Kapitel 12: Imperiusförbannelsen

Hagrid såg inte alls ut som han brukade, han hade en mordisk blick som Harry aldrig hade sett honom ha förut.

Men Hagrid, vad har hänt ?, undrade Harry.

Det som vi nyss sa, Harry. Vi mördade henne och nu är det din tur, sa Hagrid med sitt paraply i handen.

Paraplyet hade Hagrid alltid haft sen han blev relegerad från skolan, eftersom att han inte fick använda magi använde han ett paraply istället för en trollstav så att ingen skulle veta att han utövade magi.

Men Hagrid, varför ?.

Därför att jag vill, Harry. Du har alltid varit min fiende.

Men, Hagrid, jag har alltid varit din vän.

Harry var övertygad om att Hagrid hade utsatts för en imperiusförbannelse, hur kunde han annars bete sig på det här sättet.

Men precis när Hagrid skulle uttala förbannelse så skrek en välbekant röst:

- Obtenez somnolent

Hagrid fall ner på marken och blev medvetslös.

Obtenez somnolent

Och Madam Hooch föll också ner.

Det var Hermione som hade uttalat formlerna tillsammans med ett halvdussin andra lärare som hade följt med henne.

Harry, är det okej ?

Ja, med mig är det bra. Men det finns nog en sak som du borde se.

Och Harry visade Hermione och de andra läraren den döda flickan.

De andra eleverna hade flytt därifrån när Hagrid och Madam Hooch hade anfallit.

Vem gj…orde det här, stammade Hermione.

Hermione visste förstås att Hagrid och Madam Hooch hade gjort det men hon frågade för att få det bekräftat.

Det var de, sa han och pekade på Hagrid och Madam Hooch som låg medvetslösa på marken.

Något sånt här har aldrig hänt på skolan förut, om man inte räknar med Cedric Diggory, men det var ju inte direkt på skolan.

Detta är ju fruktansvärt, vi måste genast be Professor Boissons att tillaga Veritaserum för att få reda på varför de gjorde detta, det kan inte ha varit genom egen vilja.

Harry följde med till Professor Boissons kontor för att följa förhöret samtidigt som han hjälpte till lite med att bära Hagrid.

De fick till slut in Hagrid och Madam Hooch till Professor Boissons kontor.

Professor Boissons var tydligen inte mycket för inredning och därför hade han inte ändrat mycket sen Snapes tid som lärare.

Professor Boissons själv följde sedan med in i rummet och stängde dörren efter sig och satt sig ner på en stol.

De enda andra lärarna som hade följt med in var Neville och självklart Hermione, fast hon var ju ingen lärare precis.

Så, har du något veritaserum färdigt för tillfället, undrade Hermione.

Ja, faktiskt har jag det. Jag kokade lite av det för säkerhetsskull om något skulle hända.

Var har du det?, det skulle vara bra om du kunde hämta det snabbt innan de här två vaknar.

Hermione såg väldigt förvirrad och chockad ut, precis som han själv, hon hade ju också haft Hagrid som vän och hon kunde ju inte låta bli att bli chockad på grund av det.

Jag har det alldeles här, sade Professor Boissons och gick fram till ett långt bord till höger om skrivbordet som var fyllt med trolldrycker av olika slag.

Han tog fram ett litet mått och hällde ett par droppar av veritaserumet i det.

Sen gick han fram till Madam Hooch, öppnade hennes mun och hällde en av dropparna där och gjorde i sin tur samma sak med Hagrid, kastade en uppvakningsbesvärjelse över de och satte sig sedan på sin stol.

Hagrid såg väldigt chockad ut, han såg ut som att han hade blivit skrämd.

V-ar är jag ?, undrade han stammande.

Du är på mitt kontor och vi skulle vilja ställa några frågor om mordet som du nyss begick, sa Boissons samtidigt som han sade till Madam Hooch att vänta på sin tur eftersom att hon hade vaknat upp och haft samma beteende som Hagrid.

J-ag kunde inte rå för det, grymtade Hagrid, någon kastade imperiusförbannelsen över mig.

Och vem är någon ?, undrade Hermione som tog över förhöret.

Jag kunde inte se, jag tror att jag anfölls bakifrån, vad kommer att hända med mig nu ?, undrade Hagrid nervöst.

Du kommer att föras till Azkaban för att…, började Boissons.

NEJ, det ska han inte, skrek Hermione, han utsattes för imperiusförbannelsen, ingen kan skylla på honom.

Du…du har kanske rätt, professorn, sade Boissons lite skrämt.

Det syntes tydligt att Professor Boissons inte ville ha Hermione som rektor när allt kom omkring.

Du kan gå nu, Hagrid. Ha inte dåligt samvete för det här, det var absolut inte ditt fel, sade Hermione och Hagrid lämnade darrande kontoret.

Harry kände sig mycket lättad, Hagrid hade klarat sig.