Mobilen surrade till, och jag tittade snabbt på skärmen innan jag svarade. Myra.
"Siri! Jag har hittat en häst!" förkunnade hon innan jag hann säga ett ord. Det här var inte första gången det här hände - Myra hade letat efter en häst ett tag och ringt för råd. Jag log för mig själv.
"Vad är det för en?" frågade jag.
"Han heter Dragonborn, är en supersöt C-ponny och gården är bara en timme härifrån! Han har tydligen jättebra härstamning!" berättade hon och la sedan till
"Och jag ska dit imorgon, vill du följa med?" jag tänkte bara över saken i en sekund innan jag tackade ja - det vore en underdrift att säga att jag var nyfiken. Myra var ingen ponnymänniska.
Gården var riktigt stor och i hagarna gick flera hästar - ponnyston med små ulliga föl, unghästar som busade runt och lite större ridhästar. En kvinna som utstrålade trevlighet mötte oss, log stort.
"Hej på er" log hon och räckte fram handen mot Myra. "Reneé"
"Myra" svarade Myra och log tillbaka mot henne.
"Då ska jag visa er Lucius" sa hon. "Dragonborn alltså" tillade hon när hon såg våra oförstående ansiktsuttryck. Vi gick förbi en stor hage med några ston och deras föl, och sedan stannade Reneé och pekade på tre hästar; en isabell, en mörkbrun och en vacker sabino.
"Där! Sabinon" sa hon och visst var han supersnygg. Direkt när vi vände blicken mot honom började han visa upp sig, galoppera runt sina kompisar och bocka runt i hagen som en tok.
"Han verkar gilla uppmärksamheten" sa Myra och jag nickade.
"Han har jättemycket potential, vi har utbildat honom en del i dressyren och han är inkörd" berättade kvinnan och jag såg direkt att Myra var kär - jag klandrade inte henne, han lät perfekt. Men...
"En sekund" sa jag och rynkade pannan. "Om han nu är så perfekt, varför är han så billig?" Kvinnan log nervöst och jag förstod att jag ställt precis rätt fråga.
"Det lär ni nog märka om ni provrider" sa hon och Myra nickade.
Myra hoppade av Lucius, som nu stod och sov.
"Det där gick ju.. sådär" sa hon besviket. "Vill du också testa, Siri?" Jag nickade, och kikade frågande på kvinnan, som nickade med ett besviket ansiktuttryck. Jag tog tyglarna och hoppade upp, och det kändes som att sitta på tuggummi. Han släpade med fötterna och reagerade inte alls på skänkeln. Men så hände något, jag vet inte vad. Han började trampa på ordentligt, slänga med huvudet och ville absolut inte stanna. Jag hörde dörren till ridhuset öppnas.
"Hörni! Tjejen ska rida Lucius!" hörde jag någon ropa och kastade en blick mot Myra och kvinnan. Nu hade ett par andra människor kommit för att kolla på. Lucius småstegrade sig och slog upp med huvudet. Det kändes som att sitta på en tickande bomb. Så tog han ett stort skutt framåt och fattade galopp.
"Såja vännen, stanna. Ptrooo" försökte jag men han ville inte lyssna. Tillslut lyckades jag, på ett mirakulöst sätt, få stopp på honom.
"Myra? Kan du ge mig ett handtag?" ropade jag när han försökte skena iväg igen, och hon gick ner från läktaren, tog tag i tygeln och log besviket mot mig.
"Det här suger" klagade hon och jag nickade - med 10 hästar hade man inte tid för ett utbildningsprojekt. Jag strök ponnyn försiktigt över manen, han var underbart söt och jag älskade ju ponnys. Hade jag inte haft nio egna hästar hade jag köpt honom.
"Men du!" sa hon plötsligt och jag rycktes ur mina tankar. "Jag vet! Vi köper båda honom" Jag blinkade. Tanken hade inte slagit mig.
"Så du menar att vi..?" började jag.
"Ja, vi utbildar honom tillsammans" sa hon och jag bet mig i läppen, men insåg sedan att jag knappast hade något att förlora.
"Visst" log jag stort.