Disclaimer: J. K. Rowling äger, som vanligt.

Kapitel 21

I will

I början av september flyttar Sirius ifrån familjen Potters hus. Han har ordnat en egen lägenhet med hjälp av pengar han har ärvt av sin farbror Alphard. Ryktesvägen får han höra att hans mor har strukit både honom och Alphard från det stora släktträdet där hemma på Grimaldiplan. Där hemma förresten, vad betyder det? Det enda ställe där han riktigt har känt sig hemma är hos James och hans föräldrar.
"Då var vi ensamma", säger James när de gått och lagt sig den kvällen. Det är första natten då Sirius inte sover hos dem längre.
"Det känns lite konstigt att han inte är här", säger Lily och lägger sig med huvudet på hans axel.
"Jo, det har du rätt i. Men jag tror att han kände sig lite i vägen. Och han har pratat om en egen lägenhet ända sedan i vintras. Saknar du honom?"
"Lite. Gör inte du?"
"Jo. Men vet du, det har ju sina fördelat att vi är ensamma också", fortsätter han och blåser ut ljuset på nattduksbordet.
"Jaså, vad menar du med det?" frågar hon och knäpper händerna bakom hans nacke.
"Det vet du nog", ler han och kysser henne. "Ingen som hör oss. Ingen risk för att någon slår upp dörren och kommer in här klockan åtta på morgonen. Ingen som kommer med dumma kommentarer precis hela tiden."
"Du har rätt. Bäst att vi tar tillvara på den här tiden. Sirius kanske får lust att flytta tillbaka", skrattar hon och rullar över honom.

När Sirius hälsar på två dagar senare kommer han åkande på en stor och vräkig motorcykel. Kromen blänker lång väg och det dova mullret får både en och annan motorintresserad karl att vända sig om och titta länge efter honom.
"Vad är det för fel på att flyga på en kvast?" frågar James.
"Den här kan flyga, James! Efter vissa… hrm, åtgärder. Ska vi ta en tur?"
"Vi väntar tills det blivit mörkt. Det är inte värt att reta upp ministeriet i onödan, eller vad säger du?"
"Jag var kär i en pojke med motorcykel en gång", säger Lily.
"Jaså? När då?" undrar James och tappar all tanke på att det inte är så lämpligt att ge sig ut och flyga på en motorcykel mitt på blanka förmiddagen. "Inte sedan vi blev tillsammans, hoppas jag."
"Nej, det var det inte", skrattar hon. "Det var sommaren efter femte året. Och du behöver inte oroa dig, jag har kommit över honom helt och hållet", tillägger hon och stryker James över kinden.
När kvällen kommer tar Sirius med sig först Lily och sedan James på en flygtur.
"Tänk om mugglarna ser oss", säger hon, alldeles uppspelt av fnissighet. Och hon är inte den som tappar huvudet i först taget.
"Äsch, de kanske tror att det är en sån där koptiheller."
"Du menar en helikopter?"
"Just precis en sån. Håll i dig nu." Han gasar hårt och hela maskinen lyfter från marken med ett vrål. Lily håller ännu hårdare runt hans mage och skriker förtjust när han gör en snäv vändning på femtio meters höjd. Hon är alldeles skakig i benen när de landar igen, men roligt var det. Medan Sirius tar med James på en åktur går hon in i huset och ordnar med te.

Lily stannar kvar i London även efter sommaren. Hon vill vara där James är. Mr Evans hade helst sett att hon bodde hemma hos honom ett tag och det vet hon om, så därför reser hon ofta hem och hälsar på. James följer oftast med. Hon vill inte att hennes far ska bo kvar ensam i hemstaden. Med Petunia i Surrey och hon själv i London bor han alldeles för långt bort. På den punkten är hon och Petunia överens. Petunia har inte möjlighet att fara och hälsa på sin far lika ofta som Lily, som kan transferera sig dit närhelst hon har lust. Mr Evans är dock ganska envis och har ingen större lust att flytta på sig. Petunia tröttnar på att tjata och till slut ger även Lily upp. Hon brukar resa till fadern en gång i veckan för att se till att han har mat i kylskåpet och att det är någorlunda städat i huset. Hon förstår inte varför han inte skaffar sig en lägenhet istället, det där huset är alldeles för stort för ett enpersonshushåll. Men nej, han är lika envis som sin yngsta dotter.
I samma veva börjar James tala om bröllop. Han tycker att de ska gifta sig så snart som möjligt.
"Inte visste jag att du var en sån romantiker", säger Lily med ett leende.
"Tänk om du skulle bli med barn och vi inte är gifta."
"Så farligt är det väl inte, James? Tycker du att jag har blivit tjock?" tillägger hon.
"Såklart inte, du är lika smal som förr. Men tänk om! Din far skulle förmodligen köra över mig med bilen om jag gjorde dig med barn." Han ser ut som om det vore värt att leva i celibat fram till bröllopet. "Mamma hade också velat att vi gifte oss", fortsätter han.
"Ja, inte mig emot. Men tycker du inte att vi är lite unga?"
"Vi behöver inte göra det i morgon, det är inte det jag menar. Men till våren, kanske?"

