Harry Potter och Mugglartjejen
By Smargden
Kap 14
"God morgon, Harry! Hur mår du idag?"
"Tack Minerva, bättre än jag förtjänar. Men jag har knappt hunnit samla tankarna efter i går. Tack för att jag fick ha mina närmsta vänner nära mig. De såg vad jag såg också, vi behövde verkligen varandra efter det. Men det är vad vi sett, det var ju inga verkliga händelser. Värre är det med vad som kan komma att hända."
"Sant, familjen Granger är också ett mål har jag förstått. Det borde egentligen vara Nadja eller Miss Tonks som är det största hotet. Men det kan ju tänkas att de redan har försökt hitta något den vägen, men de vet också att Hermione Granger har varit, och är, en mycket nära vän till dig. Dessutom är hennes föräldrar ett lätt mål för dem."
"Ja, tyvärr. Jag tror dessutom att det måste bli en form av akut skydd för dem. Jag har tänkt på larmlistan. Hermione lyckades hitta ett sätt att få den att reagera när det byggdes upp ett verkligt hot mot oss. Inte när det planerades eller förbereddes utan när hotet höll på att verkställas. Jag vill ha motsvarande på dem. Men samtidigt måste jag kunna hitta dem. Larmlistan styrdes av både adress och person, kombinerat. Vi gick mot adresserna som fanns på listan. Vi hade tur och lyckades."
"Professor Dumbledore håller på att finna ut något som är hanterbart. Dels måste det fungera dels får det inte störa dem." Sa Minerva.
"Hm, vad sägs om att de får "semester" få Albus att fråga dem om det. En semester som räcker till sommaren, på något ställe som är lätt att skydda från insyn. Och kan vara trevligt för dem att vara på."
"Vem skulle betala det?"
"Minerva, . . . . jag har redan lagt ut över hundra tusen galleons på skydd för andra här på skolan. Det kan knappt kosta sådana belopp. Låt inte pengar vara ett hinder för att de ska få bästa möjliga skydd. Finns det inte pengar på annat håll, så står jag för allt. Bara de har ett fullgott skydd. Jag vill att Hermione ska se minnessollet också, så får hon fria händer att sköta om det."
"Harry, jag har förstått att du sänt saker till de övriga. Ja jag har förstått vad det innebär ekonomiskt. Men det är inte ditt ansvar att göra det."
"Utan dem, skulle vi knappast haft någon orsak att öppna skolan igen. För de som valde att hoppa in i strid, utan att egentligen vara utbildade för det, riskerade livet för andra. Jag skulle aldrig ha kunnat gå med på det om jag inte hade haft någon garanti för att de varit någotsånär säkra. Flyttnycken med villkor, den måste känna igen sin bärare. För det krävs att bäraren har någon form av magisk signatur. Det lär vara ungefär samma magi som styr familjeklockan hos Weasley's – den där det står dödlig fara ibland."
"Du har läst på hör jag. Ja, du hade verkligen kommit på en bra sak med de personliga nöd–flyttnycklarna, det finns dock en möjlighet att ordna det. Under förutsättning att de själva går med på det förstås. Vi kan göra så att de får en magisk signatur, det tar visserligen någon vecka innan den är stark nog att fungera."
"Dessutom uttryckte han ett hot mot alla elever på larmlistan. Det är lite för stort för att kunna skydda dem alla."
"Ja, men han hotar egentligen ALLA, oavsett om de är bekanta med dig eller inte. Glöm inte det. Nå, hur har det gott att sova?"
"Tack bra, mycket bra faktiskt. Vi fuskade lite, vi sov nära varandra, men inget som inte skulle hända, hände, inget som inte borde hända hände heller. Det som hände för mig, var att jag äntligen kunde sova en hel natt efter julnattens hemskheter." Luna var visserligen lite röd om kinderna när hon sa det. Minervas uttryck blev mycket stramt när Luna hade börjat sitt erkännande, men efter att hon hade sagt allt, mjuknade hon.
"Faktiskt, ingen av oss hade klarat att vara ensam i natt, Luna och jag kunde ha hållit varandra sällskap, men Harry hade ingen här så vi var förkläde för varandra och höll även honom sällskap."
Minerva kunde inte låta bli att le lite grann när Nadja sa att de var förkläde för varandra. Dessutom förstod hon behovet, hon visste att Harry hade varit nära till mycket drastiska saker när han hade varit alltför ensam i svåra situationer. Nu hade det verkligen varit en kritisk situation. Och kritiska situationer krävde speciella lösningar.
