Kapitel 10
Hermione springer ner från flickornas sovsalar, hon har precis fått en lapp från Draco. Det var tidigt på morgonen, men egentligen brydde hon sig inte så mycket. Hon ville komma bort från uppehållsrummet så fort som möjligt, hon orkade inte med att alla var sura på henne bara för att hon var med Draco. Hon, Harry, Ron och Ginny hade bråkat igår efter att hon hade kommit in från promenaden med Draco, Ron hade kallat henne förrädare och surat över att hon valt Draco framför sina bästa vänner. Men egentligen hade hon ju inte gjort det, utan det var ju bara hennes bästa vänner som vägrade prata med henne, det betydde ju inte att hon övergav de, utan att de övergav henne.
Hon studsar fram till poträtthålet och det svänger upp, Draco står på andra sidan med ett brett leende på läpparna. "Draco" säger hon glatt och går ut från uppehållsrummet, "så, vad hade du tänkt att vi skulle göra idag?" frågar hon nyfiket och glatt. Draco tänker efter en stund, han hade överhuvudtaget inte tänkt på det alls, han hade inte tänkt alls när han bett Hermione komma ut, utan han ville helt enkelt bara prata med henne. "Jag vet faktiskt inte, jag hoppades på att du skulle ha någon bra idé" säger han och ler. "Nja, det är ju helg, så vi kan ju egentligen göra vad vi vill" säger hon och börjar gå nerför trapporna, "vi kan gå ner till Quidditch planen" säger han och skyndar efter henne. Det går tysta nerför alla trappor, då och då sneglar Draco på Hermione. "Vad är det? Du ser bekymrad ut" säger Draco när han ser Hermiones sorgsna ansikte, "det är Ron, och Harry och Ginny" säger hon och suckar, "de kommer aldrig kunna vänja sig vid att du är min kompis" säger hon. Draco småler lite för sig själv när han hör Hermione kalla honom för sin kompis, "jag förstår, det var synd" säger han och tittar upp på henne. "Varför är det synd?" frågar hon och rynkar ihop pannan, "för jag hade inte tänkt sluta vara kompis med dig, så det är synd att de aldrig kommer vänja sig vid det" Hermione ler. Draco kunde verkligen få henne på bra humör. "Du Draco?" hon stannar upp och sätter sig ner på ett utav trappstegen, "du behöver inte säga något, jag vet redan" säger han och sätter sig bredvid henne. "Gör du?" säger hon och rynkar pannan, "ja, och det är lugnt, för jag tror jag känner samma sak" säger han och ler. "Gör du?" säger hon och den här gången höjer hon på ögonbrynen, "vadå!?" säger han. "Vad trodde du att jag prata om?" säger hon och skakar på huvudet, "vänta, vad menade du från början?" frågar han förvirrande. "Jag tänkte fråga om du ville gå med mig nästa Hogsmeade helg, vad trodde du?" säger hon, Draco blir genast röd i ansiktet "nej inget" säger han kort. "Jo, vad menade du?" frågar hon och puttar till Draco, han skrattar till lite för sig själv, han hade gjort bort sig, han skulle aldrig kunna säga till Hermione vad han trodde. "Du Draco, det är lugnt, jag tror jag vet vad du tänkte på" säger hon glatt, det var väl ändå ganska självklart vad Draco trott att hon menat. "Jag förstår om du inte känner så, det är lugnt" säger han och suckar, "Draco" säger hon och han tittar upp på hennes ansikte, hon ler mot honom. "Ja" säger han, hela hans mage fylls med fjärilar. Hermione lutar sig fram mot honom, när deras näsor nästan snuddar stannar hon upp och ler, Draco kan inte hindra sig utan pressar sina läppar mot Hermiones, och hon värkar inte kämpa emot. Rätt som det är sitter de slingrande om varandra. Hermione kan inte sluta le, fast hon var chokad över att det just var Draco, det hade hatat varandra i flera år, och nu var hon förälskad i honom.
Det hade aldrig varit meningen att Draco skulle bli kär i Hermione, det hade bara blivit så. Att han skulle bli kär i Hermione skulle från början bara vara på låtsas, meningen var inte att han skulle bli kär i henne på riktigt. Och nu fick han skuldkänslor över att han hade ljugit för henne från början, men om han inte hade gjort det så hade han aldrig blivit kär i henne. Så det hade iför sig ett litet plus i kanten. Men Draco hade för tillfället inga planer på att berätta för Hermione om vadet, bara för att det inte var på låtsas längre.
"Hermione Jean Granger!" Ginny kommer rusande mot henne. Hon hade precis sagt hejdå till Draco, eftersom att hon var tvungen att fortsätta på sin uppsats till förvandlingskonsten. Hon hade kysst Draco hejdå precis när Ginny kommit in i uppehållsrummet, när porträtthålet stängts hade hon rusat på Hermione. "Hur vågar du?!" skriker hon, "Sh, du väcker alla" säger Hermione och pekar upp mot sovsalarna. "Jag bryr mig inte om jag väcker alla, jag kan inte fatta att du, du DU! Hermione, hur kan du vara så självisk!" skriker hon, steg hörs i trappan upp till sovsalarna, det är en sjundeårselev "kan ni snälla vara lite tysta, klockan är halv sju det finns folk som försöker sova" säger sjundeårseleven, "du kan hålla käften! Lägg dig inte i!" säger Ginny till sjundeårseleven. "Ginny, ta det lugnt" säger Hermione, "vem är det som skriker? Jag är faktiskt prefekt" Ron kommer gåendes nerför trappan, hans hår står åt alla håll. Efter honom kommer Harry, och rätt som det är så står nästan halva Gryffindors elever i uppehållsrummet. "Jo Ron, nu är det så att Hermione här gillar att gå in i folks ansikten, om du förstår vad jag menar" förklarar Ginny argt, Ron suckar "så du skriker för att Hermione kysser en kille i uppehållsrummet" säger Lavender Brown som står och fnittrar tillsammans med Parvati Patil. Ginny suckar högt "ja det gör jag! Lägg dig inte i Lavender!" säger hon surt och vänder sig mot Hermione "Hörru säg inte så till min flickvän" säger Ron tyst, han ville egentligen inte säga emot Ginny, men annars skulle Lavender bli arg, sanningen var nog att han inte vågade säga emot Ginny, och det var därför han sa det så tyst. Ginny börjar skratta "din flickvän! Haha det var det roligaste jag hört, ni må vara tillsammans, men seriöst, man ser på en gång att det aldrig kommer funka" säger hon argt. "Ursäkta mig" Lavender blänger på Ginny, "du är ursäktad" säger Ginny och höjer på ögonbrynen mot Lavender. "Vem kysste hon?" säger Parvati nyfiket, hon ser ut som ett litet barn som precis kommit till godislandet. "Självklart, så ska Gryffindors skvallertanter ha reda på allt" säger Ginny drygt, "förlåt då" säger Parvati. Man märkte mycket väl att Ginny tagit illa upp, fast hon hade ju också ett ganska hett temperament. "Hallå, du har väkt alla, då får du väl i alla fall berätta vad det är du står och gapar om" säger Ron, "Draco Malfoy" avbryter Ginny, "Va? Vadå Draco Malfoy?" säger han och rynkar pannan, "Hermione här" säger Ginny och pekar på Hermione, "kysste, djävulsbarnet Draco Malfoy".