AN: Allt som känns bekant är inte mitt utan tillhör J.K. Rowling

Amelia och Remus kom fram till bokhandel ungefär en timme efter att de sagt adjö till familjen Weasley utanför banken.

"Varför är det så många människor här?" Undrade Amelia som höll Remus i armen för att inte tappa bort honom bland allt folk.

"På grund av den där skylten." Svarade varulven.

'Gyllenroy Lockman signerar sin självbiografi Mitt magiska jag idag kl. 12.30-16.30' läste Amelia på den nämnda skylten. Hon suckade.

"Jag hatar honom. Och nästan alla mina skolböcker är hans verk." Sade hon och kastade en blick på sin boklista som hon hade i sin fria hand.

"Seså valpen, försök att glädjas över att få gå in i en bokhandel." Retades Remus med sin valp. Amelia räckte ut tungan till honom.

"Då har vi faktiskt en chans att få träffa honom! Han har ju skrivit alla böckerna på vår boklista!" Skrek en röst inte så långt ifrån paret och Amelia lade märke till att det var Harry och hans vänner. Hon drog med sig Remus bort till dem.

"Hej Harry." Sade hon och log emot honom.

"Oh, hej Amelia." Svarade den unge trollkarlen.

"Letar ni efter Molly och Arthur?" Frågade Remus barnen. De nickade. "Kom då." Sade han och klämde sig in i butiken med de fyra barnen bakom sig.

"Amelia, gå med Harry till familjen Weasley så hämtar jag dina böcker." Sade han till flickan med det röda håret. Harry log emot henne och tog hennes hand i sin.

"Åh, där är ni, så bra. Hej vännen" sade hon först till sin son och hans vänner och sedan till Amelia. Emmy dök upp vid hennes sida.

"Var är Remus?" Frågade hon.

"Hämtar mina böcker. Han är rädd att jag råkar få med mig mer än dom jag ska ha." Amelia skrattade åt sin förmyndares beteende.

En man tog bilder som för the Daily Prophet klev över Rons fot.

"Flytta på dig, du där." Amelia morrade åt mannen. "Jag tar faktiskt bilder för the Daily Prophet." Tillade han som om han inte hört Amelia.

"Än sen då." Sade Ron som gned sin ömmade tår. Amelia såg hur Lockman tittade upp och hur hans blick föll på Harry och henne själv.

"Det kan väl inte vara Harry Potter och Amelia?" Utbrast han innan han grep tag i dem båda och släpade med sig dem långt fram. Fotografen brände av bilder.

"Ge honom ett stort vackert leende, barn. Vi tre tillsammans är minsann värda att hamna på förstasidan." Fotografen skulle just brända av fler bilder när hans kamera flög ut ur hans händer och in i en viss varulvs hand.

"Vet du inte om att man måste ha tillståndet av barnets förmyndare om man vill ha med bild på dem i en tidning?" Frågade han. Fotografen såg förvånad ut.

"Men dessa båda har ju inga förmyndare närvarande." Sade Lockman. "Så vitt jag vet är bor unge Harry här hos mugglare och Amelia bor med en .."

"Om du inte vet det så är JAG förmyndare för båda dessa barn och har inte gett mitt tillstånd till att låta publicera deras fotografi i en tidning." Fräste Remus åt författaren. Han höll fortfarande Amelia hårt om axlarna men Harry hade han släppt. Men Harry lämnade inte hans sida då han inte ville lämna den rödhåriga flickan själv hos mannen.

"Släpp valpen innan någon blir skadad." Sade Remus.

"Valp? Detta är en människa." Sade Lockman dumt. Amelia skrattade. "Jag kallas valpen. Mina föräldrar och min gudfar och min hedersfarbror såg redan när jag var liten att jag tyckte om vargar och varulvar så de kallade mig valpen." Sade hon.

"Varulvar? De är mörka varelser. Farliga." Amelia kände hur hennes irritation sakta byggdes upp.

