Kapitel 13: Jul
Nu var det Madam Hoochs tur att förhöras, hon satte sig på en skönare stol.
Okej, hur kom det sig att du hjälpte Hagrid?, undrade Hermione.
D…ementorerna, stammade Hooch fram, de tvingade mig.
Hur? Pratade de med dig, eller ?.
J…a, precis.
Harry hade aldrig hört en dementor prata och han ville inte så gärna göra det.
Du kommer att skickas till Azkaban genast, sa Hermione.
NEJ, skrek Hooch, ni kan bara inte, tänk efter lite, vad skulle du ha gjort om en dementorer hotade dig med dementorkyssen?
Jag skulle gjort som så många andra, jag skulle ha dött.
Bara för att du skulle ha dött betyder väl inte det att andra måste dödas, skrek Hooch.
Nej, men du mördade med egen vilja en ung flicka till skillnad från Hagrid, sa Hermione.
Madam Hooch skulle alltså skickas till Azkaban nästa dag.
Harry gick någon halvtimme senare bort från klassrummet i fängelsehålorna och på vägen upp till entréhallen lade han märke till ett annorlunda ljud innanför en dörr.
Madam Hooch hade tidigt på morgonen dagen efter hämtats av två dementorer som skulle föra henne till Azkaban genast.
Harry märkte att nästan alla Hufflepuffare var riktigt sorgsna nästa dag, när man gick genom korridorerna hörde man ofta kompisar till henne som grät.
Flickan som tydligen hade hetat Mary Robertson hade säkert varit mugglarfödd, eftersom att Harry var helt säker på vem som hade kastat imperiusförbannelsen på Hagrid.
Harry undrade över var dementorerna han såg Dolder ha med sig höll hus, han trodde nog mest på att de var gömda i den förbjudna skogen.
Nu hade det blivit jul och skolgården var täckt med kall och vit snö.
Harry hade bestämt sig för att fara hem till Hogsmeade över vintern, det låg ju ändå så nära Hogwarts.
Innan han skulle åka beslöt han sig för att stanna på julmiddagen, som vanligt var den fyllt av ljuvligt god mat, Harry ville nästan stanna på Hogwarts men resten av jullovet skulle ju inte alls vara lika roligt som julmiddagen.
Därför transfererade han sig till Hogsmeade tidigt på juldagsmorgonen.