Tänkte vara snälla och skynda oss med nästa kapitel eftersom den förra kom så sent. :) Varsågoda

Naima

"Det var en gång en liten fågel, ja en fågel", jag hörde då hur någon kom gående med snabba steg, snabbt ställde jag mig upp och gick fram till dörren. "Nodding my head like yeah, moving my hips like yeah."

"Varför sjunger du?" jag flinade retligt emot Lily som stod med ena handen på höften.

"Varför inte?" sa jag bara, hon ryckte på axlarna. "Öppna nu rödluvan, jag fryser ihjäl här."

"Trevligt", muttrade hon bara och öppnade sedan. "Säker på att Remus fattade meddelandet?"

"Självklart, men om han inte varit den smartaste killen i hela skolan så hade jag varit orolig nu går vi", med det började vi gå emot sjukhusflygeln. "Its a party in the USA."

Lily

Jag fick bita mig i läppen för att inte slå till Naima, visst hon är Sirius flickvän men måste hon sjunga hela tiden. När jag sa till Celine att jag gick låg även hon och sjöng, det lät inte dåligt utan väldigt bra. Men jag hatade det, måste dem sjunga i stunder som denna?!

Chilla Lils, du måste ta det lugnt

HÅLL KÄFT!

….noo need to be rude

yeah yeah .. whateva

Jag stannade på platsen och tittade mig runt omkring.

"Gå vidare Lils, försök att inte tänka."

Jag håller på att bli galen .

Du är redan galen … xD

Celine

"Yeah its a party in the USA, put my hands up theyre playing my song, the butterflies fly away."

"INTE DU OCKSÅ!" skrek då Lily, hon såg ut som om hon höll på att bli galen. "SLUTA SJUNG!"

"Sjöng du också?" frågade jag Naima, denna nickade. "Party in the USA??"

Hon nickade igen. "Hade varit bättre med gitarr."

"Jag håller med."

Lily

"Nu går vi in och avslutar det här", jag öppnade dörren och där inne stod Minerva, denna gången med ett glatt leende på läpparna, hon såg faktiskt inte ut som om hon ville döda oss alls. "Sirius är oskyldig."

"JAPP DET ÄR JAG!" förhänget drogs åt sidan och där satt Sirius. "James vaknade och förklarade allting."

"Mår han bra?" dem nickade genast, jag drog bort förhänget som fanns runt James säng och slängde mig runt hans hals och kysste honom sedan. "Oj förlåt, det var inte meningen."

"Gör inget", han drog mig tätare intill sig och kysste mig igen.

"Saknar vi inte någon?" frågade då Celine, både hon och Naima stelnade till. "FAN OCKSÅ VI GLÖMDE REMUS!"

"Vänta lite, det var du som glömde honom", sa Naima då och slog till Celine.

"Vad menar du med det?"

"Det jag sa."

"Vad sa du då?"

Det blev tyst.

"ORKA! Kom så går vi och letar efter honom."

"Låter bra, vi kan sjunga samtidigt."

"Japp."

"Well the kids are all pumped up and ready to go now."

"Sirius följer du med?"

"Japp."

"Det är inte så låten går", fräste Celine. "Jag är omringad av idioter."

Alla sprang genast efter dem, jag och James gick jämte Sirius och Naima. Celine tog en nöt och åt upp den samtidigt som hon tittade argt på Naima.

"Din kannibal, Celine", sa denna och skrattade högt.

"Påstår du att jag är en nöt?" frågade denna.

"Nej jag påstår att du är dum."

"SPRING INNAN JAG DÖDAR DIG!"

"HJÄLP! DEN DUMMA GALNA NÖTEN JAGAR MIG!!!!!"

James

Jag log, skönt att det var som vanligt igen, men vart var Remus? Jag reste mig upp, det gjorde ont, men jag ignorerade det och ställde mig snabbt upp.

"Poppy, jag sticker nu!" ropade jag och följde efter mina vänner som sprang runt och löjlade sig. Pomfrey kom ut med oroväckande fart och skrek efter mig.

"Unge man, det gör du inte! Du stannar kvar här, du är inte frisk än. Seså, gå och lägg dig igen. Bums i säng!"

Jag hade inget annat val än att göra det, jag har redan tjatat till mig mat och andra saker, så hon lär knappast släppa ut mig hur mycket jag än smickrade henne.

Jag log urskuldrande mot de andra som ryckte på axlarna.

