Vet inte om någon vill ha någon uppdatering... verkar lite dött på den fronten :p Ni får gärna höra av er om ni faktiskt vill läsa mer...

Januari månad led mot sitt slut och det var dags för vårterminens första Hogsmeadeutflykt. Hermione Granger såg fram emot att få umgås lite mer privat med Draco Malfoy. Det hade hunnit hända väldigt mycket de senaste månaderna, Hermione hade bl.a. hade förlorat oskulden, bevittnat en våldtäkt och själv blivit utsatt för ett försök… De sexuella händelserna hade satt ett djupt avtryck inom henne, och hon hade levt i en slags försenad chock. Av ren självbevarelsedrift hade hennes kropp förträngt mycket, men vetskapen om vad som hänt, plågade henne varje dag och effekterna började långsamt och utdraget förändra hennes medvetna. Hennes värde låg i hennes sexuella framtoning, i vad andra, och då män, tyckte om henne. Deras åtrå var hennes viktigste uppgift. Omedvetet ändrade hon utseende, för att behaga sin omgivning. Korta kjolar, generösa urringningar, mörk makeup, trånande blick med fuktiga läppar, en eggande gångstil. Alla kroppsrörelser ändrades till anmärkningsvärda gester som fick varenda straight kille på Hogwarts att vända på huvudet och stirra efter henne. Med all uppmärksamhet steg hennes självförtroende och den osunda cirkeln slöts igen. Hennes människovärde baserades på hennes sexuella utstrålning.

Med nyfunnet självförtroende hade hon promenerat ensam till Hogsmeade den där iskalla eftermiddagen i slutet av januari. Hon hade inte försökt få tag på Draco, han skulle sannolikt befinna sig inne på puben Svinhuvudet med sitt ordinarie sällskap – hon skulle likväl kunna gå dit och överraska honom.

Hon ignorerade kallt busvisslingarna när hon lättklädd, i sin vita capé med skoluniformen under, kom insvassandes på den mörka puben – och mycket riktigt, Draco Malfoy satt i ett hörn med en samling välbekanta Slytherinelever kring sig. Han hade nyfiket kikat upp för att se vem som orsakat all uppståndelse inne på den annars så dämpade krogen, när han fick syn på Hermione – som elegant borstade av lite nyfallen snö från håret och axlarna.

"Granger!" ropade han hånfullt och vinkade åt henne att komma.

Hon gav honom ett provocerande leende, och gick mot bordet. Samtliga Slytherinpojkar makade snabbt ihop sig för att ge plats åt henne. Hon kände igen Marcus Flint, Theodore Nott, Vincent Crabbe, Gregory Goyle, Terence Higgs och Adrian Pucey, de satt allesammans i sällskap med Draco. Förut hade hon tyckt att det var obehagligt att vara ensam tjej med så många killar… men den nya Hermione, den som blivit bränd men som inte skydde elden, kände ett mäktigt lugn. Hon visste att hon hade något de ville ha.

"Är du ute helt själv?" frågade Theodore nyfiket.

"Skulle det vara något fel med det?" svarade hon med en axelryckning; "Ska jag inte få något att dricka?" tillade hon utmanande med blicken på Draco, som stilla betraktade henne. Han visste att hon njöt av uppmärksamheten i skolan när var och varanan kille dreglade efter henne i korridorerna.

"Vad är du ute efter? Pumpajuice?" Draco svarade kallt med ett hånfullt leende i mungiporna. Men innan hon hann svara vinkade han till sig servitör; "Ett till glas, tack"

Sällskapet drack eldwhiskey, och det dröjde inte länge förens Hermione blev serverad ett litet, nött glas med samma bärnstensfärgade vätska som sina skolkamrater. "… så du var ute och letade efter mig?" frågade Draco kyligt och spände sina gråa ögon i henne.

"Faktiskt…" svarade Hermione lätt; "… så letade jag efter Theo, vi har ett gemensamt projekt att presentera i skötsel och vård av magiska djur, eller hur?" hon vände sig nöjt mot Theo. Det var förvisso sant, att de båda efter en lektion alldeles nyligen bestämt sig för att inleda ett grupparbete och överraska Hagrid, och för att höja sitt betyg. Men att det skulle varit Theo hon haft i tankarna den här eftermiddagen var inte alldeles sant…

"Vi satsar på ett U i betyg…" mumlade Theodore. Draco såg lite överrumplad ut men samlade sig snabbt. "Vad för djur?" frågade han uttråkat och försökte dölja sin nyfikenhet.

