"Hörde du att Lily och John har gjort slut?" Frågade Peter James.
"Vad säger du, Peter?" Frågade Remus pafft och såg på sin bästa vän som plötsligt såg väldigt osäker ut.
"Har Lily och John gjort slut?" Frågade James stelt för att försäkra sig om att han verkligen hade hört rätt. Peter nickade.
"Ja, häromdagen." Sade Peter och svalde. "De ska tydligen ha börjat bråka under frukosten i trollkonstkorridoren, ganska livligt också. Anledningen till att de gjorde slut ska tydligen vara-" Peter tvekade och kände hur hans vänners blickar brände.
"Slingersvans, ut med språket!" Utbrast James och lät nästan lite hysterisk.
"Du. Du är anledningen till varför de gjorde slut."
"Är du helt hundra på det här?" Frågade Remus allvarligt och gav Peter en sträng blick som sa att detta inte var något man skojade om.
"Vem hörde du det ifrån?" Frågade Sirius ifrågasättande.
"Haylie och Mary pratade om det på mugglarstudierna igår." Sade han.
"När du säger att de gjorde slut på grund av Tagghorn, hur menar du då?" Frågade Remus.
"Jag vet väl inte. Jag tjuvlyssnade på deras samtal, det kändes inte så lämpligt att ställa en massa frågor." Svarade Peter. "Fråga dem själva om ni vill veta."
"James, hur är det?" Frågade Sirius och såg på sin bästa vän vars ansiktsuttryck var outgrundligt. Tusentals tankar virvlade i James huvud, och han kunde inte definiera en enda. Det var bara som ett enda vimmel som gjorde honom alldeles dåsig.
"Jag vet inte." Svarade han.
"Vill du ställa in quidditchträningen?" Frågade Sirius testande.
"Va? Nej, självklart inte."
"Okej, han kommer klara sig!" Sade Sirius lättat till dem andra.
"Sirius!" Väste Haylie och slog bort Sirius hand som kommit allt närmre hennes rumpa.
"Jag får ju alltid annars." Sade han oförstående och såg på henne med sina hundögon.
"Ja, när ingen annan ser." Svarade hon sammanbitet.
"Vaddå, är du rädd att Mrs Norris ska gå och skvallra för Filch?" Frågade Sirius lättsamt och såg sig om i korridoren som var tom bortsett från vaktmästarens katt.
"Det är en väldigt skum katt." Sade Haylie hävdande.
"Jag tror att du inte behöver oroa dig att den ska skvallra för dina vänner." Sade Sirius lugnande.
"Jag vill bara inte att någon ska veta."
"Du vill inte att någon ska veta att du ligger med Hogwarts snyggaste och mest eftertraktade kille? Ja, jag kan förstå det. Skapar nog mycket svartsjuka." sade han självbelåtet och flinade.
"Se, där har vi anledningen till att jag inte vill att någon ska veta." Sade Haylie. "Du är så..."
"Vrålsexig?" Haylie drämde till honom hårt på armen. "Okej, okej. Jag fattar hinten. Men om jag sa att du var vrålsexig, skulle du slå- AJ - okej, förlåt. Jag ska sluta. Förresten, Hay, har Lily och John gjort slut?"
"Ja, för två dar sen, hur så?"
"Sli- Peter sa det imorse, och jag hade ingen aning bara." Sade Sirius och försökte verka oberörd.
"Hur visste Peter det?" Frågade Haylie och såg lite orolig ut nu.
"Tydligen är du sämre på att hålla hemligheter än du tror." Sade Sirius retsamt.
"Ja, det kommer ju i alla fall inte vara jag som avslöjar det här." Sade hon och pekade emellan sig och Sirius. Han himlade bara med ögonen.
"Han hörde dig och Mary prata om det när ni hade mugglarstudier."
"Okej, ja det är sant." Svarade hon.
"Är det sant att de gjorde slut på grund av James?"
"Ja." Svarade hon kort utan att titta på honom. "Men gör snälla ingen grej av det, Lily är ganska... jag vet faktiskt inte vad hon är, hon vill inte prata så mycket om det med oss."
"Det är alltid jobbigt med uppbrott." Sade Sirius förstående.
"Akta Sirius, du låter nästan som att du bryr dig."
"Du vet att jag bryr mig, Hay."
"Gör jag verkligen det?" Frågade hon honom utmanande och ställde sig framför honom. Hennes mörkblåa blick genomborrade honom på ett sätt han inte var van vid. Det fick honom nästan att tappa fattningen... Det var just det han gillade med henne, och skrämde livet ur honom på samma gång. Sirius tog ett steg närmre henne så att de nästan skulle ha stått näsa mot näsa om det inte vore för att Sirius var mycket längre än Haylie. Han såg hur hennes blick började ge efter.