Harry försökte önska att Hermione kunde höra av sig till honom. Men för att inte göra det alltför krångligt gick han ut i vinterkylan. Ett stycke utanför slottet fick han mobiltelefonen att fungera. När de hade talat en stund sa hon att hon hade bestämt sig för att titta in på skolan en stund på eftermiddagen. Hon visse inte riktigt varför, men hon skulle komma dit. Tyvärr kunde hon inte komma tidigare då hon hade bestämt saker hon skulle göra tillsammans med föräldrarna. De bestämde att mötas klockan tre.
Harry ville att Tonks skulle vara beredd att assistera Hermiones föräldrar när Hermione var på Hogwarts, för det var ju trots allt bara han, vad han visste, som skulle kunna transferera direkt därifrån. Till och med Tonks flyttnyckel till aurorhögkvarteret skulle kunna vara en för lång fördröjning. Luna följde med henne.
Harry mötte Hermione vid skolans grindar, möjligheten att komma in med ringarnas hjälp skulle de använda enbart vid nödfall. Hermione skulle inte komma på tanken att missbruka dem. Harry försökte också att hålla sig till reglerna, så han hade inte insisterat på att Hermione skulle använda ringens förmåga.
Hon såg genast att det var något som var fel, mycket fel. "Harry, vad är det. Jag fick en känsla igår att det var något som inte var bra. Men innan jag hunnit göra något avtog det. Inget på larmlistan tydde på att någon var i fara."
"Jag gjorde något dumt igår. Så vi sov här på skolan efter att jag släpptes ut av Poppy."
"VA? Först – släpptes ut av Pomfrey? – vad hände?"
"Jag försökte få en indikation var Voldemort håller hus, jag fick ett meddelande av honom istället. Ett mindre angenämt meddelande. Visserligen var det en fejkad vision han gav mig, som när han visade mig hur han torterade Sirius. Men avsikten, den var i vart fall otrevlig nog."
"Känner du för att berätta?"
"Först pratar du med professor McGonagall, sen tittar du på det i ett minnessoll. Du bör prata med henne och vara beredd på grymheter. Det är vad jag fick rakt in i mitt huvud. Nadja och Luna har tittat på det och de har hjälpt mig att komma vidare, fast det är inte över än."
Hermione såg allvarlig ut, hon hade förstått hur starka visioner Harry hade fått förut. Nu kände hon en oro, hon skulle se dem som han såg dem. Innan han lämnade henne framför dörren till professor McGonagall sa han med svag röst.
"Innan du går in vill jag att du ska veta att både Tonks och Luna finns någonstans i närheten av dina föräldrar just nu. Dessutom har Tonks hunnit förbereda lite som jag inte vet om, men tills vidare nu så är de där."
Hon tittade allvarligt på honom, tvekade men kunde inte hålla sig. "Har han hotat dem."
"Hermione, i julnatten, då kom det först ganska samtidigt 3 larm, normalt skulle jag ha varit iväg på den första av dem. Men av någon anledning så dröjde jag en aning. Så dök din adress upp. Hade jag inte dröjt så vet du vad som hade hänt. Du var första mål, genom dina föräldrar. Det skulle verkligen ha fått mig att bryta ihop. Ja, det är dem i första hand han hotar med."
Hermione förblev tyst, en lång stund sedan vände hon sig mot dörren och knackade lätt på den. "Kom in" Hördes det inifrån. "Kom till vårt dagrum efteråt, jag väntar där". Sa Harry när Hermione gick in till professor McGonagall.
När Harry suttit ensam i tre timmar började han bli orolig. Ett tag övervägde han att sätta ett finger mot väggen och trycka ett hål att titta in genom men han tyckte det vore att driva slottet lite väl långt, dessutom stämde det inte riktigt med hans uppfattning och rätt och etikett, så han avstod. Det dröjde å andra sidan inte så länge ytterligare innan en blek Hermione kom till dagrummet.
Han hade sett henne skakad och upprörd förut, men nu var hon blek så hon kunde aspirera som slottsspöke. En ihålig röst förkunnade hennes närvaro. "Harry, det var hemskt, rysligt hemskt, dom är ju för fan sjuka." Hon pausade en stund eftersom han inte sa något, fortsatte hon.
"Professor McGonagall sa nåt om att mor och far kunde få semester. Att du skulle stå för det, det är inte rätt, visst vill jag att de ska få allt skydd som går att få. Men inte ska det vara på din bekostnad."
