Kapitel 14: Lögnen

Lilly:

Hon tittade på sina upphetsade vänner och sedan ner på sin under arm innan hon fort drog över koftärmen över såret.

- det är inget, svarade Lilly nervöst

- jaag…, det tog några sekunder

- ramlade, ja juste jag ramlade och råkade skära armen på en vass klippkant, fortsatte hon lite chockad över hennes snabba lögn.

- men…, fick Alice fram och fäste blicken på den lilla bloddroppen som låg oskuldsfullt på golvet.

- Lilly följde hennes blick och försökte komma på en ny lögn.

- det var från såret, stammade hon fram.

- Okej, svarade Marilyn lättat och kollade lite misstänktsammt runt i rummet och på Lilly som om hon tvivlade lite på Lillys ord.

- Så ska vi gå? undrade Lilly lite för upphetsat.

- Men hur gick det mellan dig och James då? Undrade Alice spänt när de tre flickorna kommit ut från det lilla badrummet.

- Ja, Hur gick det? Frågade Marilyn förväntansfullt och satte sig ner på hennes säng.

- Inge bra, svarade Lilly och la ner sin trollstav på sängbordet.

- Men… vad hände? Undrade Alice med nerstämd ton och dunsade ner på Lillys säng.

- Han trodde inte på mig nu heller, svarade hon.

James:

- Se till att fixa det där slagträt till på lördag då vi ska möta Slytherin, ropade han efter en av sin slagmen efter deras träningspass.

- Det här är nog det bästa lag som Gryffindor har haft på länge, sa Sirius när han och Remus kom ner och mötte honom efter träningen.

- Tack, svarade han ganska nerstämt .

- Men Tagghorn vad är det? undrade Remus och kollade på James.

- De… han tvekade lite innan han svarade

- Det är Lilly.

- Vad är det med henne? frågade Sirius

- Men det är det här med barnet och vi pratar ju inte ens med varandra! svarade han olyckligt och tittade upp på Sirius och Remus.

- Ja men det löser sej nog ska du se ni hittar tillbaka till varandra innan påsken ska du se, svarade Remus och viftade med handen som om det var världens enklaste sak.

- Det är en vecka dit, svarade han och kollade på Remus som han var tokig.

- På tal om påsk det betyder påsklov, sa Sirius glatt och kollade på sina vänner.

- Lov och lov vet jag inte vi kommer att behöva den tiden till att plugga, svarade Remus och såg hur glädjen rann av Sirius.

- Men vi får nog tid med lite lov ska du se, svarade James och tittade på Sirius.

- Mm det har du nog säkert rätt i, svarade Sirius men lät inte speciellt gladare.

- Kom vi skyndar oss in, svarade Remus när en kastvind slet tag i dem.