Amy Benson

Jag hade lyckats. Jag hade klarat det. Sirius skulle gå ut med mig. Det bubblade i min mage när jag tänkte på det. Dessutom hade James Potter pratat med mig på trolldryckskonsten. Jag kände mig praktiskt taget som en i gänget. Jag hade letat efter Sirius ett tag i början men gett upp när jag inte hittade honom. Jag förmodade att han hade något mycket viktigt att göra. När jag hade gett upp hoppet om att hitta honom hade jag istället bestämt mig för att träffa Lily. Alison hade sagt att hon träffat henne tidigare idag och att hon nog kunde behöva lite sällskap. Jag svepte genom korridorerna nästan som om jag svävade. Allt jag kunde tänka på var att Sirius snart skulle bli min pojkvän.

Lily halvsatt i sin säng när jag kom in. Hennes läppar var torra och nästan ännu vitare än hennes bleka ansikte. Den enda färgen hos henne var de gröna ögonen. De glittrade glatt i hennes ansikte när jag kramade henne.

"Hur mår du?" frågade jag.

"Sådär faktiskt." sa hon och försökte le. "Men det värsta är att det är så himla tråkigt här."

"Det ska vi strax ändra på." sa jag och blinkade.

"Det säger du?" sa Lily med ett svagt skratt.

"Jag har kanske inte berättat det här för dig men jag råkar vara väldigt intresserad av Sirius Black."

"Nej det har du inte berättat." svarade Lily, denna gång utan att så mycket som ett leende skymtade ansiktet. Jag ignorerade det och fortsatte prata.

"Och det verkar nästan som att han är intresserad av mig också."

"Hur kommer det sig?"

"Jo för han bad mig om en tjänst." sa jag finurligt och blinkade åt henne.

"Alltså jag vet inte om det betyder…" började Lily men jag avbröt.

"Jag tror nog att jag ska bjuda ut honom." sa jag och log för mig själv. Lily utstötte någonting som lät som en fnysning och la sig ner i sängen igen. Jag tänkte inte berätta för henne att Sirius betalade tillbaka min tjänst genom att gå ut med mig. Jag ville att det skulle vara tydligt att Sirius faktiskt gillade mig. Istället tänkte jag nog säga till Lily och Alison att han bara bjöd ut mig när vi stod i korridoren. Ja, det var bra. Det tänkte jag säga.

"Jag ska nog sova lite nu." sa Lily. "Jag är väldigt trött."

"Okej!" sa jag glatt och reste mig upp för att ge mig av därifrån.

Sirius Black

Något jag inte hade räknat med när jag gav Amy Benson löftet var att nästa Hogsmeade utflykt var redan den här helgen. Jag vaknade trött upp på lördag morgonen och kom ihåg vad som väntade. Det var ett så dåligt tillfälle. Jag hade ju precis lyckats nå fram till Alison. Jag funderade på om jag skulle berätta för Alison om dejten men insåg att det innebar att berätta varför jag behövde elixiret. Jag förbannade mig själv.

"Tagghorn säger att han och Slingersvans går i förväg." sa Remus till mig när jag hade klätt på mig. För till råga på allt pratade inte min bästa vän med mig. Den irriterande biten var att det var ett så dumt bråk. Ett så dumt bråk som jag inte tänkte be om ursäkt för. Han hade klantat sig den här gången.

"Visst." snäste jag. "Spela roll."

"Jag vet att du är arg på James men det finns ingen anledning att skälla på mig." sa Remus sakligt och vände sig om för att packa ner något i hans väska.

"Du har rätt. Förlåt Månis."

"Det är okej." svarade han. "Men eftersom att du måste vara med Benson…" Han betonade bittert hennes namn och log lite medlidande.

"Javisst." svarade jag. "Skynda dig så att du hinner med dem." Han klappade mig tafatt på ryggen på vägen ut. Med en dyster min samlade jag långsamt ihop alla mina saker.

Benson satt redan i soffan i uppehållsrummet när jag kom ner. Jag såg att hon hade sminkat sig lite och hade på sig en fin blus.