"Hippogriffer, ett av Hagrids favoriter…" svarade Hermione stilla.

"Behöver du verkligen göra extraarbeten?" frågade Marcus, uppenbart förvånad; "Jag trodde att du hade riktigt bra betyg(!) och du Theo också för den delen?" han vände sig mot Theo som undvikande svarade; "Jag har bara ett Ö i vård och skötsel av magiska djur, jag har inte prioterat det ämnet…". Hermione fortsatte; "… och jag har ett U, men de hade jag tänkt behålla terminen ut!"

De pratade betyg och studier ett tag, Draco deltog inte i samtalet utan satt uttråkat och rörde sitt glas. Nyfiket och förvånat höjde han blicken då och då mot Hermione. Han var defintivt inte van vid att hon satte sig själv i centrum på ett så självsäkert sätt. Så småningom började han demonstrativt diskutera tillgångar och rikedomar med sin närmaste bordsgranne, Marcus Flint, som för övrigt verkade ha svårt att slita blicken från Hermione. Hur söt och vacker hon såg ut där, i det dunkla skenet. Att det dessutom gick att prata med henne som hon vore en vän, imponerade på Slytherinpojkarna. Tjejer i deras närhet brukade göra sig till, fnissa och gick aldrig ensamma någonstans. Hermione var något helt annat.

"… ni alla är förstås välkomna på fest hemma hos mig nästa helg." Dracos kalla röst skar igenom alla samtal.

Vilda hejarrop utbröt och Marcus dunkade Draco vänskapligt i ryggen.

"Vilka mer ska du bjuda?" frågade Adrian nyfiket och tillade hånfullt: "…Greengrassystrarna kanske?" Det utlöste ett högt skratt runt bordet. Pojkarna dunkade varandra i ryggen. Det var egentligen bara Hermione och Theodore som satt tysta och utbytte blickar. Theodore visste förstås vad som hänt, hur stor hans inblandning varit i övergreppet, ville Hermione faktiskt inte veta.

"Men Draco, snälla, bjud åtminstone Daphne och Astoria… och om nu Queenie inte vågar visa sitt söta lilla ansikte..." tillade Marcus flinandes.

"Jag har inte bestämt vilka än… Slytherintjejerna är så slitna, det finns gott om orört villebråd i de andra elevhemmen…" svarade Draco hånfullt och gav Hermione en lång blick som hon intressant noterade med ett tillkämpad lugn.

"Kan du inte bjuda med dig hon den yngsta Weasleysystern?" frågade Marcus Hermione och fick snabbt stöd från sina kamrater; "Finns en del Gryffindortjejer ja…"

Det kändes inte helt rätt att diskutera hennes väninnor och klasskamrater i det här sällskapet, även om hon antog att de försökte undvika att använda för extrema termer. Istället verkade de tala ett slags kodat språk; "… den där blonda, hon med, ja, hehehe." – följt av vilda gestikulationer samt ständigt oroliga blickar mot henne, som om de var nyfikna på att se om hon tog illa upp eller ej. I övrigt kändes det förstås inte för lockande att bjuda in för många av de hon faktiskt brydde sig om, till dessa killar, som sannolikt inte var för seriösa… eller laglydiga, tänkte Hermione kyligt.

"… det låter väl bra?" Dracos kalla röst avbröt hennes funderingar.

"Va?" svarade hon förvirrat.

Draco svarade inte direkt utan lät en provocerande tystnad uppstå ett par sekunder innan han sade överlägset; "Fixa lite tjejer, till på lördag nästa helg. På min herrgård."

"Då får ni lova en sak." svarade Hermione demonstrativt. Det hade blivit alldeles knäpptyst runt bordet, hon spände ögonen i var och en av dem. Draco höjde hånfullt på ögonbrynen och betraktade henne under tystnad. Hermione fortsatte; "… ni får inte, på under några som helst omständigheter, vara… eh, elaka mot dem. Om jag ska bjuda med några flickor från Gryffindor måste jag absolut kunna garantera dem deras säkerhet och att ni uppför er som gentlemän."

