Den stora lögnen

Gruppen hade vandrat en hel dag. Vid skymningen hade de hade kommit till en liten stad. Ryktet om vad som hade hänt I kyrkan hade redan spridits utanför Mobotropolis city. Folk gick man ur huse för att se de den stora gruppen, ledd av deras sedan två år försvunna prins, komma genom deras lilla stad och ta in på deras värdshus.

Att försöka gå osedd med en sådan stor grupp var nästan omöjligt. De hade på något sätt lyckats å vägen dit. Men nu behövde dom det inte. Sonic viste att folk behövde se dom. Inte bara han och hans syskon och deras mor, indikerande att profetian skulle snart slå in. Men också den gruppen han hade lyckats att sammanföra. Förutom honom värkande det som om Omega och Chaos var den som folk observerade mest.

De satt nu i värdshusets restaurang och åt, när Sonic Frågade om han skulle fortsätta berätta. Sonia tittade sig omkring.

"du vet att vi inte är ensamma här?" Frågade hon. Det var andra som också satt och åt där.

"jag vet" svarade Sonic "det är det som är meningen. Varför ska bara ni få höra mina historier om hut jag förlöjligar Eggman?" Sonia Förstod vad han menade. Ju mer som hörde hans historia om hur han besegrade Eggman, desto mindre blev Eggmans Makt över dom.

"Vänta lite" utbrast Knuckles "är inte nästa historia om när…"

"ja det är" svarade Sonic "resten av världen vet vad som verkligen pågår på din ö, jag tror att alla här borde få reda på det"

"vad pratar ni om?" frågade Aleena

"låt oss bara säga att det visade sig att jag har ljugit för er" svarade Knuckles "men jag trodde faktiskt att jag bevakade en Kaos Smaragd"

"vad menar du?" Frågade Sonia

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

En vecka senare hade tails fixat Sonics plan och kallade den Tornado II. Sonic viste inte riktigt vart han ville fara. Så han bestämde sig för att stanna på ön. En dag kom Tails springande.

"jag har upptäckt en stor mängd energi liknande den från kaos smaragderna mitt ute på havet. Det ska inte vara något där." sa han

"best vi kollar upp det" sa Sonic. Äntligen ett nytt äventyr.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

"det här stämmer inte" sa Sonic medans ön kom närmare.

"kaos energin kommer härifrån" svarade Tails

"det betvivlar jag inte" sa Sonic. "men jag har varigt på den här ön förut".

"och du har inte sett en kaos smaragd då" frågade Tails

"nej ön är på fel plats"

"menar du att en hel ö har flyttats?"

"har du någonsin hör talas om den flygande ön?" frågade Sonic

"Angel Island?" frågade tails "det är ju bara en mytologisk ö, ingen tror att den existerar"

"de brukar göra det" svarade Sonic "men just nu är den här mitt ute på vattnen"

"det där är Angel Island?"

"jag har varit på den flera gånger, jag vet hur den ser ut" svarade Sonic "det faktum att det fortfarande är en Kaos enenergi från denna plats kan inte vara bra." med det aktiverade han sina kaos smaragder och flög iväg mot ön. Han landade på ön och tittade sig omkring. Plötslig kom något upp under honom och slog honom så hårt att han att han tappade Smaragderna och blev blå igen. Han tittade upp och såg ett bekant ansikte.

" Knuckles?"

"så du trodde att du kunde stjäla min smaragd?" sa Knuckles.

"vad pratar du om" frågade Sonic "det är jag Sonic"

"vi har aldrig träffas" sa Knuckles han tog sedan Sonics smaragder skrattade och sprang iväg. Sonic reste sig upp och först nu såg att tails hade landat och kom mot honom

"vem var det?" frågade Tails

" Knuckles the Echidna, öns väktare" svarade Sonc "vi har träffats förut. Men han beter sig som om vi aldrig har träffats, det här kan inte vara bra." De började gå genom djungeln, och det dröjde inte länge innan de såg de första robotarna.

"Robotnik måste ha gjort något med Knuckles" Tänkte Sonic "vi måste skynda oss"

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

"får jag fråga en sak" avbröt Manic "varför kallar du honom för Robotnic, jag trodde hans riktiga namn var Eggman"

Sonic tittade lite irriterad på sin bror, folk runt omkring dom hade för de mesta slutat att äta och lyssnade på Sonics historia, både resande och lokalt folk var där.

"det är hans riktiga namn" svarade Sonic "men jag viste inte det då. Kan jag fortsätta?" Manic Nickade. "jag och Tails tog oss igenom de olika delarna av ön, med både Eggman och Knuckles försökte stoppa oss. Jag kanske ska nämna att Knuckles inte mins något om det här. det visade sig att death egg inte hade blivit förtärd, utan bara störtat på ön. Hur som helst efter många strider så anlände vi till den platsen där smaragden var gömd. Knuckles såg Eggman stjäla smaragden. Han försökte stoppa honom men han blev elektrifierad. Jag följde efter honom upp i rymden igen där jag slogs mot en stor Robot igen. Jag tog Smaragderna och såg till att alla death egg var förstörd den gong innan jag använde kaos kontroll, som jag har lärt mig under min tid på Westside Island, för att teleportera tillbaka till ön det var då det hände.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

När sonic telefonerade till stranden på Angel Island såg han Tails och Knuckles där.

"jag är glad att du är Okey sonic" sa Knuckles.

"jag är glad att se att du känner igen mig". Sa Sonic.

