Kapitel 11; Första skoldagen.
Morgonen därpå satt Drac och Severus och åt i Stora Salen. Eller rättare sagt, Severus åt medan Drac studerade schemat.
- Trollformellära, rast, trolldryckskonst, lunch, Förvandlingskonst, Försvar mot Svartkonster, kvällsmat, rabblade hon upp.
- Vilka har du haft innan? undrade Severus.
- Inga av dom. Vi hade mest Svartkonst...
Den intresserade gnistan i hans svarta ögon tändes igen.
- Du måste visa mej nån gång, sa han medan dom gick till Trollformelläran.
- Visst, log hon. Men jag har egentligen redan visat två gånger...
- Menar du att det var därför du... ?
Han såg förundrad ut.
- Visst, skrattade Drac. Trodde du allvarligt att jag är så stark på riktigt?
När han inte svarade skyndade sig hon att tillägga; "Vad gör man på trollformellära?"
- Åh, där lär man sig vanliga trollformler och sånt. Det man mest använder, utom när det gäller att förvandla saker, det har man...
- På förvandlingskonsten, fyllde hon i. Förresten, vad gör Black och Potter utanför klassrummet?
Mycket riktigt stod båda två (och Lupin och Peter såklart) precis utanför Trollformellärasalen.
- Vi har några lektioner tillsammans med Gryffindor, sa han ointresserat och försökte låta bli att titta på dom.
- Du, dom verkar vara rädda för mej, sa Drac roat när båda två plötsligt vände sig bort.
- Konstigt, du har ju bara slagit dom lite, sa Severus ironiskt, även om han lät en smula skadeglad när han sa det.
Just då öppnades klassrumsdörren, och klassen strömmade in.
- Sätt er, för all del, pep en pytteliten trollkarl och stängde dörren. Drac hoppade till; hon hade inte sett honom.
- Oroa dej inte, Flitwick bits inte, skrattade Black bredvid henne och gick iväg mot ett ledigt bord.
Drac ignorerade honom och satte sig bredvid Severus.
- I år är det som ni alla vet Grund Examen i Trollkonst, pep den minimala läraren när alla satt sig. Därför ska vi repetera trollformler vi har haft innan...
Drac hade omåttligt roligt den lektionen. Hon bara fick en instruktion, som att få ett vattenglas att sväva utan att spilla, och sen pekade hon helt enkelt med sin improviserade trollstav och flyttade glaset med tankarna.
Läraren kom dit lika snabbt som blixten slog ned.
- Åh, mycket bra! sa han upphetsat när hon fick glaset att slå små volter i luften och sedan susa för att fånga vattnet som spilldes. Jag kan inte minnas att jag har sett er innan, miss...?
- Hayn, svarade Drac och log. Jag har precis flyttat hit.
Hon viftade på staven igen och fick glaset att förvandlas till en fågel med färgglada fjädrar. Flitwick hoppade till.
- Kan du redan icke-verbala formler? sa han förvånat.
- Ja, svarade Drac medan fågeln slog sig ned på hennes axel. Alla på min skola kan det från första året.
Hon ångrade genast att hon sagt det. Läraren blev omåttligt nyfiken och bombarderade henne med frågor om skolan.
Tillsist slängde hon ur sig "Tyvärr, jag får inte berätta, det är hemligt", sen förvandlade hon fågeln till en diamant.
Hon slog sig ned på stolen bredvid Severus och började nyfiket studera stenen hon frammanat.
- Hur gjorde du det där? frågade han buttert. Han hade precis fått sitt glas att sväva ett par decimeter.
Resten av klassen verkade ha lika mycket problem som honom. Flera av dom kastade ilskna blickar på henne.
- Vaddå? undrade hon och såg på medan Potter och Black fick sina glas att slå emot varandra. Vattnet skvätte på eleverna nära dom, men dom hejade ivrigt på.
- Det där. Jag tror inte ens att sjundeårseleverna skulle klara av det.
- Det var ju lätt, sa Drac förvånat. Jag bara...
- ... och det där med icke-verbala formler, fortsatte han. Är det sant att förstaårseleverna på din skola klarar det?
- Ja...
- Här är det svårt till och med för sjunde årskursen.
Drac bestämde sig för att inte glänsa lika mycket på nästa lektion.
Och det gick rätt bra att inte glänsa där, hon kunde inte ett dyft om trolldryckskonst.
