Nu tycker jag nästan jag är snabb på att uppdatera ;D Tack för alla kommentarer! :D Ni är bäst!

Kapitel 10

Sjuk

Nästa dag var Hermione sjuk, men hon ville inte gå till sjukhusflygeln än. "Varför ska man gå dit om man bara har en vanlig förkylning?" hade hon frågat honom. Han hade bara svarat att hon kanske blev av med förkylningen fortare om hon fick något elexir mot det. Men då hade hon svarat honom att förkylningen ändå snart skulle gå över, och då gjorde det ändå ingenting om hon fick lite vila från skola och läxor. Hermione Granger ville ta en vila från läxor och skola? Han hade inte trott sina öron.

Draco gick till sjukhusflygeln en vända framåt kvällen i alla fall för att få några tabletter mot hennes höga feber. När han var hos madam Pomfrey fick han också reda på att nästan halva skolan var sjuka, och mestadels eleverna i år sex och sju. Det fanns även några från femte årskursen, men det sades att de bara spelade för att alla andra var sjuka. Och då hade dem två orsaker till varför dem gör det. Anledning ett; slippa plugga till GET-proven och då ha en anledning till varför dem inte kan någonting eller anledning två; bara slippa hundratals läxor. (Anledning nr ett var mest populär) Annars var dem bara sjuka i en vanligt trollkarls-sjukdom.

Men det som Hermione låg i var ingen vanlig trollkarls-sjukdom, inte de andras i samma årskurs heller. Ingen visste vad det egentligen var men många började redan bli lite bättre. Madam Pomfrey jobbade ofta övertid för att försöka komma på något botemedel, men det fanns ingen hon hittade och ingen annan visste något om det heller.

Eller jo, en person visste. Och han hade skapat sjukdomen på order av Mörkrets Herre, så han berättade inte ens att det inte var något farligt för då måste han också berätta hur han vet det och så blir det komplikationer på en gång, nej det är bäst såhär. Om några dagar vet han det han behöver veta.

-O.O-

Det har gått tre dagar och nästan alla elever var helt friska nu igen. Det var bara några få som fortfarande låg sjuka. Och Hermione var en av dem, hon låg fortfarande i feber och var helt slö. Vad var det för epidemi som hade smittat alla äldre elever?

Hermione sov mest hela dagarna och var då inte heller vaken mycket. Hon åt inte mycket och att hon inte mådde bra och att hon inte åt så mycket gjorde att Draco inte heller åt så mycket som han borde – som vanligt tänker ni kanske. Hmm. . . aa, men lite värre.

Först var han orolig över att hon bara sov hela tiden, men Pomfrey talade om för honom att bästa sättet för henne att tillfriskna var att låta henne sova så mycket som hon själv ville. Bara hon blir frisk, tänkte han. Medans hon sov läste han igenom deras läroböcker och på så sätt komma ifatt hans klasskamrater i alla ämnen. Och som vanligt hoppade han över örtläran. Han vägrade att gå till några lektioner så länge Hermione var så här och han hade aldrig trivts i skolan annars heller. Förutom när han retade gallfeber på Potter, vill säga. Han log vid minnena och flinade, helt inne i sina egna tankar och alla gånger Potter fått svar på tal.

Tjugo minuter senare vaknade Granger och han kunde då konstatera att febern hade sjunkit lite. Hon satte sig upp och undrade om det fanns något att äta. Draco gav henne en kycklingmacka som hon sakta åt upp. Hon såg blek ut och trött trots att hon sovit så mycket redan. Håret stod på ända och hon fingrade på en kort hårlock.

"Jag måste bada", konstaterade hon och rynkade på näsan.

Draco log åt henne.

"Hur mår du?"

"Bättre, men inte bra."

Hon reste sig upp och gick mot badrummet för att ta ett bad. Hon kom ut därifrån tre kvart senare och såg lite piggare ut. Hon gick in till sig och knarrandet sa honom att hon satte sig på sängen.

"Har du några läxböcker till mig som jag kan göra?"

Han reste sig från sin säng och gick och lutade sig mot skiljeväggens kant.

"Nej, du. Delvis så har du redan gjort alla dina läxor och dels så är du sjuk nu och ska vila. Ta det lugnt, du måste inte göra skolarbeten jämt. Du får ta ledigt när du inte mår bra", sa han och blinkade åt henne.

Hon låtsades se sur ut ett tag innan hon motvilligt la sig ner för att visa att hon skulle vila.

"Duktig flicka." Han log och fick ett trött, väldigt fult finger till svar. Han gick och satte sig på sin egna säng och kände sig väldigt konstig. Han retades, log och skrattade med Granger. Var han helt sjuk? Han hade hatat henne och hennes så kallade Den Gyllene Trion – gäng sedan de först träffats. Vad hade ändrat sig så mycket så att han börjat ... gilla henne? För det var väl det han gjorde? Och hur kunde han vara så dum att han sa nej till Mörkrets Herre? Vad hade flugit i honom? Hade någon kontrollerat hans tankar? För var det tidigare inte något som han och hans far drömmande hade pratat om – dagen då Mörkrets Herre ville ha honom med bland dödsätarna?

Han var hungrig men det var försent för middag nu, så han gick ner till köket och kittlade päronet så att dörrknoppen dök fram och han kunde ta sig in.

Av någon konstig anledning fanns ingen husalf i köket och han undrade varför. Det brukar ju alltid finnas i alla fall en alf där. Men i och för sig så var det mycket som var konstigt och mystiskt just nu på slottet.

Han öppnade kylskåpet och förvånades över att det rymdes så mycket i det (fast det var massor med trollformler över det).

