Kapitel 20

Hermione

Hermione betraktade sig själv i spegelbilden. Det bruna håret var inte längre lika burrigt som det brukar, istället var det graciöst lockigt och glansigt . Klänningen var röd och satt åt på ett oskyldigt sätt som framhävde hennes kurvor. Sminket bestod av ytterst lite mascara och rouge. Hon var nöjd med resultatet.

Nere i uppehållsrummet väntade McLaggen på henne.

"Vad tycker du?" frågade han när hon kom ner och gjorde en gest mot sin överpråliga klädnad.

Hon tänkte först säga "okej" men hon märkte att Ron lyssnade och sade istället:

"Du är mycket stilig Cormac!" sade hon inställsamt och försökte se förförisk ut. Hermione måste ha lyckats för McLaggen såg väldigt nöjd ut.

"Ska vi gå?" log han och lade sin ena arm om hennes axlar. Hermione ville helst kasta av sig hans arm men lät den ligga kvar.

"Visst Cormac!" rösten lät inte alls som hennes egen, mer som kossan Parkinsons.

De lämnade uppehållsrummet och började gå mot Snigelhorns kontor där festen skulle hållas.

"Du är också riktigt snygg" sade han och förde sin arm längre ner. Armen hamnade för långt ner.

"Tack" sade hon kort och flyttade på hans arm. McLaggen blev förvirrad av hennes plötsliga humörsändring och gick tyst bredvid henne.

Det var packat med folk på Snigelhorns kontor när de kom dit.

"Miss Granger och Mr McLaggen! Vad roligt att ni är här! Hoppas ni kommer att ha det trevligt!" sade Snigelhorn och försvann sedan lika snabbt som han dykt upp.

"Vill du han något att dricka?" frågade McLaggen.

"Visst" svarade hon och försökte låta så positiv som möjligt, men det lät väldigt falskt.

McLaggen trängde sig fram mellan folkmassan och Hermione kollade runt på folkmassan. Harry verkade inte ha kommit än…

Plötsligt stack någon upp en honungsöl i under näsan på henne. McLaggen var tillbaka.

"Varsågod!" sade han charmigt.

"Tack" sade hon och tog några djupa klunkar ifrån honungsölen.

McLaggen tittade imponerat på henne.

"Du var törstig!"

"Ja, man blir ju det n…"

"Kom" sade han plötsligt och drog henne genom folkmassan.

Plötsligt stannade han och drog henne intill sig. Hermione tittade panikslaget upp och såg till sin förfäran att de stod under en mistel.

"Du är riktigt snygg ikväll Hermione" sade han och kom närmare. Det hade låtit väldigt fel när han sagt hennes namn. Hans mun kom allt närmare. Precis innan deras läppar möttes drog sig Hermione sig ur hans omfamning.

"Jag ska bara hämta något att äta…" lämnade hon ifrån sig som ursäkt och försvann så fort som hon kunde genom folkmassan.

"Hermione!"

Han kommer efter mig, tänkte Hermione och ökade på stegen.

"Hermione!" Det var inte McLaggen som ropade på henne, det var Harry.

"Harry! Tack och lov att det var du! Hej Luna!" sade Hermione. Luna var riktigt fin ikväll, hon hade silverfärgad klädnad och håret var som vanligt utsläppt.

"Vad har hänt?" frågade Harry.

"Öhm… Jag lämnade McLaggen…under misteln…" svarade hon frånvarande.

"Du får faktiskt skylla dig själv som bjöd honom" sade Harry strängt och lät nästan som professor McGonagall.

"Jag vet, men han skulle reta Ron mest!" försvarade sig Hermione. "Jag önskar att jag kommit själv, då hade jag sluppit honom! Han får Graup att framstå som en genteman!" Graup var en jätte och Hagrids halvbror. "Kom vi går hitåt, vi ser om han kommer, han är så lång!"

De gick mot ett utav hörnen och tittade runt på folket. Det var verkligen mycket folk.

Plötsligt närmade sig McLaggen mot hörnet där de stod.

"Här kommer han! Bäst att jag går, vi ses!" sade Hermione och trängde sig fram mot utgången. Det räckte för henne nu.

Utanför festen i korridoren var det svalt och skönt. Hermione började gå mot sjunde våningen och vid-behov-rummet. Hon tittade på klockan, hon hade varit där i 45 minuter. Hon blev förvånad, det hade känts som minst två timmar.

Draco

Jävla Snape, tänkte Draco om och om igen samtidigt som han gick mot vi-behov-rummet. Var han tvungen att berätta att han svurit Den Obrytbara eden, nu kommer antagligen han slutföra uppdraget och jag kommer att dö… Hans ögon fylldes av tårar, men han höll tillbaka dom. Han var snart framme.

Hermione var redan där när Draco kom in. Hon var vacker, den röda färgen på klänningen framhävde henne på ett väldigt fint sätt.

Hermione reste sig upp och Draco gick fram och omfamnade henne.

"Du är så vacker" viskade han i hennes hår. "Hade du roligt på festen."

"Nej" svarade hon." McLaggen försökte kyssa mig, men jag smet iväg och kom hit istället. Han springer säkert fortfarande runt där och letar efter mig…"

"Kysste han dig nästan?" frågade Draco mellan spända käkar.

"Japp, men jag hade hellre velat att det var du" svarade hon och tittade upp och såg honom i ögonen.

"En mistel…" viskade Hermione och Draco tittade upp. En mistel hängde ovanför dem.

"Då måste jag kyssa dig…" viskade Draco. Han böjde sig ner och kysste henne. Draco förde sin ena arm upp mot Hermiones hår och körde in handen i det. Hennes fingrar letade sig upp till hans nacke och han rös till av välbehag. Deras tungor möttes och blixtar och fyrverkerier utlöstes. Kyssen blev vildrare och mer passionerad och plötsligt var Dracos händer under Hermiones klänning.

Hermione drog sig plötsligt ur.

"Förlåt" viskade hon.

"Nej, det gör inget" skyndade sig Draco att säga och kramade henne. "Det gör inget"

"Jag är inte redo än…" sade hon.

"Jag väntar. Jag väntar så länge det behövs."