Det här kapitlet var otroligt tråkigt och jobbigt att skriva, så jag fick kämpa mig igenom det! Det är nog också orsaken till varför det här kapitlet är ganska dåligt (tkr jag), men försök bortse från det och tänk ist på att det här kapitlet för historien vidare.

/ M

Kapitel Tio,

Halloweenbalen

"Håll in baken, nu, gullet, så ska du se att det blir bra!" beordrade Judy till Alie som lydigt drog in rumpan så gott det gick, och Judy lindade på bandaget.

Det enda Alie hade på sig under bandaget var ett par vita trosor och en vit t-shirt. Judy hade hjälpt till att linda in henne, och de båda trängdes i ett av de små båsen på flickornas toalett. Eller ja, Myrtles toalett. Usch, den flickan kunde verkligen inte glädjas åt andra!

Så fort de hade kommit in på toaletten hade hon tjutit som en galning och dykt ner i sin toa. Judy hade muttrat något om att hon var galen, och de hade börjat fixa varandra. Dave stod utanför väntades (trots att ingen längre brydde sig om att bara flickor fick vistas där, så hade Judy förbjudit honom att gå in där när de bytte om, med ursäkten att hon mycket väl kände till Daves perversa personlighet), och det pirrade i magen på Alie när hon tänkte på vad Seamus skulle säga när han såg henne. De skulle ju trots allt gå på balen tillsammans, så det var faktiskt viktigt vad han tyckte! Väldigt viktigt.

"Så, nu är det klart!" sade Judy plötsligt och gav Alie en vänskaplig klapp på stjärten. "Jäklar, du ser ju riktigt läskig ut! Tror du verkligen Seamus kommer vilja hångla med dig nu?"

"Äh, håll mun!" flinade Alie generat och gick ut ur båset, som blivit väldigt varmt med de båda två där inne. "Du vet väl att jag har sagt att vi bara är …"

"… vänner", fylle Judy i med en tröttsam suck och följde smidigt efter Alie. "Jaja, det har man ju aldrig hört förr. Snälla Alie, har du ens själv sett de blickar han ger dig? Killen är störtkär i dig, och vad jag ser så är det inget yttre fel med honom!"

"Du är faktiskt ihop med Dave", påpekade Alie och speglade sig i en av de mindre smutsiga speglarna.

"Din poäng är?"

Alie svarade inte. Hon visste mycket väl att Judy bara skojade, men det var något annat som bekymrade henne …

"Är inte den här dräkten lite väl avslöjande?" frågade hon oroligt och vred på sig framför Judy så att hon skulle kunna göra en bättre bedömning.

"Vad är det för struntprat?!" fnös Judy och bättrade på sminket lite (alltså kajalen). "Du är skitsnygg! Kom nu, så går vi! Dave väntar … och inte bara han, förstås."

Judy tog ett hårt grepp om Alies handled och drog henne med sig ut ur toaletten. Utanför stod en otålig Dave (utklädd till zombie) som gav dem båda en irriterad blick när de kom ut.

"Varför tog det sån tid?" stönade han och omfamnade Judy.

"Det kommer du aldrig förstå eftersom du är en pojke", sade hon glatt och kysste honom mjukt på munnen. "Nog om det. Alie är osäker på sin utstyrsel – och vi vill höra din ärliga åsikt."

"Du är skitsexig, Alie", flinade Dave, och Alie såg på honom att han var ärlig.

Kanske lite för ärlig till och med, för Judy riktade in en hård spark mot Daves smalben, men lyckligtvis hann han hoppa undan i sista stund.

"Utmana inte ödet, Dave!" morrade Judy och Dave skrattade.

"Det vet du att jag aldrig skulle våga", sade han och kysste henne på huvudet. "Jag älskar dig."

"Jajaja", muttrade Judy och knuffade bort honom. "Spara det där smörandet till ikväll istället, om du vill att det ska bli något …!"

Dave ställde sig i givakt och gjorde honnör.

"Aj, aj, sir!" utropade han och Alie flinade.

Hon förstod inte hur Dave och Judy kunde hålla ihop trots att de uppenbarligen hyste en hatkärlek till varandra … Judy hade berättat att de båda hade förlorat oskulden med varandra.

"Och då blir det svårare att släppa taget", hade hon då sagt med ett busigt leende.