"grabben här har berättat vad som hände" sa Knuckles "men jag mins inget."

"kan jag fråga en sak?" frågade Sonic "varför är smaragden större nu än förra gången jag såg den?"

"ingen aning" svarade Knuckles "det är nästan som om den har en egen vilja. Kan jag få tillbaka den nu?" Sonic tog tag i den stora smaragden (som svävade ovanför honom med de andra) för att ge den till Knuckles. Men när han gjorde det så kom grön energi ut ur den och omslöt Sonic. Sonic skrek av smärta.

När energin försvann och Tails och Knuckles kunde se klart så såg dom sonic stå där, men han såg annorlunda ut. Både hans taggar och hans ben var längre, hans kropp var smalare, och såg starkare ut och hans ögon var nu smaragdgröna istället för bruna.

"vad är det som pågår?" utbrast sonic.

"ditt öde har startat" sade en röst med (som vi skulle känna igen som) en skotsk accent, och där på stranden stod ett annat myrpiggsvin. Han såg mycket gammal ut och hade på sig en vit och blå mantel. Han bar också en stav.

"gammelfarfar", utbrast Knuckles "vad gör du här?"

"jag såg att ön hade försvunnit och insåg att det var dags" Svarade Athair.

"dags för vad?" frågade Tails?

"dags för mig att gå vidare" svarade Athair "jag förde ön till den plats den var för över 100 år sedan. Jag hade en Vision om att den skulle ha en viktig roll i någon annans öde. Jag ser att det var dit sonic. Du har varigt här några gånger, och det ser ut som om mästar smaragden har valt dig som dess kämpe."

"mästar smaragden?" frågade Knuckles

"jag är lessen Knuckles men jag har ljugit för dig, din far och din farfar. Vi vaktar inte en kaos smaragd, vi vaktar mästar smaragden. Dess krafter är att den kontrollerar Kaos energin som de 7 kaos smaragderna ger ut. Den kan antingen förstärka eller försvaga kaossmaragderna. Om du har alla 7 och mästar smaragden då har du kraft av 14 smaragder, men om du har 7 och någon annan har mästar smaragden då kan han ta bort alla dina krafter."
Det här skulle vara bra att veta när dingo förstörde en av smaragderna" Sa Sonic "och menar du inte 8 med den som Dinga hade sönder"

"Knuckles har du kvar behållaren med smaragden?" frågade Athair. Knuckles nuckade "visa mig" de gick till Knuckles hus (Knuckles bar mästar smaragden) där behållaren med den förstörda kaos smaragden var. Athair tog behållaren och öppnade den. Den var tom.

"var är den förstöra kaos smaragden?" utbrast Sonic. Athair pekade bara på sonics famn där de 7 kaos smaragderna var. Sonic tittade ner och insåg vad han menade. Den gröna Smaragden var samma smaragd som Dingo förstörde.

"den här behållarens syfte var inte att hålla ett förstörd kaos smaragd, det var att reparera en"

"varför ljög du för oss om det?" frågade Knuckles

"en dag kommer du att förstå" sa Athair "min tid på detta plan är nu över. Det är dags för mig att gå vidare. när jag är borta kommer ön att återvända till sin ursprungliga plats." och med det så vände han sig om för att gå.

"vänta" utbrast Sonic "vad menade du tidigare att jag är mästar smaragden kämpe? Borde det inte vara Knuckles? Han är ju trots allt dess väktare."

"han kan inte lämna denna ö" svarade Athair "du kan, ditt jobb nu är att beskydda världen, både direkt och indirekt. Du har fått en del nya krafter från Mästar smaragden. Jag känner stora äventyr, där du måste göra en del svåra beslut. Jag hoppas att du kan klara det." och med det försvann Athair.

"vad gör vi nu?" frågade Tails, som inte förstod riktigt vad det var som föregår.

"jag tror det bästa är att vi återför smaragder till dess altare och ser vart ön för oss" sa Knuckles.

När de återvänt till smaragdens altare, satte Knuckles satte smaragden tillbaka på sin plats började den lysa. De 7 kaos smaragderna började också lysa. De for upp i luften och snurrade runt. Sedan så for det åt olika håll. Sen började ön all lyfta.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

"jag och tails stannade på ön tills vi nådde fastland igen" berättade sonic. "det visade sig att öns ursprungsplats var ett ställe som kallades de mystiska ruinerna, utanför en stad som hette Station Square. Staden var mest befolkad av människor men det bodde Mobiens där också. Jag och Tails bosatte oss i ett flygplansvrak utanför staden."

"ett flygplans vrak?" frågade Sonia

"vi hade inte så mycket ringat att köpa ett hus eller en lägenhet" svarade Sonic "men allt efter som jag räddade staden och världen blev jag, eller rättade sagt vi mer berömda. Jag och Tails bor där fortfarande. men det är du mer ett bachelor pad. Också tack vare alla våra äventyr har faktiskt Angel Island blivit en turistattraktion, vilket visserligen har gjort Knuckles jobb lite svårare."

"det påminner mig" sa Sonia "vem vaktar Smaragden nu när du är här?"

"GUN den mänskliga militären." Svarade Knuckles

"litar du på dom?" frågade Sonia

"jag litar på din bror" svarade Knuckles "och sonic litar på dom tillgängligt mycket för att kalla in en av skulderna han har till dom för detta. Han har sparat ihop en hel del" med det började gruppen att skratta. Sonia, Manic och Aleena hade ingen aning om vad de skrattade åt. Men misstänkte att det skulle få sin förklaring längre fram.