Jag stannade i Hillcrest i en hel vecka. Varje dag pluggade jag på om nya grässorter som Camilla berättade om och på kvällen jobbade jag i stallet för att få ihop pengar till stallhyran. På fjärde dagen hade jag till min stora glädje fått ihop tillräckligt mycket pengar till en ny sadel, och jag provade med Gillys hjälp ut en ny, jättefin allroundsadel som passade perfekt på Dopey.

"Den kan vara lite hård den första veckan, men om du rider större delen av dagarna kommer den snart mjuka upp sig", sade Gilly. "Åh, jag skulle vilja ha en riktig hoppsadel åt Pops, men alla pengar går åt till stallhyra och mat. Jag antar att jag får börja jobba lite mer – jag erkänner att jag är lite lat."

Visst var Gilly inte den mest aktiva person jag kände, och jag visste att hon hellre skrittade ut och latade sig i skogen än tränade lydighetsövningar med Poppy (och det var troligen den största anledningen till att Poppy var så extremt busig), men hon var en jättebra kompis.

Då jag varit i Hillcrest i sju dagar var det alltså dags för Gilly att dra sig vidare.

"Jag ska till Linda", berättade hon för mig. "Jag vet att hon sällan låter någon hoppa högre än 60 centimeters-banor, men jag tror att jag skulle behöva träna lite på sånt. Poppy springer ganska mycket innan hindrena." Gilly gjorde en grimas. "Det är så tråkigt att nöta sand på ridbanan! Dressyr är inte min starka sida. Inte Poppys heller för den delen, hon brukar bocka av mig då hon fattar att det är skänkelvikning eller något sånt på gång."

"Du kan låta Anne prova henne", föreslog jag. "Du vet, hon som äger Concorde! Hon har ridit Dopey och gett mig massor av tips, om hon är där kanske hon kan hjälpa dig med Poppy."

Gilly sken upp.

"Vilken bra idé! Jag har hört att Anne är jätteduktig! Linda kanske också kan prova henne?" Gillys ansikte fick ett fundersamt uttryck innan hon flinade mot mig. "Det var jättekul att träffa dig, Ely. Hoppas att vi ses snart igen!"

"Absolut", svarade jag och såg sedan efter henne då hon travade iväg på Poppy. Då de kom mot nedförsbacken bockade Poppy och började galoppera. Jag hörde att Gilly skrattade åt hennes lilla krumbukt – och sedan var de borta.

Jag gick till stallet och gosade lite med Dopey. Han var på lite dåligt humör eftersom jag inte haft tid att rida honom på två dagar, men nu skulle vi iväg. Jag hade handlat proviant i stallshopen samma morgon och hade packat alla mina saker.

"Synd att du och Gilly skulle iväg samtidigt", suckade Monica då jag sadlade Dopey. "Det gjorde underverk för min rygg då ni två mockade i en vecka."

"Jag kommer nog snart tillbaka", sade jag glatt. "Nu måste vi iväg till Lisa. Tanken var att jag skulle dit för flera dagar sedan, och hon väntar mig säkert."

Dopey taktade runt då jag kommit upp på hans rygg och då jag skänklade försiktigt kastade han sig fram i full galopp. Jag lyckades snabbt lugna ner honom och skrittade på en liten volt tills han hade taggat ner så att vi kunde fortsätta.

Med hjälp av Lindas karta hittade jag utan problem, och snart såg jag kvarnen jag visste att Lisa brukade hålla till vid. Och mycket riktigt, då vi kommit lite längre fram hörde jag en hög gnäggning.

Lisa stod på knä och lindade benen på ett litet nätt sto. Hennes korta, röda hår spretade åt alla håll och redan på håll kunde jag se att hennes ridväst var extremt lappad. Hennes älsklingshäst Starshine, som betade en bit därifrån, höjde huvudet och gnäggade då han märkte Dopey.

"Oj, hej!" Lisa vände sig om och reste sig upp.

"Hej Lisa!" Jag hoppade ner från Dopeys rygg, och min vallack släpade genast iväg med mig till Starshine, som visade tänderna.

"Starshine!" Hingsten ryggade undan så fort som han hörde Lisas irriterade röst, och fortsatte beta efter bara några sekunder.

Jag släppte Dopey lös och de tre hästarna betade helt i det fria medan jag och Lisa pratade.

"Har du köpt en ny häst?" frågade jag och tittade efter det lilla stoet. Trots att Starshine var hingst så verkade han otroligt nog inte det minsta intresserad av henne.

"Ja och nej, jag hyr henne. Men jag ska troligen köpa henne och börja rida distans. Har du någon aning om hur kul det är? Det är en sak att tävla galopp med Starshine, men distans är som… hur ska jag säga? Man ska klara av en distans så fort som möjligt, men hästen får inte vara halt eller ha några större skador då man kommer i mål. Under de längsta tävlingarna är man ute i flera timmar åt gången. Starshine passar bäst för korta distanser, så det är därför jag lånade Amie. Hennes riktiga namn är Miss American Pie, och hon är åtta år gammal. Hon är inte så himla skolad, så jag har mest hoppat och tränat markarbete nu de här veckorna jag har haft henne."

"Hon är jättefin", sade jag och granskade Amies gulsvarta hårrem. Hon påminde lite om Hennys Stupefy.

"Snäll är hon också", log Lisa. "Hon kommer bli en jättebra Höstponny. Men jag ska nog låna ut henne till en annan Ryttare om jag köper henne. Jag har ju redan Starshine, och man överger ju inte sin bästa vän."