Men de var ändå lyckliga, de var de verkligen! Judy ville inte påstå något annat än att de var gjorde för varandra, och Alie kunde inte annat än hålla med.

Utan att vilja det kom hon att tänka på Draco – vem hade han förlorat oskulden med? Pansy, säkert … för de höll ju ihop hela tiden – dock med lite avbrott då och då – så det måste ju vara hon. Själv var Alie oskuld, och hon ville inget annat heller! Hon hade inte träffat "den rätte" än, och ville inte göra det med någon hon inte älskade. Eller höll av, åtminstone …

"Kom igen nu, vi är redan en timme sena!" påpekade Judy och drog med sig både Dave och Alie.

"Och vems fel är det?" frågade Dave retsamt och blinkade mot Alie.

"Äh, håll käften!" muttrade Judy.

***

"Äntligen kommer du! Och … du ser fantastisk ut!" flinade Seamus och omfamnade Alie i en lite besvärad kram när han såg henne. "Riktigt skräckinjagande … på ett bra sätt, alltså!"

Seamus, som själv var utklädd till varulv (mycket påhittigt och fint klädd var han, erkände Alie för sig själv) trevade försiktigt efter hennes hand när de skulle gå in i Stora Salen, och Alie greppade den bestämt. Trots att hon inte kände så starkt för Seamus, hade hon bestämt sig för att ikväll, då skulle hon ha kul!

"Har du hört att Systrarna Spök ska spela?" frågade Seamus lättat då de höll varandra i handen och gick in i Stora Salen.

"Nej, faktiskt inte!" log Alie och tryckte Seamus hand när hon kom in i salen.

Det hade bara gått en timme på balen, och det var redan fullt ös! Alla elever dansade villt på dansgolvet, antingen i par, grupper eller ensamma. På scenen spelade mycket riktigt Systrarna Spök, och det vred sig i Alies mage, eftersom hon älskade dem! De spelade sin mest omtyckta singel; Can You Dance Like A Hippogriff?

Seamus vrålade någonting i hennes öra som hon inte kunde höra.

"Va?"

"Jag sa: Visst är de bra?" upprepade Seamus och Alie nickade.

"Jaa, såklart! Vill du dansa?" flinade Alie.

"Visst", sade Seamus och de sprang båda mot dansgolvet som redan var fullt.

Eftersom Can You Dance Like A Hippogriff? var en ganska svängig låt blev de svårt för dem att hålla kroppskontakt, så istället hoppade de upp och ner framför varandra. De skrattade glatt när en femteårselev började breakdansa på golvet och de andra eleverna bildade en ring runt honom. Alie kände igen honom som Martin Cleff, från Hufflepuff. En riktig pluggis, och hon visste verkligen inte att han hade det i sig!

Martin hade stora glasögon som snabbt föll ner på hans nästipp när han rockade loss på golvet, och hans danspartner – Melissa någonting – plockade snabbt upp dem när de ramlade ner på golvet.

När låten var slut, och en lite lugnare började spelas, tog Alie och Seamus paus. De satte sig i ett hörn av salen och en husalf serverade dem drinkar.

"Gud, jag är helt slut – redan!" stönade Seamus och svepte i sig glaset på en halv sekund.

"Haha, jag med!" instämde Alie men tog det lite lugnare med sin drink.

"Ska vi göra ett nyårslöfte ihop?" flinade Seamus.

"Hur då menar du?" log Alie och satte sig upp.

"Vi lovar att börja träna ordentligt till nästa år, båda två, okej? För konditionens skull!"

Alie skrattade.

"Har vi en deal?" frågade Seamus och Alie nickade.

"Deal!" skrattade hon och skakade Seamus' hand.

***

"Seamus, vill du dansa?" frågade Padma Patil, Parvati Patils tvillingsyster, när sångaren presenterade Magic Works och de började spela introt.

"Ööh", Seamus såg förvirrad ut och sneglade på Alie.

"Det är okej för min del", log hon och slog sig ner vid ett av borden. "Jag är helt slut i alla fall."

Seamus gav Alie en ursäktande blick och gick mot dansgolvet med Padma bredvid sig.

"Det här är en sång, till alla er unga turturduvor på Hogwarts ikväll", sade sångaren, och Alie kunde inte låta bli att se ironin i det hela. "Systrarna Spök presenterar stolt … Magic Works …! Så njut, innan vi tackar för oss …"

Eleverna klappade ivrigt händerna, och par började bildas snabbt. Till slut upptäckte Alie att hon var nästan den enda som inte dansade med någon!

