James bok och doften av rosor

Kapitel 12

"Måntand, var är Tramptass?" James bredde ut sig över soffan efter att ha schasat bort en förstaårselev därifrån med en menande min och en knyck på nacken. Han hade varit på quiddichträning och han lade sin kvast bredvid sig.

Remus satt i en röd skinnfåtölj med en bok som han sänkte för att kunna titta på James.

"Han är på straffkommendering om jag inte tar helt fel." Han höjde boken till ansiktshöjd igen och tittade över bokkanten när han fortsatte. "Och om jag inte misstar mig så borde han komma snart."

I samma stund Remus sagt meningen öppnades porträtthålet och Sirius kravlade sig in följd av Peter. De kom fram till soffgruppen och slog sig ner i var sin fåtölj. James tittade på de båda marodörerna som precis anlänt. Båda verkade irriterade, Peter andades häftigt och Sirius hår stod åt alla håll.

"Vad har ni gjort?" James tittade förväntansfullt på Sirius som drog ett djupt andetag.

"Till en början så kom inte Liz till straffkommenderingen, så jag fick göra allt själv" Han slog ut med armarna. "och sedan på tillbakavägen träffade jag Slingersvans här," Han nickade mot Peter "som lyckats sätta eld på en försteprefekts slips, du vet han den där stora med underbett." Han gjorde en paus för att sucka ljudligt.

"Det var inte meningen." insköt Peter buttert.

"Och elden spred sig liksom från slipsen till, öh, hans heliga prefektmärke." Det var svårt att inte missa den sarkastiska tonen i Sirius röst. "Det var rena turen att han brann för annars hade han säkert hunnit ikapp oss."

"Hur lyckades du med det?" James tittade flinande på Peter som skrattade nervöst.

"Eh, jo-" började han trevande. "Jag hade varit i köket och när jag gick igenom korridoren på andra våningen liksom lyckades jag snubbla över mrs Norris och han stod precis framför så jag puttade till honom så han föll framstupa ner i en fackla."

James skrattade till. "Jag hoppas du gav mrs Norris en rejäl spark."

"Så Liz var inte där?" frågade Remus menande och sneglade på Sirius över boken.

"Nepp, hon har tröttnat på böcker om du frågar mig." Han började fixa till håret och lägga det på plats.

"Just ja!" utbrast plötsligt James och hoppade upp på fötter och försvann upp till sovsalen, när han kom ner igen höll han en bok i handen. Han satte sig ner i soffan och viftade triumferande med den framför de andra marodörerna.

"Detta är vårt nya mästervärk!" Han tittade sig omkring för att försäkra sig om att ingen annan i salen lyssnade. Han lutade sig fram och lade boken på bordet. Den spruckna, gamla bokryggen gav ifrån sig ett knarrande när han öppnade den. Sidorna var gulnade och sköra, tunna så man kunde se texten från sidorna bakom.

"Här." James slog upp ett uppslag som han markerat med en bit pergament. Remus sträckte på nacken för att se bättre och Peter reste sig från sin stol och satte sig på knä framför bordet.

"Kartor?" frågade Sirius ointresserat. "Sedan när är en bok om kartor ett mästervärk?"

James suckade ljudligt och drog handen genom håret.

"I detta fal min kära marodör är det inte boken som är intressant utan det är vad vi kan göra med innehållet." James flinade triumferande.

"Jaha, och?" Sirius fortsatte att se uttråkad ut, han hade svårt att förstå James entusiasm över kartor.

"Vad du menar" började Remus långsamt. "är att vi ska göra en karta?"

"Precis!" utropade James. "och inte vilken karta som helst utan en karta över Hogwarts, en karta som visar varenda hemlig gång."

"Coolt." pep Peter och tittade imponerat ner på boken. "En marodörkarta"

Sirius ansikte lyste upp. Han kliade sig fundersamt på hakan.

"Det är ingen dum idé." Han lutade sig fram mot boken och ögnade igenom sidan.

"Hur ska vi börja då?" frågade Remus som lagt ifrån sig boken och granskade fundersamt boken.

James bara log en stund innan han tillslut började förklara hur de skulle bygga upp kartan.

…

Han suckade irriterat, varför gick inget som planerat? Han suckade igen varpå Han nervöst fingrade på sin trollstav. Han mumlade tyst trollformeln och lät blommorna sväva upp längs trappan. De hundratals kronbladen lyste röda då de reflekterades i eldstadens sista glöd. Inte ett ljud hördes, utom knäppandet från brasan och Hans egna djupa andetag.

…

Lily vaknade av doften rosor. Den söta lukten omringade henne och då hon öppnade ögonen trodde hon att hon fortfarande drömde. Hon slöt ögonen blundade hårt en gång och öppnade dem sedan långsamt. Hon blinkade en gång till, spärrade sedan upp ögonen och satte sig hastigt upp. Runt omkring henne låg hundratals röda, utslagna rosor. De låg utströdda på golvet, på sängen och över kudden. Hennes första reaktion var att skrika till, av chock och av överraskning, men hon kunde höra Sandy vrida på sig i sömnen och hur Liz mumlade något som inte gick att urskilja, så hon svalde och drog undan en bit av täcket.

Lily satte försiktigt ner fötterna på golvet, noga med att inte sätta ner dem på någon av de många rostaggarna. När hon rest sig tittade hon förundrat på sin säng som var översållad av blommor och det var då hon såg det, det som hon hela tiden anat skulle komma. På en av rosorna satt en liten pergamentbit fast med orden "Din James" skrivet i rött bläck.

Lily tog ett djupt andetag. Klädde sedan på sig och gick ut ur sovsalen, men innan hon gått ut genom dörren fick hon alla blommor att försvinna med en sväng på sin trollstav.

Hon förstod att det inte var James. Han skulle aldrig gett henne rosor. Han skulle knappast skriva något självmordsbrev, han kunde säkert inte heller skriva dikter och när hon tänkte efter var det dessutom kanderade violer på kakan hon fick. James skulle aldrig gett henne violer eller rosor. Han skulle gett henne liljor.

...

Ännu ett kapitel klart, jag har haft det klart rätt länge om jag ska vara ärlig, men jag tvekade länge om jag skulle lägga till ett stycke. Jag bestämde mig i alla fall för att inte göra det och här har ni resultatet. Hoppas att ni gillar min fic så här långt och att ni har överseende att det tar så lång tid mellan kapitelutläggen. ~Ellwina~