Halloween-balen

På morgonen vaknade flickorna tidigt. Klassen såg ut som en vanlig klass bortsett från två elever i pyjamas som sovit under pulpeterna.

"Vi borde hitta dräkter åt oss", sade Leonora. "Balen är i kväll."

"Ja, du har nog rätt."

Leonora gnuggade sig i ögonen.

"Vad har du tänkt göra med ditt hår?" undrade Sophia. "Alla känner ju igen dig med det där svart vita."

"Ja, där har du nog rätt. Jag börjar dessutom tröttna på det här. Vill du förvandla det svart igen?"

"Ja, det kan jag väl", svarade Sophia och just då kom plötsligt Dumbledore in. Flickorna stelnade och tittade på honom.

"He-hej rektor", hälsade Leonora stammande. De hade inte räknat med att han skulle kunna dyka upp till klassrummet.

"God morgon", svarade Dumbledore och såg lite generad ut. "Har ni sett Minerva?"

Leonora hann inte svara förrän McGonagall redan stod vid dörren. Hon bleknade till när hon fick syn på rektorn.

"Minerva", sade Dumbledore och verkade glömma Leonora och Sophia.

"Albus", hälsade McGonagall.

"Vad jag undrade var..." började Dumbledore nervöst. "Hur jag skulle kunna känna igen dig på balen i kväll?"

"Åh, jag tänkte ha min mörkgröna hatt tillsammans med en svart klänning", svarade McGonagall med rosenröda kinder.

"Fint! Då ses vi på balen", svarade Dumbledore och gick.

Minerva vände sig till flickorna.

"God morgon", sade hon.

"Farmor är du förtjust?" undrade Leonora.

"Nejdå."

"Visst!"

"Okej, lite."

"Vi blev jätte rädda när rektorn kom. Men han var tydligen så nervös att han inte ens blev sur för att vi sovit i en klass."

"Ja det är nog tur det. Här ser ju faktiskt helt hyfsat ut", berömde Minerva.

"Skulle du snabbt kunna förvandla mitt hår svart?" undrade Leonora.

"Jodå", sade Minerva och trollade snabbt med sitt spö och Leonora hade svart hår igen. "Vad tänkte ni sätta på er?"

"Vi vet inte ännu. Var kan vi hitta något?"

"Ni kan kolla uppe på skolans vind."

"Får vi det?"

"Ja, den här gången. Lösenordet är sockerrosor."

Flickorna trollade sig snabbt färdiga och gick iväg upp till skolans vind.

"Tänk att Dumbledore har sett mig utan smink", utbrast Leonora. "Usch så pinsamt. Jag går ingenstans utan smink."

Sophia skrattade.

"Vad skulle du göra om Snape såg dig då?" frågade hon.

"Det skulle vara en katastrof!"

"Han måste ju se dig om han ska bli din man", retades Sophia.

"Lägg av", sade Leonora och öppnade dörren till vinden. Där fanns det massor av dräkter och gamla saker. Vanligen fick inte elever gå dit ensam. Leonora hittade en mörk grön lång viktoriansk klänning. Precis en sådan hon hade önskat sig. Till den hittade hon en passande vit ögonmask med diamanter och mörkgröna broderingar. Sophia hittade sig en lite udda dräkt som kanske en balettdansös skulle ha kunnat ha och en mask i samma färger som klänningen utan något speciellt uttryck i sitt ansikte.

"Vet du redan vem du ska gå till balen med?" frågade Leonora när de var på väg ner för trapporna. Ett drömskt uttryck bildades på Sophias ansikte.

"Näe... Men ingen har heller frågat mig ännu."

De gick nerför trapporna och talade om lite det ena och andra. När de kom till slutet av trapporna svängde de av till en korridor som skulle leda dem till Entréhallen. De hade inte hunnit ta många steg förrän de hörde någon ropa efter Sophia. De stannade och då de svängde om sig såg de att det var Lucas som var på väg mot dem. De hälsade på varandra som vanligt.

"Du Sophia.. Jag skulle undra om du..." började han famla på.

"Ja, vad skulle du alltså fråga?" frågade Sophia så lugnt hon kunde, fastän hon blossat upp.

"Alltså... Vet du hur Nellie kommer att klä ut sig?"

Sophias ögon blev och stå vidöppna och hon tog nästan ett steg bakåt. Leonora kunde så gott som känna hur hennes vän föll ihop inifrån. Leonora steg fram och tog i Sophias arm.

"Jag hörde något att hon skulle fläta sitt hår och ha någon slags blomma i håret", svarade Leonora så älskligt hon kunde och log.

"Tack så mycket! Vi ses senare kanske på balen."

Därefter for han iväg förbi dem medan Leonora fortfarande höll i den chokade Sophia. Leonora såg oroligt på henne och sa väldigt försiktigt hennes namn. Hon vände sin blick till Leonora och verkade ha all sorg i sina ögon.

"Du ska inte låta honom dra dig ner för honom, Sophia! Han är bara ett svin och den största oförståndiga skithögen genom alla tider!"

"Jag måste nog vara en dårarnas dåre när jag trodde att han skulle kunna vara intresserad av mig. Det är inte första gången. Tydligen vill jag bara inte fatta att jag kanske inte är menad att möta någon som jag vore menad att vara med."

"Låt bli med det. Visst kommer du att hitta någon ännu!"

"Tack Leonora. Det är faktiskt mycket enklare att ha vänner, och jag är väldigt glad att ha din vänskap." De log mot varandra och skyndade sig sedan till sina elevhem och lämnade sina grejer där innan de skyndade sig till frukosten.

Frukosten gick enligt Leonora väldigt snabbt förbi. De hade en sista danslektion någon timme efter morgonmålet. En del började därefter redan att förbereda sig inför festen, eller att fortsätta sina förberedelser. Leonora tog sig en dusch innan hon sedan satte sig igång med att sminka sig. Det tog en god stund för henne innan hon hade lyckats få på sig sin dräkt, som hade all världens underkläder och krinoliner att ordnas. Med lite magi gick det ändå för henne att få på det hela ensam. De andra flickorna från hennes sovsal satt i en grupp och hjälpte varandra.

Ungefär vid lunchtid bars det upp smörgåsar och dricka så de skulle orka fram till festmiddagen. Snape hade inte synts till sedan danslektionen och Leonora fantiserade för sig själv över en hurdan dräkt han möjligen skulle ha. När Leonora hade vant sig i klänningen kändes den egentligen rätt skön att vara i. Hon kollade sitt smink och hår ännu en sista gång innan hon gav sig av från uppehållsrummet upp till Entréhallen. Där uppe hade det dekorerats med pumpalyktor och alla möjliga andra Halloween dekorationer man kunde tänka sig. Det fanns redan en del människor utanför de stängda saldörrarna. Bland dessa människor såg hon en bekant dräkt hon senast sett i morse och gick fram. Det var Sophia som hade klätt ut sig och Leonora var tvungen att medge att dräkten såg jättesnygg ut, fastän hon först hade tvivlat över den. Med Sophia stod en pojke. Han var klädd till en clown – men han såg riktigt skrämmande ut också.


A/N: Glad midsommar! :) R&R! Fortsättning följer.