, hon som mått så dåligt och varit sjuk och fått missfall alla de andra gångerna. Skulle det bli samma sak igen? Lucius satt vid frukostbordet och tänkte. Cissy satt mitt i mot sin man med en rykande kopp te. De sa inte mycket till varandra. Stämningen i Malfoy herrgården var med tystlåten än vanligt.
Clowe hade somnat med rysningar i kroppen vaknade med samma känsla. Hon vaknade tidigt och såg att Voldemort låg bredvid henne. Han var vaken men han hade legat kvar bredvid Clowe i alla fall.
"Godmorgon Clowe" sa Voldemort med ett hånande leende. Clowe nickade svagt.
"Godmorgon min herre" sa hon lite nyvaket. Voldemort reste sig från sängen och gick sakta bort till dörren.
"Frukost, Clowe" sa Voldemort kort. Clowe reste sig motvilligt och klumpigt från sängen. Hon följde tyst efter Voldemort ner till matsalen. Bellatrix log "Godmorgon min herre" sa hon och bugade sig djupt när hon serverade frukosten. Bella var på väg att gå när Voldemort harklade sig och Bella vände sig om. Voldemort stirrade på henne. Bella suckade och såg sen på Clowe, "Godmorgon Clowe" sa hon kyligt och försvann. Clowe satt med tungt hjärta och åt sin frukost, hon kollade knappt på Voldemort. Voldemort däremot släppte inte Clowe med blicken. Han gillade att se Clowe bedrövad, sorgsen, med försök till mod och tapperhet. Det några av det saker som fascinerade honom. Han gillade att se människor lida och speciellt de så kallade "goda" människor. Clowe verkade utåt vara en skörkvinna som inte hade mycket till mod eller inre styrka, men det tog man fel på. Voldemort hade ganska omgående insätt att Clowe var mer än han räknat med. De hade genast blivit mer underhållande att göra hennes liv till en mardröm.
"Clowe, kom vi ska gå ut på en promenad" det var Voldemort som talade till sin fru ett tag efter frukosten. Clowe log milt.
"Det låter lockande min herre" sa hon och bugade lätt.
"Bra, raska på vi har inte hela dagen på oss" sa han sen lite snäsigt. Clowe nickade följde med till hallen där Bella gjorde följe med sina två överordnade. Voldemort tog armkrok med Clowe när det gick och höll sin trollstav i sin andra hand. Bella gick strax bakom också med trollstaven i beredskap. Clowe kände sig nästan som kriminell.
"Nå Clowe hur tycker du ditt år hos mig har varit?" undrade sedan Voldemort och överdrev sin vänlighet.
"Min herre, den har varit ja, jag vet inte vad jag ska säga… Det finns inte ord för det" sa Clowe och det var sant. Hon kunde inte sätt ord på hur omtumlade och fullt av sorg året varit. Hon ville inte låssas om hennes tvivel, sorg och smärtor men sanningen var den att det varit långt ifrån ett lyckligt år. Voldemort flinade bara hånfullt och frågade Clowe om några av hans spörsmål bara för att höra hennes åsikt. Inte för att han brydde sig om den utan för att han var nyfiken. Om vad hon verkligen tyckte om hans verksamhet.
Ett par timmar senare satt Clowe åter igen på sitt rum. Promenaden hade fått bort hennes huvudvärk och hon var glad att fått sträcka på benen. Hon satt nu och såg sorgset ut genom fönstret. Hon vill därifrån, hon hatade instängdheten, brist på socialt umgänge och att inte få vara ensam. Bellatrix satt såklart i rummet tillsammans med henne, men hon inte till mycket socialtumgänge då hon bara satt tyst och stirrade på Clowe, om hon inte sa något elakt eller spydigt. Natten kom svepande över dem och Clowe gjorde sig i ordning för att sova. Hon väntade på att Bellatrix skulle bli avbytt av Voldemort, men han kom inte. Hon la sig ner i sängen och blundade, hon skulle sova och var trött.
Det knakade på dörren, Clowe brydde sig inte trodde bara att det var Voldemort. Men in kom hennes bror Lucius i sin svarta mantel.
"Gå Bella, jag stannar hos min syster" sa Lucius kyligt och Bella gäspade och försvann. Clowe satte sig upp helt oförstående
"Lucius vad gör du här?" sa hon barskt. Lucius satte sig ner bredvid sin syster. "Om du vill ska jag ta dig här ifrån" sa han nästan viskande. Clowe såg förvånat på sin bror, hon kunde inte tro det hon hörde.
"Vad har du gjort med min bror Lucius?" sa hon kyligt och ryggade tillbaka. "Det är jag Clowe, jag är ledsen för jag tvingat in dig i detta och jag är villig att ta dig här ifrån" sa Lucius och började bli otålig. Clowe förstod inte vad som hände men hon vill därifrån.
"Hur då, kan du ta mig härifrån?" undrade hon tveksamt. Lucius nickade.
"jag ska i alla fall försöka" sa han övertygande. Clowe nickade och hon rest sig upp, Lucius följde hennes exempel och de gick mot dörren.
De gick sakta ner för trappan men ljudlöst för att inte höras. Clowe blev nervös då barnet började sparka när dem kom ner för den första trapphalvan. Lucius såg ormen Nagini stirra på honom och Clowe innan den slingrade sig vidare till vardagsrummet. Clowe tog förvånat Lucius hand, hon hade inte hållit i den på åratal. De kom ner till hallen och Lucius öppnade försiktigt dörren. Dörren knakade och Clowe kunde höra steg, hon var så nära sin frihet. Lucius drog med Clowe ut och dem skyndade så fort Clowe kunde ner mot tomtgränsen så de kunde transferera sig iväg. Voldemort som hört dörrknaket och hört Nagini varna honom skyndade ut genom dörren. Han såg Lucius och Clowe på väg ner för gårdsplanen. "LUCIUS MALFOY" röt Voldemort, Clowe tittade bak och såg Voldemort, Lucius tittade inte bak utan försökte skynda sig mera istället. "Crucio" skrek Voldemort och riktade trollstaven mot Lucius. Lucius träffades i ryggen och föll framstupa ner på marken och vred sig i plågor. Clowe skrek till när hon såg Lucius och såg sen bort mot Voldemort. Voldemort fokuserade på förhäxningen och började gå mot Clowe och Lucius. Bella kom springande ner för gårdsplanen då hon hört Voldemorts vrål och gick sedan sakta bakom honom.
"Bella ta med Clowe in meddans jag tar itu med din svåger" befallde Voldemort spydigt med arg röst. Lucius vred sig i plågor och såg sorgset mot Clowe.. "Neeej" skrek Clowe meddans hon fördes tillbaka mot Dolder huset. Voldemort avbröt förtrollningen och kastade en ny som band Lucius med tjocka rep. Voldemort kallade på två dödsättare det var Mr Crabbe och Mr Goyle.
"Crabbe, Goyle för in Malfoy till huset, NU!" Befallde han. Snart var dem alla i huset. Clowe satt på sängen och grät, hennes ända chans till frihet var borta och hennes bror, hon vill inte tänka på vad som skulle hända Lucius nu. Hur kunde de gå så fel? Clowe insåg att hon inte hade någon chans till frihet. Hon var dömd till detta förtryckta liv.