Kapitel 13 - Valet
Veckan efter de första proven var det dags för skrivningen och det praktiska provet i Örtlära.
Sedan på eftermiddagen skulle skrivningen och praktiken för trolldryckskonst vara.
Hermione var nästintill hysterisk där hon satt, dag ut och dag in, och pluggade så att det yviga håret nästan började ryka. Ron var inte heller till stor hjälp, så fort han öppnade munnen snäste hon till, och det tystade honom.
"Tänka sig att det skulle vara såhär är att vara förlovad." mumlade Ron till Harry när de satt i soffan tillsammans kvällen innan provdag två. "Hade jag vetat det skulle jag aldrig ha friat till henne."
"Hon är bara stressad." viskade Harry och såg bort mot Hermione där hon satt i hörnet och läste igenom flera olika böcker medan hon gjorde anteckningar.
"Förut var hon i alla fall lika ivrig med att hjälpa oss som att plugga ensam. Men nu…" Ron tittade bort mot henne just som hon slängde en stor och tung bok så att den landade på golvet med en smäll. "Det känns som att jag inte finns längre."
"Ta det inte personligt. Du vet hur hon är. Kom igen, vi fortsätter nu."
Hermione stönade precis och blängde som en sinnesjuk upp i taket. "Kan ni båda vara snälla och vara tysta? Eller måste jag stjäla Harrys mantel för att ta mig till ett tystare rum?"
"Förlåt, älskling."
"Vi ska vara tystare." viskade Harry. "Förlåt."
"Tack. Jösses!"
Ron såg menande mot Harry som ryckte ursäktande på axlarna. Ginny, som redan hade tröttnat på Hermiones ständiga utbrott, hade gått och lagt sig tidigt ikväll. Hon var redan ganska bra på lektionerna i örtlära, så hon tyckte att hon inte behövde plugga mer ikväll.
När klockan var två på natten började Harry känna sig riktigt trött. Han puffade till Ron, som hade somnat i soffan, på axeln och visade med tummen att de skulle gå in till sovsalen.
"Får jag säga god natt utan att du sliter huvudet av mig?" gäspade Ron och gick fram till bordet där Hermione satt.
"Visst." mumlade hon, tittade upp och log trött. "God natt."
De kysste varandra, sedan gick Harry och Ron och lade sig i sina sängar. De somnade bums.
Marken knakade under fötterna där Harry gick på den upptrampade stigen i skogen. Han gick bara, utan att ha något speciellt mål framför sig. Skogen öppnade sig framför honom, träden gled åt sidan och han kom fram till en glänta med en liten sjö i mitten. Han förstod inte hur det kunde finnas en sådan liten sjö här utan att ha dunstat bort, den var inte heller särskilt djup.
Harry satte sig på huk precis framför sjön, snarare den stora pölen, och tittade ner i vattnet. Han såg sin egen spegelbild, men utan glasögonen. Hans ansikte tittade först lika likgiltigt på honom, sedan förvreds det av smärta och skrek ett ljudlöst skri åt honom.
Harry föll bakåt. Han förstod att något var fel. Plötsligt steg Malfoy fram bakom ett träd på andra sidan pölen.
"Självklart är det du." sa Harry, men hans röst ekade märkligt i gläntan. "Vill du prata nu?"
Men Malfoy sa inget. Han fortsatte bara framåt, med trollstaven slappt hängandes vid sidan av honom.
"Vad gör du?"
Malfoy ställde sig med fötterna i vattnet, fortsatte ta flera steg ut mot mitten och släppte staven.
"Draco? Vad håller du på med?"
Långa bläckfiskarmar gled långsamt upp för Malfoys kropp, snärjde sig runt honom, började långsamt dra ner honom i pölen.
"Draco, nej! Gå bort därifrån!" Harry reste sig på benen och sprang fram mot pölen, men det verkade bara som att den gled längre och längre ifrån honom. "Kämpa, Draco! Du måste kämpa!" han kunde inte hitta sin trollstav i någon av fickorna, vände sig om och såg den ligga några meter bakom honom. "Vänta, jag ska rädda dig!"
Harry sprang tillbaka, tog upp staven och pekade mot vattnet. Men varken Draco eller bläckfisken var kvar.
"Draco…" viskade Harry.
"Draco? Varför drömmer du om honom?" viskade Rons röst.
