Kapitel 13 – Bollen sätts i rörelse

"Var det där nödvändigt?" suckade Voldemort och såg ner på sin fru som låg på mage i sängen.

"Du kan inte bestämma över vad en kvinna ska göra med sin kropp," fräste Hermione ner i kudden.

"Jo, det är faktiskt det jag kan, det jag inte kan, är att bestämma vad de tänker, i alla fall inte än."

Han log åt sin egen vitsighet.

Hermione vände sig "Har du inga känslor?!"

Voldemort suckade "Var inte fånig, såklart jag inte har."
Hermione gav honom en irriterad blick och vände sig sedan ner i kudden igen.

"Du borde inte göra så."

"Äh, det är ändå väldigt få som ens vill göra abort."

"Alltså borde de som vill det kunna få göra det."

"Nej, och det är onödigt att du ens försöker diskutera det."
Han rullade henne till rygg "Vi har viktigare saker att prata om."

Hon vred sig loss "Vadå?"

"Antonin och Luna Dolohov är försvunna," sa han allvarligt "Jag misstänker starkt att Antonin hade tänkt lämna in en avskedsansökan om jag hade tagit emot en sådan."
Hermione rynkade pannan "Varför skulle han göra det?"

"Antonin kan inte göra Luna gravid, och jag sa att då får någon annan göra det."

Hermione såg förfärad ut och verkade vilja säga något, men han förekom henne.

"Jag vill fortfarande ha fler barn i världen."

"Nåja, de kom undan i alla fall," Hermione log.

Voldemort fnös "Ingen lyckas hålla sig borta från mig en längre tid."

Hermione suckade "Jag önskar dem ändå all lycka."

Voldemort väste, men sa inget. Han visste att Hermione fortfarande var sur för vad han hade sagt om aborter. Det var därför hon försökte provocera honom.

"Vad gjorde ni med Bellatrix?" frågade hon efter ett tag.

"Vill du veta?"

"Jag vet inte…"

"Man kan lugnt påstå att hon är död. Jag tror vi lyckades dela henne i runt femti delar."

Hermione rös till.

"Men du måste berätta hur du lyckades få henne att frysa till is, men fortfarande vara vid medvetande," fortsatte Voldemort. Han hade aldrig sett något liknande innan och var väldigt nyfiken.

Hermione gjorde en grimas "Jag visste inte om det skulle fungera."

"Men det gjorde det, så vad gjorde du?"

Hon log "Varför skulle jag säga det till dig?"

"För att jag är din man?"

"Och du berättar allt för mig menar du?"

"Men…"

"Åh, kom inte och säg att det är annorlunda, jag får väl också ha mina hemligheter."

"Jag kan tvinga det ur dig."

"Du kan ju försöka."

"Var det en utmaning?"

"Jag kommer inte att berätta i vilket fall som helst."

Voldemort gav henne ett halvt leende "Vad vill du ha då?"

Hermione satte sig upp "Mitt trollspö."

"Aldrig i livet."

"Kommer du aldrig att lita på mig?"

"Ta det inte personligt, jag litar inte på någon."

"Men du låter andra ha sina trollstavar."

"Jag bor inte tillsammans med dem."

Hermione stönade "Så jag är alltså dömd till att aldrig få använda magi igen."

"Du har lyckats med ganska imponerande magi även utan trollspö," fnyste han och klappade sig på axeln som hon genomborrat.

"Snälla Tom," hon såg på honom med stora ögon.

"Du ser dum ut när du gör sådär," konstaterade han.

Hon gjorde en grimas "Vissa tjejer lyckas få allt genom att göra sådär."

"Jag tror inte att de skulle lyckas övertyga mig i alla fall."
"Du är hopplös."

"Jepp. Ska vi ha sex?"

"Okej."

-----

Rodolphus såg på Ginny medan de gick till deras bostad.

De gick som vanligt in i ateljén och Rodolphus beställde upp två koppar te. De satte sig ner under tystnad, men det var ingen bekväm tystnad som det brukade vara. Det låg spänning i luften.

Tillslut såg Ginny frågande på honom.