- Ska man bara hälla i en massa grejer så att om någon dricker det blir lugn? sa hon nästan hysteriskt medan hon hällde i en hel flaska med bältdjursgalla i sin lånade kittel.
- Låt bli, den kommer...!
Försent. Kitteln exploderade och täckte alla i närheten med en lilaskimrande vätska som stank bensin.
Drac satt och surade resten av lektionen efter att både lärare och elever skällt på henne. Fast Black och Potter hade såklart skrattat tills dom var blåa i ansiktet.
Severus däremot klarade det galant. Han antecknade hela tiden saker i sin bok medan han muttrade för sig själv.
- Jag fattar inte vad det är för lönt med trolldryckskonst, sa hon tjurigt när dom var på väg till maten.
- Du kanske inte borde ha hällt så mycket krossat huggormsfjäll i det? föreslog Severus. Kom igen, du är så mycket bättre på trollformler, då är det väl okej med att misslyckas i ett ämne?
- Kanske det, sa Drac och ljusnade. Men sekunden efteråt mörknade hon igen.
- Hayn, inte ens en sengångare skulle ha blivit avslappnad av den sörjan, flinade Potter bredvid henne.
- Om jag hade velat få en avslappnad sengångare, snäste hon. Då hade jag slagit honom med nåt hårt i huvudet och inte slösat tre timmar på att koka illaluktande soppa!
- Lugnar du aldrig ned dej? undrade Severus lite senare när dom satt i matsalen. Och äter du aldrig? tillade han.
- Öh...
Drac hade inget lämpligt svar på det.
- Snart är det Försvar mot Svartkonster! sa hon för att byta samtalsämne. Där kan jag visa dej!
Hennes vän lyste upp.
Eftersom att hon misslyckats så grundligt med trolldryckskonsten kunde hon glänsa på förvandlingskonsten utan dåligt samvete. Men när hon förvandlat sin igelkott till femton olika djurraser OCH en nåldyna kom McGonagall, läraren i ämnet, fram till henne med bister min.
- Du stannar kvar efter lektionen, sa hon enkelt.
- Gjorde jag nåt fel? frågade Drac Severus när hon hade gått.
- Det tror jag inte.
Drac fortsatte roa sig med att förvandla sin nåldyna till en massa saker, men inte med samma entusiasm längre. Hon fattade inte vad hon hade gjort för att förtjäna kvarsittning.
När alla hade gått satt hon kvar och såg dystert på hatten hon nyss manat fram.
Professorn gick fram till henne och satte sig bredvid henne.
- Jag tror inte att jag har sett dej innan, sa McGonagall rakt på sak.
- Drac Marie Hayn, muttrade Drac och förvandlade sin hatt till en koltrast.
- ... jag har hört från professor Flitwick att du var förvånadsvärt bra i trollformellära också, fortsatte professorn och såg granskande på henne. Och att du kan icke-verbala förtrollningar också.
- Ja, professorn.
Drac undrade om igen vad hon hade gjort för att förtjäna kvarsittning.
- Men du kunde uppenbarligen ingenting alls om trolldryckskonst av vad jag har hört.
- Nej, professorn.
McGonagall såg bistert på henne.
- Vilken skola gick ni i innan, miss Hayn?
Drac fick en plötslig lust att erkänna. Men inte allt.
- Ingen, professorn. Jag undervisades hemma.
McGonagall såg inte överraskad ut.
- Men dina föräldrar måste vara väldigt mäktiga trollkarlar... vad heter dom?
Drac suckade och förvandlade sin koltrast till en ros.
- Jag vet inte, professorn. Dom dog när jag var liten.
Nu såg kvinnan förvånad ut.
- Är dom...? Jag beklagar, miss. Vem har då...?
- Min bror, muttrade Drac och granskade sin ros. Dark.
- Är han trollkarl?
- ... kan man säga. Han kan i alla fall använda magi, om ni förstår vad jag menar.
Professon såg på henne en stund.
- Ni har Försvar mot Svartkonster nu, miss Hayn. Det är bäst att ni inte kommer försent.
Därmed var samtalet slut.
Drac reste sig upp och gick mot dörren. Hon såg på rosen hon hade i handen.
När hon kom ut i korridoren slängde hon ut den genom ett öppet fönster. Med en snärt på handen förvandlades den till en korp och flaxade sorgset kraxande iväg.
---
Lektionen hade redan börjat. Men Drac var inte den enda som kom försent.
