"Var har du varit?" skrek Pansy åt mig när jag kom in i sällskapsrummet.
Genast vändes alla blickar mot mig och jag såg mig förvånat omkring samtidigt som jag kände rodnaden komma krypande längs ansiktet. Det var inte mer än tio personer i rummet var av tre var Pansy, Megan och Sarah men jag kände mig genast fånig. "I biblioteket", svarade jag lamt.
Alla blickar vändes mot Pansy igen och de väntade ivrigt på att hon skulle ta nästa steg.
"Men jag skulle ju få låna dina uppsatser." Intresset avtog genast. Bara Sara och Pansy stirrade på mig och Megan viskade något i hennes öra.
"Ja?" sa jag utdraget, undrandes över vart hon ville komma. Ändå insåg jag så fort ordet lämnat mina läppar att jag skulle få en idiotförklaring så det bara rök om det.
"Vet du vad klockan är?" frågade hon mig med tydlig betoning på varje ord som om jag var en femåring eller bara hade svårt att fatta. Hon gav mig en överlägsen blick som jag mycket väl visste vad den betydde men inte hade några ord att sätta på det.
"Nej, det vet jag inte", svarade jag sanningsenligt och såg upp mot väggen där en klocka hängde: farligt, vilandes längst ut på en spik. Halv ett.
"Hon är över midnatt", förtydligade Pansy och gav mig en till bitchblick.
"Du kan ta dem nu", sa jag och räckte henne mitt arbete samtidigt som jag ännu en gång hatade mig själv för att jag inte varit kaxigare mot henne.
Hon tog emot pergamenten och la dem på bordet framför sig. Sedan böjde hon sig ner och fiskade ur sin väska, som stod orörd på samma ställe som när jag gått, ett bläckhorn, pergament och en fjäderpenna. Utan ett ord drog hon åt sig Snapes läxa, böjde sig ned över pergamentet och började skriva. Megan och Sarah som satt på varsin sida om henne gjorde sitt bästa för att hänga med då Pansys svarta hår skymde uppsatsen framför henne.
Jag samlade ihop resten av mina saker och gick in till sovsalen där Daphne redan låg nedbäddad. Små snusningar hördes från henne där hon låg. Allt var tyst och ödsligt och det tog inte många minuter för mig att somna jag också.