"Vi kommer tillbaka till dig snart, kompis", sa Sirius.

"Ingen fara, jag får gratis fotmassage ju!"

Sirius skrattade medan alla andra såg konstigt på mig. Dem skulle bara veta vad jag kunde få folk att göra.

"Poppy, jag tror jag sträckte min fot nyss, skulle du kunna ..."

Celine

"Last christams I gave you my hea ..."

"Lägg ner det där, det är inte ens jul, den är över sen länge!"

"Får man inte sjunga det ändå?" jag såg irriterat på Lily, hon behövde ju inte gå med oss om hon irriterade sig så mycket på att vi ville sjunga.

Hon suckade ljudligt. "Varför är jag ens här?" frågade hon (uppenbarligen) sig själv.

"Det undrar jag också", sa Naomi och hängde sig på Lilys axel. Lily puttade irriterat bort henne och Naomi kom istället fram till mig och la armkrok med mig medan vi sjöng högt och klart medan vi mixade ihop några låtar.

"21st century breakdown", vi kollade anklagande på Lily, enligt oss orsakade hon stora sammanbrott och liknande saker. Hon blängde snabbt tillbaka med armarna i kors. Vi bytte snabbt låt. "Your hart is not open, so I must go", vi kollade bak på henne igen och vinkade. "The spell has been broken .. I loved you so. Freedom comes when you learn to let go. Creation comes when you learn to say no", när jag tänkte efter var det en rätt bra text för Lily. Tänkte hon bara efter skulle hon komma på lösningar och släppa in andra i hennes liv, bjuda lite på sig själv istället för att stänga sig och bli sur så fort någon ger henne en komplimang. Ungefär. Men hon var smart, hon borde komma på det. Kanske. Men nu såg hon bara argare ut och när Naomi valde nästa låt hängde jag snabbt med i den.

"Did someone break your heart inside? You're in ruins ..."

Lily började morra och vi släppte det där med att sjunga låtar om "henne".

"Far, jag kan inte få upp min kokosnöt, nej inte ens med hammare och spik", sen kom vi inte på resten av texten, men jag kom på att den var med i en film, och därför valde jag att sjunga en annan låt från den filmen också.

"In the Jungle, the mighty jungle, the lions sleeps tonight. In the jungle, the quiet jungle, the lions sleeps tonight", började jag sjunga, nu var det Naomis tur att hänga på mig.

"Åh, Heliga Merlin", stönade Lily.

"Near the village, the peaceful village, the lions sleeps tonight. Near the village, the quiet village, the lions sleeps tonight. Hush my darling, don't fear my darling, the lions sle -"

Våra munnar stängdes och vi fick inte fram några ljud.

"Lily!" skrek jag, men eftersom min mun var stängd blev det mer som "Mhmfmi!".

"Äntligen lugnt och skönt." Hon blundade för en sekund för att riktigt visa oss hur skönt det var att inte kunna höra våra röster.

När hon öppnade ögonen stod vi rakt framför henne och hon höll på att gå in i oss. Vi såg intensivt på henne och hon skruvade lite på sig under våra blickar.

"Vad?" hon såg mellan oss. Som om hon inte visste. Vi höjde på ögonbrynen. "Jag sa åt er från början", ursäktade hon sig och försökte ta sig förbi oss, men vi ställde oss i vägen så hon kom ingenstans. Hon suckade. "Okej, men ni får lova att vara tysta nu. Lova!"

Ja visst, hur har du tänkt att det ska gå till, lilla, söta, rara Lily?

Nej precis, det går inte.

Dumhuvud.

Hon verkade förstå det själv också för hon suckade väldigt högt en gång till. "Jaja, jag tar bort det, men se det som en varning." Som om hon skulle kunna hota oss! Nästan gång är vi förberedda, för nu har tjuven Naomi lagt beslag på hennes trollstav.

När förtrollningen lossnade öppnade jag min mun några gånger för att riktigt känna efter hur härligt det är att kunna andas genom munnen och kunna prata, hur skulle man kunna klara sig utan det? Nu kom jag plötsligt på resten av texten.

"Far jag kan inte få upp min kokosnöt,

Alla sätt jag prövat har vart fel. Med min lilla yxa högg jag tills jag blev stel, Bordet fick hack, parkettgolvet sprack men nöten den är hel. Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Nej inte med ens hammare och spik. Vare vägg nu har små märken här och var,

Det är bara kokosnöten som är sig lik

........"

R&R?