Ett sista farväl
Hagrid föll om kull och började rycka i kramper och skrek men det slutade ganska fort, det verkade som att hans jätteblod skyddade honom en bit.
"Attack!" skrek Tonks och alla skickade iväg en varsin besvärjelse men dödsätarna hann hoppa tillbaka bakom hörnet.
"De är här!" skrek en av dödsätarna, det var en kvinnoröst" smutsskalle älskande små elever! De försvarar Dumbledores kontor!"
Hagrid reste sig upp och sprang fram till dem.
"Allt är bra med mig var på er vakt!" sa han.
Harry kunde höra hur fler dödsätare hade samlat upp sig runt hörnet och han kunde till sin förskräckelse höra en välbekant röst bland dem.
"Är Potter där så döda honom inte" sa Snape " de andra får ni göra vad ni vill med men spara Potter åt Mörkrets herre."
"Haha" sa kvinnan ondskefullt" jag hoppas Longbottom är där."
"Är alla beredda?" sa Snape" Då kör vi!"
Dödsätarna sprang fram bakom hörnet, de var ungefär tio personer. Harry skickade iväg förhäxningen som gjorde så mycket skada rakt mot Snape fast han lyckades styra bort den och den träffade väggen bakom och det small till i en hög smäll och det blev ett hål i väggen..
Snape riktade trollstaven och sköt en röd stråle mot Harry fast han vek åt sidan och den missade. Han skickade iväg samma förhäxning igen mot snape och den här gånden blev han träffad i magen av dess fulla kraft, Snape flög bakåt otroligt fort och small in i väggen fast han hoppade upp igen och blottade sina gula tänder i ett ilsket grin. Harry höjde trollstaven igen och samma sak gjorde Snape och så skickade de iväg en varsin förhäxning. Harry hade valt paralyseringsbesvärjelsen och Snape skickade iväg en grön stråle mot Harry. Förhäxningarna träffade varandra rakt i luften och exploderade med en hög smäll. Snape skickade iväg en ny grön stråle som Harry besvarade med att göra en sköld framför sig och samtidigt skicka iväg två strålar som missade Snape men som sedan vände om bakom honom och träffade honom i ryggen.
Den gröna strålen flög rakt genom skölden och träffade Harry i bröstet, det kändes som om han skulle dö, smärtan var outhärdlig, det kändes som om alla fingrar och tår blev krossade av stora tänger, knivar som stacks in i kroppen, eld som brann i lungorna och spred sig ut i alla ådror och det kändes som om juvelerna skulle spricka under ett oerhört högt tryck. Harry låg och skrek på golvet och sedan var det plötsligt över, han kände sig mycket svag och tittade vart Snape hade tagit vägen och såg att Hagrid hade hoppat på honom i totalt vredesmod och satt och bankade på hans fula nylle.
Harry såg hur Belatrix riktade trollstaven mot Hagrid så Harry riktade sin egen mot henne och skickade iväg paralyseringsbesvärjelsen mot henne, men hennes reflexer var otroliga. Hon frammanade en sköld framför sig och förhäxningen studsade bort och träffade en annan dödsätare i ryggen som då tappade garden och blev träffad av en besvärjelse som Ginny hade skickat iväg mot honom som gjorde att han flög iväg in i väggen och där blev han orörligt liggande.
Belatrix skickade sedan iväg en röd stråle mot Harry och Harry sköt lamslagningsbesvärjelsen mot henne. Besvärjelserna träffade varandra i luften och studsade båda ut genom ett varsitt fönster som båda krossades.
Harry kände hur vreden och ett enormt hat blossade upp inom honom och ropade ut "Crucio!" vilket även Belatrix hade gjort och deras förbannelser träffade varandra mitt i luften än en gång och den här gången flög den ena rakt på Hagrid som slungades bort från Snape som låg blodig på backen och den andra träffade Ginny (som hade fullt upp med en annan dödsätare) som slungades bakåt och blev liggandes i ryckiga kramper skrikandes av den outhärdliga smärtan.
