Kapitel 14

Sirius ville inte vakna. Han hade aldrig haft en sådan här hemsk huvudvärk. Han kom knappt ihåg någonting om kvällen innan. Han sträckte ut handen och träffade någonting. Han trevade med handen och reste sig förfärat. Han vände sig om och såg att det var professor Mintra som låg bredvid honom. Naken. Han såg sig omkring. De var inne i klassrummet för försvar mot svartkonster. De låg på en filt på golvet framför katedern. Sirius ställde sig upp och började leta efter sina kläder. De låg utsprida över hela klassrummet. När han trodde att han hade fått med sig allt så hörde han hur Mintra vaknade och satte sig upp..

"Oj…" utbrast hon och såg sig omkring. Hennes blick hamnade på Sirius.

"Öhm… hej?" försökte han.

"Vad sjutton har vi gjort?" hon såg förfärad ut.

"Jag vet inte, jag kommer inte ihåg någonting sen igår kväll," försvarade sig Sirius snabbt.

Plötsligt hörde de hur någon kom gående i korridoren utanför.

"Du kanske borde springa," föreslog Mintra.

Sirius nickade och bara några sekunder senare var han utanför klassrummet och på väg upp mot Gryffindortornet. Han vände sig snabbt om och fick se en tjej ur Ravenclaw titta mot honom med ett förfärat uttryck i ansiktet hon gick sakta mot dörren till klassrummet för att titta in. Mer såg inte Sirius för han hade kommit fram till trappan som ledde upp till Gryffindors uppehållsrum.

"Grodlår," flämtade han till den tjocka damen.

"Vad har du haft för dig egentligen?" frågade hon nyfiket.

"Det har inte du med att göra, öppna nu," han drog ett djupt andetag och steg in i uppehållsrummet.

Kassandra och Remus satt där och öppnade sina presenter.

"God jul, Sirius!" hälsade Remus glatt, sedan såg han Sirius ansiktsuttryck "Vad har hänt?"

Sirius brast ut i gråt.

Myra var för arg för att bli det minsta rädd. Hennes föräldrar var dödsätare, hon kunde knappt fatta det. Men hon var ändå förbannad.

Det knackade på dörren. Myra samlade ihop sina känslor och satte på sig en iskall mask, alla hade hört hur Mörkrets herre kunde se in i folks tankar. Men Myra tänkte inte ge honom det nöjet. Dörren öppnades och en ganska lång man i svart klädnad kom in. Någon gång för länge sedan kanske han hade varit vacker, men nu var han ärrad och hade glödande röda ögon. Bakom honom fanns en annan man som såg ganska liten och obetydlig ut bredvid Mörkrets herre. Myra tvingade sig själv att använde det namnet när hon tänkte, ifall någon av hennes tankar råkade sippra ut.

Hon såg kallt på när hennes föräldrar hälsade inställsamt och hur Mörkrets herre såg ganka uttråkad, men ändå nöjd, på dem. Sedan vända han sig mot Myra.

"Och det här är eran dotter antar jag," Myra hade aldrig hört en sådan kall och hård röst förut, hon var glad att hon hade handskar på sig annars så skulle det synas att hon hade gåshud.

"Ja det är våran Mariona," svarade Peter lågmält.

Mörkrets herre nickade och vände sig mot hennes föräldrar igen som visade honom in i matsalen.

"Jag heter Myra," muttrade hon och gick långsamt efter dem.

Mörkrets herre kastade en blick bakåt mot henne. Myra knep ihop läpparna, kunde han ha hört henne?

Middagen var en av de värsta Myra hade varit med om. Till och med värre än den middagen när hennes kusin som var några år äldre än henne hade gjort så att hon flög upp och ner genom matsalen och alla hade skrattat åt henne. Katharina och Peter pladdrade nervöst på medan de åt. Mörkrets herre lyssnade mest och nickade. Myra sa ingenting utan tittade ner i sin tallrik mest hela tiden. Trollkarlen som hade varit med sa heller ingenting utan åt som om han inte hade sett mat på evigheter. Myra såg äcklat på honom.

"Du borde äta långsammare Karkaroff," sa Mörkrets herre en smula roat "Du får den unga damen att förlora sin aptit."

Trollkarlen som tydligen hette Karkaroff mumlade en ursäkt. Myra kastade en snabb blick på Mörkrets herre och såg att han satt och studerade henne. Hon höll sitt lugn och tvingade sig att äta upp det som fanns kvar på tallriken.

En halvtimme senare fick Myra lov att gå från bordet. Hon gick långsamt ut till halen och sen lite snabbare upp för trappan och småsprang in till sitt rum. Väl där bytte hon snabbt om till något bekvämare och sjönk ner på golvet. Hon kände sig så tom som om hela hennes värld hade rasat samman. Hon kunde inte ens gråta.

Remus ledde den gråtande Sirius till en fåtölj.

"Vad har hänt?" frågade han mjukt.

"Jag vaknade upp imorse…" började Sirius "Jag kommer inte ihåg någonting från i går kväll… Men när jag vaknade imorse så låg jag… vi hade tydlige legat med varandra… men jag låg bredvid… Mintra." Sirius gömde ansiktet i händerna "Jag vet inte hur det hände!"

Kassandra och Remus såg förfärat på varandra.

"Var det någon som kom på er?" frågade Remus försiktigt.

