"Och kom ihåg att läsa kapitlet om Snargaluffs tills nästa lektion", sa professor Sprout högt till eleverna som höll på att packa ihop sina saker. Hon torkade av sina jordiga händer på sin klädnad och rättade till hatten som hade hamnat på sned. Nicole stoppade ner den stora boken i sin väska och stönade till när hon hängde upp den på axeln. Hon var inte speciellt förtjust i örtlära, men hon behövde kunna saker om växterna hon använde i trolldryckerna de bryggde på trolldryckskonsten. Hon vände följde efter de andra eleverna ut ur växthuset. Hon var i stort sett den enda eleven från Slytherin som läste örtlära det här året. Hon kände plötsligt att någon knackade henne på axeln. Hon snodde runt och såg rakt på Neville Longbottom. Hon såg frågande på honom.
"Ehm... Nicole, har du anteckningarna från lektionen vi hade innan jul?" frågade han försiktigt.
"Ja, jag tror det", svarade hon och öppnade sin väska. Hon stack ner handen i den och började rota runt bland alla pergamentrullar och böcker. Hon tog till slut upp en pergamentrulle och gav den till honom.
"Tack, du får tillbaka den nästa lektion", sa han snabbt och stoppade den i sin väska. Han gick snabbt ikapp några andra Gryffindorelever. Nicole stängde sin väska igen och började gå mot slottet. Det var riktigt kallt ute och hon ångrade att hon inte hade tagit på sig sin jacka. Hon svepte sin klädnad runt sig och huttrade till. Hon kunde glädja sig med att hon hade en håltimma på två timmar nu och hon spenderade den alltid med att prata quidditch med Tom som också hade håltimma. Hon gick in genom slottsporten och stampade av sig snön som hade fastnat på hennes skor.
"Nicole", sa en röst bredvid henne. Hon såg upp och fick till sin förvåning se Cormac.
"Cormac, vad gör du här?" frågade hon förvånat.
"Jag går på Hogwarts, minns du?" svarade han frågande.
"Jo, ja såklart", svarade hon snabbt och harklade sig. "Vad ville du mig?"
"Jo, jag har hört rykten om att du tror att du är en bättre vaktare än vad jag är", sa han och drog på ena mungipan.
"Vem av oss två är det som är med i ett quidditchlag?" frågade hon och himlade med ögonen. Han höjde på ögonbrynen.
"Om du nu tror att du är bättre än mig så har du väl inget emot att köra en snabb tävling?" frågade han självsäkert.
"Jag vet att jag är bättre än dig", sa hon snabbt. "Och jag deltar gärna i din lilla tävling." Hon tog ett steg närmare honom och såg honom i ögonen.
"Jag skulle inte vara så kaxig om jag vore du", sa han och tog ett litet steg mot henne så att de nästan snuddade vid varandra.
"Är det jag som är kaxig?" frågade hon lugnt. "Du låter rätt självsäker du med."
"Det är för att jag vet att jag kommer vinna", svarade han lika lugnt.
"Det tror jag inte på, för jag kommer att slå dig stort", sa hon samtidigt som hon satte sitt pekfinger på hans bröstkorg. "Och här är en liten hemlighet", började hon och vinkade ner hans huvud så att hon kunde viska i hans öra. "Nicole Black förlorar aldrig."
"Så det är bestämt då?" frågade han tyst. "Du, jag, quidditchtävling."
"Det är bestämt", svarade hon lika tyst.
"Ska vi kyssas på det?" frågade han snabbt.
"Nej", svarade hon bestämt. Hon vände sig snabbt om och gick iväg. Cormac stod förvånat kvar och såg henne gå iväg.
"Okej, jag skickar en uggla om när och vart tävlingen ska hållas!" ropade han efter henne.
"Vänta lite", sa Tom förvånat. "Du ska alltså tävla mot Cormac McLaggen för att se vem av er som är den bästa vaktaren?" De gick in i en korridor som var full av elever.
"Ja, vad är det för konstigt med det?" frågade hon.
"För det första, vet du vad ni ska göra i tävlingen?" frågade han henne. Hon skakade på huvudet.
"Troligen fånga bollar i luften eller något sådant", svarade hon lugnt. Hennes ögon fästes på Ron Weasley och Lavender Brown som satt i ett fönster och gullade med varandra. Tom rynkade på näsan när han såg dem.
"Man blir nästan illamående när man ser på dem", sa han och ökade takten så att han skulle gå förbi dem fortare.
"Åh så romantisk du är då", sa Nicole och sprang ikapp honom.