Plötsligt kände hon en hand på sin axel, och hon ryckte hastigt till. En lång och ståtlig Dracula log ett varmt leende, och erbjöd henne sin hand.

"Vill du dansa?" frågade Dracula, och Alie nickade, förtrollad av den unge mannens elegans.

Han hjälpte henne upp och förde henne mot dansgolvet, mycket stolt och stadigt. Det var redan väldigt trångt på golvet, så de fick stå väldigt nära varandra för att inte krocka med någon. Mannen lade sina händer på hennes midja, och Alie lade blygt sina på hans axlar. Hon såg generat in i hans ögon, som var lite gråaktiga, men samtidigt väldigt … välkända. Han var väldigt bra klädd, erkände hon. Han hade en lång mantel och vit skjorta med svarta kostymbyxor till det. Han var nästan helt kritvit i ansiktet, och hans hår syntes inte under den svarta huvan han bar.

"Vad tittar du på?" frågade Dracula och Alie såg bort. "Är det nåt på tok?"

Alie skakade på huvudet. Plötsligt föll en linblond hårslinga ner i ansiktet på mannen, och Alie såg med stora ögon på den.

"Draco!" väste hon.

"Ja?" log Draco obesvärat och fortsatte att röra sig till musiken. "Är det nåt på tok eller?"

"Du … vem, vad …? Var är Pansy?" var det enda nästan vettiga hon fick ur sig, och Draco skrattade.

"Hon sprang på toa och spydde", sade han enkelt och tryckte Alie närmare till sig. "Fått i sig lite för mycket mugglarsprit tror jag?"

Alie svarade inte, utan bet sig bara hårt i läppen. Vad höll han på med?

"Jag dansar", svarade Draco som om han läst hennes tankar. "Men med dig, såklart …"

Alie försökte slita sig loss, men Draco släppte inte taget.

"Dra inte till dig mer uppmärksamhet än du behöver, Alie", sade han och såg stint på henne, som om hon var en liten skitunge som gjort ett bus. "Du är väldigt söt ikväll, förresten."

"Ta …" Alie kom på sig själv med att nästan säga tack innan hon snabbt stängde munnen i ett bitterts streck.

Draco skrattade hjärtligt och Alies kinder hettade till. De rörde sig sakta till musiken, och det var nästan helt mörkt i salen. Alie var mycket tacksam för det; hon ville nämligen inte att någon skulle se henne dansa med … ja.

Hon hörde någon av Patil-tvillingarna fnittra flickaktigt någonstans i närheten, och det knöt sig i hennes mage. Nog för att Draco var förklädd – precis som hon – men det var säkert flera Slytherinelever som kände igen sin klasskamrat.

När de sista tonerna till låten spelades släppte Draco taget om hennes midja och kysste henne lätt på kinden.

"Tack för dansen, det var … fint", sade han och stegade iväg med stora kliv.

Själv stod Alie kvar, med andan i halsen och såg förbryllat efter Draco som försvann in i folkmassan. Hon tänkte precis springa efter honom och fråga vad i helvete han höll på med egentligen, när hon kände en hand på sin axel och vände sig om.

"Nå?" frågade Seamus och såg halvt nyfiken och halvt småsur ut. "Vem var det?"

Alie ryckte oskyldigt på axlarna.

"Vet inte …", sade hon, vände honom ryggen och lämnade dansgolvet. "Men dansa kunde han åtminstone … hur gick det mig Padma, då?"

Hon antog att Seamus följde efter henne och blev inte förvånad när han gick in i henne när hon plötsligt stannade.

"Aaj!" vrålade Seamus. "Bra, tror jag. Vadådå?"

"Jag undrade bara …", förklarade Alie och tog emot ett stop honungsöl från en husalf. "Tack så mycket …"

Seamus tog också ett stop åt sig själv, och såg ut som att han precis tänkte fråga någonting, när han plötsligt blev avbruten.

"Mina damer och herrar, det är dags att kora vinnaren för årets maskeradtävling!" sade professor Flitwick med sin pipiga lilla röst och ett spänt mummel gick igenom hela salen. "Efter att alla elever fått rösta på den förklädnad de tyckt bäst om, har vi härmed kommit fram till att vinnaren är …" han tog en lång paus och Systrarna Spöks trummis gjorde en trumvirvel," mumien!"

