Emelie: "Jag sitter just nu och matar Legolas med chips."
Legolas: "Jag kommer bli tjock av det där, sluta!"
Miriam: "Om du inte äter tejpar vi igen munnen på dig igen!"
Legolas tar lydigt chipset ur Emelies hand.
Emelie: "Duktig pojke." *Klappar Lego på huvudet*
Miriam: "Jag tror att han är mätt nu, Emelie!"
Emelie: "Nej, jag bestämmer när han är mätt!"
Legolas: "Suck! Kan ni inte skriva på eran historia istället!"
Miriam. "Det bestämmer väl inte du om vi ska göra!"
Emelie: "Precis!"
Miriam: "Nu säger jag, att vi ska skriva på historien."
Emelie: "Visst!"
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Kapitulera 10
"Jag tänker inte ha en klänning på mig!" tjöt Fóa.
"Jag vägrar!" tjöt Saeta.
"Ta bort den!" tjöt Meyla.
Dom tre stackars tjänarinnorna som blivit ditskickade med klänningarna såg förskräckt på Meyla, Saeta och Fóa som just hade hivat ut klänningarna genom fönstret.
"Vem bad er komma hit med klänningarna igentligen?" undrade Fóa.
"H-ha-aldir," stammade en av flickorna.
"Hadi ska dö!" sa Saeta och knöt nävarna.
"Iväg med er och gör er iordning för festen," sa Meyla till dom tre flickorna som genast skyndade ut ur rummet.
"Jag ska ha dom här på mig!" sa Saeta och rev fram ett par gröna kamouflagefärgade byxor ur garderoben. Till det tog hon en kort kakigrön tunika och ett mörkgrönt skärp.
"Är det okej om jag lånar dom här?" undrade Fóa och drog fram ett par svart- vit-grå kamouflage byxor.
"Visst!" sa Saeta
Sedan grävde Fóa fram en svart tunika med löv broderade på dom lätt utsvängda ärmarna. Hon plockade också fram ett svart skärp med silvertrådar i ett mönster av vinrankor och vindruvsklassar.
"Passar jag i den här," sa Meyla och pekade på en ljust rödbrun tunika med tillhörande byxor i en mörkare ton. Det fanns ett brett läderskärp till med ett Lórienlöv som spänne.
"Tänker du stila för Barmi," flinade Fóa och fick genast ducka för en kudde som kom farande.
"Kuddkrig!" tjöt Saeta och grabbade tag i en annan kudde och slog till Meyla med den.
Hon slog genast tillbaka och snart var kuddkriget i full gång.
Mats smög omkring på festplatsen och hällde någon slags vätska i alla bålskålar. Medans han gjorde detta flinade han nöjt. Det skulle bli kul att se vad som skulle hända när folk började dricka av bålen.
Samtidigt som tjejerna hade kuddkrig och Mats pysslade med bålen, försökte killarna också göra sig iordning.
"Var är min tunika??" tjöt Refnir och grävde i röran på golvet.
Det låg fullt med kläder över hela rummet. På sängen, på stolen, och på varenda ledig centimeter.
"Vilken av dom?" undrade Legolas.
"Ja," sa Barmi, "vi har liksom ganska många att välja på."
"Den mörkblå," sa Refnir och grävde runt i en hög med kläder. "Jag tänker inte gå såhär!" sa han och ställde sig upp. Han hade ett par mörkblå byxor på sig och han höll ett en aningen ljusare skärp i ena handen. På överkroppen hade han ingenting.
"Ref . . " sa Barmi. "Är det den här du menar?" Han höll i en mörkblå tunika.
"Ja! Ge mig den," sa Refnir.
"Då får du fånga mig!" sa Barmi och smet ut genom dörren. Dom jagade varandra ner för trapporna. Barmi hoppade den sista biten och fick ett litet försprång. Refnir skyndade efter honom när han försvann runt ett hörn. Han svängde runt hörnet och krockade med någon. Han landade ovan på den andra alven.
"REFNIR! BORT FRÅN MIG!"'
'Ops . . FÓA!' tänkte han.
Han for upp på fötter och sprang därifrån.
'Jävla galning,' tänkte Fóa. Hon reste sig och borstade av sig. 'Tur att jag inte bytt om än, då skulle han få!'
Refnir återvände till Legolas och Barmi.
"Vad hände?" undrade Barmi. "Vart tog du vägen?"
"Fóa . . "
"Ojdå." sa Legolas. "Hur överlevde du?"
"Jag sprang! Kan jag få min tunika nu?"
Barmi gav den till honom och han drog den över huvudet.
"Den här tar jag inte av mig igen ikväll!" sa han bestämt.
Dom andra två bytte också kläder. Legolas tog på sig en mörkgrön tunika och lite ljusare byxor. Barmi hade beigea byxor och en ljusbrun tunika.
"Då går vi då," sa Barmi.
"Vänta!" utbrast Refnir. Han grävde runt i en av byrålådorna och plockade fram en kort dolk som han petade ner i en av stövlarna. "Bara ifall att . . " sa han när han såg dom andras miner. "Jag kommer inte använda den."
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Miriam: "Det här blir intressant!"
Emelie: "Jupp!"
Legolas: "Vad tänker ni göra?"
Miriam: "Roa oss!"
Emelie: "Du får inte vara med!"
Legolas: "Varför inte?"
Emelie: "Okejdå!"
Miriam: "SLUT"
Emelie: "Det är det väl inte alls?"
Miriam: "För den här gången Emelie, för den här gången!"
