(Sharon)
När Sharon senare på kvällen, efter en jobbig trolldryckslektion, en smutsig örtläratimme och en lektion Skötsel och vård av magiska djur full med sprängstjärtsskrabbor satt i en av dom stora sofforna och pratade med Sirius så kände hon en stickande känsla i nacken.
Hon vände sig om och mötte Deans arga blick där han satt borta i ett hörn med sina polare, Sharon kände hur magen vred sig.
"Varför kan han inte låta mig glömma?" Tänkte hon trött och vände blicken mot eldstaden där lågorna flimrade.
Sirius betraktade henne osäkert.
"Hur e det Sharr?" Frågade han försiktigt medan han studerade hennes trötta blick och slitna ansikte. "Hon påminner lite om Remus efter en förvandling" Tänkte han stilla för sig själv.
"Varför kan han inte bara låta mig glömma allt? Jag orkar inte med att bli påmind om allt han har gjort mig, det räcker med att min far lastar på mig alla hans problem, jag orkar bara inte med allt." Sa hon tyst och strök bort en vilsen hårslinga från ansiktet.
Sirius nickade förstående.
"Jag tror att vi båda har det ganska tufft där hemma." Sa han och fick en liten rynka i pannan när han tänkte på sitt hem.
Sharon kollade oroligt på honom, hon kände till allt om att han var familjens svarta får och kunde bara ana hur hemsk uppväxt han måste ha haft.
"Sirius, kom igen! Peter väntar!" Ropade en stressad James och sprang upp i pojkarnas sovsal.
Sirius skakade lite på huvudet och gav Sharon en ursäktande blick innan han skyndade ut genom porträtthålet för att möta Peter vid utkanten av den förbjudna skogen.
Sharon satt stilla kvar i soffan och såg efter honom.
"Så ni e tillsammans nu eller?" Dean slog sig ned i soffan bredvid hennes.
Sharon gav honom en plågsam blick.
"Det vet du att vi inte e Dean, han gillar Tracy." Sa hon och reste sig upp.
Just när hon skulle gå grabbade Dean tag i hennes arm.
Sharon vände sig argt om för att säga till honom att släppa den då hon såg hans alvarliga ansikte.
"Jag vet Lupins lilla hemlighet, och om du inte vill att alla andra också ska få reda på den så är det bäst att du följer med mig till Hogsmeed i helgen." Sa han och flinade förnöjt.
Sharon stelnade till och stirrade på honom.
"Du vet vad?" Frågade hon tvivlande.
"Att Lupin är en va…" Började han.
"Okej, jag möter dig i stora salen klockan åtta på lördag." Sa Sharon och tänkte plågat på stackars Remus ifall Dean berättade för alla om vad han var.
Dean såg nöjt på henne. "Bra, för du vet, ingen tjej nobbar mig så lätt." Sa han och flinade.
Sharon slet sig ur hans grepp och rusade upp mot tjejernas sovsal.
...
(Tramptass, Tagghorn, Slingersvans & Måntand)
Sirius rusade ned för trappan och skyndade sig så tyst som möjligt igenom slottet och ut genom den stora entré dörren.
Ute på slotts gården förvandlade han sig till en stor svart hund och sprang allt vad tassarna bar mot den förbjudna skogen där Peter i formen av en liten råtta satt och väntade.
"Vart e James?" Pep han.
"Han skulle hämta osynlighetsmanteln." Sa Sirius kort och kollade stressat upp på himlen där en stor fullmåne lös klart.
Efter ett tag kom James springandes över gräsplanen och gömde osynlighetsmanteln vid det vanliga stället under stenen, vart efter han förvandlade sig till en ståtlig kronhjort.
"Okej Peter, det är din tur." Sa James och betraktade sedan råttan som kilade fram över det daggiga gräset och försvann vid rötterna av det piskande pilträdet som sedan efter ett tag blev helt stilla.
Sirius och James skyndade sig i skuggan av träden fram till det piskande pilträdet och slank in i en liten öppning och anslöt sig till Peter där han ivrigt stod och väntade.
"Kom igen nu, förvandlingen måste ha börjat." Pep han.
Och så fortsatte dom framåt i en trång och kurvig tunnel tills dom klev in i en trång hall med sönderslitna möbler.
Plötsligt hörde dom ett högt vrål uppifrån övervåningen.
Sirius viftade menande på svansen och tassade upp för trappan tätt följd med James och Peter.
Dom styrde stegen mot dörren längst bort och puttade försiktigt upp den.
Den håriga varelsen där inne vände sig försiktigt om och när han såg dom tre djuren i dörröppningen så stämde han upp i ett högt och gällt ylande.
Den stora kronhjorten såg ut att flina brett.
Nu kan äventyret börja.
---------------------------------------------------------------------------------------
Okej, det kanske inte kommer så många fler kapitel, det är lixom inte så roligt att skriva utan att få kommentarer så att man vet att några läser dom, så jaaa, vill ni höra mer så MÅSTE ni kommentera, nu var jag allt grym va Hehe.