Det tog ett tag innan Alie uppfattade vem det var som egentligen hade vunnit – det var ju hon!

"Vi ber vinnaren att anmäla sig senast klockan ett inatt, annars koras en annan vinnare, och så vidare …", pep Flitwick. "Ha en fortsatt trevligt kväll, nu!"

Det blev återigen musik och den här gången högre än någonsin. Seamus dunkade henne hårt i ryggen och Alie råkade tappa sitt stop på golvet.

Genast var en husalf där och torkade skakande upp det utspillda honungsölet.

"Oj, förlåt mig så mycket!" sade Alie snabbt och böjde sig ner för att hjälpa den stackars husalfen.

"N-nej tack, miss", pep husalfen och stirrade i golvet. "Melza tar hand om det, det går så bra så … ja, då!"

Alie stannade upp och stirrade storögt på husalfen som just namngett sig själv som Melza.

"Sa du … Melza?" frågade Alie, och den lilla husalfen skakade på huvudet.

"N-nej miss, inte alls, miss …!"

Seamus drog Alie i armen i ett misslyckat försök att få henne med sig.

"Äh, skit i henne, Alie", sade han och gjorde ytterligare ett försök. "Hon är knäpp … varför bryr du dig egentligen?"

"Gå i förväg, du, jag kommer snart!" sade Alie ointresserat och tog tag i husalfens arm. "Säg mig ditt namn!"

Seamus suckade tungt och gick med bestämda kliv därifrån.

"M-Melza, miss", svarade lilla Melza och undvek darrande Alies blick.

"Vad gör du här?!" väste Alie förskräckt. "Har Malfoys skickat dig?"

Melza skakade på huvudet.

"Snape?"

"N-nej, miss, inte han, inte mr Snape …" svarade alfen och Alie suckade bistert.

"Har Voldemo …" började Alie men blev snabbt avbruten av Melza.

"NEJ, MISS! INTE SÄGA HANS NAMN …!" vrålade hon och började otåligt hoppa på stället.

Alie tog ett stadigt grepp om Melzas arm och försökte dra henne med sig, men Melza var starkare än hon trott! Från ingenstans kom plötsligt Judy och tog tag i Melzas andra arm, och de båda hjälptes åt att bära ut den motsträviga lilla alfen ur stora salen.

"Jag hjälper på det villkoret att du berättar för mig vad som egentligen står på!" väste Judy när de precis lämnat salen och dörrarna stängts bakom dem.

"Visst", sade Alie och nickade mot städskrubben. "Fort, in här!"

"NEEJ, NEEEJ! MELZA VILL INTE! VILL INTE, VILL INTE, VILL INTE!" skrek Melza och försökte sparka sig loss, men utan framgång.

"Håll klaffen och in med dig din envisa jävel!" stönade Judy trött och knuffade in Melza i skrubben.

Alie flinade och stängde dörren efter sig. Hon gav Judy tecken på att släppa taget om Melza, och såg sedan strängt på alfen.

"Vem har skickat dig? Har …" Alie avbröt snabbt sig själv när hon kom på att Judy befann sig i samma rum och sa istället: "Har han skickat dig, Melza?"

Melza sa inget, utan stod helt tyst och såg nervöst från Alie till Judy.

"Melza!"

"Ja, miss, ja det var han!" pep hon och såg gråtfärdig ut. "Melza skickades till slottet för att övervaka miss! Förlåt, snälla miss! Förlåt …"

Melza började stortjuta på allvar och klängde sig fast vid Alies ben, som förgäves försökte få bort henne. Judy började skratta så mycket så att hon backade in i hyllorna och med ett brak rasade allting.

"Aaaj …!" vrålade Judy och reste sig snabbt upp. "Helskotta! Det är nog bäst att jag väntar utanför … men du ska berätta sen, okej?"

"Mm", mumlade Alie ointresserat och väntade tålmodigt tills Judy lämnat skrubben. "Okej, Melza … berätta nu!"

Melza fick berätta om minst tre gånger innan Alie hann uppfatta allt. Hon pratade nämligen så snabbt så att ingen normal människa skulle förstått den första gången!