"Varulvar är precis som vi är. De är bara farliga en natt i månaden, annars är dem som vem som helst. Visst, vissa är farliga även utan full månen men inte alla."

"Tig flicka, du har väl inte träffat en varulv. Inte som jag har i alla fall. Och ni kan läsa om det i min bok 'vandringar med varulvar'.."

"Som är helt falsk." Viskade Amelia. Hon slog bort Lockmans arm runt sina axlar innan hon tillsammans med Harry gick bort till Remus som gav tillbaka kameran till fotografen.

"Mina damer och herrar.. Vilket märkligt ögonblick det här är! Det perfekta ögonblicket för mig att komma med ett litet tillkännagivande som jag skjutit upp en tid! Jag har accepterat förfrågan om anställning som försvar mot svartkonster vid Hogwarts skola för häxkonster och tolldom." Folkmassan runt om kring hurrade och applåderade medan Amelia stönade.

"Ett helt år med en idiot." Viskade hon såpass högt att Harry hörde henne och skrattade.

Remus hade försvunnit i folkmassan igen och Amelia stod tillsammans med Harry, Ron, Ginny, Emmy och Hermione (hon fick fråga om hennes namn när ingen hade sagt det) när en röst bakom dem talade.

"Det där gillade du, va, Potter?" Draco Malfoy stod där med ett hånflina på läpparna.

"Den berömde Harry Potter kan inte ens gå in i en bokhandel utan att det blir förstasidesnytt."

Amelia lyssnade inte på samtalet utan läste på baksidan om en bok.

"Ron! Vad gör du? Det är ju rena cirkusen här inne, kom så går vi ut härifrån." Arthur hade kommit fram till barnen med tvillingarna bakom sig.

" Nej, men har man sett - är det inte Arthur Weasley?"

Amelia tittade inte upp från boken förrän hon hörde mr Malfoy förolämpa mr Weasley.

"Du borde ta tillbaka, Lucius." Sade hon och lade ner boken där hon hittat den.

"Lägg dig inte i det här, flicka." Väste den före detta dödsätaren till henne.

"Varför? Du förolämpade ju mina vänner?"

"Kan tänka mig att DU skulle vara vän med blodsförrädare och andra varelser.."

BRAK!

Lucius Malfoy flög baklänges in i bokhyllan bakom sig.

"Säg aldrig om det där! Annars ska leta upp den längsta trappan i hela Storbritannien och släppa upp dig för den för att sedan putta ner dig för den igen!" Skrek hon och just som mr Malfoy tog fram sin trollstav lyfte någon upp Amelia.

"Lugna ner dig. Och du tar bort den där från min valp." Sade Remus lugnt och såg på Lucius. Han satte ner flickan och ledde ut henne från bokhandel. Tio minuter senare mötte de hela familjen Weasley, Granger, Prins och Harry på den läckande kitteln.

"Varför sade du att du var min förmyndare, mr Lupin?" frågade Harry.

"För att skrämma upp honom lite. Och du såg väldigt obekväm ut där du stod så jag tänkte göra dig en tjänst. Om du tog illa upp ber jag om ursäkt." svarade mannen.

"Det gjorde jag inte, jag blev bara förvånad." Log Harry innan han vände sig bort från Remus för att gå och säga adjö till Amelia.

"Du skulle sett Malfoys ansikte. Han verkade rädd för dig." Utbrast Ron då han log emot Amelia. Hon svarade inte.

"Du ska nog åka hem och skrika av dig lite." Sade Emmy försiktigt och fick en mördande blick utav sin kusin. Remus skrattade åt sin valp innan han snabbt sade adjö till de andra och drog med sig Amelia ut i en gränd i mugglar London där han transfererade dem hem till sitt hus.

AN: Nästa kapitel är (äntligen) om Hogwarts ;) Och som alltid, lämna gärna en kommentar ^^