Emelie: "Åååh!"
Legolas: "Jag kommer bli tjock av det där, sluta!"
Miriam: "Om du inte äter tejpar vi igen munnen på dig igen!"
Legolas tar lydigt chipset ur Emelies hand.
Emelie: "Duktig pojke." *Klappar Lego på huvudet*
Miriam: "Jag tror att han är mätt nu, Emelie!"
Emelie: "Nej, jag bestämmer när han är mätt!"
Legolas: "Suck! Kan ni inte skriva på eran historia istället!"
Miriam. "Det bestämmer väl inte du om vi ska göra!"
Emelie: "Precis!"
Miriam: "Nu säger jag, att vi ska skriva på historien."
Emelie: "Visst!"
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Kapitulera 10
"Jag tänker inte ha en klänning på mig!" tjöt Fóa.
"Jag vägrar!" tjöt Saeta.
"Ta bort den!" tjöt Meyla.
Dom tre stackars tjänarinnorna som blivit ditskickade med klänningarna såg förskräckt på Meyla, Saeta och Fóa som just hade hivat ut klänningarna genom fönstret.
"Vem bad er komma hit med klänningarna igentligen?" undrade Fóa.
"H-ha-aldir," stammade en av flickorna.
"Hadi ska dö!" sa Saeta och knöt nävarna.
"Iväg med er och gör er iordning för festen," sa Meyla till dom tre flickorna som genast skyndade ut ur rummet.
"Jag ska ha dom här på mig!" sa Saeta och rev fram ett par gröna kamouflagefärgade byxor ur garderoben. Till det tog hon en kort kakigrön tunika och ett mörkgrönt skärp.
"Är det okej om jag lånar dom här?" undrade Fóa och drog fram ett par svart- vit-grå kamouflage byxor.
"Visst!" sa Saeta
Sedan grävde Fóa fram en svart tunika med löv broderade på dom lätt utsvängda ärmarna. Hon plockade också fram ett svart skärp med silvertrådar i ett mönster av vinrankor och vindruvsklassar.
"Passar jag i den här," sa Meyla och pekade på en ljust rödbrun tunika med tillhörande byxor i en mörkare ton. Det fanns ett brett läderskärp till med ett Lórienlöv som spänne.
"Tänker du stila för Barmi," flinade Fóa och fick genast ducka för en kudde som kom farande.
"Kuddkrig!" tjöt Saeta och grabbade tag i en annan kudde och slog till Meyla med den.
Hon slog genast tillbaka och snart var kuddkriget i full gång.
Mats smög omkring på festplatsen och hällde någon slags vätska i alla bålskålar. Medans han gjorde detta flinade han nöjt. Det skulle bli kul att se vad som skulle hända när folk började dricka av bålen.
Samtidigt som tjejerna hade kuddkrig och Mats pysslade med bålen, försökte killarna också göra sig iordning.
"Var är min tunika??" tjöt Refnir och grävde i röran på golvet.
Det låg fullt med kläder över hela rummet. På sängen, på stolen, och på varenda ledig centimeter.
"Vilken av dom?" undrade Legolas.
"Ja," sa Barmi, "vi har liksom ganska många att välja på."
"Den mörkblå," sa Refnir och grävde runt i en hög med kläder. "Jag tänker inte gå såhär!" sa han och ställde sig upp. Han hade ett par mörkblå byxor på sig och han höll ett en aningen ljusare skärp i ena handen. På överkroppen hade han ingenting.
"Ref . . " sa Barmi. "Är det den här du menar?" Han höll i en mörkblå tunika.
"Ja! Ge mig den," sa Refnir.
"Då får du fånga mig!" sa Barmi och smet ut genom dörren. Dom jagade varandra ner för trapporna. Barmi hoppade den sista biten och fick ett litet försprång. Refnir skyndade efter honom när han försvann runt ett hörn. Han svängde runt hörnet och krockade med någon. Han landade ovan på den andra alven.
"REFNIR! BORT FRÅN MIG!"'
'Ops . . FÓA!' tänkte han.
Han for upp på fötter och sprang därifrån.
'Jävla galning,' tänkte Fóa. Hon reste sig och borstade av sig. 'Tur att jag inte bytt om än, då skulle han få!'
Refnir återvände till Legolas och Barmi.
"Vad hände?" undrade Barmi. "Vart tog du vägen?"
"Fóa . . "
"Ojdå." sa Legolas. "Hur överlevde du?"
"Jag sprang! Kan jag få min tunika nu?"
Barmi gav den till honom och han drog den över huvudet.
"Den här tar jag inte av mig igen ikväll!" sa han bestämt.
Dom andra två bytte också kläder. Legolas tog på sig en mörkgrön tunika och lite ljusare byxor. Barmi hade beigea byxor och en ljusbrun tunika.
"Då går vi då," sa Barmi.
"Vänta!" utbrast Refnir. Han grävde runt i en av byrålådorna och plockade fram en kort dolk som han petade ner i en av stövlarna. "Bara ifall att . . " sa han när han såg dom andras miner. "Jag kommer inte använda den."
¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤*¤¤
Miriam: "Det här blir intressant!"
Emelie: "Jupp!"
Legolas: "Vad tänker ni göra?"
Miriam: "Roa oss!"
Emelie: "Du får inte vara med!"
Legolas: "Varför inte?"
Emelie: "Okejdå!"
Miriam: "SLUT"
Emelie: "Det är det väl inte alls?"
Miriam: "För den här gången Emelie, för den här gången!"
Emelie: "Åååh!"