Lilys vänner från skoltiden blir glada när de får höra om det stundande bröllopet och kommer gärna över för att hjälpa till med planeringen av den stora dagen. Allt planerande och diskuterande gör att James får lust att dra med sig Lily och gifta sig hemligt för att slippa allt tjat om olika klänningsmodeller, frisyrer och diskussioner om vilka fyllningar som passar bäst i en bröllopstårta. Han tar sin tillflykt hem till Sirius istället, och ber honom vara best man. Sirius tackar givetvis ja, på villkoret att han får ragga på vilken kvinnlig gäst han behagar.

Samtidigt som bröllopet närmar sig ökar oron bland trollkarlar och häxor i hela Storbritannien för var dag. Lord Voldemort blir allt starkare och vinner allt fler anhängare. Varje vecka står det i tidningen som försvunna och döda. James oroar sig för Lily, och börjar tvivla på om hon ens borde stanna kvar i landet. Kanske de borde vänta med att gifta sig.
"Hur skulle du ha gjort?" frågar han Sirius.
"Jag skulle gift mig med henne. Det spelar nog ingen roll för Voldemort och hans anhängare om ni är gifta eller inte, ni bor ju redan tillsammans och han lär vara ute lika mycket efter dig som efter henne sedan det kom ut att du är en av hans motståndare."
"Finns det inget vi kan göra för att skydda henne? Jag bryr mig inte om ifall han hittar mig, men Lily… Jag klarar inte av att komma hem en dag och märka att hon har försvunnit utan att jag vet var hon är! Det är illa nog som det är nu, jag går på helspänn hela tiden och tror att det står dödsätare och lurar bakom vartenda hörn!"

Lily är också orolig, men hon vill inte fly landet som flera andra mugglarfödda redan har gjort. Hon vill vara där James är, punkt slut. Hon behöver honom och han behöver henne, och dessutom är de inte till någon större hjälp för Fenixorden ifall de sitter och trycker i ett gömställe i Sydamerika eller på någon annan avlägsen plats. För de är ordensmedlemmar nu. James kan inte bara sitta och se på hur Voldemort och hans anhängare beter sig och Lily vill också göra en insats. Inga utomstående vet om vad de gör de där mörka kvällarna när de beger sig till mötena med orden.

De gifter sig några månader senare, i april. Det blir inget jättestort bröllop, varken James eller Lily har någon stor släkt. Men vänner har de, och många av dem kommer på festen, liksom ett par lärare från skolan. Lily har en lång och ganska enkel vit klänning med långa spetsärmar. James blir som förstummad när han får se henne. Aldrig någonsin har han sett henne så vacker. Det har inte Sirius heller. Lilys far för henne fram till den väntande brudgummen. Han är alldeles till sig över att befinna sig bland så många trollkarlar och häxor. Som den ende mugglaren på hela kalaset blir han stup i ett ansatt med underliga frågor av nyfikna magiker.

Det blir en väldigt glad och trevlig kväll med mycket mat och dryck, dans och festande. De bjudna kan för en kort stund koppla bort tankarna på allt det onda som sker i landet. Sirius somnar framåt småtimmarna på en soffa med huvudet mot Remus axel efter ett okänt antal glas eldwhisky. Då har brudparet för länge sedan lämnat festen och begett sig till hemmet i huvudstaden.
James, med Lily i famnen, snubblar nästan över tröskeln när han bär in henne i deras sovrum. Han är inte helt nykter, han heller.
"Akta mig", fnissar hon och kysser honom på kinden.
"Naturligtvis, älskling."
Han släpper henne på sängen, låser dörren och drar för gardinerna, hjälper henne av med klänningen och drar sedan av sig sina egna kläder i rekordfart innan han kryper ner i sängen och tar henne i famnen. Han är så otroligt lycklig. Äntligen är hon hans på riktigt. När han har somnat drömmer han om när de träffades första gången på Hogwartsexpressen, hur hon till en början avskydde honom som pesten för att efter några år, som Sirius gärna säger – mot bättre vetande, gick med på att gå ut James. Inte trodde han då att de skulle gifta sig ett och ett halvt år senare…

Där var det nästan slut, kära läsare. Nästa gång är det dags för epilogen!