Han tog fram ost och smör. Brödet fanns redan på bordet. Han smörade mackan och skivade två skivor ost som han la på. Han tog en tugga och såg sig om. Köket var inte särskilt stort, med ett litet bord för högst fyra personer, kylskåpet, en ugn och spis, ett litet skåp med tallrikar och glas och under skåpet fanns det en vanlig köksbänk och kökslådor med bestick och sånt som man behöver när man ska laga en middag.

Skåpdörrarna, lådorna och bordet var alltihop gjort av mörka ekbrädor. Istället för kakel på väggarna var det glasskivor. Smart, tänkte Draco. Då är det enkelt att torka av plus att det är snyggt.

Han tog ur ett glas ur skåpet och fyllde den med ananasjuice. Han drack ur det och åt upp resten av smörgåsen.

När han var klar städade han undan det han använt och la ner disken i diskmaskinen som stod i ett hörn, han hade inte sett den förrän han ställt sig upp. Han sträckte trött på sig och gick ut från köket.

När Draco gick förbi en mörk korridor hörde han röster från den korridor han härnäst hade tänkt svänga in i. Han smög sig tyst närmare för att se vilka det var och höra lite vad dem pratade om. Det var alltid på det sättet han haft övertaget över alla andra på skolan innan, han lyssnade när andra pratade i en tom korridor när de trodde att de var själva.

Det var bara två personer som pratade. Han smög sig ännu närmare.

"Christopher? Vaddå Christopher? Du vet mycket väl att jag inte heter Christopher! Har du blivit helt från vettet eller?"

Draco kände igen rösten från en sjundeårselev från Hufflepuff vid namn Hayden West.

Vad dem än pratade om så var Draco nyfiken och väntade spänt på fortsättningen till deras samtal.

"Hayden, du är fortfarande sjuk och den ende också, och det bevisar att du är Christopher."

Den andra personen var Snape.

"Var är din syster?"

"Jag har ingen syster, det vet du. Och jag heter inte Christopher så sluta kalla mig det!"

"Du kan inte undvika det, Han vill träffa er. Kommer ni inte nu kommer han fortsätta leta tills han hittar dig och din syster, och fråga mig inte vad han vill, för det vet jag inte. Lyssna noga på mig nu; Du måste leta upp din syster."

"Nu räcker det! Jag har ingen syster, har aldrig haft någon och kommer aldrig få någon heller. Så nej, jag kommer inte lyssna på dig. Och nu går jag, du har tur, för jag är inte typen som sprider rykten. Undrar vad alla skulle säga om de fick reda på att du förgiftat eleverna? God natt. Och försök inte prata om det här en gång till!"

Stegen som lät vittnade om att han var på väg bort från vart han stod först. Vilket Draco konstaterade som ett dumt konstaterande av hans hjärna när Hayden sagt att han skulle gå därifrån.

"Visst gå du, men kom ihåg vad jag sagt."

Det hördes en suck och steg som närmade sig. Draco dök snabbt in i skuggorna, där Snape inte skulle kunna se honom.

"Dumma unge", muttrade Snape. "Men jaja, jag får väl göra ett besök hos henne själv då, hon kanske är smartare än vad hennes bror är."

Snape försvann snart bakom ett hörn och Draco skyndade sig att gå mot tornet. När han några minuter senare var tillbaka i hans säng virvlade tankarna om samtalet han hört tidigare runt i hans huvud.

Vem var "han"? Och vem var Christopher och hans syster? Vad är det som är så speciellt med dem? Hade Snape förgiftat eleverna med flit? Då var det inte så konstigt att Draco inte hade varit sjuk, eftersom han inte varit på något lektion, eller ätit någon mat som serverades i Stora Salen. Men varför hade han bara förgiftat de äldre eleverna? Och hur kunde han ha undvikit att inte de yngre åt samma sak? Om han inte ... om han inte lät de äldre eleverna koka ihop någonting själva på lektionerna och sedan dricka det ...

Alla frågor gjorde honom irriterad, speciellt den frågan om vad Snape visste om sjukdomen, vad det var; var det farligt; hur kom den till, och, speciellt; vad har den för betydelse? Men han tänkte hitta svaren. Han visste inte varför, men han skulle hitta dem. Han kände på sig att det var något viktigt och att det hade stor betydelse för framtiden. Jullovet började om fyra dagar och det gav gott om tid att forska vidare i "ämnet".

Draco hade för sig att Hayden brukade stanna över lovet, så då tänkte han också göra det. Han kanske visste mer än han trodde. Ställer man bara de rätta frågorna kan man hitta de rätta svaren. Plus att han verkligen inte tänkte åka hem efter det som han blev utsatt för sist han var hemma. Och om han ska vara ärlig så hade han aldrig tyckt om att åka hem på alla lov, särskilt inte sommarlovet eftersom dem då var långlediga. Vad han skulle ta sig till till sommaren hade han ingen aning om, men det skulle ordna sig tills dess, förhoppningsvis.

Plötsligt slogs han av en annan tanke som han inte tänkt på förut. Vad skulle han ge Hermione i julklapp? Vid Merlins skägg! Det hade han inte alls ägnat en tanke till innan. Hur skulle han skaffa en nu? Men så kom han på att det var en Hogsmead-utflykt kvar innan julafton. Han får försöka hitta något då.

En annan hemsk tanke slog honom då, skulle hon ens vara kvar på slottet över jul? Om inte, vad skulle han göra då? Vad kunde han göra själv på slottet i flera veckor då? Han måste fråga Granger först vad hon ska göra innan han börjar tänka på annat.

Ute hade det börjat snöa.

Stora, vita, fina flingor dalade sig en väg ner till marken medan han såg på. Till synen av de stora, lugna snöflingorna somnade Draco tillslut.

* * _\ | /_ * *

/ | \