Kapitel 10: Halloween och Dementorleverering

Nu var det äntligen Halloween och Halloweenfesten väntade på kvällen.

Harry hade sett fram emot den eftersom att han inte, förutom välkomstfesten, hade haft någon fest på Hogwarts sen åtta år tillbaks i tiden.
Harry började dagen med ett par lektioner med fjärdeårseleverna.

Han började bli ganska omtyckt bland eleverna nu, åtminstone var han omtyckt av tre elevhem, särskilt av Gryffindorarna.

På kvällen vandrade Harry ner för de fyra våningarna som skilde hans kontor från stora salen.

Han öppnade porten och steg i den stora salen.

I år hade det pyntats mer än någonsin förut, pumpor hängde i det höga taket, förtrollade skelett gick omkring mellan elevborden och skrämde upp en nervös Ravenclaw-förstaårselev, konstgjorda mördarpumpor och en galen katt som hade drabbats av en galningsförbannelse av några Fred och George-liknande femteårselever.

Harry steg fram och satt sig på platsen två platser ifrån Hermione.

Lärarborden hade dukats upp med alla möjliga delikatesser, allt ifrån stekt spökpumpa till ätbar mystisk råttfälla.

Harry tog för sig medan han blickade ut över de ätande eleverna, Harry hade bevakat David Dolder länge nu eftersom att han självklart visste att det var något skumt med honom, men den här dagen var han inte med på festen.

Att inte vara med på fester på Hogwarts var mycket ovanligt eftersom att festerna på Hogwarts var mycket festliga.

Men då såg Harry honom, eftersom att porten ut ur stora salen var öppen såg Harry honom gå med stegen styrda mot utgången.

Harry kunde inte stanna kvar här längre.

Han reste sig, förklarade att han hade lite arbete att göra och att han kanske skulle komma tillbaka senare och gick ut genom porten.

Han gömde sig bakom en staty i närheten av Dolder och viskade:

Accio Osynlighetsmantel.

Dörrar öppnades och stängdes från övre våningar och till sist befann sig osynlighetsmanteln i hans hand, Dolder hade inte märkt något.

Det kändes precis som gamla goda dar, tänkte Harry och följde med Dolder ut ur skolan.

Dolder gick fem meter framför honom med bestämda steg och stegen inriktade mot grinden som ledde ut ur Hogwarts.
Precis när han kom ut ur grinden styrde han stegen åt höger, åt den förbjudna skogen.

Han stannade precis innan skogen började och då stannade han plötsligt, som om han väntade på någon.

Plötsligt kom det fram någon ur skuggorna, han bar dödsätarmask och hade axellångt svart hår, det var Harrys gamla lärare, Severus Snape.

Det var på tiden, jag har hört rykten, det sägs att du har lämnar min farfars sida.

Då har du hört fel, Dolder, jag jobbar fortfarande åt din farfar trots att han är död, sa han och log iskallt.

Så, var är dementorerna som du utlovade ?

De är alldeles bakom mig, täckta av en osynlighetsförtrollning, de har fått order om att lyda din minsta vink.

Tack för det, sa Dolder.

Det verkade som om Snape lydde Dolders minsta vink trots att han bara var 11 år och han var ju inte Voldemort.

Dolder gick tillbaks till grinden igen och öppnade den, men då gjorde han något oväntat.

Han sträckte handen i luften precis där Harry var och osynlighetsmanteln ramlade av.

Nej men ser man på, Potter, lärde inte din smutskallemor dig att inte smyga sig på "oskyldiga elever".

Dolder pratade som om han var äldre än Harry, som om han var mycket mer än en elvaåring.

Dessvärre inte, Dolder. Nu har jag åtminstone bevis som naturligtvis får dig relegerad.

Dessvärre inte, Potter.

Varför inte ?

Ska jag visa dig därför.

Försök bara.

Som du vill, Potter, CRUCIO, vrålade Dolder.

Det kändes som om Harry ben bröts av från resten av kroppen, som om han dog en smärtsam död, som om…

Plötsligt slocknade hans ögon.