12. Ett bubbelbad
Oh, gode Godric. Han var så… full!
Det kunde dessutom inte ha inträffat vid ett sämre tillfälle. Nej, inte nu, och egentligen aldrig. Han var i Remus lägenhet, för tusan, och han fick helt enkelt inte tappa sitt förstånd i natt! Om han gjorde det, vem visste vad som skulle kunna hända…
Sirius slog sig själv på kinderna, och kände sig lite bättre när det stack till i hans ansikte istället för att det var bedövat. Han skulle aldrig tillåtit James att tvinga honom att ta en eldwhiskey för att fira Lilys födelsedag. Jo, självklart hade alla druckit minst en, men – i motsats till den allmänna uppfattningen – så var Remus den enda som kunde mer än hantera sin sprit.
Sirius Black… var lättpåverkad.
Han darrade vid tanken och gick in i Remus badrum, och skvätte lite kallt vatten i sitt ansikte. Ja, mm, det där hjälpte… åh, vem försökte han lura? Hans ögon drev ner till handfatet där Remus tandborste låg. Då började han tänka på Remus, och Sirius känslor vällde upp inom honom och, vid Merlin, om Remus hade kommit och stört honom just nu, så var Sirius säker på att han hade låtit de där tre orden som kunde ordna eller förstöra allt brista ut…!
Det blev tyst. De andra hade stuckit, och Remus hade föreslagit att Sirius skulle stanna över natten eftersom han såg lite för osäker ut för att kunna åka motorcykel hem. Självklart, hade det att Remus sagt någontingsom liknade "stanna over natten" satt fart på Sirius snuskiga lilla medvetande…! Och nu var han här och önskade att James hade dragit honom därifrån.
Sirius skvätte mer vatten i sitt ansikte och rynkade pannan mot sin spegelbild. Merlin, om han bara hade kunnat hålla sina tankar fokuserade på platoniska situationer…
Remus knackade på badrumsdörren. "Du, Tramptass, är du okej?"
"Hmm? Åh, jadå, ja…"
Sirius kunde nästan hörahur Remus ögonbryn drogs ihop. "Är du säker? Du verkade vara lite… glad för ett tag sedan?"
Sirius öppnade dörren och vinkade avvärjande mot sin vän. "Åh, nä. Jag var bara på humör för att fira, Remmy."
Remus stirrade stint på honom. "… du drack nästan en hel eldwhiskey, eller hur?"
Animagusen svalde. Jösses, Remus hade alltid kunnat genomskåda honom, visst hade han? Hans axlar sjönk. "Typ… Men jag behöver bara sova av mig det, jag svär."
"Nej, ta en dusch eller något. Det kommer hjälpa dig att nyktra till, Sirius."
"Remus, lita på mig, jag mår bra. Har du någon extra pyjamas?"
Varulven lyfte på ögonbrynen. "Du lånar ingenting av mig medan du luktar så där."
"Åh, kom igen, jag luktar inte-"
Remus knuffade tillbaka honom in i badrummet och satte ner honom på badkarskanten. Han öppnade skåpet bakom spegeln och skannade igenom flaskorna och det han hade uppradat på hyllorna. "Aha, här har vi det." Han tog fram en rund flaska fylld med en lila vätska.
Sirius rynkade på näsan. "Vad är det där?"
"Ehm… lite bubbelbad. Prova."
Sirius kämpade för att inte börja skratta. Fanns det ens något mer omanligt att äga…? Han tog flaskan och tittade på den. "Vadå, jag bara tappar upp ett bad och-"
"Ja, det är bara bubbelbad, Tass." Remus stängde toalettlocket och lade en ren handduk där. "Använd denna när du är klar. Och, snälla, drunkna inte, Tramptass. Jag kan knappt föreställa mig de andras ansiktsuttryck om du skulle dö på ett så korkat sätt, av ett bad."
"Eller bli mördad av draperiet," hånskrattade Sirius. "Jag kan hantera ett enkelt bad, Måntand."
"Jag vet," sade Remus, trots att han log gladlynt mot sin vän. Han stängde dörren bakom sig. "Säg till om du behöver något, Sirius," sade han genom den.