"Så vem gjorde slut?" Frågade Sirius och ögonblicket mellan dem upphörde.
"Jag tror att John drev Lily till det, för Lily var den som försökte fixa det. Han gillade inte att Lily hade blivit vän med James, speciellt inte när han var säker på att James fortfarande hade känslor för henne, och de ska tydligen ha bråkat om detta och tagit en paus för några dagar sen, och så råkade han höra att Lily varit ute och vandrat med James mitt i natten under deras paus-"
"Vänta vad säger du? Har Tagg- jag menar James- varit ute och nattvandrat med Lily?" Frågade Sirius ställt. "Berättar ingen någonting för mig längre?"
"Jag berättar ju." Sade Haylie irriterat.
"Ja, och jag uppskattar dig verkligen för det, men vem tror han att han är?"
"Oavsett-", fortsatte Haylie utan att lägga någon större vikt vid vad Sirius sade, "så tyckte han att hon bröt mot hans förtroende, och sa att han sedan deras första dejt känt att det var något emellan henne och James. Lily försökte bevisa hur mycket hon tyckte om John men han knuffade undan henne-"
"Knuffade han henne?!"
"Ja, och han sa att han inte var redo att prata med henne förrän hon brutit upp sin vänskap med James, för det var det enda sättet han verkligen kunde lita på henne. Och då gjorde hon slut."
"Varför står vi här och gör ingenting åt det?"
"Lily fick oss att svära att inte lägga oss i." Suckade Haylie.
"Hon har inte fått mig att svära." Sade Sirius. "Jag trodde att han var en gentleman?"
"Som om de finns." Sade Haylie. Sirius harklade sig. "Att du öppnar dörren för mig till städskrubben gör inte dig till en gentleman."
Lily halvlåg i sängen med både sina egna och Marys kuddar bakom sig, och yrkesguiden som var lutad mot knäna. På magen låg en påse med snurrande smaskbin hon hade köpt på godisbaronen under sitt senaste Hogsmeadebesök.
Mary, Haylie och Abigail hade följt Lilys önskningar och lämnat henne ifred. Hon älskade sina vänner över allt, och hon stod mer än gärna ut med Abigail i mindre mängder, men hon orkade inte ljuga dem rätt upp i ansiktet. Hon visste nämligen inte hur hon egentligen kände, och det var den ständiga frågan de ställde henne. Hur mår du? Hur känner du?
Lily var arg för vad han hade visat sig vara, men hon kände sig inte tillräckligt ledsen. Hon hade i och för sig aldrig varit riktigt kär i John, men hon hade tyckt om honom väldigt mycket. Och hon hade trott att deras känslor skulle ha kunnat leda till det. Det blev inte lättare för henne att älta situationen när hon varje gång som hon tänkte på John numera också började tänka på James...
Lily hade därför beslutat att hon skulle ignorera hela problemet och istället seriöst börja överväga vilken karriär hon skulle kunna tänka sig efter Hogwarts. Hon avvisade däremot varenda hon jobb hon läste om, och började bli lite smått orolig om det verkligen fanns en framtid för henne i trollkarlsvärlden efter Hogwarts. Det fanns ju faktiskt de som valde att återgå till sina mugglarliv efter deras trollkonstutbildning. Men oavsett i vilken av de olika världar hon planerade sin framtid fick hon ibland en obehaglig känsla som om hon inte var menad till att ha någon framtid...
"Lily!" Dörren slogs upp till sovsalen och hennes bästa vänner kom inrusande med två stora leenden fastklistrade i deras ansikten.
"Vem springer ni ifrån?" Frågade Lily nyfiket och slog ihop yrkesguiden och lade den på nattduksbordet.
"Vi... springer... inte... ifrån... någon." Andades Mary häftigt och lutade sig trött mot Haylie.
"Du måste komma med oss." Sade Haylie. "Vi har en överraskning till dig."
"Vad har ni gjort?" Frågade Lily oroligt. "Ni har väl inte-"
"Vi har inte gjort någonting, Lily. Kom." Sade Mary och kunde inte hålla tillbaka det förväntansfulla uttrycket som prydde hennes ansikte.
"Och borsta kanske ditt hår." Tillade Haylie snabbt. "Om du skulle råka bli sedd av andra människor, tänker jag."
"Varför kan ni inte bara låta mig ha fett, trassligt hår ifred?" Klagade Lily och reste sig motvilligt upp ur sängen.
