JoPOV

Livet var underbart! Jag låg tillbakalutad i min nya, stora skinnfåtölj. Den enorma smaragdringen på mitt finger glänste i solljuse som kom in genom fönstret i mitt nya kontor. Jag skulle aldrig mer behöva arbeta, jag var bäst, rikast och vackrast! Min idiotiska advokat tjatade något om att jag skulle spara och investera men det gjorde jag ju, I ÄDELSTENAR! Snart borde jag gifta mig med någon vacker och extremt rik, kanske Emme… Telefonens höga ringsignal störde mina önskedrömmar.

"Ja, vad är det Emilia", frågade jag irriterat.

Emilia var min nya sekreterare, och jag hade anställt henne för att slippa alla de här störande samtalen. Så varför ringer hon? Jag tog ett snabbt beslut att sparka henne så snart jag hittat en bra ersättare.

" Ursäkta fru Stonns, jag hoppas att jag inte störde. Det gäller klagomål på den boende i lägenhet 5c. första våningen, herr Aaacullen. Han-"

"Jag struntar i klagomålen, herr Aaacullen är mycket värdefull och ska alltid få sin vilja igenom".

"Men han… Han säger att hans lägenhet är ett eget land, och har dokument som bevisar det. Han-"

Än en gång, jag får inte glömma bort att sparka henne, hon verkar vara totalt överstressad.

"Nog med struntprat. Hans grannar överdriver säkert, och hur skulle det störa dem om han hade ett eget land, om jag får fråga?"

"Alla i hela byggnaden har klagat", jag fnös ljudligt, hon överdrev igen. "Nej, ni förstår inte fru Stonns! Han håller på och stämmer grannarna för att de stör hans luftrum. De kan inte ens komma in i sina lägenheter för att hämta det mest nödvändiga, han bär ut de som försöker komma in!"

"Jaja, det kanske är ett problem då, jag ska se vad jag kan göra".

Jag fnös igen, jag skulle ändå sparka den där sekreteraren. Knappt han jag lägga ner luren innan den började ringa igen. Den där sekreteraren.

"Vad är det Emilia", skrek jag i luren.

"Ursäkta Johanna, det här är Alice Cullen(Nej, hon gjorde inte ett fullständigt namnbyte)."

"Va, hur har ni fåt tag på det här numret, det är bara min sekreterare som har det!"

"Oroa er inte för det nu Johanna", den unga kvinnan jag pratade med hade ett lätt nedlåtande tonfall.

"Och vad vill ni då unga dam".

"Jag vill att ni sparkar ut Aaaemmett Aaacullen ur hans lägenhet. Ja, naturligtvis kommer jag att betala för mig. Ja, jag kommer att hämtar honom själv. Hans fru kommer också med. Nej. Ja".

"Va?"

"Blir det bra", frågade hon snabbt.

"Ja… visst. Vad menade du med-"

Beeeeeeeeeeeeeeeeeeeep.

Hon la på, jag fattar det inte hon la bara på. Vad hände egentligen? Skulle jag få några pengar, va?

Efter ungefär en halvtimme fick jag syn på herr Aaacullen igen. Han hade på sig några otroligt fula och illa sittande klarorangea kläder, han såg ut som ett trafikljus. Två otroligt vackra kvinnor, som båda såg beredda att mörda drog honom mot en H&M butik. Han verkade protestera högljutt. Men när den korta flickan, som såg ut som en liten älva eller tomtenisse, skrek något så högt att jag var tvungen att hålla händerna för öronen gav han upp och följde motvilligt med.