Ok, jag vet att detta är ett extremt kort kapitel, men eftersom det bara är ett kapitel kvar efter detta, kommer jag inte att lägga ut fler kapitel idag... jag kanske till och med håller lite på sista kapitlet, för att få se vad ni tycker hittills... Känner mig lite ond ) Och jag skäms inte för det!
12. Lilys funderingar
När marodörerna kom in genom porträtthålet satt Lily i ett avskilt hörn av rummet och betraktade dem. Eller, dem och dem, hon betraktade i alla fall James, som log mot alla när han gjorde entré, men såg så sorgsen ut i ögonen under hela tiden. Hans blick gled över rummet, men fastnade, tack och lov, inte på henne. Hon ville inte att han skulle lägga märke till henne, för då skulle han antagligen fly undan, likt ett villebråd när det upptäcker att rovdjuret spanar på det. Och hon ville inte att han skulle fly undan, för då skulle hon antagligen få skuldkänslor över att hon försökt attackera honom tidigare. Hade hon bara koncentrerat sig på hela samtalet i den där hemliga gången, så hade hon inte fått meningen till "James fick mig att dumpa Sev", utan snarare till "James är ledsen för att han fick mig att dumpa Sev". Stor skillnad, när hon dessutom visste att han menade det – han hade ju ingen aning om att Lily lyssnade när han sa det – men som vanligt var hon för tidig med att döma ut honom.
Folk sade att hon hade gåvan att se något gott i andra, till och med när de själv inte gjorde det. Men med James var det tvärt om: Hon gav honom inte ens en chans att visa upp sina goda sidor, för att hon var så fast i att han inte hade några. Det hade varit fel. Hon hade gått här i snart sex år och stått fast vid att James Potter bara var en högfärdig besserwisser som aldrig kunde hålla sig till reglerna, när han i själva verket kunde vara både djup, vänlig, charmig och känslosam, och han verkade vara väldigt lojal, och ställde upp för sina vänner, eftersom de ställde upp för honom. Det var så det funkade, tjänster och gentjänster, även om han kanske inte tänkte på det.
Hon suckade. James och de övriga tre hade tagit sin tillflykt upp till pojkarnas sovsal, trots att klockan nu bara var lite över tio på kvällen. De flesta här nere undrade nog vad de skulle planera för bus, och vem som skulle bli utsatt, det var ju bara Lily som visste att James inte ville riskera att stöta ihop med henne idag, och att hans vänner bara följde honom.
Lily visste vad hon skulle behöva göra: Imorgon, efter lektionerna, skulle hon be James om ursäkt, och hindra honom från att göra sin tidsresa. Remus skulle antagligen hålla till i biblioteket och göra läxorna åt Sirius medan Sirius själv, och Peter, tittade på, så då skulle hon passa på...
Bara hon lyckades övertyga honom! Tidsresor var farliga även då det bara rörde sig om några få timmar – och det var över en vecka sedan hon gjorde slut med Sev. Lily förstod verkligen inte hur James kunde vara så säker på att inte bli sedd under dagarna han skulle göra om – eller snarare trodde att han skulle göra om.
Hur som helst kunde hon inte tillåta honom att ta en sådan risk... Inte för hennes skull!
Ni kan väl inte förvänta er ett kapitel fullt av action när det heter "Lilys funderingar", eller hur? Ärligt, ingen kan stämma mig för den dåliga kvaliten på detta kapitel! (Hoppas bara inte att det var någon som tänkte göra det...)
Men jaja, nu vill jag ha massor av reviewer inte bara om det här kapitlet utan också om hela storyn hittills, för som sagt: Den är snart slut! Så skriv gärna, och skriv också vad ni tror kommer hända i det kommande kapitlet; Vem vet, jag kanske får en bättre idé än den jag har skrivit redan, så får ni trevligare läsning!! Och då kommer jag såklart att tacka er väldigt mycket...!
Men jaja, jag tackar i förväg, så gör mig inte besviken! :P