A/N: Hej allihopa! :D Förlåt att det har tagit så lång tid att lägga upp detta kapitlet. Som vanligt är det skolan som ställer till det, sen fastnade jag för en annan fanfic och kunde bara inte sluta läsa... Förlåt! Vill ni ha lästips har jag massor! Skriv i kommentaren så kan jag ge förslag.
Ett stort MEGATACK till alla underbara människor som lägger till den här som favorit, story alert och SKRIVER REVIEWS! De gör verkligen min dag. Disclaimer: Ni vet nog att det är Stephenie Meyer som äger twilight, annars skulle ni inte läsa detta...;)
Ett särskilt stort tack till Liiniizz. Din kommentar fick mig att le hela dagen och mina kompisar undrade varför jag gick omkring med ett stort leende på läpparna. Dom bara: "Är det något du inte har berättat för oss? Vad heter han?" XDhahaa
Så, nu ska jag inte babbla mer och låta er läsa:)
BPOV:Edward och jag sov fridfullt tillsammans när Alice stormade in i vårt rum.
"Vakna det är jul vak-" Hon avbröt sig själv.
"Ni två gjorde det igår kväll eller hur?" frågade hon med ett listigt leende och jag kände mitt ansikte bli rött.
"Det har inte du med att göra Alice, ut härifrån." Edward glodde åt henne och hon fnissade och skuttade iväg.
"Vänta bara tills Emmet får reda på det." Jag la handen på huvudet och föll tillbaka på sängen.
"Oroa dig inte, jag kommer finnas där för att skydda dig." Han log och hjälpte mig upp.
Jag tog på mig ett par mjukisbyxor och en av Edwards tröjor och tog ut alla julklapparna jag hade fixat till alla. Edward tog min hand och vi gick in i vardagsrummet.
"Mannen som fick en del igår kväll har anlänt." dånade Emmet genom rummet.
"Håll käft." morrade Edward tyst.
"Någon fick sina underkläder på snedden." sa Emmet i en låtsad bond-flicks-röst och lyfte handen för munnen. Jag kunde inte låta bli att skratta, och ingen annan i rummet heller. Jasper gjorde en high five med Emmet.
"Hur som helst, nu öppnar vi presenter." skrek Alice.
Vi gav varandra våra julklappar och alla blev jätteglada över vad de fick. Många av oss hade köpt presenter tillsammans till de andra. Emmet fick några olika spel till sin Xbox som han var riktigt upphetsad över. Rosalie fick en femhundradollars presentkort från oss tillsammans och några några mekaniska saker från Jasper som hon inte kunde sluta prata om. Alice fick också ett presentkort och jag och Rosalie gav henne också en crème-färgad Burberry-handväska som hon inte kunde sluta skrika över. Jasper hade länge försökt köpa några historiska gamla böcker på internet och uppenbarligen var de en av sitt slag så vi bestämde oss för att med hjälp av Alice, köpa dem till honom. Hans ansiktsuttryck var obetalbart och vi var verkligen glada över att han tyckte om sina presenter. Vi köpte en stereoanläggning till Edward till hans musik men den var jättestor så vi sa att den var i hans sovsal och att han kunde se den när vi kom tillbaka. Vi visade honom ett foto av den och han var överväldigad.
När det var min tur, gick Jasper fram till mig och gav mig en inslagen låda och jag slet upp inslagspappret och tittade vad som fanns inuti. Det var ett set med alla Jane Austens böcker. Hon var min favoritförfattare och jag hade bara några av hennes böcker. Jag hade läst alla men jag ägde inte alla och de jag ägde var gamla och slitna. Jag hoppade upp och gav alla en kram.
"Okej nu när vi har gett varandra våra presenter så tycker jag att vi går och äter frukost." föreslog Rosalie och vi gick till köket tills Edward tog tag i min hand. Jag vände mig om.
"Jag vill ge dig någonting, följ med mig." Han drog in mig i sovrummet och öppnade en byrålåda och tog fram en lång mörkblå ask. Jag öppnade den långsamt och i fanns det ett vackert halsband med ett hjärta med små diamanter i.
"Det måste ha kostat dig en förmögenhet." Det var så vackert men jag hade svårt att ta emot det...
"Bella, det är min julklapp till dig." sa Edward medan han försiktigt tog ut det ur asken och hände det runt min hals. Det hängde så lätt precis under halsen.
"Tack." Jag vände mig om och kysste honom mjukt på läpparna.
"Jag är glad att du gillar det." Han log och kysste mig igen men intensivare den här gången. Jag bröt isär och gick till min resväska. Jag tittade inuti och hittade det jag letade efter, jag tog ut det och satte mig ner på sängen och gestikulerade till Edward sätta sig bredvid mig.
Edward tittade frågande på mig och på den klumpiga lilla asken i mina händer.
"Bara sätt dig ner." Jag klappade på platsen bredvid mig.
"God Jul." Jag log och gav honom asken. Han öppnade den och hans ansiktsuttryck ändrades.
"Bella vet du hur dyr den här är?" frågade han medan han tittade på mig och klockan.
"Jag köpte den..." svarade jag och skrattade.
