Kapitel 10 Överraskningen

Lilly:

- Lilly? Hon kände igen rösten den tillhörde Marilyn.

Lilly satt inne i ett av flicktoalett båsen hon hade varit där inne i runt 3 timmar nu.

Hon stönade, hon orkade verkligen inte prata med någon nu hon kände sig illamående.

- Lilly, där är du jag har letat överallt efter dig! Sa Marilyn efter att hon hade öppnat båset.

- Jag tror jag e sjuk, Fick Marilyn till svar innan Lilly spydde rakt på golvet framför hennes fötter.

- Kom vi måste få upp dig till Madame Pomfrey, svarade Marilyn och kollade på den nu bleka Lilly.

- Okej, svarade hon och stödde sig mot kanten för att sedan resa sig upp.

När hon väl stod på ostadiga ben så hjälpte Marilyn henne upp till Sjukhusflygeln.

- Så sitt här, sa Marilyn och hjälpte Lilly att sätta sig ner på en av sängarna.

- Madame Pomfrey, Fortsatte Marilyn och knackade på dörren som ledde till Poppys rum.

- Vad är det, Undrade Madame Pomfrey som hade kommit ut införd i sin nattkappa.

- Jag tror Lilly e sjuk, svarade Marilyn och sneglade åt hennes håll.

- Jaja vänta så ska jag titta på henne, svarade Madame Pomfrey och började gå mot Lillys säng.

- Du är inte sjuk, svarade Madame Pomfrey efter ett par minuters genomgång

- Det här är bara en del av graviditeten, fortsatte hon och gick tillbaka till skåpet med hennes verktyg.

- AV VAD! skrek Lilly och Marilyn med en mun.

- Graviditeten, Har inte James berättat, svarade Madame Pomfrey och slog händerna för munnen.

- Nej det har han inte, svarade hon och kände sig ännu argare på James

- Jo jag märkte det när du var här senast fast då var du ju medvetslös.

- Och jag förstod att du och James var tillsammans för han var här hela tiden och var väldigt orolig för dig och så, så jag berättade det för honom, först blev det som en chock men sedan blev han glad och så frågade han mig om han kunde få berätta det för dig sedan när du vaknade.

- Och jag gick med på det, är du säker att James inte har sagt något, svarade Poppy och kollade på henne.

- 100 säker, svarade Lilly.

Efter ett par minuters tystnad så gick det upp för henne:

Det var det han tänkte berätta ikväll, det var det han ville att vi skulle fira

- Åå jag känner mig som en idiot, svarade hon och slängde sig bakåt på sängen.

- Men eftersom det inte är något fel på dig så är det väll bäst att ni ger er tillbaka till erat elevhem, fick Lilly till svar.

- Okej, kommer du Lilly, svarade Marilyn och reste på sig från sängen mitt i mot Lilly.

- Vad ska jag göra nu då, sa hon och kollade desperat på Marilyn när Madame Pomfrey stängt dörrarna efter dem.

- Ja fråga inte mig, svarade Marilyn när de började gå mot uppehållsrummet.

-Senare uppe i Deras sovsal:

- Vad gör du, Undrade Marilyn som satt på sin säng och la en Patiens med en mugglar kortlek.

- Skriver ett brev till Alice, svarade Lilly och la till den sista meningen.

- Hon ögade igenom brevet:

Heej Alice!

Hoppas ni mår bra! (bebis inräknad)

Själv mår jag skapligt.

Det är slut mellan mig och James nu, tyvärr kommer inte detta lägligt för…

Hur ska jag förklara det här…

Jag är gravid i andra månaden.

Annars är det mesta ganska normalt, det är bara jag och Marilyn här från våran sovsal kvar.

Men vi överlever

Kommer du med tidiga eller sena tåget tillbaka?

Puss & Kram Lilly och Lillen 3

Hon la ner brevet i ett kuvert och la sedan ner det på sitt sängbord.

- Kan jag låna henne? undrade Lilly och gick fram till Marilyns uggla.

- Ja visst, Svarade Marilyn och log.

Hon tog ugglan, knöt fast brevet runt ena benet och släppte ut den i natten.