"Du kommer tacka oss, eller inte oss, men-"
"Ni har tur att jag älskar er så förbaskat mycket." Sade Lily och gav dem varsin mördande blick.
"Eftersom att du älskar oss så mycket har du inget emot att ha ögonbindel på dig, va?" Frågade Mary och gav Lily en så oskuldsfull blick hon lyckades frammana.
Lily lät sig ledas i blindo av sina bästa vänner som var alldeles uppspelta, och ganska fumliga på samma gång. Flera gånger råkade de glömma att varna om upphöjda eller nedsänkta trappsteg, och Lily var nära på att falla framstupa ("Förlåt! Jag glömde!").
"Hay, kan du öppna dörren?"
Mary ledde Lily genom dörren och Lily kunde inte hjälpa att bli lite nervös när hon hörde dörren stängas bakom dem.
"Okej, du kan öppna dina ögon nu." Sade Mary spänt.
"Mina ögon har varit öppna hela tiden", sade Lily irriterat, "men jag har en ögonbindel som någon har knutit fast på mig med magi."
"Åh, ja, just det. Relashio." Knuten löstes upp och bindeln föll ner till golvet. Det tog några sekunder för Lily att vänja sig vid ljuset, och snart så såg hon allt klart och tydligt. I rummet framför henne satt Sirius, Peter, Remus och James i vad som såg ut att vara ett hav av kuddar och filtar. I mitten brann en underlig brasa som skiftade i olika färger. På de få ytor som inte täcktes av kuddar fanns backar med honungsöl och pumpajuice, och skålar med kittelkakor och snacks.
"Vad är detta?" Frågade Lily mållöst och såg sig om på sina vänner.
"Det är Sirius och James som du ska tacka. Det är de som har fixat allt detta!"
"Alltså... jag vet inte vad jag ska säga." Sade Lily och kände hur gråten nådde halsen. "Det här är fantastiskt. Sirius, James-" Hon lade extra tryck på James namn och mötte hans blick. "Tack."
"Vi har också fixat en sån där... brasa där man ska bränna allt som har tillhört sitt ex." Sade Sirius och pekade på brasan i mitten.
"Alltså, jag uppskattar det verkligen, men jag äger ingenting som har tillhört honom." Sade Lily.
"Jamen då så, då var inte dina marsmallows en så dålig idé, Peter!"
"Den ursprungliga planen var att spetsa Johns dricka vid middagen med laxeringsmedel, men Haylie trodde inte du skulle uppskatta det." Sade Sirius.
"Det här är perfekt. Vad fick er att göra detta?"
"Egentligen borde du tacka dina vänner där. De ville så gärna göra någonting för dig, och när de berättade det för oss bestämde vi oss för att ta över och hjälpa till." Sade James.
"Så vad vill du göra? Snacka skit om John eller klädpoker?" Föreslog Sirius.
"Vi har andra spel med oss också." Sade Remus.
"Remus, vi skulle inte säga det direkt. Vi skulle först se om det var ett alternativ." Lily skrattade.
"Vad har ni fler för spel?"
De spelade ett spel som kallades för Häxan och varulven som väckte många skratt medan de drack och åt. Remus och James kom på delad första plats och sist kom Haylie som plötsligt visade en del egenskaper hos en dålig förlorare.
"Kom här, Hay." Sade Sirius och drog in henne i en tröstande kram. "Det kan inte vara lätt att vara en Ravenclaware."
"Tigger du stryk eller?" Frågade Haylie, men hon fortsatte att krama honom.
Mary flätade Lilys hår som hade huvudet lutat mot Marys knän och benen utsträckta så att fötterna bara var några centimeter från James.
"Det kanske är ett elevhemsdrag. Dåliga förlorare i Ravenclaw, eller?" Retades Lily och råkade möta James blick. Haylie släppte tagit om Sirius och räckte ut tungan åt Lily.
"Jag tror nog du kommer klara dig bra utan, John." Sade Remus till Lily. "Förresten är partners på J ingenting jag rekommenderar." James harklade sig högt och såg förolämpad ut. "Förlåt James, jag tänkte faktiskt på Josie."
"Josie var Remus galna flickvän från Amerika." Förklarade Peter.
"Hon samlade på använda näsdukar." Sade Sirius som älskade att dela med sig av den detaljen.
"Det här låter ju som en tjej i klass med Abigail. Du ska inte satsa på henne då, Remus?" Tetades Mary. Remus grinade brett.
"Peter hann före."
"VA?!"