"Hermione, jag tror inte du skulle vilja att det du sett, blir verklighet. Skulle det ske då . . . då . . . " han tystnade. Hon visste vad han menade.
"Vi måste leva vidare, skulle det ske så . . då om någonsin . . måste vi leva vidare. Men, jo, jag ska hjälpa till att få dem att hålla sig så säkert det någonsin går. Jag tror inte de vill hålla sig undan för länge. Risken är att de kräver att jag ska vara med dem."
"Jag kan leva med det, för då vet jag att du också gör allt för att skydda dem. Men jag kommer att sakna dig, och inte minst det du kan fixa fram. Du är bra, du är riktigt ordentligt bra, på att gräva fram saker jag behöver. Det var uteslutande tack vare dig vi lyckades i julas, vilket ju i och för sig retade upp honom."
"Men Harry, du höll ju på att dö, vad hände egentligen? Minerva var fåordig om det. Verkade som att hon inte ville säga så mycket om vad ni gjorde."
"Det blev lite fel, Nadja försökte få på mig min Tonks–ring men handen var för knuten i kramp så hon gjorde omöjligt. Så försökte hon med en stunner, tänkte att jag skulle bli kvitt visionen då, men det hjälpte inte krampen fortsatte. När hon försökte häva den, hon använde fel besvärjelse, då hände några saker simultant. Dels kräktes jag igen när jag låg på rygg, alltså jag borde ha varit medvetslös, men var det visst inte, dels fick Luna på mig vän–ringen och eftersom jag var i så uselt skick valde ringen att ta mig till sjukavdelningen. De är ju programmerade för det. Men jag kom dit ensam. Efter en stund kom Luna och som jag fått veta efteråt, jag hade fått ner kräket i luftrören och kanske lite längre. Så jag hade slutat att andas. Hon fick fatt i Poppy, som fixade det."
"Varför i hela fridens namn skulle du ta av dig ringarna då?"
"Jag ville försöka få en ledtråd var vi kunde hitta Voldi och bli kvitt honom, vi behöver lugn och ro."
"Om du någonsin ska göra så igen, se till att du har tillräckligt med resurser att bryta kontakten om du behöver. Men hur gick det för dig sen. Jag förstod att både Luna och Nadja blev förskräckta av både din vision och att du höll på att dö, hon sa lite diskret att ni hjälptes åt att stödja varandra."
"Vi sov här alla tre, vi fick tillåtelse till det. Dels kunde ju Nadja sova i sitt rum, jag i mitt och med bara en dörr emellan. Jag skulle kunna fått en dörr till Lunas rum också, men vi ska inte involvera andra i den möjligheten. En ny dörr inne på Ravenclaw's sjätte årskurs damernas sovrum, en dörr som gick direkt till Harry Potters eller till Nadjas skulle ha väckt för stor uppmärksamhet. Så officiellt sov Luna i ditt rum."
"Men i verkligheten sov alla i din säng Harry." Hennes ansikte hade ett svagt leende och en tendens till illmarighet.
"Faktiskt inte, vi sov inte alls i någons säng." Hon skrattade.
"Förstår att ni hade annat att göra än att sova. Harry, förut trodde jag att du hade Tonks och Nadja som flickvänner, har du Nadja Tonks och Luna Lovegood nu?"
"Det där, var sanningen verkligt nära, men det är en mycket privat hemlighet. Nej, vi hade inget intimt för oss. Vi sov faktiskt. Men inte i sovrummen." Harry steg upp och satte handen mot väggen, plötsligt fanns en dörr vid sidan av honom, han öppnade den, och gjorde en gest att hon skulle stiga in.
"Här, Dobby fixade filtar och kuddar. Vi hade en dörr till respektive ditt och mitt sovrum. Och vi sov faktiskt större delen av natten, efter att vi hade pratat av oss en hel del."
"Harry – det är ju ett underbart rum." Han såg hur hennes ögon spelade runt, ibland gick de i riktning mot honom, då kom det en aning rodnad på hennes kinder. Han anade vad henens tankar berörde.
"Det hjälpte oss att komma över det värsta. Hermione, Luna är speciell, jag gillar henne, hon var grymt ensam, du kanske minns vad hon sa när jag erbjöd vänringen. Det finns ingen på skolan som kan ens ana vad hon behöver. Jag har tydligen fått en nyckel till hennes inre, jag ensam här på skolan. Jag gav den till Nadja, hon såg det själv för övrigt och det var hon som såg till att få in Luna till oss. Hon behöver verkligen någon att luta sig mot."