Hånfulla blickar utbyttes mellan det manliga sällskapet. Theodore svarade i allas ställe, även om han mer troligen egentligen bara svarade för sig själv: "Ja visst, det är klart. Det är inga våldtäktsfester vi brukar ha, blir svårt att ha dem mer än en gång liksom - och de har väl hunnit bli ett par fester hos Draco…"

"Ja… Okej," svarade Hermione tvekandes.

"Det börjar bli sent…" avbröt Terence sakligt, han hade precis tagit en titt på sitt armbandsur.

Draco reste sig förhållandesvis snabbt och var snart framme hos Hermione, han drog henne lite åt sidan och vinkade diskret av sina kamrater.

"Hejdå Mione…" sade Theodore lite tafatt.

"Vi kan väl träffas i biblioteket imorgon? Angående hippogriffprojektet?"

"Absolut!" svarade han snabbt; "Vi ses Draco!" tillade han skyggt. Draco gav honom en kort nick.

"Så vi ska inte få sällskap hem…?" frågade Hermione oskyldigt när pojkarna gått ut igenom ytterdörren och försvunnit ur synhåll.

"Du behöver ingen annan än mig, Granger." svarade Draco lugnt.

De väntade ett tag inne på Svinhuvudet, för att försäkra sig om att Slytherineleverna hunnit en bit i förväg, innan de själva började gå mot Hogwarts. De gick under tystnad i flera minuter. Det blåste kallt, den bitande vinden sved och dånade.

"Du låtsas vara så oskyldig…" sade Draco lågt; "… men egentligen vet du precis vad du gör, och vad du vill, eller hur?"

Hermione svarade inte.

"Du vet precis vad du ska göra… som den där höstlovsfesten… du dyker upp i en liten klänning, säger till mig att du är oskuld och…" Hermione avbröt honom häftigt; "Vänta lite nu! Jag nämde att jag aldrig haft sex när du redan flygit på mig!"

Draco log hånfullt.

"Du tittade mig djupt i ögonen." fortsatte han kallt. "Du spelar ett farligt spel, Granger."

Det var olustigt att höra Draco säga något som hon själv redan tänkt, fast å hans vägnar. De gick i mörkret längst en stig utmed den förbjudna skogen.

"Jag vet att du njuter av att hetsa upp mina vänner." tillade han överlägset.

"Du tror det va? Hetsar upp dem? För att jag hälsar på dem? Pratar om skolan?"

"Dina blickar och dina rörelser… och så dina små kläder!" Draco skrattade hånfullt; "Du vet hur män fungerar och utnyttjar det."

"Jag skulle kanske inte kalla er för män…" mumlade Hermione utmanade.

Draco stannade upp och ställde sig framför henne, hotfullt. Han var mer än ett huvud längre än henne. Hon nådde upp honom till bröstkorgen. "Hur definierar du begreppet man?" sade han släpigt; "Jag är snart sjutton! Och då kommer jag få ut mitt arv och helt kunna bestämma över mitt liv."

"Om ett år ja…"

"Vad antyder du?" väste han hånfullt. De hade börjat gå igen, det var alldeles för kallt för dem att stå och småprata utomhus.

"Ingenting, Draco."

"Tycker du att jag är liten?"

"Du är inte så gammal som du tror. Det finns vissa saker du fortfarande inte vågar, men jag tror på dig – annars skulle jag inte utsätta mig för dig…" Det uppstod en obekväm tystnad.

"Nå?" sade Draco till sist. Han flinade för sig själv.; "Vad är det jag inte… vågar? Du känner knappt mig, du har ingen aning om vad jag gjort. Det skulle chocka dig, du skulle inte våga vara med mig mer – förstår du inte det? Jag försöker bara låta bli att skrämma dig."

"En dag kommer du inse vad jag pratar om." svarade Hermione undvikande. Hogwarts slott med sina väldiga tinnar och torn uppenbarade sig en bit framför dem. De skiljdes åt efter att ha passerat portarna till skolan. Draco hade gett henne en av sina djupa, trånande blickar. Föraktfullt men trånande, deras läppar hade mötts i en retsamt lätt kyss. Ingen av dem ville ge den andre tillfredställelsen att släppa sin stolthet och visa sin pulserande längtan – istället uppförde de sig synnerligen anständigt, till bådas brinnande frustration. Den lätta kyssen var allt de fick före de skiljdes åt för natten.