"Just det!" Utbrast Lily och slog sig för pannan och satte sig upp så att Mary tappade taget om hennes hår. "Det var det jag skulle berätta, Peter och Abigail strulade efter matchen."
"Okej, vi behöver verkligen inte göra en grej av detta- ja, okej då." Sade Peter och blev skär om öronen när Mary och Haylie gav ifrån sig ett gällt skrik.
"AAH!"
"Hon är snygg, okej?" Sade Peter som gick i försvarsställning.
"Gjorde hon något... konstigt?" Frågade Haylie nyfiket.
"Typ som att stoppa tungan i örat, eller?" Föreslog Lily och gav Haylie en menande blick.
"Det där sa jag i förtroende till dig." Sade Haylie och såg förskräckt på Lily. "Det var mörkt!"
"Så i grund i botten är kanske alla lite konstiga?" Sade Sirius.
"John samlade i alla fall inte näsdukar med folks gamla kroppsvätskor på så vitt jag vet." Skrattade Lily. "John var faktiskt inte så konstig. Han var bara inte..."
"Rätt?" Föreslog Remus.
"Ja, precis. Han var inte rätt."
"Sex och kärlek är en lustig sak." Sade Sirius och kastade en snabb blick mot Haylie.
"Ja, när den inte är rätt." Sade James. "Men när den är det, då tror jag allt bara faller på plats."
"Jag hoppas verkligen det." Suckade Mary.
"Frågan är vad man letar efter..." Sade Peter.
"Det är väl det som är det svåra. Att vi inte vet förrän vi hittar det." Sade Lily. "Jag trodde verkligen att John kunde vara någon som jag skulle bli kär i. Han var precis det jag trodde jag ville ha..."
"Nu har du oss istället." Sade Sirius leende.
"Ja, vem trodde det, va?" Flinade Lily.
De satt i flera timmar och bara pratade med varandra. Någon gång i halvtimmen bytte de position, och sedan fortsatte de prata. Lily låg nu med fötterna på Marys mage och huvudet alldeles bredvid James överkropp. Han lekte lite förstrött med hennes hår medan han berättade om en incident som hänt under sommaren.
Svaren började snart komma allt långsammare emellan vännerna, och snart kunde man höra Peters dova snarkningar. Haylie somnade strax därefter mot Sirius axel. Lily visste inte i vilken ordning de somnade sen, för hon hade nog somnat där näst. James var slutligen ensam kvar. Alldeles klarvaken. Känslorna virvlade runt inom honom. Han försökte att inte tillåta sig att känna det han kände. Han försökte ignorera hur hans hjärta slog dubbla slag när hon log mot honom, men det blev allt svårare, och det började göra allt ondare varje gång han försökte trycka undan de intensiva känslorna. Det fanns egentligen bara en lösning på problemet, men hur skulle han kunna sluta att vara Lilys vän?
James strök undan Lilys hår ur ansiktet, och lade sig sedan på mage bland kuddarna och tog fram sin bok ur väskan. Han behövde komma på andra tankar.
"James?" James ryckte till av Lilys röst och vände huvudet mot hennes. Hon rullade över på mage så att hon kunde se James bättre. "Vad gör du vaken?"
"Jag läser bara lite."
"Är inte det där-"
"Scch..."
"- Larry Crocker!" Sade hon och flämtade.
"Okej, jag började läsa den, och den var bra. Okej?" Lily flinade stort.
"Lova att berätta när du har läst klart den." Sade hon och gav sedan ifrån sig en gäspning. James log till svar och såg på henne en stund innan han sade:
"Hur mår du?" Lily såg lite besvärad ut över frågan. Det var just den frågan hon hade undvikit ända sedan hon och John hade gjort slut.
"Jag mår mycket bättre än vad jag borde," sade hon och kunde inte hjälpa att känna lite dåligt samvete, "och jag tror det är tack vare er."
"Jag är glad att jag kan göra någon nytta."
"Jag tror du gör mer nytta än du förstår." Sade Lily. Hon krälade sig lite närmare James och sträckte på nacken. "Vilket kapitel är du på?"
"Jag hann läsa fyra kapitel nu medan ni sov, så jag är på kapitel 10."
"Den vildsinta runkaren?" Frågade Lily.
"Ja." Flinade James.
"Fortsätt läsa då, det är ett riktigt roligt kapitel."
"Kom här, du kan också få plats att läsa om du vill." Hon lade sig tätt jämte James som lade armen runt henne så att han lättare skulle kunna hålla upp boken framför dem. Och hur mycket han än försökte att inte låtsas om det, så kunde han inte ignorera när hans hjärta hoppade över ett slag när hon lutade sitt huvud mot hans bröst.