"Så det är ni tre nu?" Harry hörde bitterheten i hennes röst.
"Du har väl Ron, eller hur" Harry hoppades att han inte lät alltför skarp eller stram när han sa det.
"Nej Harry, jag har inte det, det ser kanske ut så, men nej. Vi är vänner, enbart vänner. Han vet att om han så mycket som ler i mjugg mot mig så vänder jag honom ryggen och tilltalar honom inte på flera dagar. Vi är knappt ens vänner längre."
Harry slöt sig i sina tankar, stängde alla tankar inne i sitt inre rum, det rum han hade gjort sig när han mediterade. Vanligen brukade han ligga ner när han mediterade, nu valde han att samla alla tankarna och ta dem till sitt inre rum. Han satte sig ner, satt sedan tyst och stilla.
Hermione hade beundrat rummet länge, i hennes tankar hade hon spelat med olika möjligheter vad hon och Harry kunde använda rummet till, hon förstod att han hade gjort rummet därför att han ville ha ett rum utan hångelalarm, det var helt perfekt för såna tillfällen. Hennes tankar tog sina egna vägar och i fantasin var hon där inne tillsammans med Harry, och han var fri från Tonks, fri från Nadja, fri från Luna, det var bara hon och HAN.
Strax började hon inse att det var önsketänkande, han hade talat om för henne att han var en en tjejs kille. En kille som bara hade en tjej, hon hade insett det och hoppades att Tonks och han kanske inte skulle hålla så länge, hon var ju trots allt många år äldre än han. Men nu hade det kommit som ett slag i ansiktet av en skurtrasa, en skurtrasa med kallt skitit vatten slängd i ansiktet. Harry var inte en en tjes kille. Han hade TVÅ, och hon var inte en av dem.
Hon grät, hon hade tänkt igenom en mängd tillfällen de hade varit så nära att erkänna sin kärlek till varandra. Hon till honom i vart fall, men hon hade alltid valt att vänta på att han skulle börja. Då på hans senaste födelsedag, då när hon skulle ge honom tillfälle att förstå vad hon kände för honom.
Då hade Ginny kommit fram till dem och Harry hade plötsligt skyndat till något annat han måste styra med. Hon hade märkt, för hon tittade ofta på honom efter det, att så fort Ginny banade sig iväg i riktning mot honom, började han göra något annat. När hon hade tittat på det en stund märkte hon att det var uppenbart att han undvek Ginny, det hade stärkt henne i sin uppfattning att hon hade en bra chans på honom.
Men sen, sen kom rykten om att han hade börjat synas med en mugglartjej från trakten, och sen rykten om att han och Tonks hade nåt fuffens. Sen hade hon fått bekräftat att han hade bytt ringar med TONKS – Henne av alla människor.
När hon sen såg hur kära i varandra han och Nadja verkade vara vid terminsstarten, då kunde hon inte annat än reagera. Då hade det stått klart för henne, han var verkligen nere i Tonks eller som hon såg ut tillsammans med honom som, Nadja. Nadja var SNYGG, rent av förbaskat snygg. Med Nadjas utseende kunde hon inte konkurrera. Tonks hade dessutom verkligen huvudet med sig också, så när hon var Nadja, då var hon både KLYFTIG och SNYGG. Faaaaan – tänkte hon.
Dessutom LOONY, sorry Luna. Hon var ju raka motsatsen, vek som en skir ros, söt? Jo på sitt sätt. Snygg? Njä men former hade hon förstås, hon också, men inte överdrivet, kanske de balanserade henens oskyldiga utseende. Lagom mycket former till ett oskyldigt utseende.
Men hon hade ett djup som ingen på skolan kunde komma i närheten av. Den som tittade ner i den brunnen – den blev förlorad. Hon hade vetat om det förut, men aldrig trott att HARRY, skulle ens komma i närheten av henne. Nu hade han till och med sovit med henne, DÄR INNE I HENNES RUMS INRE FINA KAMMARE, utan hångelspärr, dessutom innan hon själv ens fått uppleva den. Tårarna rann stridare.
—
Harry såg henne inte, han satt försjunken i sina tankar. Allt verkade ha gått snett, men vad? Visste han inte bättre så var Hermione svartsjuk på Tonks redan förut och nu även på Luna. Ginny jagade honom. Till och med professor McGonagall verkade ha spårat ur. Kunde det bero på att han hade varit intim med Camilia, eller bara att det hade blivit känt? Han väcktes ur sin fundering.
