KAPITEL TIO

It's time for another meeting

Hermione sjönk ner i en av fåtöljerna framför brasan och slängde med en suck väskan bredvid sig på golvet. Malfoy visste inte vad som hade hänt, men hon måste ha misslyckats med minnesförtrollningen eller något för när hon gick förbi honom på vägen ut ur klassrummet såg hon honom sitta med huvudet lutat i händerna och hon kunde ha svurit på att han försökte leta reda på sin förlorade morgon. Det fick bara inte ske. Vem visste hur Malfoy, skolan största smutsskallehatare skulle reagera när han fick veta att han spenderat en natt tillsammans med henne!? Visserligen var det inte en hel natt. Snarare en halvtimme, max en timme. Men ändå! Det måste finnas något hon kunde göra… Beslutsamt reste hon sig upp och tog sig en närmare titt på böckerna i hyllorna framför henne. Kanske det fanns någonting där som kunde hjälpa henne? Efter några minuters sökande drog hon fram en tjock gammal bok som såg ut att ha stått orörd i flera årtionden.

"Bingo!" sa hon när hon såg titeln som löd "Hur du lättast får det du önskar var ogjort att bli det". Hon satte sig återigen ner i fåtöljen för att leta reda på det hon behövde. Nästan omänskligt snabbt hittade hon rätt sida och slog igen boken efter att snabbt ha läst igenom instruktionen. Med snabba steg gick hon uppför trappan och in i Malfoys rum.

Yrseln hade lättat, men han hade fortfarande ont i huvudet. Kanske att han borde gå till Madame Pomfrey? Men han slog snabbt bort tanken. Dit var det bara fegisar och veklingar som gick. Smutsskalleälskare och blodsförrädare som Potter och Weasly -. Han hejdade sig i tankegången. Han skulle detta år komma att tillbringa mer tid än någonsin annars tillsammans med Granger. Och hans föräldrar skulle få reda på det. Om de inte redan visste om det. Han kunde bara tänka sig hur de skulle reagera… Fast om man bortsåg från det så tyckte han nog inte att det skulle bli så farligt ändå. Det hade varit värre om hon inte förändrats så mycket. Men nu. Hon hade ju faktiskt förvandlats till en riktig snygging när allt kom omkring. Och om han nu hade ' lite skoj' med henne, vem skulle få reda på det? Hon skulle ju knappast våga berätta det för någon… Han snubblade till, och tog tag i en rustning för att dämpa fallet. Fast… det var nog inte någon bra ide egentligen. Han hade ju faktiskt lärt sig något av alla år som Slytherins okrönte kung och flickmagnet. Det var skönast om de var med på det båda två… Tankarna for in på ett annat håll igen. Alla nätter han spenderat tillsammans med de där flickorna ville han inte tänka på nu. Faktum var att han fortfarande kände av eldwiskeyn. Han måste ha fått i sig ordentligt med dricka igår… Då var det kanske inte så konstigt att han inte mindes något ändå.

Han tittade upp och insåg plötsligt att han kommit fram till prefekttornet. Han mumlade fram lösenordet och klev in. Där inne var det så gott som tomt sånär på Grangers skolväska som låg slängd vid foten av den ena fåtöljen. Nyfikenheten tog över och han tog upp den, öppnade den och kikade in. I samma ögonblick som han stack ner handen i väskan klämdes hans fingrar fast hårt i någonting och han skrek högt. Väskan for i golvet med en duns och han drog upp handen. Tre av fingrarna på högerhanden satt fast i någon konstig anordning av metalltrådar fastsatta på en träbit. En stor fyrkantig böj av metalltråd hade klämt fast hans hand mellan den och träet, och det gjorde otroligt ont. Antagligen en sån där förbannad mugglaruppfinning tänkte han för sig själv när han ilsket försökte få bort den med hjälp av den vänstra handen. Att det låg en trollstav i hans ficka hade han inte en tanke på. Han svor högt och hörde samtidigt en dörr öppnas på avsatsen ovanför. Granger kom ut ur hans rum. Och hon såg väldigt skyldig ut.

"Vad gjorde du där inne!?"

"Eh, gick fel.."

"Igen?" Han kämpade med handen samtidigt som han kände nyfikenheten spridas igen. Vad gjorde hon inne i hans rum? Så kom ilskan. Hon hade ingen rätt att snoka!

"Jaaa.."

"Det tog alltså fem minuter för dej att inse att du gått fel?" hans röst dröp av sarkasm.

"Ehm.. Jag.. Jag måste göra läxan i örtlära nu." Sa hon och gick snabbt in på sitt eget rum.

Efter några minuter kom hon ut igen och med en rosa ton på kinderna mötte hon Malfoys blick där han stod med hennes skolväska vid sina fötter.

"Glömde du något eller?"

Hon svarade inte. Satte bara näsan i vädret, slängde lite med håret och gick med snabba steg nerför trappen. Väl framme vid Malfoy drog hon fram staven och han ryggade ofrivilligt tillbaka. Alla de gånger hans far och inte att förglömma Lord Voldemort hade kastat en förbannelse över honom hade gett sina spår. Hon tycktes dock inte märka det utan mumlade något nästan ohörbart och saken som klämde åt hans hand släppte genast. Han tog sig snabbt om handen och gned den för att återfå känseln i den.

Hon böjde sig ner utan så mycket som en blick på honom och började plocka ihop sina skolböcker varav några trillat ur väskan när den föll ner på golvet. Sedan kom hon snabbt på benen och plötsligt var deras ansikten bara några centimeter ifrån varandra.

Utan att tänka sig för böjde han sig fram och kysste henne. Till hans förvåning stretade hon inte emot alls, utan besvarade den genast. Deras rörelser matchade varandra perfekt och det förvånade Malfoy att hon visste exakt vad hon skulle göra för att han skulle tråna efter mer. Någonting i hans inre började röra på sig. Någonting som hade hänt förut. Något han glömt men som han borde komma ihåg… Plötsligt verkade hon komma tillbaka till verkligenheten, för hon blev alldeles stel i hans armar. Så tog hon några steg bakåt och stirrade på honom innan hon sprang uppför trappen för att smälla igen dörren bakom sig. Rätt dörr den här gången, tyvärr.

ni vet ju vad man brukar säga. "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". Måste nog säga att det stämmer när det gäller den här fanficen. Jag har haft det här kapitelt ända sedan jag uppdaterade det förra, men jag typ glömde bort det. Förlåt ! var helt övertygad om att jag lagt ut det jag skrivit. nu är det gjort däremot. Men jag har påbörjat ännu ett kapitel. även om det antagligen inte kommer att läggas ut än på läääänge. men det är i alla fall påbörjat. ni får ge er till tåls och läsa det som finns om och om igen :) sen så skadar ju aldrig lite tjat ;) det som fick mig att komma på att jag hade detta kapitel var ett liten hm.. påminnelse av cia veloria så tacka henne :)

nu ska jag försöka ta itu med skolan, har ett nationellt prov i mattenästa vecka.. känns jobbigt ! kankse att jag skriver lite också (a)

tack till alla som kommenterar i alla fall :) !