I alla fall så förstod Alie att Voldemort hade skickat Melza till slottet för att övervaka henne och se hur hon skötte sig. När Alie frågade vad hon hittills hade sett så berättade Melza att hon sett Alie och Draco bråka vid klocktornet, och sedan hur Alie gick in i Ravenclaws uppehållsrum. Det var ganska tydligt att Melza hade berättat allt hon sett för sin herre, och tyvärr kunde inte Alie klandra henne för det. Hon visste själv hur skräckinjagande Voldemort var …

När Melza till slut lämnade skrubben stack Judy in näsan och såg forskande på Alie.

"Allt okej?" frågade hon, och Alie nickade. "Vad var det där om egentligen? Hon verkade helgalen, den där alfen!"

Alie skakade på huvudet.

"Vad är klockan?"

"Snart ett, du var därinne hur länge som helst!"

"Kom!" Alie tog tag i Judy och drog snabbt in henne i skrubben. "Vill du byta?" frågade hon.

"Va?" Judy såg väldigt förvånad ut. "Vad menar du?"

"Ja, jag vill i alla fall inte vinna tävlingen! Men ingen vet ju att det är jag …! Eller nja, nästan ingen … så vad säger du?"

Judy var tyst ett tag, men sedan spred sig ett stort busigt leende på hennes läppar.

"Äh, va fasen, kör till!"

När de var klara sprang de båda till stora salen, iförda den andres dräkt. Nu var Judy utklädd till mumie, och Alie var en egyptisk lustdanserska.

Om hon innan hade känt sig avklädd p.g.a. sin klädsel, så var det ingenting jämfört med vad hon hade på sig nu! Det var uppenbart att Judy inte skämdes över sin kropp, och Alie kände sig mer eller mindre naken … hon hade en vit BH på sig och en lång sidenkjol med släp, och hon såg nästan ut som en spöklik brud. På huvudet hade hon en svart peruk och på fötterna bar hon romarsandaler.

Sexigt, tänkte hon ironiskt när hon kände folks blickar på sig.

Hon hörde t.o.m. en kille busvissla efter henne, och hon blev genast eldröd i ansiktet av skam. Judy tog tag i hennes hand och de båda flickorna skyndade mot scenen. Om ett par minuter skulle det vara försent för Judy att anmäla sig som vinnaren, och nu när de äntligen bestämt sig så ville de inte förlora.

"Kom igen nu, upp på scenen din slöfock!" stönade hon andfått och knuffade Judy halvvägs uppför trapporna som ledde till scenen.

Judy lipade till svar.

"Slöfock för dig, va!" flinade hon och blinkade.

Hon skulle just sätta sin fot på scenen när en välkänd röst ropade ett lika välkänt namn:

"Alie, vänta!"

Alie svor högt när Draco – lyckligtvis fortfarande utklädd till Dracula – uppenbarade sig framför dem. Han såg från Judy till Alie, och sedan tillbaka till Judy igen.

"Kan jag få snacka med dig lite snabbt, Alie?" frågade han och såg bedjande på en till synes väldigt förvånad Judy.

"Nej, stick!" svarade Alie automatiskt, innan hon kom på att hon inte längre var sig själv, utan Judy, som i sin tur var utklädd till en Egyptisk lustdanserska.

"Vem bad om din åsikt?" snäste Draco spydigt, det var tydligt att han inte kände igen henne – men vem skulle ha gjort det?

Judy såg storögt på Draco, som upprepade sin fråga fast med andra ord.

"Snälla?" bad han.

"Jag … antar att jag har tid … eller?" Judy såg osäkert på Alie, som inte vågade yttra sig angående den frågan ifall Draco den här gången skulle känna igen henne.

Draco tog ett stadigt tag om Judys handled och drog henne med sig. Inte våldsamt, utan mer bestämt. Dock tillräckligt för att Judy skulle se plågande skräckslagen ut när hon väste till Alie:

"Vaskajagöra?! Vaskajagöra?!"

"Vad han än säger till dig, säg att du måste gå …!" väste Alie tillbaka, innan Judy släpades utom syn- och hörhåll för henne.

Alie blundade och tog ett djupt andetag. Hon bad en tyst bön och öppnade inte ögonen förens Flitwicks röst ekade i hela salen.

"Det är nu bara två minuter kvar tills klockan slår ett, och jag vill be den vinnande att anmäla sig!"

Det var helt tyst i salen, och Alie hoppade otåligt på stället i väntan på Judys ankomst. Plötsligt stod en mumie framför henne, och Alie pustade lättat ut.

"Vad hände?" frågade hon nyfiket.