"Harry." Hermiones röst lät sprucken.
"Ja." Svarande han.
"Harry, minns du på din födelsedag, när vi pratade lite och Ginny kom emot oss. Du fick plötsligt bråttom att göra något annat. Minns du."
"Jo, du skulle visst säga något, men som du märkte så kom Ginny, jag ville inte prata med henne då. Jag hade inte hjärta att säga till henne att lämna mig. Jag hade försökt att visa henne att jag inte är intresserad av henne efter det hon sa om mig till Dean. Sen får hon komma med vilka argument hon vill."
"Ja, jag märkte hur du undvek henne hela kvällen. Tyvärr fick jag inget mer tillfälle att säga det jag ville säga då."
"Något som inte kunde sägas senare, det gick ju en tid innan skolan började och sen har det gått en hel termin, så något viktigt kan det väl inte ha varit."
"Harry, vad hade hänt om jag fått säga det då, fått säga Jag älskar dig. Och kanske ha fått krama dig då."
"Då skulle du ha fått kramen, du skulle ha fått bli min flickvän om du velat det då. Men då skulle vi ha haft en annan situation Hermione. Jag antar att du vill att dina föräldrar ska få leva." Hon nickade och tittade storögt på honom.
"Tänk noga nu. Först ska jag säga, jag älskar Tonks och har gjort det längre än jag visste. Men hade du hunnit före henne skulle hon aldrig ha kommit till mig, hon är finkänslig, mycket finkänslig. Då skulle jag inte ha varit på aurorernas högkvarter och tränat, någon därifrån skulle möjligen ha kommit hit. Jag skulle inte ha varit tillsammans med Tonks, inte bytt ringar med henne. Vi, gruppen, skulle inte ha tränats där heller, vi skulle inte ha haft vänringarna. Jag skulle inte ha haft tillgång till pistolen jag använde den natten. Vi skulle inte ha haft några larmlistor, och skulle vi ha haft det, skulle vi inte ha kommit på att ha flyttnycklarna. Många skulle ha dött då. Om larmlistorna inte hade funnits då skulle fem dödsätare ha överraskat de i ert hus, utan att någon hunnit göra något." Hon satt mycket tyst.
"Jag kanske skulle ha varit hos dig då. Jag lever, Du lever, dina föräldrar – lever, många fler lever, tack vare att Ginny avbröt dig från att säga de orden."
"Men Harry, Du har bytt ringar med Tonks, vad känner du för Luna, och hur kan hon vara med dig samtidigt som du är med Tonks, eller om du föredrar att kalla henne Nadja?"
"Det där är en lite udda sak. Först och främst, Tonks är efternamnet, Nymphadora är det förnamn vi känner henne som. Men hon har ett namn till, Nadja. Hon heter Nadja Nymphadora Tonks. När hon jobbar så använder vi efternamnet, privat ett av förnamnen. Hon är min flickvän, med henne har jag bytt ringar och vi har gjort det utifrån att vi älskar varandra. Luna är ensam och behöver stöd. Jag vet vad det betyder att vara ensam i svåra stunder. Hon har det svårt, speciellt efter julnatten, vi stöttar henne."
"Jag har det svårt också, ensam är jag. Påstå inget om Ron, han vill ha mig, visst han vill att vi ska ligga med varandra. Vi har gjort det, men jag vill inte, han tjatade till sig det. Men nu klarar jag inte att finna mig i det mer. När du var med Ginny och sen med Camilia, då fann jag mig i att vara med Ron, vi hade inte legat med varandra då. Det hände i slutet av terminen, riktigt på slutet, vi insåg vad du och hon Camilia hade gjort länge. Men sen när jag fattade att du på allvar hade brutit med Ginny. Då bröt jag med Ron, och hoppades på dig, ja jag var många gånger till Privet Drive och hoppades få syn på dig innan jag förstod att du inte var kvar där.
"Du har sett Ron och mig tillsammans tror du, det är en skenbild Harry. Du var med Nadja, Ron och jag studerade tillsammans, inget mer, han ville mer men jag sa ifrån, jag gladde mig att du ändå var nära, jag fick se dig nära, ofta. Jag hoppades att ni två inte skulle klara att hålla ihop. Då, då skulle jag ha tröstat dig Harry. När du har släppt in Luna till dig, släpp in mig också, jag ber."
