Kapitel 21; Hemma
Att Gryffindorpojkarna var så snälla mot henne, det förstod hon inte. Hon hade nästan väntat sig att dom skulle börja vråla på henne, men inte alls. Visserligen pratade dom mest med varandra medan vagnen rullade mot Hogwartsexpressen, men på något sätt var det som om hon var med ändå. Dom behandlade henne inte som luft. Hon var där, inne i vagnen tillsammans med dom, och högst närvarande.
Hon log när dom skrattade, grimaserade när dom beskrev något minst sagt vidrigt för varandra, och spetsade på öronen när dom böjde sig fram och viskade något. Hon hade en egendomlig känsla av att det handlade om henne.
Paraonid flicka, inte sant?
När vagnen sedan rullade in till perrongen var det på något underligt sätt uppenbart att hon skulle sitta i deras kupé. Dom rörde sig åt det hållet tillsammans, hon mellan Peter och Remus medan Black och Potter gick framför och förde oväsen.
Så råkade hon av en ren tillfällighet kasta en blick åt sidan. Och fick syn på Severus.
Deras blickar möttes för en sekund, hon hann se hur hans ansikte förändrades från förvånat till besviket.
Hon mimade "hejdå" innan hon såg bort.
Tillsammans med gryffindorpojkarna gick hon på en av vagnarna i mitten, och satte sig i en stor och rymlig kupé. Hon hamnade vid fönstret, vilket passade henne fint. Hon lutade sig mot glasrutan och stirrade ut på bergen och skogarna som täckte området kring skolan. Det kändes sorgligt att veta att hon inte skulle komma tillbaka förrän ett år senare...
- Din bror... han heter Dark, eller hur?
Hon slet blicken från det storslagna landskapet och såg på Remus. Peter, Black och Potter satt också och tittade på henne.
Hon nickade.
- Och han har uppfostrat dej?
Hon nickade igen. När hon såg att han förväntat sig ett längre svar tillade hon;
- Dark har varit den enda familj jag haft ända sedan jag var liten.
- Sirius vill byta med dej, eller hur, Tramptass? flinade Potter och armbågade Black i sidan.
Black gjorde en grimas. Drac såg frågande på honom.
- Sirius har en något... komplicerad familj, förklarade Remus.
- Som tror att dom är något, muttrade Black och boxade Potter. Uppblåsta idioter, allihop.
Drac log en smula.
- Det är en grej jag undrat över rätt länge, sa Potter och kastade en motvilligt nyfiken blick på henne. Du minns i början av terminen, när vi hittade dej utanför skolan flera gånger om nätterna?
Han pausade.
- Vad... hände?
Hon mötte hans blick för ett par sekunder innan hon såg ut genom fönstret.
- Bry er inte om det, sa hon tyst. Det finns inget ni kan göra.
- Men du kan väl berätta för oss!?
- Visst, om ni berättar vad ni gjorde utomhus?
Hon sände Potter en dyster blick, och såg till sin lättnad att han inte hade några planer att dela med sig om det. Black, däremot, såg sig omkring på dom andra och snörpte på munnen.
- Du kan inte mena allvar, sa Potter skarpt.
- Men seriöst, sa Black. Om det är en bra historia vill jag höra den. Hon vet redan om Måntand, varför inte om oss allihop?
- För om hon berättar för någon får vi problem! Har du inte fattat det?!
Just som Black skulle svara avbröt Drac honom.
- Säg inget.
- Men...
- För att vara ärlig umgås jag i ganska besynnerliga kretsar. Även om jag inte säger något så vet man aldrig, jag kanske råkar på en tankeläsare eller något. Jag misstänker starkt att jag känner minst tre stycken.
(För alla dom som undrar så syftade hon på Rafael, Diana och Chloe. Och nej, jag tänker inte berätta om dom. :P)
Det fick dom att hålla tyst.
Strax efteråt satte tåget igång. Drac såg på medan träd gled förbi i allt snabbare takt, och Gryffindorpojkarna började prata om något helt annat.
Det var en trevlig paus, men den varade kanske lite väl länge.
Omkring lunchtid knackade det på, och den där välbekanta runda kvinnan stack in sitt huvud.
- Någonting från vagnen? kvittrade hon.
- Öh, visst, sa Black och rufsade sig i håret. ... Allihop, morsan gav mej pengar, så... ta vad ni vill, jag bjuder!
Genast kom en rad beställningar på allt från pumpajuice till surrande honungsbin.
Efter att dörren glidit igen, och ett ledigt säte fyllts med mat, och pojkarna suttit och ätit en stund, var det tillslut någon som undrade om inte Drac ville ha nånting att äta.
Hon sa såklart nej.
- Kom igen, du måste vara jättehungrig! sa Peter grötigt och räckte henne en bit pumpapaj.
- Nätack, skyndade hon sig att säga och viftade med händerna för att klargöra sin åsikt. Jag öh... åt mycket frukost.
