Albus tittade på klockan i köket, halv åtta. Det hade nästan gått tolv timmar sedan Scorpius försvann. Han visste inte vart den andra mannen tagit vägen och han var orolig. Han kunde inte finna honom i huset och han misstänkte att Scorpius lämnat huset någon gång under dagen, men han visste inte var han var eller om den andra mannen var skadad. Han gick av och an i köket och hade det varit utomhus inbillade han sig att han hade lämnat ett spår efter sig av upptrampad jord.
Albus stannade vid bordet och slog nävarna i bordsskivan, vart var Scorpius? Han hade lovat att aldrig lämna honom! Han hade lovat att för alltid vara vid hans sida och nu var han försvunnen. Albus förbannade honom. Den unga mannens nävar var hårt slutna och naglarna skar in i huden och blodet började sippra fram. Han puttade ner matporslinet som stod på bordet och skärvorna stänkte över golvet, han kände an av dem riva upp ett sår på hans kind, men den smärtan var inget jämfört med den smärtan han kände inom sig.
Albus skrek högt och tårarna rann ner för hans kinder när han hörde en knackning på rutan, han var nära på att kasta avada kedavra på ugglan när han hoppade till av rädsla.
Han öppnade rutan och fågeln flög in och landade på bordet, de stora gula ögonen såg på honom och han tog brevet som satt fast på dess ben, han visste inte vems handstil det var men han öppnade det och började läsa.

Hej Albus.

Till början vet jag vad du och Scorpius har gjort, men jag tänker inte anklaga er, jag förstår varför ni gjorde det. Att du ville skydda honom är bara naturligt och jag dömer dig inte, jag har gjort samma sak som du har gjort, jag har skyddat dem jag älskar genom att avsluta andras liv. Detta är något som plågar mig då det aldrig är lätt att ta ett liv oavsett anledningen till att man gör det. Men Albus du har gått över en gräns, att döda för att du inte gillar människor är aldrig okej. Man kan inte rättfärdiga det och du måste sluta, inte bara för din egen skull utan också för Scorpius skull. Han kom till mig och berättade om hur rädd han är. Han älskar dig men du skrämmer honom, han vet inte vad du kan tänkas hitta på eller om du kommer skada honom. Är det verkligen så här du vill ha det? Vill du att den personen du älskar är rädd för dig? Jag vet inte hur mycket Scorpius har berättat för dig om sig själv och hans familj. Du förstår att du börjar likna hans far, han vet aldrig när eller om du skall skada honom, han är rädd för vad du skall göra och det sliter honom itu. Han älskar dig och vill inte vara med någon annan än dig, men om du fortsätter så här kommer du förlora honom.
Men jag vill hjälpa er, om vi går till aurorena tillsammans kan vi prata med dem. De är skyldiga mig några tjänster och jag kan få dem att förstå varför du gjorde det, att du ville skydda Scorpius, om du bara förklarar kommer de förstå och du kommer få en lindrigare dom. Jag kan inte få brotten att försvinna men jag kan få straffet nerkortat och se till att du hamnar i ett bra fängelse där Scorpius kan komma och besöka dig när han vill.
Jag vet att du är rädd Albus men vi kan lösa det här! Skriv tillbaka till mig när du har bestämt dig så möter jag dig och vi beger oss till ministeriet tillsammans.
Gör det för Scorpius skull!

Hälsningar Remus Lupin.

Albus såg på brevet han hade i handen, det var ifrån Lupin, Scorpius styvfar. Albus hade endast träffat honom ett fåtal gånger men han hade aldrig fattat något tycke för mannen, han hade inte haft något emot honom tills nu. Mannen hade vänt Scorpius emot honom, han kunde inte förlåta honom. Hans älskade Scorpius hade flytt hem som ett skrämt djur och där hade Remus uppmuntrat honom att lämna honom. Så länge Remus fanns med i bilden skulle Scorpius aldrig komma tillbaka till honom. Han var tvungen att göra något! Scorpius hade lovat att alltid vara med honom och han tänkte inte låta honom bryta det löftet! De skulle alltid vara tillsammans, han tänkte inte låta honom komma undan!
Hur vågade Remus komma hit och anklaga honom för att vara som Draco? Hur vågade han? Han älskade Scorpius och han tänkte inte låta honom fly undan hans kärlek! Han tänkte se till att det alltid var dem två.
Albus satte sig ner på bordet, fortfarande med ugglan stirrandes på honom. Han tog Remus brev och kastade ut det genom fönstret, han tänkte inte möta honom och överlämna sig själv, han hade inte gjort något fel. Albus såg på blodet i händerna och slickade fingrarna rena ifrån det. Han visste vad han skulle göra, han skulle visa Remus att han bråkade med fel person! Han skulle döda Remus barnbarn om han inte fick tillbaka Scorpius.
Albus började skratta, han skulle allt vissa dem, han skulle vara den som vann i slutändan, den som vann Scorpius!