"Mörkrets Herre har rätt, du är en väldigt attraktiv kvinna," suckade Rodolphus "Men jag tänker inte gör dig något ont, det skulle jag aldrig kunna göra. Jag har heller ingen lust att gifta om mig, men om jag skulle göra det så skulle det vara med dig. Jag vill inte låta som någon riddare i rustning, men jag kan hjälpa dig. Och om du får det barnet du bär nu så kommer det dröja ett bra tag innan Mörkrets Herre kräver fler. Jag kan ta hand om ditt barn, du ska inte behöva lida mer för min brors idioti, jag han anställa en barnsköterska."

Hon såg ut att tänka över vad han har sagt. Men verkade fortfarande ut att ha en del frågor.

Han gjorde en grimas "När det kommer till intimiteter så… jag förstår att du inte är intresserad av det efter vad han gjorde, men det kan vara väldigt trevligt också. Jag tänker inte tvinga mig på dig, men jag är bara människa, någon gång kommer jag vilja."

Ginny drog upp knäna under hakan igen som hon alltid gjorde när hon var obekväm.

"Där har du det, korten på borden," tillkännagav han "Men om du vill kan vi börja riktigt långsamt." han drog ett andetag "Har du lust att gå ut med mig?"
Ginny log blekt och nickade. Han log tillbaka och kände sig tjugo år yngre.

Det var i alla fall en början.

-----

Voldemort vaknade som vanligt innan Hermione. Han sträckte sig som vanligt efter tidningen. Hermione mumlade något och utan att vakna drog hon sig närmare honom.

Han lade som vanligt armen runt henne och öppnade tidningen.

Det var då morgonen slutade vara en vanlig morgon.

Huvudrubriken på tidningen avslöjade att det.

Ministeriet förlorar greppet. Trolldomsministern under imperiusförbannelsen?

Voldemort läste snabbt igenom artikeln och blev argare för varje rad. Det stod om hur rebellerna hade börjat avancera. De hade sysslat med vandalism under natten och tydligen skrivit saker som "Makten till folket", "Vi är fler än ni ser" och "Leve Fenixorden!".

Det stod också att trolldomsministern Percy Weasly hade varit väldigt förvirrad och det fanns misstankar om att han var förhäxad.

Och allt detta hade tryckts i hans tidning!

Det fanns inget namn på vem som hade skrivit artikeln, men Voldemort brydde sig inte, han skulle få veta det förr eller senare.

Han kastade sig ur sängen, vilket fick Hermione att vakna.

"Vad har hänt?" gäspade hon när han fick på sig kläderna på mindre än tio sekunder.

Han brydde sig inte om henne, utan rusade ut ur rummet med tidningen i ett fast grepp-

En minut senare stod han på The Daily Prophets redaktion.

"Vad i helvete är det här?!" röt han och gjorde en gest mot tidningen.

Chefsredaktören var väldigt blek och svettades.

"J-jag har ingen aning, h-herre," stammade han "J-jag har inte godkänt det."

"Vem skrev det?"

"I-ingen aning."

Voldemort visste att mannen talade sanning. Alltså var han obrukbar. Alltså dog han.

Han lämnade rummet och gick in till reportrarna.

"Vem skrev det här?" väste han till dem.

Alla i rummet stelnade till.

Tillslut reste sig en ung mörkhyad kvinna med rött hår.

"Jag skrev det."

Voldemort gick långsamt fram till henne. Hon såg inte rädd ut, antagligen en gryffindorare.

"Varför?"

"En tidning borde inte vara vinklad, allt ska tryckas!"

Innan hon hann blinka hade han bundit henne.

"Din fåniga moral har precis gett dig en enkel biljett till fängelset, miss," han pekade på henne med trollstaven och hon försvann. Men inte till fängelset. Först skulle hon till hans tortyrkammare och om hon kom levande ut därifrån så skulle hon hamna i fängelset.

"Jag hoppas att ni inte har tänkt skriva något lika dumt?" fortsatte han mot de andra.

De såg skräckslagna på honom och han lämnade rummet igen och begav sig till trolldomsministerns kontor.

Han ignorerade sekreteraren som frågade vad han gjorde där och gick in till ministern.

Weasly stod och pratade med en vägg.

"Ja mamma, jag kommer komma hem till julen, du behöver inte vara orolig…"

"Så det är alltså sant…" mumlade Voldemort.

Weasly snodde runt "Du! Nej, nej, nej, jag vill inte längre… jag kan inte…" han vände sig mot en vas "Och så kan du skriva att mr Peterson kommer få i pension. Jag tror vi borde köpa en blomma…"

Voldemort suckade och gick fram till honom "Det kanske är dags för dig att ta tjänsteledigt, hmm?"

