Remus vaknade av att någon hoppade upp och ner i sängen.
"Tramptass" muttrade Remus surt och gungandet slutade och han kunde slappna av en kort sekund innan någon drog av honom täcket och han kände hur kallt det blev. Reflexmässigt rullade han ihop sig till en boll.
"Månen! Hoppa upp nu" sa Sirius och fortsatte hoppa i sängen
"Jag kan skaffa dig en studsmatta om du vill det, men låt mig sova" svarade den andra mannen
"Men Harry kommer idag" svarade Sirius lyckligt. Hur hade Remus kunnat glömma det? han slog upp ögonen och rullade över och mötte Sirius gråa ögon och en puss på näsan. "Kom nu"
Innan Remus han säga ett ord hade Sirius lämnat rummet, det var precis som under skoltiden. Sirius blev alltid så där barnsligt uppspelt när något roligt skulle hända, men det var en av anledningarna till att Remus gillade den andra mannen. Varulven steg sömnigt upp och svepte morgonrocken runt sig och gick efter husets ägare som nu befann sig i köket. Remus satte sig på sin vanliga plats medan Sirius sprang runt och plockade fram frukosten. Måntand var tvungen att berömma honom för att han inte snubblade över sina egna fötter. Men just när han skulle nämna det så ramlade Sirius och mjölken hamnade på golvet.
"Sirius lugna ner dig! Harry kommer inte förens ikväll." sa Remus och gick fram till Sirius drog upp honom på fötter, viftade med staven och mjölken försvann från golvet.
"Ja jag vet, men ändå" sa Sirius och sken upp i ett leende, Remus kunde inte annat än skaka på huvudet, han satte ner Black sonen på stolen och gav honom en smörgås.
"Ät och ta det lugnt annars lär du få en hjärtattack" sa Remus allvarligt
"Det har jag redan fått" svarade animagusen och den före detta läraren såg panikartat på honom. "Ja du gav mig en, du attackerade mitt hjärta"
Svaret var retsamt men ändå tyckte Remus om att höra det. han gav Sirius en kyss och tog sedan upp morgontidningen, han var nyfiken på i fall de hade fått tag på Pettigrew ännu, men det verkade inte så. Han skulle just fråga Sirius om han visste vart deras före detta vän kunde vara men när han sänkte tidningen var Sirius redan borta. Remus suckade men återgick sedan till sin tidning.
Sirius trodde han skulle explodera av lycka. Han hade fått tillbaka sin frihet, han hade fått tillbaka Remus, hans Remus och nu skulle Harry flytta in. Inte något kunde förstöra den här dagen. Han tog trappan i fyra steg och vandrade bort mot hans och Remus rum och slängde sig på sängen och han kunde inte sluta le. Han skrattade lyckligt innan han gick fram till garderoben och slängde på sig ett par svarta byxor och en svart skjorta, han slängde en blick på spegeln och det var svårt att tro att han hade tillbringat tio år på flykt och två år i Azkaban. Hans hår var åter lysande svart och de gråa ögonen var inte längre tomma. Remus kom in i rummet och betraktade honom och log sedan
"Ja du har ju alltid gillat svart." skrattade han la huvudet på sned, Sirius granskade honom. Remus var den vackrast han visste trots alla ärr han hade. Den svart håriga gick mot badrummet och borstade snabbt tänderna och sprang sedan ner till vardagsrummet. Han var tvungen att hitta på något annars skulle han väll bli galen på riktigt. Han började gå fram och tillbaka över golvet.
"Du behöver väll inte förstöra golvet nu när vi fixat det?" sa en välbekant munter röst och Sirius stannade och vände sig mot Remus som nu stod i ett par bruna byxor en vit skjorta och en yllekofta över det.
"Men jag har tråkigt" protesterade Black
"Ja jag märker det. Vad sägs om att jag lär dig spela piano?" sa Remus och gick mot instrumentet som stod i ett hörn och väntade på sin käraste som satte sig bredvid. Remus tryckte ner några tangenter och väntade på att Sirius skulle göra lika dant.
"Vi kan väll börja med något enkelt. Vad sägs om Happy birthday?" sa Remus och visade vilka tangenter som skulle användas. Sirius koncentrerade sig till det yttersta för att komma ihåg dem och han sken upp när han lyckades. Remus tvivlade på att Sirius någonsin skulle växa upp, men det gjorde honom inte så mycket. Han var tillräckligt vuxen för de båda.
Sirius ansåg att dagen inte kunde få långsammare och när han gett upp på pianot hade han försökt läsa, skriva han hade även försökt måla. Han slängde en för säkert hundrade gången en blick på klockan
"Är du säker på att klockan går rätt?" frågade han varulven som satt framför brasan och läste
"Ja för hundrade gången, den går rätt" sa Remus tålmodigt och försökte fortsätta läsa.
"Börjar du bli irriterad på mig Remus" frågade Sirius roat och Måntand visste att han var tvungen att svara rätt här annars skulle han aldrig få tyst på Sirius.