"När jag sprang ut ur klassrummet så var det en tjej som såg mig… jag tror hon gick in i klassrummet sen för att se vad jag sprang ifrån…" Sirius suckade.

"Vad gjorde Mintra när hon upptäckte vad ni hade gjort?" frågade Kassandra försiktigt.

"Hon såg mest förvånad ut och så sa hon att jag skulle springa…" Sirius suckade.

Remus såg sig omkring i uppehållsrummet och hans blick fastnade på julklapparna.

"Men, ska du inte öppna dina julklappar då?" föreslog han i ett försök till att muntra upp Sirius.

Sirius tittade snabbt på högen med julklappar "Kanske sen… jag går och lägger mig." Han reste sig och gick upp för trappan till deras sovsal.

Kassandra tittade sorgset efter honom "Stackars Sirius," suckade hon.

Remus tyckte också väldigt synd om Sirius, men en väldigt liten del av honom tyckte att det var på tiden att Sirius fattade att han inte kunde strula runt som han ville, men detta var ett väldigt grymt sett att visa honom det.

Senare på kvällen var det dags för middag. Remus gick upp till Sirius för att fråga om han ville följa med. Men Sirius hade förvandlat sig till den stora svarta hunden som han annars bara brukade vara under fullmånsnätter. Så när Remus frågade morrade den stora hunden bara så Remus tog det som ett nej och gick ner till uppehållsrummet där Kassandra väntade.

De gick ner till stora salen där resten av dem som var kvar på skolan redan hade samlats. Remus hamnade bredvid Dumbledore och Kassandra.

"Är inte mr Black med er?" frågad Dumbledore när Remus hade börjat ta för sig av maten.

"Nej… han mådde inte riktigt bra," svarade Remus en smula sorgset.

"Åh, hoppas det inte va någonting i maten igår för professor Mintra mådde inte heller så bra," Dumbledore skakade på huvudet "Hoppas inte fler börjar må dåligt…"

"Man får hoppas," suckade Remus.

Klockan var en bit över midnatt. Myra satt kvar på samma ställe som hon hade suttit på för två timmar sedan. Alla ljus hade slocknat med Myra hade inte märkt det. Hon satt och rådbråkade med sin hjärna. Det började sjunka in nu. Hennes föräldrar var dödsätare och hon hade träffat Mörkrets herre alias Lord Voldemort alias Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Hon ville inget hellre än att bara rymma sin väg. Men det kunde hon väl inte. Eller? Kunde hon rymma från sina föräldrar. Hon blev ju sjutton om bara några dagar och var då myndig och fri till att göra vad hon ville och efter Hogwarts så hade aldrig haft några planer på att komma tillbaka hem igen. De flesta av hennes saker var redan på Hogwarts, hon hade bara tagit med sig lite kläder och sitt trollspö och några böcker hem, det var inte så svårt att bära med sig. Hon reste sig och började tyst plocka i ordning de saker hon trodde hon kunde behöva. Sedan drog hon på sig varmare kläder och en varm mantel. Nu kunde hon gå som både mugglare och häxa beroende på vart hon skulle. Hon hade inte bestämt sig än, men var som helst var bättre än här. Hon öppnade tyst fönstret. Det fanns ett tak precis under hennes fönster så det skulle inte vara så svårt att ta sig ner.

När hon hade landat på marken så sprang hon.

Efter att ha sprungit i ungefär en kvart saktade hon ner och drog efter andan. Hon började gå långsammare och började nu fundera på vart hon skulle. Närmsta stad låg ungefär en halvtimmes gångavstånd därifrån hon var nu. Hon var tvungen att komma till London på nått sätt innan terminen började igen, men det var ungefär en vecka innan hennes tåg skulle gå. Hon kunde ju bo någonstans inne i Diagongränden, men det skulle vara det första stället hennes föräldrar skulle leta på. Tillslut kom hon fram till att hon lika gärna kunde transfestera sig till London. Det var lättare att gömma sig i en storstad än ute på landet. Det tog ett tag innan hon hade lyckats samla sig tillräckligt mycket för att kunna transfestera sig över huvud taget. Hon ville verkligen inte att hon skulle splittras på något sett. Efter en mindre evighet så kom hon fram hel och hållen till en bakgata i mugglardelen av London. Hon knölade ihop sin mantel och lade den i ryggsäcken, just nu ville hon inte att någon skulle se henne. Hon hade hyfsat mycket pengar, hon skulle nog klara sig att bo någonstans i en vecka men det var inte det som var problemet. Hon var tvungen att hålla sig gömd för alla i trollkarlsvärlden tills hon blev myndig och det var 4 dagar dit. Vart skulle hon hålla hur i fyra dagar? Hon hade redan kommit fram till att hon var tvungen att hålla sig i mugglarLondon, men hon hade inte särkilt mycket mugglarpengar. Det enda hon hade var de hon hade kvar sen hon och Kassandra hade semestrat som mugglare en sommar och de var inte mycket. Hon vandrade omkring och kom efter ett tag fram till ett vandrarhem som såg ganska billigt ut.

Hon steg in och ringde i en klocka. En väldigt trött och sur receptionist kom fram och Myra kom fram till att hon hade råd. Hon betalade och gick in i den tomma sovsalen. De var tydligen inga andra som bodde där för tillfället, alla var väl för upptagna med att fira jul med sin familj.

Myra kröp trött ner i en säng och somnade direkt.