Percy stannade upp och verkade försöka förstå vad han sa.

Voldemort suckade och lamslog pojken. Han föll ihop på golvet och Voldemort kallade till sig Lucius.

"Jag tror vår minister skulle må bra av lite tjänstledighet," sa Voldemort till Lucius.

Lucius nickade "Vart ska vi ta honom?"

"Jag har hört att havsluft ska vara nyttigt," Voldemort log elakt och Lucius nickade igen.

Havsluft betydde Azkaban. Det var ett bra ställa att förvara människor i.

"Vem tar hand om posten nu?" frågade Lucius.

"Åh… jag antar att vi kan använda den där Umbridge. Hemsk kvinna, men förhoppningsvis får jag en anledning till att döda henne."

Lucius nickade igen och Voldemort lämnade rummet.

Han kände sig på mycket bättre humör.

-----

"Det är underbara nyheter," log Bill Weasly "Tror du att du kan prata med honom?"

Antonin nickade "Vi har varit vänner längre än vi har varit dödsätare, och jag är säker på att han har tröttnat nu."

"Och du kan övertyga resten, Vargtand?"

"Ja… det verkar som de är missnöjda med sin ledare. Och med Hermiones senaste framträdande är de ännu mer rädd. Så rädda att de vill sluta vara med honom. De tror att Hermione kan bli någon ny mörk härskarinna och det vill det inte… " log Vargtand "Men det finns några som inte kommer att gå över, de vet att de aldrig kommer att bli förlåtna."

"Nåja, bara vi lyckas dra ner på antalet och att fler slåss för oss. Vi måste tömma Azkaban också…" den blonde suckade "Det är tur att det inte blir så svårt."

"Hur kommer det sig att du inte har försökt övertyga dina föräldrar?" frågade George. Han såg ut som en skugga av sitt forna jag. Huden var full av ärr och ögonen hade något jagat i sig.

"Pappa är för nära Ni-vet-vem för att kunna hålla något sådant hemligt. Litar du inte på mig?"

"Jo, men jag vet inte varför."
Den blonde Draco Malfoy suckade irriterat "Jag har sagt att jag fick mig en tankeställare när Harry räddade mitt liv. Jag var en idiot, okej?"

"Okej…"

"Så, jag tycker att vi ska göra allt så snabbt som det går," fortsatte Draco "När kan vi vara klara?"

"Jag ska söka upp mina gamla vänner," sa Antonin "Om allt går som det ska kan jag vara klar om två veckor. Om jag får med mig Rodolphus så går det ännu snabbare."

"Och jag kan använda mina nya kontakter bland dödsätarna," sa Vargtand "Jag tror att två veckor fungerar för mig med."

"Då tycker jag vi ger världen en ordentlig julklapp," log Draco "Det är lite drygt en månad dit, och om bollen som Miranda satte i rörelse genom att skriva den där tidningsartikeln fungerar så borde vi ha folket med oss tills dess också."

"Julstämningen kommer att få folk att vilja hjälpa till," tillade Bill.

Draco nickade "Seamus, kan du kontakta Hogwarts?"

Seamus nickade och gick iväg.

"Jag försöker fixa ett team med botare som kan ta hand om fångarna från Azkaban," sa Daisy och reste sig också.

"Och jag försöker fixa gömställen utomlands åt dödsätare som vill sluta," sa Charlie "Jag har en del kontakter."

"Bra, du fortsätter på ministeriet, Knoxville."

En äldre gråhårig man reste sig "Jaja, jag säger bara att det att jag är för gammal för att hålla på med det här…"

"Men vi är mycket tacksamma," försäkrade Bill.

"Vi ses om fyra dagar för att se hur det går," avslutade Draco och reste sig "På svinhuvudet."

De andra nickade och några minuter senare var stället tomt.

Draco såg på de tomma platserna i grottan där de hade suttit. Han hoppades verkligen att de här skulle lyckas, annars hade han dömt sig själv till döden.

Han suckade. Bara lite mer än en månad kvar. Sedan skulle Voldemort förhoppningsvis vara död.

Oooooch, DÄR kom Draco med i berättelsen! Men lugn, han är bara en biroll Kommer inte göra någon lång utläggning om honom... om ni inte vill det förstås? Öppen för förslag!