Kapitel elva – Voldermort och Dumbledore

Severus hjärta bankade så fort att han var säker på att han skulle få en hjärtattack när som helst nu. Harrys fingrar var i full fart med att knäppa upp hans skjorta.

"Ahhhh" han stönade när Harrys varma händer smekte hans bröst för att sedan förföriskt dra av honom skjortan. Severus slog armarna om Harrys kropp, och kramade honom hårt.

"Severus jag…" började Harry. Severus ryckte till när han hörde sitt namn.

"Vad är det?" svarade han lugnt för att få Harry att fortsätta.

"Jag tror vi måste sluta. Om det fortsätter såhär så kommer jag aldrig kunna sluta" han fnissade åt sin egen kommentar, men verkade verkligen mena den. Severus kände hur han började rodna och sa hastigt:

"Jag har lektion snart, måste förbereda mig" Han började dra på sig sin skjorta igen, och skämdes lite när han kom på att han faktiskt hade visat sig utan den för Harry.

"Jag är verkligen glad över det här" Harrys ord fick det att skälva av lycka inuti Severus. En kyss till och sedan var Harry borta. Severus stod en stund och bara tänkte på vad som hänt. Tillslut vände han sig om och började plocka ner några ingredienser från hyllan.

Han var tvungen att anstränga sig hårt för att behålla koncentrationen genom hela lektionen. När den var över var han tvungen att sätta sig ner av ren utmattning. Han tog några djupa andetag och tog fram en bunt med läxor som han började rätta. När han hade plöjt igenom en tredjedel av högen hörde han hur det knackade försiktigt på dörren. Han reste sig upp och gick fram för att öppna den. En liten uggla flög in genom öppningen och landade på skrivbordet. Severus gick fram till den och lossade brevet. Han vek upp det och granskade det. När han såg att det inte stod något på det suckade han djupt. Han visste vad det betydde, Voldermort ville träffa honom. Han viskade något och pekade med sin trollstav, plötsligt började brevet brinna. När det var borta plockade han upp läxorna och la dom i en låda. Han skulle bli tvungen att tala med Albus innan han åkte.

Klockan fyra samma dag satt han inne på Albus kontor. Rektorn gick fram och tillbaka och mumlade för sig själv. Severus hade frågat vad han skulle tala om för Voldermort och Albus höll just på att fundera ut svaret.

"Jag trodde inte att han skulle kontakta dig så snart" sa Albus som ursäkt för att han tog på lång tid på sig att svara.

"Ingen fara" försäkrade Severus. "Men vi kan inte ge honom några falska uppgifter, han skulle avslöja mig direkt"

"Självklart vet jag det Severus, underskatta mig inte" Albus skrattade och la en hand på Severus axel. "När skulle ni mötas"

"Så snart som möjligt, det stod ingen tid" Severus mindes det tomma brevet. De hade kommit överens om att Voldermort skulle skicka ett tomt ugglebrev till Severus då de skulle träffas.

"Ge mig en dag, så kan jag räkna ut vad vi kan ge honom för information som inte är för avslöjande" Severus nickade och reste sig upp för att gå. Precis när han klev utanför dörren hörde han Albus tala:

"Vi vill ju inte att något ska hända unge Harry" Severus stängde dörren snabbt och skyndade sig där ifrån.

Visste Albus? fråganekade i Severus huvud medan han gick med raska steg genom korridoren. Hela tiden kom han fram till olika svar. "Självklart inte, hur skulle han kunna göra det? Ingen visste förutom han själv och Harry", "Ja, han visste. Albus vet allt som händer på skolan.", "Harry måste ha berättat det", "Ja", "Nej", "Ja", "Nej". Severus var så uppslukad av sina tankar att han inte såg att han gick förbi någon i korridoren.

"Severus?"

"Va?" Severus vände sig om och märkte först nu att Harry stod intill honom.

"Såg du mig inte?" Harry lät besviken. Severus svarade inte utan tog tag i Harrys kappa och drog honom med sig in i ett tomt klassrum.

"Är det du? Har du berättat?" Severus ansträngde sin röst så att det skulle låta arg. Egentligen hade han jättesvårt att faktiskt vara arg på Harry nu när han stod och tittade frågande upp mot honom.

"Berättat vad?" sa han och kliade sig i huvudet.

"Om oss såklart!" Severus onda blick fick Harry att ta ett steg bakåt innan han svarade.
"Jag har inte sagt till någon. Jag är inte dum!" Harry började också bli lite arg nu märkte Severus. Han ångrade genast att han hade tvivlat honom.

"Jasså det är du inte?" Severus log retsamt mot Harry. Sedan böjde han sig framåt och omfamnade honom, han hade helt glömt bort allt som oroat honom så mycket tidigare. Harry log han med och gav sin lärare än lätt kyss på munnen.

"Varför undrade du?" frågade han medan han fingrade försiktigt med Severus långa, flottiga hår. Severus tryckte snabbt bort Harry från sig själv när han mindes Albus kommentar.

"Dumbledore vet" Harry tittade förskräckt mot honom.

"Hur vet du?" kastade han ur sig. Severus kunde märka hur paniken sköljde över honom.

"Jag är inte säker, men han sa något som jag har svårt att tro skulle betyda något annat." Harry suckade av lättnad.
"Han kan omöjligt veta" Harrys röst var lugn nu. "Du bara överdriver" Severus kände sig förödmjukad av Harrys kommentar, och han skämdes när han tänkte på att Harry förmodligen hade rätt. Albus brukade ju faktiskt säga såna konstiga saker hela tiden, och om han visste skulle han aldrig låta det fortsätta. Han korsade armarna och vände sig bort från Harry. Harry lät sig inte skrämmas av den arga gesten. Istället gick han fram till honom och slog sina armar om hans kropp. Severus rös till av njutning när han kände Harrys andedräkt mot sin nacke.

"Mmhh" Han böjde sitt huvud bakåt. Harry smekte hans hals. Severus ryckte till när hans fingrar for över adamsäpplet. Harry nafsade lite på hans öra innan han försiktigt viskade:
"Inte här" Severus ville bara skrika jo, men istället nickade han instämmande. Harry öppnade dörren och gick ut, men precis innan han stängde den stannade han upp och tittade Severus djupt in i ögonen.

"Men… jag kanske hälsar på någon kväll"

Hade kompis här i helgen så har inte kunnat skriva. Men här kommer det! Hoppas ni gillar. I know I do! ;D