"Nej, jag kan aldrig bli irriterad på dig" svarade han vänligt och hoppades det skulle fungera.
"Klart du kan" skrattade Sirius och var glad över att han äntligen visste vad han skulle göra för att få tiden att gå. Han förvandlade sig till hund och tog tag i Remus bok och sprang iväg
"SIRIUS!" skrek Remus efter honom och kom springande, Sirius rusade upp för trappan och försökte hitta en flyktväg men det var omöjligt han sprang in i den närmaste dörren, vilket var oturligt nog råkade vara Regulus gamla rum. Han stannade och satte sig sorgset ner, boken landade på golvet. Han hade haft fel, det fanns något som kunde göra honom sorgsen idag.
"Ha nu fick jag dig" sa Remus men stannade i dörröppningen när han såg hundens sorgsna siluett. Sirius förvandlade sig till människa och Remus gick fram till honom och slog armarna om honom i en tröstande kram. Animagusen hade inte velat gå in här, han ville inte röra något, han ville minnas det så som det var. Remus kände hur hans axel blev blöt och förstod att Sirius grät. "Jag är ledsen" var allt Remus kunde säga. Han drog med sig Sirius ut ur rummet och stängde dörren bakom dem. De återvände till vardagsrummet och satte sig ner i soffan. De sa inget till varandra, Remus ansåg att det var bäst att låta Sirius tänka och prata när han var reda. Remus visste inte hur länge de hade suttit där utan några ord när hans vän reste sig upp
"Han var en idiot! Middag?" sa han sedan och försvann ut ur rummet. Remus var förvånad över hans plötsliga vändning men log ändå och följde efter till köket där maten redan stod på bordet och Remus förstod att det var magi inblandat. Han slog sig ner och Sirius var åter uppspelt och han skrattade lite.
"Han borde vara här nu" sa Sirius och skruvade på sig
"Du har inte glömt något?" frågade Remus roat och Sirius la huvudet oförstående på sned. "Ja du skulle hämta honom!"
Sirius slog sig för pannan, hur hade han kunnat glömma att Harry inte kunde ta sig hit själv? Han rusade upp och mot hallen och Remus kom efter honom och Sirius rusade mot dörren och Remus harklade sig lite. Sirius blev så överraskad att han åter snubblade över sina egna fötter.
"Det hade varit trevligt om du sa hejdå." sa Remus och hjälpte honom upp, Sirius hade även lyckats glömma att Remus skulle sova hemma i sin lägenhet ett tag eftersom de inte visste vad de skulle säga till Harry. De båda männen såg lite sorgset på varandra, egentligen ville de inte skiljas åt. "Jag kommer över i morgon och hjälper dig göra i ordning kontoret"
Sirius nickade och slog sedan armarna runt Remus som log mot honom.
"Det är bara en natt" sa Remus och försökte låta positiv även om han heller inte gillade det. Sirius nickade och lutade sig fram och deras läppar möttes i en passionerad kyss. Ingen av dem ville avsluta den, men tillslut var Sirius tvungen
"Jag måste gå annars tror väll Harry att jag övergivit honom" sa han sorgset och de klev ut på trappan och Sirius låste huset. Han höll Remus hand en sista gång innan de försvann åt varsitt håll.
Remus landade i hans mörka lägenhet som nu nästan var tom. de flesta av hans möbler var hos Sirius. Han tände lampan och hängde av sig ytterkläderna och gick mot sovrummet. Hans steg ekade mot trägolvet och han kände redan ensamheten. Han öppnade sovrumsdörren. Det ända som var kvar där inne var hans säng och en matta. Han kröp ner i sägnen och hoppades morgon dagen skulle komma snart.
Sirius var snart tillbaka efter ett ganska underhållande möte med Harrys släktingar. Han förstod nu varför Lily inte hade velat prata om sin syster. Han stod nu i hallen med sin gudson som såg sig nyfiket runt.
"Kom jag ska visa dig ditt rum" sa han vänligt och de styrde stegen upp mot andra våningen och de gick mot rummet som låg mitt i mot hans och Remus sovrum. Han öppnade dörren och lät Harry gå in först.
"Det är fantastiskt" sa Harry efter att han hade stängt munnen och tunghäftan hade lossnat. Rummet gick i Gryffindors-färger. Möblerna gick i en mörkare brun och på golvet låg det en stor matta. Den högra väggen hade en massa tomma ramar och Harry vände sig nyfiket mot honom
"Du får själv fylla dem men här är en första bild" sa Sirius vänligt och räckte över ett fotografi på hans själv, James, Lily och Remus. Harry log stort och hängde upp den på väggen och omfamnade sedan den äldre mannen.
"Jag låter dig packa upp så syns vi i morgon. God natt Harry" sa han vänligt
"God natt Sirius" svarade hans gudson och log stort. Sirius stängde dörren och återvände till sitt och Remus rum som nu var tomt. Det var underligt hur tomt det kunde kännas utan den andra mannen. Han la sig ner i den stora dubbelsängen och vände sig bort från den tomma platsen och hoppades morgondagen skulle komma snart.