Potter blinkade.
- Är det en sån tjejgrej? frågade han burdust. Jag lovar, du blir inte tjock av att äta lunch.
- Det är inte det, det är...
Hon tystnade.
- Kanske inte tycker om paj, sa Black och rotade i högen bredvid sig. Något måste du ju vilja ha... Här, ta en chokladgroda!
Han slängde ett paket till henne, som hon automatiskt fångade.
- Tack, jättesnällt, men jag är bara inte hungrig, mumlade hon och försökte räcka tillbaka den.
- Kom igen, man ser ju på dej att du är utsvulten!
Dom fyra pojkarna synade henne samtidigt uppifrån och ned. Dracs skruvade på sig. Ingen tycker om att bli granskad sådär, i alla fall ingen mänsklig varelse som jag känner.
- Nej tack, sa hon tyst och gav Remus sin chokladgroda. Men tack ändå.
Det blev en paus. Pojkarna åt under tystnad medan dom utbytte undrande blickar
Och nu gör jag återigen ett utav mina kända tidshopp.
Ett par timmar senare anlände dom vid stationen. Dom gick av tillsammans, klev ned på perrongen, och Drac började se sig om efter Dark, och eventuellt Jules och Kit. Det fanns ju förstås en chans att Medarez också skulle dyka upp, fast hon skulle antagligen inte känna igen henne eftersom att hon var skiftare.
- Hämtar din bror dej? sa Remus nyfiket och såg sig omkring.
- Japp, sa Drac och gjorde detsamma.
Black och Potter följde deras exempel.
- Hoppsan, där är min mamma, sa Black med egendomligt ironisk röst, och hans ansikte blev med ens bittert, glädjelöst.
Potter klappade honom på axeln.
Peter hittade snart sin egen mamma nånstans i trängseln, Remus fann sina föräldrar och Potter fick syn på sin pappa, som stod och vinkade en bit bort. Drac bestämde sig snart för att ta avsked, det kändes som om det skulle bli lättare att hitta Dark på egen hand.
- Synd, sa Remus när hon delade med sig av sina planer. Jag såg fram emot att få träffa din bror... Tja, i alla fall... sköt om dej!
Han kramade om henne medan Black och Potter förde ett samtal med Potters föräldrar.
- Nämen, hördes en road röst. Drac, hur många pojkvänner har du egentligen?
Hon såg sig om, fortfarande med sina armar kring Remus hals. Potter och Black virvlade runt, och Remus gapade.
Där stod Dark. Den långe, bleke pojken stod med armarna i kors och huvudet på sned, helt klädd i svart och med ett roat leende på läpparna. Och han var inte ensam.
Bredvid honom stod en yngling på sexton, kanske sjutton år, med korpsvart, stripigt hår som hängde ned i ögonen på honom. Det lilla man såg av irisarna var alldeles blodröda, stirrande, mörka, hans hud var blek, till och med blekare än Dark och Drac's, och hans ljusa kläder var slitna, trasiga vid knäna och fransade vid kanterna.
Trots att det hade gått nästan tvåhundra år sen sist kände Drac omedelbart igen honom.
- Death!! utbrast hon, släppte taget om Remus och kastade sig över sin bror istället.
- Drac, svarade Death med hes röst och ett ömt leende.
Dom höll om varandra, hårt hårt, Dark stod och såg ut som om han knappt kunde hålla sig för skratt och Death andades långsamt in sin systers doft, drog fingrarna genom hennes hår och tryckte henne tätt intill sig.
Drac kände det som om hon var påväg att brista i gråt. Hon var glad, sprudlande glad, samtidigt ledsen, förkrossad över allt hon hade missat, och arg, rasande på sin far för att han skilt dom åt. Alla dessa känslor kändes som om dom skulle spränga henne, hennes hjärna och hjärta höll på att överbelastas.
- Var har du varit?! gnällde hon och var nästan på väg att kväva honom.
- I bergen, svarade han. Dark letade upp mej.
Hon såg på sin andre bror, som ryckte på axlarna.
- Hörde från VSÄV om någon mystisk kille som smög omkring bland skogarna. Röda ögon, fasansfull blick. Blev misstänksam och bestämde mej för att leta upp honom.
- Tack, pep Drac och borrade in sin näsa i Death's ena axel. Du samlade ihop oss. Vi är tillsammans. Vi är vi igen.
Dark såg en smula rörd ut.
Death och Drac särade långsamt på sig och såg på varandra, lät varenda millimeter av den andres utseende sjunka in. Båda hade växt så mycket sen senaste gången dom såg varandra, så mycket hade förändrats...
Så knackade någon Drac på axeln, och magin bröts.
- Kan...vi få prata med dej ett ögonblick? mumlade Remus.
Peter, Black och Potter stod bakom honom. Alla fyra såg spända ut.
