Kapitel 14; Snape gör entré
Ja, det här börjar bli ganska irriterande, va? Så fort hon hamnar på ett "säkert" ställe kommer det någon och stör friden. Och dom där dödsätarna börjar nog gå både er och mej på nerverna.
Jag har ingen vidare lust att fortsätta såhär, när hon framstår som en ansvarslös, korkad liten flicka som begår korkade misstag hela tiden. Så jag tar och hoppar till nåt annat.
And now for something completely different!
Det har varit lugnt ett tag nu. För lugnt.
Och för att den här historien inte ska bli av med alla sina läsare så hoppar jag över till Da Maraouders och Le Snape.
Drac satt i biblioteket och bläddrade i en historiebok. Severus (Åh, vad jag diggar namnet x'D) satt på stolen mittemot och såg sig tjurigt omkring. Som vanligt.
Plötsligt reste han sig upp.
- Jag går ut en sväng, muttrade han och försvann mot dörren. Drac mumlade något "mhmsemn" till svars, men Snape var redan utanför biblioteket och hörde inte ett ord av svamlet.
Han skyndade nedför trapporna mot entréhallen, men stannade på en avsats och såg ned.
Långt där nere försvann just två svarthåriga figurer ut genom porten.
Snape stod kvar några sekunder, sen fortsatte han och ökade på stegen. Han hoppade över sista trappsteget och satte av i språngmarsch genom hallen. Hans ögon glittrade på samma sätt som när han gör nåt ondskefullt mot Hajjy i böckerna.
Han stannade utanför porten och såg sig snabbt omkring, sedan satte han kurs mot ett träd nere vid vattnet. När han kom närmare saktade han ned, och stannade en bit ifrån. Han drog sin trollstav.
- ... fullmåne igår kväll också, hördes Blacks röst. Vad tror ni?
- Det är inte omöjligt, sa Potter.
Snape började gå igen, långsamt långsamt närmade han sig trädet...
- Hur går det med Evans förresten? frågade Black roat. Händer det nåt?
- Bry dej inte om det, muttrade Potter.
Snape kom fram till stammen, tryckte sig platt mot den och höll andan.
- Det låter inte som om det går bra, hördes Lupins roade röst.
- Håll klaffen, din...
Snape kastade sig fram bakifrån trädet och riktade sin trollstav mot Potter, som såg häpen ut.
- Levicorpus, väste han, och Potter flög upp i luften och hängde upp och ned, som om någon dragit upp honom i ett osynligt rep. Hans klädnad föll ned över öronen på honom, han sprattlade för att göra sig fri...
Black reste sig snabbt upp och drog sin trollstav, men Snape hade redan riktat sin mot honom.
- Impedimenta!
Black flög bakåt och landade flera meter bort.
Pettigrew dök in bakom trädet, Lupin satt kvar och gapade av förvåning. Potter gjorde sig fri från sin klädnad.
- Vänta bara tills jag kommer ned härifrån, röt han.
- Åh, jag är så rädd, sa Snape släpigt och började långsam gunga Potter fram och tillbaka.
Medan Potter svor började Black resa sig upp. Snape riktade sin trollstav mot honom istället.
- Blablabla
En osynlig knytnäve gav Black ett hårt slag över käken, och han flög bakåt igen.
Potter sprattlade häftigare än någonsin.
- SLÄPP NER MEJ DIN IDIOT!
- Bra idé, så kan du förtrolla mej gul och blå, hånlog Snape och återgick till att gunga honom fram tillbaka. Du är en hopplös, uppblåst tjockskalle, Potter. För tillfället hänger du upp-och-ned i luften, och ändå måste du visa dej på styva linan.
- Din stora...
Pang!
Det var Snapes tur att flyga bakåt.
Han satte sig upp och ruskade på huvudet medan han undrade vad som hade hänt, i nästa ögonblick pekade två trollstavar på honom.
- Lika kaxig nu? morrade Potter.
- ... inte riktigt, sa Snape släpigt och såg rakt på honom.
- Vi får se hur du gillar att hänga upp-och-ned, snäste Black och viftade med trollstaven.
Ett rep runt Snapes vrist drog åt och slet upp honom i luften.
Men innan någon hann säga ett ord till...
- Black. Potter. Släpp ned honom.
Båda två såg upp.
Drac stod en bit bort med en tjock bok i armarna. Hennes gröna blick verkade brinna av ett instängt raseri.
- Åh, du igen, sa Potter uttråkat. Kan du inte bara ta och sticka från skolområdet igen och låta bli att störa oss?
Det glödde till i hennes ögon.
- Släpp ned honom. Nu.
- Du, vi släpper ned honom om du... sa Potter och kastade en blick på Black. ... Berättar vad du pysslar med utanför murarna.
- Sluta inbilla dej, sa Drac och gick långsamt närmare. Om han inte står på marken om tre sekunder kommer du och din... kompis, inte kunna gå på flera veckor.
- Vi är så rädda, sa Potter ironiskt.
- Ett...
Hon stod bara tio meter ifrån dom nu. Och nu lyste hennes ögon på riktigt, det syntes bara ett grönt ljussken där dom borde sitta.
- Två...
En dov duns hördes. Potter såg sig snabbt om och såg Snape resa sig upp.
Han såg på Black, som hade sänkt staven och såg dystert på medan Snape och Drac gick därifrån.
- Vad var det där bra för, tjockskalle? fräste Potter.
- Du, Sirius gjorde rätt, sa Lupin. Hade han inte släppt Snape hade det som blivit kvar av er inte rymts i en tändsticksask.
---
Samtidigt försvann Snape och Drac in i slottet. Där stannade båda två, såg sig om, och...
Båda två brast ut i gapskratt.
- Du--du kan inte låta bli att ställa till det för dej själv, va? kvävde Drac fram mellan skrattanfallen.
Snape flinade.