"Jag är romantisk, men jag tycker inte att det är speciellt trevligt när de sitter och gullar med varandra så att alla ser", svarade han. "De är äckligt söta."
"Erkänn att ni sa så om mig och Blaise också", sa hon och gav honom en menande blick.
"Nej", sa han bestämt. Nicole spände ögonen i honom. "Okej, ibland blev ni lite för gulliga."
"Kom igen Tom, har du aldrig varit nyförälskad och så där gullig med någon?" frågade hon och puttade till honom i sidan.
"Nyförälskad har jag varit, men jag höll inte på så där", svarade han. Nicole suckade och såg Hermione Granger göra en liknande min som den Tom hade gjort när han såg på Ron och Lavender. Hon sa något till Harry som gick bredvid henne, vände sig om och gick iväg. Harry såg förvånat efter henne, men fortsatte sedan att gå mot Ron. Nicole flyttade sig lite åt sidan så att han skulle komma förbi.
"Granger såg inte glad ut", sa Tom och började gå ner för trappan.
"Hon kanske har känslor för Weasley", svarade Nicole tyst. "Och på tal om känslor, hur gick det att prata med Isabel?"
"Ehm...", svarade han. Nicole stannade och tog tag i hans skjortärm.
"Du pratade aldrig med henne, eller hur?" frågade hon och la armarna i kors.
"Jag fick aldrig tillfället att göra det", svarade han och fortsatte att gå. Hon suckade igen.
"Om du fortsätter så här kommer hon att tappa intresset för dig", sa hon och gick efter honom.
Zach såg frågande på Nicole.
"Så jag ska alltså spela Tom och visa hur han ska fråga ut Isabel?" frågade han. Nicole nickade. "Okej, men varför just jag?"
"För att du är självsäker när det handlar om tjejer", svarade hon. "Kom igen nu, låtsas att jag är Isabel och du är Tom." Hon satte sig ner i en av fåtöljerna. Han harklade sig och gick fram till henne.
"Tjena snygging", sa han och lutade sig ner över armstödet och blinkade med ett öga åt henne. "Har du lust att hitta på något på lördag?"
"Okej, det var inte riktigt som jag hade hoppats på att du skulle göra", sa hon och reste sig upp. "Fungerar det på någon tjej överhuvudtaget?"
"Jag improviserar, okej?" svarade han och suckade.
"Okej, jag drar nu", sa Tom och reste sig upp från soffan Nicole hade placerat honom i.
"Du går ingenstans, Tom", sa hon och puttade ner honom igen. "Zach, vi försöker igen." Hon satte sig ner i fåtöljen igen.
"Hej, Isabel", sa Zach till henne och satte sig i fåtöljen bredvid henne.
"Hej, Tom", svarade Nicole och log.
"Jag undrar bara om du skulle vilja hitta på något på lördag?" frågade han.
"På lördag, okej", svarade hon och vände sig sedan mot Tom. "Se, jag fick nästan lust att gå ut med Zach när han frågade mig." Zach sken upp.
"Säkert?" frågade han.
"Nästan, Zach, nästan", sa hon och reste sig upp. "Om du är lika självsäker som Zach var så kommer det att gå jättebra."
"Det är ju det som är problemet", sa Tom och kastade huvudet bakåt. "Jag är inte självsäker när jag pratar med tjejer."
"Jag kan lära dig mina knep", svarade Zach och satte sig bredvid honom.
"Vad har du för knep, då?" frågade han.
"Det enda du behöver göra är att tänka på tjejen naken", svarade han. Tom såg inte övertygad.
"Och hur skulle det få mig att bli mindre nervös?" frågade han irriterat.
"Jag skämtar, mitt knep är att inte tänka på att du är kär eller tycker att tjejen du frågar ut är snygg", svarade han. "Låtsas att det är en kompis som du har känt väldigt länge."
"Det var faktiskt ett bra knep, Zach", sa Nicole förvånat. "Jag är nästan imponerad." Hon hörde steg från killarnas korridor och såg Draco komma ut med något under sin klädnad.
"Vart ska du, Draco?" frågade Tom och såg förvånat på honom.
"Jag ska ehm... prata med Professor Slughorn om en sak", svarade han och skyndade ut från uppehållsrummet. Nicole vände sig mot Tom och Zach igen efter att ha sett Draco försvinna.
"Tom, om du gör så som Zach sa och visade så kommer det att gå jättebra", sa hon. "Jag vill att du går fram till henne imorgon och frågar henne."
"Vi får se", sa Tom och reste sig upp. "Jag går och lägger mig nu." Han gick iväg mot killarnas sovsalar.