Jag tog upp klockan och satte på den på hans handled. Han stirrade på den i åratal.
"Wow, jag har velat ha en sån här enda sen jag gick i gymnasiet." erkände han och jag skrattade mjukt.
"Jag är glad att du gillar den." Jag var verkligen glad över att han tyckte om den.
Jag tog hans hand och drog upp honom.
"Kom så går vi och äter frukost." sa jag medan jag gick genom rummet.
Han drog mig till sig och kysste mig långsamt... Jag såg honom i ögonen och log.
Fyra dagar senare...De senaste dagarna hade varit de bästa jag haft på länge. Edward och jag spenderade all vår tid tillsammans och gick ut med gänget några gånger. Vi gick på krogrunda igen, till några temaparker och var en massa tid på stranden.
Allt var jättebra förutom att idag var den dagen vi skulle åka härifrån och just nu var vi på stranden, och njöt det sista av solen. Det var inte så att det inte var varmt där vi bodde men här var det bara annorlunda. Alla hade definitivt blivit ganska färg men Emmet såg ut som en kokt kyckling. Han var verkligen solbränd.
"Jag tror det är dags att vi går om vi vill vara redo att åka om två timmar." sa Jasper.
"Är två timmar det ända jag har innan vi åker? Upp och hoppa och börja pack nu!!" skrek Alice.
Jag hade sett till att Edward och jag var färdigpackade innan vi gick till stranden så allt vi behövde göra var att ta en dusch för att skölja av oss saltvattnet.
Inom två timmar var vi klara och Jasper och Edward hjälpte till att få allting inpackat i våra taxibilar. Jag fick bokstavligen dra ut Alice ur takvåningen eftersom hon inte ville åka därifrån. Det var jättekul, Jasper var tvungen att lova henne att vi skulle komma tillbaka snart för att få ut henne.
Vi flög i första klass så vi tog våra platser och jag lutade mig genast tillbaka i det bekväma sätet. Det kändes bra att få lite extra vila.
"Hörni killar, fick ni SMS:et om fotbollspartyt på era mobiler i morse?" Emmet vände sig om för att fråga Edward och Jasper. Båda nickade.
"Så ska vi gå?" frågade Emmet och Edward tittade på mig för ett svar. Det var så gulligt, han brukade fråga mig innan han bestämde sig.
"När är det?" frågade jag nyfiket.
"Imorgon kväll." svarade Jasper. Vi började våra lektioner imorgon och jag har bara två på morgonen så jag skulle kunna gå.
"Ja, vi kommer." svarade jag så de andra bestämde sig också för att gå.
Jag bestämde mig för att vila ögonen lite och innan jag visste ordet av, var vi redan framme och väntade på en taxi.
Vi kom hem och killarna hjälpte oss att bära in våra väskor.
"Måste du gå?" gnydde jag. Klockan var elva men jag ville inte att han skulle gå.
"Ja, jag måste packa upp mina saker och träningen börjar tidigt imorgon bitti." påminde han mig.
"Åh ja, okej så jag antar att vi ses imorgon kväll då." Jag såg upp på honom.
"Ja men jag ringer dig imorgon bitti." försäkrade han och kysste mig innan han gick med Emmet och Jasper.
Vi gick och la oss och somnade direkt.
Jag vaknade tidigt med igen-täppt näsa och ont i halsen. Lyckat Bella... Jag kunde inte fatta att jag blev förkyld precis när skolan började igen. Jag gick ur sängen och klädde mig varmt i tighta jeans, en ulljacka och Uggs och satte upp mitt hår i en knut.
Jag gick ut ur mitt rum, jag mådde skit. Alice skuttade runt och tvärstannade när hon såg min nuvarande hälsa.
"Oj Bella. Är du okej?" frågade hon.
"Ja, det är bara en förkylning." Jag viftade bort det och gick för att ta min väska. Rosalie hörde och gick in i köket direkt och gick ut några minuter senare med varmt te, en sked honung och en tablett.
"Ta allt detta och du borde må mycket bättre om en halvtimma eller så. Åh och använd den här med, det hjälper för din snuva." Hon gav mig en nässpray också.
"Tack Rose." Jag satte mig ner och tog min lilla tid med teet och av någon anledning hade jag en magkänsla att något dåligt skulle hända ikväll. Alice kom in i rummet.
"Vad är det som får dig att fundera så hårt?" frågade hon medan hon tog en klunk av sitt kaffe.
"Jag är inte säker, jag har bara en dålig känsla av att något kommer hända idag..." började jag.
"Ja jag med men det har stört mig i några dagar nu." höll hon med och jag nickade.
"Det kanske bara är vädret eller något." Jag funderade inte mer på det.
Rosalie hade rätt, jag mådde mycket bättre när jag gick till min Världslitteratur-lektion.
Jag spenderade en hel timma på en tråkig lektion, och repeterade allt vi gjorde förra terminen. Jag kunde inte se meningen med det, jag kunde det utan och innan så jag satt bara där och kladdade på min mapp medan jag väntade på att tiden skulle gå.