"Va?" Harry slog upp ögonen. Han låg i sin säng. Det var mörkt i rummet.
"Du viskade Malfoys namn. Vad drömmer du?"
"Åh… jag drömde… jag drömde att vi jagade kvicken. Och han viftade med den framför mig, och sa att jag skulle säga hans namn ifall jag ville ha den."
"Jaha… vad konstigt. Du sa hans namn ganska många gånger, annars hade jag nog inte vaknat."
"Okej… ja, det var märkligt."
Ron började snarka igen.
Harry låg på rygg och började trumma med fingertopparna mot täcket, sedan öppnade han förhänget för sängen, roffade åt sig glasögonen på sängbordet, drog snabbt på sig sina jeans med trollstaven i bakfickan, drog fram osynlighetsmanteln under madrassen och gick ut till uppehållsrummet.
Han orkade inte längre. Han orkade inte med det här. Nu skulle han ställa Malfoy mot väggen, kräva ett svar på frågan han hade ställt honom i flera månader nu. Harry orkade inte vara kär i två människor längre, och han hade redan valt vem av dem han ville ha. Nu var det upp till Malfoy att välja hur han ville ha det.
Hans armbandsur visade att klockan var tre på natten när Harry tittade, han hade bara sovit i en timme. När han kom fram till ingången till Slytherins sällskapsrum nere vid fängelsehålorna bankade han på dörren. Han stod och slog i fem minuter tills en prefekt öppnade den med trollstaven framme.
"Vad i helv…" men han blev chockad över att ingen stod framför honom.
Harry gled förbi prefekten och gick in i sällskapsrummet. Sist han var här var för sex år sedan, och nu uppstod redan det första problemet; vilket rum sov Draco i?
Prefekten mumlade och svor för sig själv medan han gick mot en liten korridor. Harry följde efter. Han öppnade en dörr och Harry smög tyst in tillsammans med honom. Ifall Draco inte var där skulle han bara vänta tills prefekten hade somnat så att han kunde smyga ut igen.
"Var det busknackaren igen?" frågade en annan kille i sovrummet sömndrucket.
"Det är säkert Peeves som håller på. Jag ska be Blodige Baronen att sprätta honom imorgon. Jag orkar inte med det här, det är prov om fem timmar!"
Harry gick ljudlöst genom rummet och tittade ner i de sex sängarna som stod ut med kanterna. Men Draco fanns inte i någon utav dem. Han ställde sig vid dörren igen för att vänta på att eleverna skulle somna där inne.
Det tog tio minuter innan han hörde snarkningar från samtliga personer där inne, sedan öppnade han dörren för att gå ut. Han öppnade dörren mittemot och kikade in, där stod fyra sängar. Harry smög in och tittade ner i sängarna. Äntligen, där låg Draco och sov djupt. Nu visste han bara inte hur han skulle kunna väcka honom. Harry började med att puffa lite lätt på Dracos axel. Han snarkade till och vände på sig. Harry puffade hårdare. Draco öppnade ögonen och såg sig omkring, sedan lade han sig tillrätta på kudden igen.
"Draco?" viskade Harry.
Malfoy skrek till och började fäkta med armarna som en vansinnig.
"Shhh… det är jag…"
Han satte sig i sängen och höll sig för hjärtat. "Potter?" viskade han lågt tillbaka.
"Har du mardrömmar igen?" mumlade någon från hörnet, Harry hörde att det var Blaise Zabini. "Kan du någon gång vakna normalt, utan att väcka alla andra?"
"Följ med mig till trolldrycksklassrummet." andades Harry i hans öra.
"Jag måste på toa." mumlade Draco till Zabini och följde med Harry ut.
När de kom utanför Slytherins sällskapsrum kunde Harry se att Draco inte hade några byxor på sig.
"Du är väl här nu? Jag menar… jag drömde väl inte?" mumlade Draco osäkert medan han gnuggade sig i ögonen.
"Jag är här." försäkrade Harry honom, öppnade dörren till klassrummet när de väl kom fram och klev in. Väl inne tog han av sig osynlighetsmanteln.
"Jag fattar bara inte hur du kunde komma in i mitt sovrum. Jag trodde att skolan hade vissa säkerhetsregler."
"Jag knackade bara och väntade på att prefekten skulle öppna dörren."
"Åh…" Draco verkade med ens komma ihåg att han inte talade till Harry längre, hans trötta ögon blev plötsligt skarpa. "Vad vill du nu, då?"