Harry satt länge och tittade på henne. "Just nu, just i detta nu, gör de två allt för att skydda dina föräldrar, vad vill du göra Hermione, spräcka oss?" Hon ruskade på huvudet. "Jag sa, att du kunde ha varit min flickvän, och i så fall skulle du, dina föräldrar och kanske jag vara döda nu. Du kan ju berätta det för Nadja och Luna, när vi träffas. Vill de att du kommer in i vår krets då är det de som möjligen tillåter det, naturligtvis kommer de att lyssna på mig också, men deras synpunkter och deras känsla för det är avgörande."
Han såg att ett hopp tändes i djupet av hennes ögon. "Tack. Tack Harry . . . . för två saker. Jag har ångrat mig så gruvligt, varit så arg på Ginny, utan att kunna tala om för henne varför. Nu vet jag att jag har henne att tacka för mitt och mina föräldrars liv. Det blev en konstig känsla ska jag säga. Jag inser naturligtvis hur allvarligt det hotet var, och är, det hade inneburit en smärtsam död. Nu lever jag och kan tala om det. Tack Harry, tala om det också för Nadja att jag, ÄLSKAR HENNE FÖR ATT HON STAL DIG, och LÄT MIG LEVA."
Hon grät fortfarande. "Harry, det är glädjetårar – nu."
"Om några dagar är det terminsstart, du kommer att ha det jobbigt då, jag också. Nadja kommer att hjälpa till också. Jag ska ta sorteringshatten som du vet, men jag kommer att kalla upp flera, dig också"
"Va? Varför då?"
"Jag tror en del saker, jag har lovat att inget säga, jag har skrivit ner vad jag tror sen får vi se vad hatten säger. Du vet att skolan står inför en förändring, det punschas för mig som rektor efter några år, mig av alla. Blir jag det vill jag ha dig som lärare, trolldryckskunskap i första hand, kanske något annat du finner bättre längre fram om vi hittar någon annan lämplig till trolldryckskonsten. Dessutom är du en bra biträdande rektor, Neville i växthusen, Ron till flygning och DA som ju blir ett officiellt ämne redan nu på vårterminen. Ginny som förhäxningsmästarinna, och kanske besvärjelser om inte Luna tar det men hon har vi bättre användning för. Nadja blir förstås DADA, det blir ett stort behov av samverkan mellan DADA och AD som den kommer att heta längre fram. Dessutom några fler ämnen, historia mugglar och magi, samma klass, utan Binn, för att inte glömma mugglarteknologi."
"Låter bra, men vi måste överleva först. Harry, kan du förlåta mig att jag varit så . . . . så . . . . . . så egoistisk?"
"Du hade ingen aning, jag hade ingen aning, saker händer inte helt utan orsak. Vi ska reda ut det här. Har du verkligen så djupa känslor, så kommer saker att reda ut sig. Nu, du vet att professor McGonagall talade om att de kan ta en semester, behövs det så är det på min bekostnad. För det är lika viktigt för mig att de är skyddade. Dessutom, om besked kommer att de är i Voldemorts våld, då måste vi också få bekräftat att de saknas där de borde vara, så det inte är ett falskt påstående."
"Tack Harry, jag ska försöka vara förstå . . ..
Harry avbröt henne,. "KÄNNER DU NÅGOT?" han tittade på henne. "Osynlig stridsställning"
Hermione reagerade direkt. Hon hade sitt trollspö i handen på mindre än en sekund. Harry hade sin pistol i höger hand, trollspöet i vänster. "F..."
Han skulle just kalla på Fawkes, så var han där. Hermione visste vad hon skulle göra. Det som sedan hände, hände fort. Det som såg ut som två poliser närmade sig en bil de hade stoppat, båda hade var sin pistol beredd i handen. Harry såg direkt vilka som satt i bilen.
Han övervägde snabbt hur han skulle gå tillväga, han valde bilens dörrar och dörrfönster. Först förhindrade han dem från att kunna öppnas, därefter gjorde han om dem till skyddsklassade. Han hade tidigare lärt sig att variera prosono för att den skulle fungera på dött material, som bilen var.
Det tog en stund att hinna med båda sidorna, men han lyckades bli klar precis innan poliserna hunnit fram till bildörrarna, en på vardera sidan vilket var ovanligt. Det skulle behövas minst en bomb för att skada de i bilen nu. Han blev osäker, kunde det verkligen vara äkta poliser.
—
EOC