Det knöt sig mer och mer i Alies mage för var sekund som Judys svar dröjde. Hon undvek Alies blick och sög på sin underläpp, med andra ord såg hon skyldig ut.

"Judy?"

"Jag är så ledsen, Alie … det är jag verkligen!" pep Judy skamset. "Jag försökte gå därifrån, men han höll mig kvar … jag vet inte vem det var, men det var så uppenbart vad han kände för dig …!"

"Kom till saken, Judy! Vad gjorde han?!"

"Han … han kysste mig!"

Alie visste inte vad hon skulle säga … det fanns inget att säga! Judy fortsatte undvika hennes blick, och Alie stod helt blickstilla.

"Jag vet inte vad jag ska säga …", viskade Alie tomt.

Judy öppnade munnen för att försvara sig, men i samma sekund blev hon avbruten av Flitwicks pipiga röst som dånade i högtalarna:

"Här har vi ju vår vinnare, och det minsann i sista sekund! Kom upp hit och ta emot ditt pris!" sade han lättat och ett öronbedövande jubel bröt ut bland eleverna.

"Förlåt mig, Alie …", var det sista Judy sade innan hon med tunga steg klev upp på scenen.

Alie kände hur allting började snurra runt i salen, och smart som hon var så förstod hon att hon genast behövde frisk luft …!

Hon styrde stegen ut ur salen, och i bara farten slet hon av sig peruken, som ändå kliade så mycket. Dock avslöjade det hennes egna eldröda hårfärg, och hon var inte längre lik maskeraddräktens tidigare ägare – Judy. Plötsligt krockade hon med en annan elev och föll med ens pladask på golvet. Hon såg upp mot den skyldige som orsakat hennes fall, och såg att det var Draco, den siste person på jorden som hon ville träffa just nu.

"Alie?" sade Draco förvånat och glodde storögt på henne.

"Idiot!" fräste hon och reste sig hastigt upp.

"Men jag trodde du …"

"Ja, men då trodde du tamejfan fel, Draco!" spottade hon och stötte sin axel mot hans arm när hon med stora kliv gick förbi honom.

Hon kände hans blick bränna likt eld i nacken när hon gick ut ur salen, och det sista hon hörde innan dörrarna stängdes bakom henne var: "… applåd för miss Hannington …!".

Den kalla nattluften smekte ömt hennes kropp när hon kommit ut. Det blåste lite kallt, men det gjorde inget … det var i slutet på oktober, men snön hade fortfarande inte uppenbarat sig, så det var ingen större fara.

Hon styrde stegen mot stencirkeln och saktade inte ner förens hon var framme. Nu var hon tvungen att erkänna att hon faktiskt frös … kylan bet hennes redan så ömma kropp, och hon huttrade bittert.

Bra gjort, Alie …, tänkte hon för sig själv.

"Fryser du inte?" frågade någon i föraktfull ton och Alie vände sig hastigt om.

"Stick, Blaise …!" suckade hon och lade armarna över bröstet.

"Är det så du tilltalar sådana som mig …?!" det var tydligt att Blaise spelade sårad, och Alie hatade sig själv som ändå kände sig tvungen att fråga:

"Sådana som du?"

"Jaa! Omtänksamma människor … jag kom för att höra hur du hade det."

Alie fnös.

"Tror du mig inte?"

"Ledsen att göra dig besviken, Blaise. Men nej, det gör jag inte. Inte för en sekund!"

Blaise ryckte på axlarna och tog ett par snabba steg närmare Alie, som automatiskt backade.

"Är du rädd för mig?!" flinade Blaise och såg nästan stolt ut.

"Nej!" skyndade sig Alie att svara.

"Kom närmare då!" manade Blaise och log ett charmigt leende som skulle fått vilken flicka som helst att bokstavligen tråna efter honom.

"Jag … vill inte!"

"Fegis!" Blaise flinade ännu bredare och Alie tog ett par motvilliga steg emot sin fiende. "Närmare, Alie … det vågar du väl?"

Till slut stod de båda så nära varandra att de kunde känna den andres andedräkt, och Alie kände sig svimfärdig och knäsvag. Blaise var otroligt attraktiv …! Hon hatade sig själv för att tycka det, men vem gjorde inte det?