- Eh... okej, sa Drac.
Death verkade först inte kunna släppa taget om hennes hand. Han stirrade intensivt på Black, av någon anledning, och den stackars Gryffindorpojken skruvade på sig under den blodröda blicken.
Drac lyckades tillslut slingra sig loss, mumlade till Dark att hon skulle vara tillbaka om två sekunder, sedan följde hon med Remus och dom andra ett par meter bort för att få prata ostört, medan folket fortsatte myllra omkring dom.
- Vad är det? undrade hon.
Potter såg oroligt på henne.
- Du... vet att din bror är vampyr, eller hur?
Drac stelnade till.
- Båda två, faktiskt, tillade Black. Den där rödögde var riktigt läskig.
Hon stirrade på dom.
- Snälla säg inget till någon, viskade hon. Dom kan inte hjälpa det. Dom bad inte att bli bitna.
Gryffindorpojkarna utbytte en blick.
- Det... var inte dom som ställde till det för dej under höstterminen, va? undrade Remus. I så fall måste vi faktiskt...
- Det var inte dom, sa Drac snabbt. Dom skulle aldrig skada mej. Jag lovar.
- Ta det inte så, jag blev bara orolig, sa Remus. Om dom drack ifrån dej skulle det förklara rätt mycket, varför du är så blek och så mager till exempel.
Hon såg sig oroligt om. Vad tänkte Remus och dom andra göra om dom fick för sig att hennes bröder bet henne? Skrika det högt så att hela stationen hörde och försöka rädda henne?
- Och det din brorsa, Dark gör, måste vara svart magi, sa Potter. Om han är vampyr...
- Dom skulle aldrig skada mej, upprepade Drac med väsande röst. Han är min bror!
- Säger inte särskilt mycket, sa Black. Min mamma använder varje ledig stund till att berätta exakt hur värdelös jag är.
Tro mej, du vet ingenting om hemska föräldrar, tänkte Drac.
- Jag lovar, dom har aldrig skadat mej, sa hon. Dom skyddar mej. Snälla, lova att inte berätta om dom för någon?
Gryffindorpojkarna tvekade.
- Snälla?
Remus suckade.
- Vi lovar.
Utan ett ord omfamnade hon honom igen. Black, Potter och Peter tvekade, sedan förenades allihop i en gruppkram. Konstigt så mycket som kunde förändras på en dag.
- Ja, hejdå då, mumlade hon och log lite innan hon vände om och gick tillbaka till Dark och Death.
- Vi ses det sjunde året! ropade Potter efter henne.
Hon såg sig över axeln och vinkade.
När hon kom fram upptäckte hon att Dark stod och försökte lugna ned Death, som skakade av ilska.
- Dom är människor, sa hennes svartögde bror precis. Dom drar förhastade slutsatser.
- Ynkryggar, väste Death. Dårar, missfoster, trashankar!
- Vad står på? undrade Drac.
- Vår käre bror hörde ditt samtal, sa Dark och gav henne ett plågat leende. Såvitt jag har förstått sa dom inte särskilt smickrande saker om oss.
- Idioter, muttrade Death och sände en hätsk blick i Gryffindorpojkarnas riktning. Självgoda bastarder.
- Jaja, suckade Dark. Dom är knäppgökar alla fyra, jag har förstått. Ska vi gå nu innan du sliter armarna av någon?
Death nickade tjurigt och lät hans storebror leda ut honom.
- Vad är det som gör dej så upprörd? frågade Drac och rynkade på näsan. Det var inte som om dom försökte mordhota mej eller något.
- Tjuvar, mördare, pittoreska ansamling, var det enda hon fick till svar.
- Jag tror att han menar att den primitiva gruppen av det andra könet försökte stjäla dig från oss, log Dark.
Death fortsatte muttra och fräsa för sig själv ända tills Drac gick närmre intill honom. Då tystnade han och lade istället sin arm kring hennes späda axlar.
- Jag har saknat dej, mumlade hon.
Hennes rödögde bror log.
Och så gick dom tre svarthårige vampyrerna ut från perrongen, med många blickar på sig, bland annat fyra marodörer och en Snape som stod och stirrade medan Drac försvann ifrån dom.
Uppdatering! I november! Jag äger:D (stolt)
Ja, Death dök upp igen. Jag har längtat efter att få ha med honom i berättelsen, han är en skojig filur
Hur många misstänker starkt att det är något fel på honom? xD
Harry Potter och Dödsrelikerna kom ut i förrgår! Hur många har köpt den redan? Jag har i alla fall:D
Tänkte försöka skriva ett kapitel till innan jul... det här skrev jag under en dag, jag har inte haft tid innan :c Prov och prov och redovisningar och uppsatser och ännu mer prov... GAH, och sen är det gymnasieval!
Jag är i stort behov av choklar. Nu ska jag köpa godis. (går)