Harry skulle precis skuta iväg en ny förbannelse mot Belatrix då han blev träffad av en annan och flög iväg tio meter bort. Han kände att han fick mycket ont i magen av vad det nu var som hade träffat honom och han kunde knappt resa sig men då såg han något som fick honom att isa till i hela kroppen. Dödsätaren som Ginny hade duellerat med skrek "AVADA KEDAVRA" och riktade trollstaven mot henne. Harry gjorde det enda som han trodde skulle kunna fungera och det var tvunget att fungera annars skulle det inte finnas något kvar att leva för.
"Accio Ginny!" skrek han i ren panik och hon flög genast emot honom så den gröna blixten träffade i backen där det bildades en stor krater. Ginny kom åkande efter golvet mot honom och landade i hans famn. Harry pustade ut och kände en liten lättnat. Nu kom dödsätaren springande mot dem men McGonagall lamslog dödsätaren och den föll omkull.
"Tack" sa Ginny" jag kunde inte göra något, jag hade precis blivit träffad av…"
"Jaja" sa Harry snabbt" kom nu, vi måste hjälpa de andra!"
De reste sig båda upp och sprang mot de stridande igen. Harry kunde se att Ron, Tonks, McGonagall, Neville, Hagrid och Angelina fortfarande stred förfullt.
Nevill var i kamp med Belatrix, Ron och Angelina stod sida vid sida och duellerade mot två andra medens McGonagall och Tonks hade två stycken var att ta hand om och Hagrid drämde just till en annan dödsätare.
Och plötsligt kom Snape springande mot dem och skrek "Crucio" och riktade trollstaven mot Ginny, fast hon slängde sig ner på backen och förbannelsen spräckte hela väggen bakom dem vilket lämnade ett stort hål som ledde ut i det fria.
Harry kastade sig in i en duell med Snape än en gång och fick genast förstärkning av Ginny. I ögonvrån så såg Harry hur Angelina föll omkull och Ron fick två stycken mot sig. Harry skickade iväg paralyseringsbesvärjelsen mot Snape som svarade med att frammana en stor gult lysande sköld framför sig. Både Harrys och Ginnys förhäxningar träffade den och försvann in i den. Då förhäxningarna hade slutit sig till skölden så viftade Snape till med trollstaven och den sköts iväg mot Ginny som blev träffad och slungades omkull och blev liggandes orörlig. Ett enormt hat blossade upp inom Harry, ett hat som sträckte sig från första året på Hogwarts till nu. Han skulle äntligen få hämnas sin pappa och mammas död, hämnas Dubledores död.
"CRUCIO" skrek Harry och den gröna blixten sköt rakt in i hjärtat på Snape. Inte ens Snapes skydds förtrollning stoppade den. Han flög ner på backen och började rycka i förfärliga spasmer och skrek av den fruktansvärda smärtan. Harry tog i allt vad han kunde och torteringen bara fortsatte, det kändes så skönt att äntligen få hämnd. Harry skrattade, han skrattade ett ondskefullt skratt fullt av hat och så slutade han med att tortera Snape. Han hade slutat då han hade hört sitt eget skratt, hur kunde han ha tillåtit sig själv att göra det? Han hade plågat honom så mycket han bara kunde, och skrattat ett hemskt glädjelöst skratt. Harry kände att han mådde illa, han kunde inte få sitt ekande skratt ur huvudet, han bara stod och tittade på Snape. Hade han blivit lika grym och hänsynslös som Voldemort?
Plötsligt blev han träffad i huvudet av en förhäxning och kände hur trollstaven flög ut ur handen. Harry slungades bakåt och blev liggandes på backen med trollstaven liggandes två meter bort och en dödsätare kom gående mot honom. Dödsätaren drog bort sin huva och visade sitt ansikte. Det var Slingersvans, han såg på Harry med en lite skrämd blick och sedan hjälpte han Snape upp på benen. Alla explosioner hade nu slutat och Harry tittade mot de andra. Alla låg avsvimmade där borta utom Belatrix som höll sig om sin blödande höger arm. Snape gick fram till Harry som låg försvarslös på backen.
"Nu Potter ska du dö" sa Snape" nu ska jag ta dig till Mörkrets herre, så ska han få göra slut på dig!"
"Men först" fortsatte han" så ska jag ta och döda din flickvän här." Harry vände på huvudet och såg på Ginny som hade vaknat. Hon såg sorgset tillbaka på Harry och en tår föll ner för hennes kind.
"Farväl", sade hon tyst.
"AVADA……….