Det gick plötsligt upp för Alie att Blaise inte hade någon kostym på sig! Eller maskeraddräkt, närmare bestämt. Hon skulle precis fråga honom varför när han lade ett finger på hennes läppar och sa schh … Alie upptäckte genast hur komiskt det egentligen var! Hon hade aldrig sett folk göra så i verkligheten, bara på film … sätta ett finger mot läpparna, alltså. Hon öppnade munnen för att påpeka sin slutsats, men Blaise upprepade gesten och Alie insåg att det var bäst att hålla tyst.

"Du är vacker ikväll", nästan viskade Blaise och såg in i Alies ögon.

Alie, som var rädd för att bli hyschad igen, svarade inte, utan glodde envist tillbaka. Blaise lade sin vänstra hand om hennes nacke och strök en hårslinga ur hennes ansikte med den högra.

Blaise var mycket längre än Alie – fast som sagt inte alls lika lång som Draco – och hon fick nästan luta huvudet bakåt för att kunna se in i hans ögon med åtminstone en liten gnutta värdighet.

"Jag vet att du egentligen inte skulle klätt ut dig till … vad du nu är för nåt …", flinade Blaise. "Du bytte med den där konstiga flickan som du jämt är med …"

"Vad vill du?!" avbröt Alie utan en tanke på att hon riskerade att bli hyschad igen.

Blaise skrattade glädjelöst.

"Vad jag vill? Vad jag vill?!" Blaise slutade plötsligt att skratta och tryckte Alie tätare till sig. "Jag vill ha dig, Alie … förstår du det?"

Alie bet sig i läppen och sa inget.

"Du kanske tror att jag skojar, men jag är fullständigt ärlig, ska du veta! Ända sen vi hade straffkommendering tillsammans, så har jag bara inte kunnat släppa dig ur tankarna …! Du är så jävla vacker, Alie. Och jag förstår inte hur Mörkrets Herre kan låta en ynkrygg till förrädare som Malfoy göra dig på smällen!"

Alie sa fortfarande inget, vilket verkade bara göra Blaise mer upphetsad och han fortsatte:

"En natt med dig, Alie! Jag skulle inte säga nej! Fattar du vad jag säger?!"

Blaise lade sina händer på hennes armar och skakade henne, och Alie kom äntligen på något att säga:

"Du är fan sjuk!" fräste hon och slet sig loss ur hans grepp. "Du ska ge fan i mig, är det klart?!"

Hon gav Blaise en mordisk blick innan hon med snabba steg gick tillbaka mot slottet. Hon hörde Blaises steg bakom sig, och hon tackade Gud när hon slet upp portarna till slottet och möttes av ljudet från en fortfarande pågående Halloweenbal.

Hon skulle precis springa in i salen för att med ett spelat leende gratulera Judy till vinsten, när en nästan iskall hand grepp tag om hennes överarm och hon skrek högt när Blaise allvarligt vände henne mot sig.

"Tänk efter noga nu, Alie, för du är väl inte dum", väste han i örat på henne. "Jag vet din hemlighet, eller hur? Är det verkligen så klokt att hota mig med tomma ord, då? Du behöver bara nicka eller skaka på huvudet …"

Alie skakade motvilligt på huvudet.

"Så är vi överrens, då? Du lovar mig en natt med dig i utbyte mot min eviga tystnad, eller hur?"

Alie vågade varken nicka eller skaka på huvudet, vilket verkade irriterera Blaise.

"Bestämt dig! Hur ska du ha det?" frågade han och spände blicken i henne.

Det gick ett par sekunder, innan Alie gjorde det enda hon såg som vettigt; hon nickade …

"Alie! Alie, där är du ju!" ropade Seamus och vinkade henne till sig.

"Vi ses, Alie …", sade Blaise med ett mordiskt leende på läpparna och lämnade henne.

Med tunga steg gick hon mot Seamus, som såg väldigt oroligt på henne.

"Hur är det fatt? Vad ville Blaise Zabini dig?" frågade han och såg misstänksamt mot det håll Blaise gått.

"Inget, vi … kom överrens …", mumlade hon.

Seamus såg oförstående ut.

"Ööh, jaha … ja, det är väl bra, antar jag", log han och lade armen runt henne. "Förresten, Judy letar efter dig … som en galning, alltså! Och så var det nån idiot som frågade efter dig … utklädd till Dracula, haha!"

"Jag ska nog gå och lägga mig …", viskade Alie, och utan att vänta på något svar gick hon mot Gryffindors uppehållsrum, för att sedan ligga sömlös resten av natten.