"Först och främst vill jag säga förlåt för det jag gjorde. Det var oförsvarligt. Förlåter du mig?"
"Nej."
"Du kan slå tillbaka. Riktigt, riktigt hårt. Det hårdaste du kan. Jag förtjänar det." Harry hade aldrig bett om stryk innan, så det kändes ganska märkligt att göra det just nu.
"Jag tänker inte slå dig, Potter. Varför ger du aldrig upp?"
"Kasta en förbannelse över mig, vilken du vill."
"Sectumsempra?"
"Ja."
"Crucio?"
"Ja."
"Avada kedavra?"
Harry hajade till. "Om… om det är det du vill…"
"Sluta spela martyr nu, Potter. Det är inte det minsta synd om dig."
"Draco, snälla! Jag kan inte leva med att du är arg på mig! Jag klarar inte av det. Jag måste få dig att förlåta mig, jag vet att du har flickvän och allt men…"
Draco hade tagit sats och slog Harry allt vad han orkade med knuten näve över näsan, smärtan fick ögonen att rinna. Harry backade flera steg tills han slog emot ett av borden inne i klassrummet medan han höll sig för näsan som redan hade börjat blöda.
"Det fick tyst på dig, i alla fall." mumlade Draco och smekte sin näve som antagligen också gjorde ont. "Du började bli patetisk."
De båda stod tysta en stund och försökte samla sig.
"Förlåter du mig nu?" stönade Harry, han kom ihåg att han aldrig riktigt hade klarat av att läka brutna ben.
"Visst… lämnar du mig ifred nu?"
"Aldrig." skrattade Harry. "Det var därför jag kom också…" han stönade igen och försökte stoppa blodet som rann ner över hakan. "För jag vill ha svar nu, Draco. En gång för alla."
"Vad vill du ha svar på?" Draco stod orörlig, likgiltig. Harry märkte att han bara ville gå därifrån.
"Jag måste få veta nu…"
"Låt mig…" sa Draco irriterat och drog fram trollstaven. "Episkey."
Harry kände hur näsan genast läkte och blodet slutade rinna. Draco gick fram och började torka bort lite med underkanten på sin gråa t-tröja. Medan han stod där och försiktigt torkade bort blod från Harrys ansikte såg Harry in i hans silvriga ögon. Det var länge sedan han hade tittat på Slytherineleven på nära håll och kände hur det pirrade i magen.
Dracos blick flackade mellan Harrys ögon och tröjan han höll i. "Vad?" mumlade han irriterat.
"Jag kan inte slita blicken ifrån dina ögon, bara. De är de vackraste ögonen jag någonsin har sett."
"Harry…" suckade Draco, slutade torka hans ansikte och tittade ner. "Varför krånglar du till allting?"
"Jag saknar dig så mycket. Kan inte hålla mig borta från dig."
Harry höll sin hand under Dracos haka och vände ansiktet uppåt så de kunde se på varandra. Han sträckte på sig för att komma åt Slytherinelevens läppar. Först verkade Draco inte vilja, men sedan var det som om en spärr låstes upp och de började kyssas på riktigt. Harry hade glömt bort känslan men fick nu alla minnen tillbaka.
Kyssarna blev ivriga, och tillslut stönade Draco och satte sina händer hårt mot Harrys midja. Han halvt tryckte Harry bakåt mot skolbänken, halvt lyfte upp honom på bordet.
Harry hoppade upp och satte sig, med Dracos kropp mellan sina lår.

"Jag hade glömt bort hur det där kändes." andades Harry där han låg på golvet med Dracos huvud på sin axel för en gångs skull.
"Jag med…" viskade Draco tillbaka. "Vet du vad klockan är?"
Harry tittade på vägguret som tickade ovanför dem. "Kvart i fyra. Det är lektion här om fyra timmar."
"Och vi ska ner till växthusen om fyra timmar. Jag vill inte gå…" Draco kramade hårdare om Harry.
"Kan vi prata nu, då?"
Draco skakade på huvudet. "Förstör inget nu, Potter. Vi kommer fram till något senare."
Harry förstod vad Draco hade menat, men han orkade ändå inte med skuldkänslorna längre.