Black, Potter och dom två andra kom in sekunden innan hon stängde dörren. Hon såg uttryckslöst på dom medan dom skyndade förbi. Hon stängde dörren, fick syn på Severus, och gick åt hans håll.
Den lekionen skulle dom repetera stoppförtrollningar. Vilket var ett perfekt tillfälle för Drac att visa svartkonster.
Hon skickade gröna förbannelser åt hans håll, som han flinande stoppade med en enkel förtrollning. Det var en farlig lek, om han gjorde det minsta fel eller om hon råkade överdriva var han så gott som död. Men det var spänningen som gjorde det roligt.
Drac skrattade och skickade en mörk stråle mot honom, något som han enkelt avvärjade.
Bortifrån andra änden av klassrummet kastade Black och Potter blickar mot dom. Drac fick en föraning om att dom planerade en ny attack eller nåt. Tanken gjorde henne nervös.
Efter lektionen gick dom ned till Stora salen. Snape åt, Drac satt och kastade oroliga blickar mot Gryffindorbordet. En gång råkade hon möta Blacks blick. Den var grå.
Båda två slog ned blicken samtidigt. Drac petade på potisen hon tagit med gaffeln, sedan såg hon upp igen.
Den där sjukliga pojken såg ut att säga något. Hans svarthåriga vänner såg ivriga ut.
- Vem är den där... tredje som är med Potter och Black? frågade hon Severus.
- Lupin, muttrade han och såg buttert på sin sallad. Har "Utomordentligt" i varenda ämne, antagligen. Läser hela tiden.
- Han verkar inte som någon som är vän med dom, mumlade Drac och såg fundersamt på den fjärde. Och den sista?
- Peter- nåt. Han är som en andra skugga till Black, följer efter honom och smickrar och står sej på.
Drac nickade frånvarande.
Plötsligt skrek hon till och tog tag om sin vänstra arm. Folk omkring henne hoppade till av förskräckelse, en trillade till och med av bänken. Medan dom andra skrattade mindes plötsligt Drac vad som fanns där.
Mörkrets Märke.
- Vad är det? undrade Snape oroligt.
- Jag... jag måste till sjukhusflygeln, mumlade Drac, reste sig upp och rusade ut från Stora salen. Hon sprang ut genom porten och satte sig ute på trappan. Där drog hon upp ärmen.
Märket var mörkare än vanligt. Det dunkade dovt i hennes huvud, hon kände sig plötsligt yr.
Vad är det om? tänkte hon och gnuggade märket för att se om det skulle sluta. Sekunden efteråt kom ett nytt hugg av smärta.
Måste... bort, tänkte hon medan tårar trängde fram. Hon reste sig upp och sprang så snabbt hon kunde mot grindarna hon visste fanns där borta, samtidigt som det brände till igen.
Nästa gång var det ännu värre. Hon vinglade till och höll på att falla, det var bara någon meter kvar till grinden...
Hon stapplade fram, sparkade upp dom, tog steget ut och försvann därifrån.
När hon öppnade ögonen igen stod hon på en äng med handen i ett hårt grepp om sin värkande arm. Hon andades flämtande och såg sig förskräckt omkring.
Hon stod i en ring med gestalter klädda i svarta mantlar med huva. Alla hade sina maskklädda ansikten vända mot henne.
Ett ansikte hade inte mask. Hans röda ögon glödde när han log hånfullt.
- Så, Hayn, du kom tillslut?
Ni minns säkert vilket fiasko hennes första Dödsätarkväll blev? Det slutade med att hon dog.
Drac stirrade på honom utan att säga ett ord.
- Jag behöver dina tjänster. Det är en trollkarlsfamilj som börjat besvära mej för mycket. Och det skulle bli bättre... effekt om det var en vampyr som sändes dit för att tysta ned dom.
Drac såg sig omkring i ringen. Hon tyckte att hon kände igen en av gestalterna, ett par mörkbruna ögon glimmade till genom springan i masken.
- Hayn?
Hon såg på Voldemort igen. Hon rätade ilsket på sig.
- Tror du att jag tänker hjälpa dej frivilligt? Hellre dör jag igen!
Några av Dödsätarna skrattade. Voldemorts ögon glittrade.
- Trodde väl nästan det... Men du är mer användbar för mej som levande än som död.
Hans kalla blick fastnade på hennes halsband. Det som Meida hade gett henne.
Han sträckte fram handen, och Drac kände hur låset i kedjan gick upp.
Efteråt kunde hon inte minnas mer av den kvällen.