Hermiones hemlighet

Jag äger ingen av karaktärerna, de tillhör J. K. Rowling.

Del 10.

Dagarna släpade sig fram…Det kändes som om det aldrig skulle bli fredag. Draco visste inte vad han skulle ta sig till för att inte gå upp i atomer av ren frustration. Han ville bara träffa henne några minuter, känna hennes läppar mot hans… Men Potter och Weasley var nära henne hela tiden och det verkade som om han skulle få nöja sig med att möta hennes blick då och då. Enda trösten var att hon såg minst lika frustrerad ut. Han försökte att förtränga tankarna på henne på lektionerna men det gick bara inte, speciellt inte på trolldryckslektionen den onsdagen. Han kände hur hennes blickar var som fastnaglade i hans nacke och hur hon studerade varenda rörelse han gjorde. Det kändes som om Potter hade blivit extra vaksam mot just honom, varför förstod han inte, och inte brydde han sig heller egentligen. Potter fick gärna hata honom så länge Hermione ville ha honom. Men trots denna ständiga bevakning så lyckades han smuggla ner en liten lapp i hennes bok, och när de skulle hämta ingredienserna så ställde han sig bakom henne och viskade så tyst att ingen annan än hon hörde:

"Jag saknar dig…"

Hon vågade inte svara, men vände sig lite grann mot honom och log och han log ett litet leende tillbaka. Sen var stunden som bortblåst när de återvände till sina respektive platser.

När fredagskvällen äntligen kom så kom Hermione med ännu en förevändning att gå ut från uppehållsrummet. Harry tittade undrade på henne, men hon tog ingen notis om honom. Men hon var rädd att han skulle följa efter henne, men drog en lättnadens suck när hon såg hur Ginny drog ner Harry i soffan framför elden, satte sig i hans knä och kysste honom. Det borde väl få honom på andra tankar. Så hon skyndade sig ut ur tornet och sprang hela vägen till vid-behovsrummet. Draco var redan där och höll upp dörren för henne. Hon slank snabbt in, så att ingen skulle se henne gå in där. Draco stängde snabbt dörren och gick fram till henne, omfamnade henne och kysste henne med en hetta hon aldrig förr hade känt, eller varit i närheten av.

"Gud vad jag har längtat efter dig!"

"Jag har längtat efter dig med!"

Han släppte henne och vände på henne, höll armarna om midjan på henne och viskade:

"Vad tycks?"

Det var först nu som hon la märke till rummet som skapats åt dem. Det var som ett lyxigt, men ändå mysigt hotellrum. I rummet fanns en säng med massa kuddar i, en stor och härlig soffa framför en brasa som sprakade hemtrevligt. På golvet låg det en varm och mysig fäll av något slag. Överallt stod det levande ljus och stora blombuketter.

"Åh, Draco, det är underbart!"

"Bra att du tycker om det."

Han kysste henne i nacken, för att sedan sakta föra bort henne mot soffan där de sjönk ner i dess mjuka kuddar. Hon suckade.

"Vad är det? Är det något som är fel?"

Han tittade oroligt på henne. Hon mötte hans blick och log.

"Nej, det är skönt att bara få vara med dig, så här, varmt och ostört…"

"Ja, visst är det."

Han böjde sig fram och drog bort en hårslinga som hade glidit ner framför hennes ansikte. Han kysste henne. Sen satt de där och pratade om allt och inget i flera timmar.

Till slut blev Hermione trött och lutade sitt huvud mot hans bröst, där han halvlåg i soffan. Hon lade sig också ner men hade kvar huvudet på hans bröst. Han lade en arm om henne och hon kröp tät intill.

"Hermione…"

"Ja…"

"Det är inte långt kvar till jul."

"Jag vet."

"Åker du hem över jullovet?"

"Jag vet inte, eller hem åker jag nog inte, mina föräldrar ska åka till släktingar i Alperna och åka skidor och det är inte min starka sida så jag ville inte följa med. Däremot är jag inbjuden till Kråkboet, alltså hem till Ron, för att fira jul med dem. Du då?"

"Mor och far vill att jag kommer hem, men jag vet inte…Jag skulle hellre vara här med dig."

"Jag skulle också vilja fira jul med dig, men det kommer nog verka jättekonstigt om vi stannar på slottet båda två, särskilt som ingen av oss brukar göra det."

"Du har nog rätt, men jag kommer att sakna dig. "

"Jag kommer att sakna dig också men vi kommer nog på nåt."

De kysstes en gång till sen la Hermione huvudet till rätta på Dracos bröst och tittade in i elden. Hon blundade, kände värmen från brasan mot sitt ansikte. Hon blev mer och mer avslappnad och till slut somnade hon.