Så fort jag gick in till min Engelsk litteratur-lektion, gav Mrs Barns oss i läxa att läsa några kapitel av Hamlet. Hon ropade fram mig runt tjugo minuter senare.
"Bella mår du bra?" frågade hon oroat.
"Jag är bara förkyld." förklarade jag med mörk röst. Jag kunde inte hjälpa att jag lät som en gammal gubbe när jag var sjuk...
"Vet du vad, du kan gå tidigare från lektionen idag. Vi läser bara Hamlet och jag är säker på att du redan har gjort det så gå hem och vila lite." Hon log snällt och jag tackade henne. Jag packade ihop min väska och gick tillbaka till min sovsal.
Medan jag gick, ringde Edward.
"Hallå?" svarade jag.
"Bella är det du?" frågade Edward.
"Ja det är jag, jag är förkyld." förklarade jag medan jag öppnade dörren till min sovsal.
"Vill du att jag kommer över och är en stund med dig?" erbjöd han, han lät bekymrad.
"Det är okej. Du tränar och jag vill inte störa dig eller smitta dig." förklarade jag medan jag snöt mig.
"Jag kommer snart." Han skrattade och la på.
Jag bytte om till mjukisbyxor och en matchande luvtröja och gjorde lite te till mig själv.
Jag satte mig på soffan och någon knackade på dörren. Jag öppnade och där stod Edward med en påse med mat i.
"Vad är det här?" frågade jag och pekade på påsen.
"Jag ska laga kyckling och nudelsoppa till dig." Han log mitt sneda favoritleende och gick in i köket och började laga mat.
"Är du säker på att det är okej att du gick tidigare från träningen?" frågade jag med dåligt samvete.
"Den var redan slut. Jag skulle överraska dig efter lektionen men det här är bättre." Han blinkade.
"Bella." Edwards mjuka röst ekade i mina öron.
"Mmm?" frågade jag medan jag vände mig i sängen.
"Din soppa är klar." Han skrattade och jag gnuggade mig i ögonen och satte mig upp.
"Tack så jättemycket, du vet inte hur bra det här smakar." Jag log och tog ännu en klunk. Jag lät den varma soppan bränna min hals vilket lindrade smärtan lite.
Jag gissade att klockan var runt fem eftersom det började bli mörkt. Gänget kom in i våran sovsal och in i mitt rum för att titta till mig.
"Hej Bella hur mår du?" frågade Alice.
"Bättre men fortfarande sjuk." svarade jag och hon nickade.
"Så du följer inte med oss till festen ikväll?" frågade hon och jag skakade på huvudet, nej.
"Jag känner inte för det." förklarade jag och hon nickade.
"Jag stannar med henne." erbjöd sig Edward och satte sig ner bredvid mig.
"Inte en chans, du är kapten Edward och du borde vara där." protesterade jag.
"Nej Bella, det är en dum fest och jag är hellre här med dig." sa han men jag fick dåligt samvete, han spenderade all sin tid med mig vilket jag var glad för men han behövde vara lite med sina vänner också.
"Nej Edward jag vill att du ska gå och ha lite kul ikväll." Jag strök han över bröstet och uppmuntrade. Efter en massa diskussion, gick han med på att gå. Han lovade att vara tillbaka tidigt och att han skulle stanna här över natten.
"Jag älskar dig." Han kysste mig innan han gick.
"Älskar dig också." svarade jag och stängde dörren.
Alice och Rosalie gjorde sig klara och gick in i rummet innan de stack.
"Är du säker på att du inte vill att en av oss ska stanna?" frågade Rosalie bara för att göra det säkert.
"Så klart inte. Jag kommer ändå bara sova och ni skulle ha mycket roligare på festen. Sluta nu klaga och gå och ha lite kul." Jag fick sparka ut dem så innan de förstod.
Jag var helt ensam och bestämde mig för att lyssna på lite musik och somnade långsamt till Debussy – Claire De Lune.Jag vaknade några timmar senare och klockan var 23.16. Jag undrade varför ingen var tillbaka än men de hade förmodligen kul och glömde av tiden. Jag bestämde mig för att läsa medan jag väntade på att alla skulle komma tillbaka. Jag började läsa Stolthet och Fördom medan jag drack varmt pepparmints-te.
Jag tittade på klockan och det var redan förbi midnatt. Jag försökte ringa Edward några gånger men han svarade inte. Jag försökte med Alice och Rosalie men fick inget svar från dem heller. Jag antar att det måste vara högljutt och att de inte hörde det.
Jag gick tillbaka till boken och hörde plötsligt min telefon som tog emot ett meddelande. Det var förmodligen från Ali eller Edward.
Jag plockade upp telefonen och öppnade meddelandet. Det var ett foto och jag insåg direkt vem det var...
Där, precis framför mitt ansikte, var en bild av Edward och någon tjej som kysstes...
A/N: Döda mig inte!!! Jag skyller på missstrawberries, det var hon som avslutade kapitlet här...;D
Men om jag får många kommentarer lovar jag att det går fortare, ni som skriver själva vet! Ni andra: Det gör verkligen ens dag!!! Så snälla: Tryck och skriv en rad eller två (eller kortare eller längre, ni bestämmer)
Kram!