"Hej Sirius!" sa hon entusiastiskt. Eftersom att jag mer eller mindre blivit tvingade till den här dejten gav jag henne ingen komplimang.

"Hej Benson." sa jag bara. "Ska vi gå?" Hon fnittrade och blinkade teatraliskt.

"Åh snälla. Säg Amy. Jag kallar ju dig Sirius."

"Visst, Amy." sa jag stelt. Hon reste sig glatt upp och tog mig i armen.

"Var är dina vänner?" frågade jag för att inte låta som att jag frågade om Alison.

"Varför undrar du?" sa hon lite sårat. "Jag trodde det bara skulle vara vi två."

"Jovisst." svarade jag hastigt. "Jag bara undrar så att vi inte råkar stöta på dem. Vi vill ju inte bli störda." Hon fnittrade igen och jag suckade inombords.

"Lily och Ali har redan gått."

"Okej." svarade jag och började gå.

Alison Haworth

Lily hade med hjälp av madam Pomfrey tillfrisknat riktigt fort under natten. Hon var faktiskt så bra att hon kunde följa med till Hogsmeade.

"Jag kommer komma ännu mer efter i läxorna nu." sa hon oroat när vi gick från slottet. "Jag skulle stannat kvar och pluggat."

"Och låtit mig tillbringa en heldag med Amy Benson?" frågade jag förebrående.

"Du kunde varit med Sirius." sa Lily retsamt och log. "Jag såg hur han såg på dig när ni kom och hälsade på." Jag ignorerade henne men kände hur kinderna blev lite varmare.

"Kom igen. Det kommer bli riktigt kul."

Jag tog henne i armen och drog manteln lite tätare runt mig. Höstluften hade börjat bli ännu kallare.

Hogsmeade var fullt av hogwarts elever. Just nu var det flest inne hos Godisbaronen och Zonko's skämtbutik. Vi började med att gå in på godisaffären vi också men gav upp efter en stund. Det var förfärligt trångt och kön gick ut på gatan.

"Kom så tar vi en honungsöl istället." ropade Lily över folkmassan. Jag nickade och trängde mig ut ur affären.

"Herregud. Folk är som galna." skrattade jag när vi klev in på Tre kvastar. Det var mycket människor här inne också men de flesta satt vid bord och pratade. Jag gick fram till disken.

"Två honungsöl tack." sa jag och la fram några mynt på disken. Bartendern tog emot mynten och ställde fram två flaskor framför mig. Jag tackade och tog emot dem. Lily hade gått och satt sig vid ett bord. Jag gick runt och letade efter henne när jag hörde en välbekant röst bakom mig. Jag vände mig om för att glatt säga hej till Sirius när jag såg att han satt med Amy. Hon skrattade och log och höll hela tiden sin hand nära Sirius hand. Han pratade snabbt och lågt och tog ofta klunkar av sin honungsöl. Jag stod som fastfrusen och kände suget från hålet i min mage som försökte äta upp mig inifrån. Vad var det jag sa? sa en röst i mitt huvud. Hur kunde du tro att han bara brydde sig om dig. En tår rann nerför min kind och i det ögonblicket fick Sirius syn på mig. Han släppte sin flaska som slog i bordet med en smäll. Han hade ställt sig upp och var på väg mot mig. Jag ställde hastigt ner flaskorna jag höll i handen på närmsta bord. Sedan vände jag mig om och sprang ut genom dörren. Vinden bet tag i mig när jag kom ut och fick håret på mina armar att resa sig. Fler tårar rann nerför mina kinder och jag sprang desperat mot skogsbrynet. Jag gick tills jag var helt ensam och slog mig ner på en sten. Hur kunde jag vara så fruktansvärt dum? Jag hade ju vetat redan från första början att han skulle såra mig. Jag hade ju bestämt mig för att mitt hjärta skulle vara intakt. Men nu satt jag där med bitarna av mitt brustna hjärta i händerna och kände mig dum, förödmjukad och fruktansvärt kall. Hur kunde jag varit så dum?