Draco kände hur hon slappnade av i hans famn och insåg att hon somnat. Han tog försiktigt filten som låg på armstödet och kastade den över dem. Så försiktigt att hon inte vaknade. Han kysste henne på hjässan och strök henne över håret. Han kände sig riktigt lycklig, som om ingenting i världen kunde störa dem nu, det var bara han och hon. Just nu var livet perfekt.

De vaknade tätt omslingrade i soffan framför den falnande elden. De rörde sig inte på en lång stund utan låg bara där, kände värmen från varandras kroppar och njöt av att vara nära.

"Draco…"

"Mmm…"

"Kan vi inte stanna på slottet över jul? Harry säger att det inte brukar vara så många här då. Vi kunde smyga undan utan att någon märkte det, utan att behöva ljuga…"

"Mmm, det är ingen dum idé. Jag vill bara vara med dig… Men vad säger jag till far?"

"Vi kommer på nåt, jag lovar…"

Han kysste henne. Hon besvarade kyssen. Hon rös till av välbehag när han drog sin hand över hennes hår, lät den vila på hennes nacke, drog henne närmare och kysste henne mer intensivt. Hans hand fortsatte ner över hennes rygg, in under hennes tröja. Han smekte den bara huden på hennes rygg, hon undslapp sig en lätt suck som talade om för honom att hon gillade det. Han fortsatte smeka hennes rygg och kyssa henne.

De stannade i vid-behovsrummet hela dagen, det var ju lördag så de behövde inte gå på några lektioner, de kunde bara vara med varandra. De brydde sig inte om världen utanför dörren, de hade bara ögon för varandra, det var ju deras egen dag idag och ingenting skulle få förstöra den… Det var bara vid lunchen de var tvungna att gå ner, de behövde ju trots allt äta, även om det känns som om man kan leva på luft och kärlek när man är förälskad. De gick till sina respektive bord och åt, noga med att sätta sig så att de såg varandra så att de kunde se när den andra gick och sedan vänta lagom länge så att inget skulle verka misstänkt. Harry tittade på Hermione och hon mötte hans blick.

"Var har du varit?"

"Jag? I biblioteket. Jag gick dit när jag vaknade, tog en rejäl sovmorgon. "

"Men Hermione, det är lördag!"

Ron slog ut med armarna.

"Man måste inte plugga varje ledig stund! Det finns faktiskt annat här i livet!"

"Jag vet Ron, men jag vill plugga, jag vill få bra betyg ju! Det är ju flera prov kvar nu innan jul. Har ni pluggat nåt eller? Ni kanske vill misslyckas. "

Genom att vända frågan mot dem själva visste hon att de skulle rannsaka sig själva och inte fråga henne något mer. De pratade om annat en stund, sen såg hon hur Draco lämnade stora salen. Hon satt kvar i fem minuter innan hon ursäktade sig för Harry och Ron och gick för att följa efter Draco. Hon gick lugnt ut ur stora salen, men började springa så fort hon var utom synhåll för Harry och de andra. Hon mötte Draco i vid-behovsrummet, så fort dörren, som han hade hållit upp för henne, slog igen så omfamnade han henne och kysste henne. De satte sig i soffan och pratade och kysstes ändå fram tills det blev kväll. Mörkret föll utanför fönstret, men i rummet var det en behaglig belysning från elden och de tända ljusen. De halvlåg i soffan, Hermione hade huvudet på Dracos bröst och han smekte henne över håret.

"Hermione…"

"Ja…"

"Ska vi gå och lägga oss? Klockan är mycket…"

"Lägga oss…"

"Ja, i sängen alltså…"

"Jag…"

"Du behöver inte om du inte vill, men man sover bättre i sängen än i soffan antagligen. "

"Jag vet inte…"

Draco såg hennes ansiktsuttryck och började skratta.

"Jag menade inte så, Mione. Bara sova, med pyjamas på, som i natt, fast i sängen istället för i soffan."

"Jaha! Men då så. Men jag har ingen pyjamas…"

"Ligger en på huvudkudden."

Hermione tittade bort mot sängen och såg mycket riktigt att det låg en pyjamas på vardera huvudkudden.

"Ska vi?"

"Ja…"

"Du först."

Hermione gick bort mot sängen och bytte om medan Draco satt kvar och tittade på elden, han motstod frestelsen att vända sig om. Hur gärna han än ville så ville han ju att hon skulle lita på honom. När hon bytt om så kom han bort och bytte om han också. Hermione tittade på hans bara bröst, han var muskulös och riktigt snygg. Sedan kröp han ner bredvid henne, sträckte armen mot henne och hon kröp tätt intill. Han lade armen om henne, hon la huvudet på hans bröst och de somnade tätt ihop.