Fai stod vid strandkanten när nyheten nådde honom om Rahls död. Det var JJ som hade funnit honom, som vanligt. Han mötte hennes blick och till sin förvåning såg hon sorgset på honom.
"Rahl är död, men jag anar att du redan vet det" sa hon kallt och Fai mötte stadigt hennes blick men sa inget om det, han förnekade det inte men han medgav det inte heller. "Fai du kom tillbaka blodig igår. Vad är det som händer?" frågade hon och Fai kunde tydligt höra desperationen i hennes röst.
"Inget du behöver oroa dig för. Jag gör något jag skulle gjort för flera år sedan och du kommer förstå tids nog" sa han och tittade ut över den spegelblanka sjön.
"Fai jag vill ha ett svar nu? Jag är din vän" sa JJ och han vände åter blicken mot henne men hans ögon var nu röda.
"Du vill veta? Är du säker?" sa han och lutade sig närmare, han talade med en låg iskall röst JJ aldrig hört innan och han såg att hon inte var säker längre. "Jag skall visa dig vad som föresegår" sa han och tog hennes hand och trotts att JJ inte var svag hade hon inte kraft nog att kämpa emot Fai. Han styrde stegen mot den förbjudna skogen och han kände sig nöjdare när mörkret omgav honom, han hörde hemma i skuggorna, han antog att hans röda ögon lyste i mörkret. JJ började skaka när de stannade och han gick närmare henne och hon försökte backa men vägen blockerades av ett träd.
"Du är min vän trotts det verkar du inte förstå" sa han kallt "Du förstår aldrig rädslan jag känner jag ser honom! Du förstår aldrig hatet jag känner gentemot honom! Du förstår inte varför jag vill hämnas. Allt du gör är att springa tillbaka till min mor som den hund du är" sa han och spottade i marken för att visa sin avsky.
"Vem pratar du om? Voldemort?" sa JJ osäkert. Ögonen avspeglade hennes skräck och Fai log för första gången fick hon se hans riktiga jag.
"Draco!" sa han hatiskt "Du ser det inte. Du trodde verkligen min far dog i kriget, men du såg inte likheterna" sa Fai som hatade att han liknade Draco.
"Scorpius? Det är därför ni är så lika" sa JJ för att konstatera det uppenbara och Fai bara fnös.
"Ja vi är bröder" sa han kallt och JJ försökte verkligen hänga med. "Men det angår inte dig längre" sa han
"Menar du att vi inte längre är vänner?" frågade JJ med en ton av sorgsenhet och Fai log varmt och strök henne över kinden.
"Nej JJ du kommer alltid förbli den enda vän jag hade, men jag skulle visa dig vad jag gjorde med Rahl" sa Fai och drog fram en kniv han hade i armen. JJ stirrade med uppspärrade ögon på kniven.
"Jag gjorde enkelt så här" sa han och körde in kniven i hennes mjuka mage. JJ flämtade till och han log.
"Fai varför?" sa JJ med en svag röst.
"Du förrådde mig och trotts att du var min vän var du aldrig där för mig" sa han enkelt.
"Fai jag älskar dig" sa JJ lågt och för en kort stund kom Fai av sig, sedan lutade han sig fram och kysste henne. Hon besvarade svagt kyssen.
"Ja JJ du älskar mig och du är antagligen den enda jag älskar" sa han och tänkte efter, han räknade inte sin mor, det var en annan kärlek. "Men vår kärlek kan inte existera i denna värld av galenskap. Du förstår, jag tänker störta världen i fördärvet och jag vill inte se dig gå under så jag tänker se till att ditt liv avslutas här. så smärtfritt som möjligt" sa han med en mjuk röst och han såg på JJ som faktiskt grät.
"Jag kommer vaka över dig från himlen och jag hoppas vi ses snart" sa hon lågt och Fai kunde inte annat än att skratta.
"Min väg leder bara till ett ställe och det är direkt till helvetet kära JJ" sa Fai uppriktigt, han visste vart han skulle hamna men han hade inga planer på att ändra vägen han valt.
"Jag finns alltid med dig Fai" sa JJ och Fai svarade henne bara genom att ta kniven och dra den längre upp så såret i buken blev vidare och blodet forsade starkare. Han kände hur hon blev svagare och Fai kände hennes puls sakta ner och snart var han det enda som hindrade hennes kropp från att falla mot marken. Fai backade och JJ föll till marken och han såg på henne, JJ var vacker och hon hade ett rent hjärta. Men att hon skulle dö för vad hon gjort var oundvikligt. Han satte sig ner och tog upp kniven och bestämde sig, han skulle spara hennes hjärta. Han skar upp huden runt hjärtat och tog sedan fram staven och sa
"Accio Fais hjärta" och han kände att det inte gick lika lätt som det brukade och när han hade det i handen förstod han varför, han hade inte tänkt på revbenen, hjärtat var inte en del utan snarare olika klumpar. Fai reste sig upp och gick tillbaka till sjön, JJ:s hjärta var inte lika vackert som han trott, han stoppade ner händerna i vattnet som genast färgades rött. JJ:s hjärta sjönk genast mot botten för att snart vara borta för alltid. Fai såg på blodet som färgade kläderna och han undrade om han kanske inte skulle skaffa någon sorts av regnkläder som bara går att spola av blodet ifrån. Han suckade, vad var vitsen med att skölja av händerna när de redan var fläckade av blod? Han vände sig bort från sjön och gick tillbaka mot slottet. Han behövde ett glas nu, ett för att fira och ett för att glömma.