Sirius ryckte på axlarna och tappade upp badvattnet. Han tog ännu en titt på flaskan och bestämde sig för att den måste vara harmlös om Remus hade gett den till honom, så han hällde i en kapsyl i det varma vattnet, klädde av sig, och sjönk ner. Det var himmelskt och avslappnande och Sirius var ömt frestad att bara somna just då och där.
Han gjorde dock inte det. Han lutade sig mot kortsidan på karet och lade upp sina armar längs kanterna. En suck undslapp honom, och han tvinnade de drypande topparna av sitt långa hår. Det var nästan dags att klippa det…
Nonchalant undrade han om Remus skulle vilja klippa det åt honom. Sirius gjorde aldrig det själv; han kunde inte lita på sin egen hand med en Klippförtrollning om hans trollstav var riktad mot honom själv. Men Remus borde vara ganska bra på något sådant här. Självklart hjälpte den tanken bara till med att påminna Sirius om att han inte kunde få sin… sin…förälskelseur tankarna.
Fast han var säker på att detta inte bara var en förälskelse.
När han dröjde kvar vid den idéen, insåg han att hans hjärna började klarna upp, och att han återfick fokus… på dynamiken i hans och Remus förhållande. De hade alltid haft en speciell sorts vänskap, som inte gick helt att förklara. Sirius var ganska tjurskallig och envis och lättretlig; Remus var tänkaren, filosofen, och någon som vem som helst kunde lita på. Sannerligen, Remus var ett bra kap. Sirius hade två saker som hjälpte honom; hans utseende och lojalitet. Men Remus…
Remus var allting. Smart, modig, lojal, bara lite ond – ehm, okynnig - detta var allt det som Sirius tyckte om, nej, älskade, med honom och ännu mer. Där var sättet som Remus röst ändrades på när han sade "Sirius" istället för "Tramptass." Där var de otaliga gånger som Remus hade gett upp och lett åt ett av Sirius bättre skämt eller upptåg. Där var den där bedårande lilla rynkan som formades på Remus panna när han avstod från att förebrå Sirius för hans oroande ageranden och idéer.
Sirius skakade på huvudet åt sig själv, och undrade varför han inte lagt ihop två och två tidigare. Remus brydde verkligen sig om Sirius lika djupt som Sirius gjorde för brunetten – vore det inte då mer fel av Sirius att inte agera och sätta igång saker?
Animagusen tänkte på hur han någonsin skulle kunna säga något till Remus medan han avslutade badet. Han hade dragit upp sina byxor och höll på att torka sitt hår när Remus knackade igen.
Sirius släppte in honom och Remus räckte honom en flanellpyjamas. "Jag hoppas denna passar. Mamma gav mig den som en inflyttningspresent, men den är lite stor, så den borde passa dig fint."
"Tack."
Remus granskade honom. "Har du något på hjärtat, Sirius?"
Blacksonen plutade med munnen. Nej, tiden var inte inne för att ta upp saker… "Ja, vad var det i det där bubbelbadet?"
Remus flinade. "Det var en trolldryck – den fungerar som ett bubbelbad, men man suger åt sig det och det drar alkoholen ut ur ens system. Ofarligt och smärtfritt, och alkoholen rinner ut med badvattnet."
Sirius gapade mot honom. "Vad i- hur kommer det sig att vi inte hade det i skolan?"
"Enkelt - jag hade inte kommit på det då."
Sirius log torrt, och tänkte att Remus hade helt enkelt inte erbjudit dem det under deras skoldagar, eftersom Remus ville att andra skulle lära sig från konsekvenserna av deras handlingar. Oavsett den där irriterande personlighetsskavanken flinade Sirius och skakade av sig det. "Du, Måntand kan du klippa mitt hår?"
"Visst, Tass." Remus tog handduken från Sirius händer och hängde upp den. Han samlade ihop de ebenholtsfärgade hårlockarna med en hand och använde sin trollstav med den andra, och långsamt föll hårslingor av mot Sirius rygg, nyklippta. Baksidan på Remus fingrar rörde vid Sirius hud, men ingen av dem sade något. Beröringen var elektrisk och lamslående på en och samma gång…
Och om det var så det kändes när de bara nuddade vid varandra, hur skulle – undrade Sirius – det då kännas om de någon gång kysstes?