På kvällen, efter alla fyra proven, tog han Ginny avsides och ledde henne ner för trapporna och ut på skolområdet. De började gå runt sjön medan Harry försökte komma på vad han skulle säga. Ginny var tyst hela tiden, det var som att hon redan visste vad som försiggick inuti i Harrys huvud.
De pratade i flera timmar, Ginny grät lite och Harry var på gränsen till att göra det flera gånger. Han ville förklara för henne så mycket som möjligt att det inte hade med henne att göra, att han bara ville ha tid för sig själv ett tag och tyckte att det kändes elakt mot henne som skulle gå runt utan att få så mycket uppmärksamhet som hon förtjänade.
Det här var andra gången Harry gjorde slut med henne, bara att det var annorlunda den här gången. Första gången var för att han inte ville att Voldemort skulle ta henne ifrån honom, den här var för att han behövde tänka.
"Vi kommer fortfarande att träffas, vi kommer fortfarande umgås… Bara inte på samma sätt. Jag är verkligen ledsen över allt det här." sa Harry till henne efter att de hade börjat gå tillbaka mot skolan.
"Jag förstår, Harry. Du behöver inte fortsätta förklara." hon ställde sig framför honom och kramade honom. "Jag kommer fortsätta stötta dig, ändå."
"Tack… det betyder väldigt mycket för mig. Och du kan prata om allt med mig med."
"Jag vet."

Maj övergick i juni och den näst sista veckan på skolan skulle resten av proven vara. Harry studerade flitigt tillsammans med Ron, Hermione och Ginny. Hermione sa inte mycket som vanligt, Ron försökte så gott han kunde och Harry satt mest och läste samma rad om och om igen i sina anteckningar. Luna kom precis in i biblioteket där vännerna satt och pluggade, och gick fram till Harry.
"Professor McGonagall ville dig något. Hon är uppe på sitt rum." sa Luna och satte sig bredvid Ginny.
"Tack, Luna." han plockade ner sina saker i väskan. "Tar du väskan till tornet ifall jag inte hinner tillbaka?"
"Okej." sa Ron.
På vägen till rektorns kontor stötte Harry på Draco i en av korridorerna.
"Var ska du?" frågade Draco i låg ton när de kom närmare varandra.
"McGonagall. Du?"
"Nott och Zabini väntar i biblioteket. Ses vi i natt?"
"Jag väntar utanför ditt uppehållsrum vid tolvtiden."
Draco bet sig i underläppen och log mot Harry, han visste att Harry blev maktlös när han gjorde det.
"Åh… sluta… jag ska upp och träffa rektorn nu."
"Jag vet…" mumlade Draco och gick närmare så att deras ansikten bara var några centimeter ifrån varandra, med en genomträngande blick. Sedan gick han förbi. "Vi ses."
Harry suckade och fortsatte mot McGonagalls kontor, han var tvungen att rätta till byxorna under skolklädnaden hela vägen fram.
Han knackade på dörren och Professorn sa: "Kom in."
Harry klev in och stängde dörren efter sig, sedan ställde han sig framför McGonagalls skrivbord.
"Har du läst mer i boken jag gav dig?" var det första hon sa.
"Öh…"
"Jag antog att du inte hade det. Sa jag inte att det var viktigt, mr Potter?"
"Jo… öh…" Professor McGonagall fortsatte blänga strängt på honom. "Förlåt, Professorn. Det har varit mycket på gång, och…"
"Jag förstår. Jag antar att jag har ditt ord på att du läst igenom boken innan avslutningen?"
"Får… får jag den tiden på mig?"
"Ja, mr Potter. Men då måste du svära på att du har läst klart den."
"Självklart, Professor McGonagall, jag svär."
"Bra… du kan gå."
Harry började gå mot dörren, men vände sig om. "Professorn?"
"Ja?"
"Skulle du kunna berätta för mig… vad det är jag ska göra när jag har läst ut boken?"
"Kan vi inte bara lämna det vid att det är viktigt?"
"Det är bara det… Jag kan inte förstå varför det är så viktigt att läsa en bok om mugglarpolitik samt politiken i vår värld."
McGonagall suckade och reste sig upp. "Jag kan inte berätta. Du måste ha läst ut boken för att jag ska kunna berätta vad du ska göra efteråt."
"Okej… God kväll." Harry gick ut och fortsatte ner för trapporna.
Han hade inte varit där så länge, så Ron, Hermione, Ginny och Luna satt kvar i biblioteket när han kom dit.