Amelia

När jag vaknade nästa dag var det för ovanlighetens skull i min egen sovsal, de andra låg fortfarande och sov djupt. Jag tittade mig omkring i rummet och kände sedan hur mitt leende växte, tyst började jag sjunga på en låt, tog sedan en handduk och gick emot duscharna. Om jag hade tur så skulle jag slippa deras förvånade blickar, och ibland förvirrade som om de inte fattade någonting. Om jag hann gå därifrån innan de vaknade och hittade Kimmy eller James så skulle jag slippa viskningarna runt omkring i alla fall idag. Visserligen visste jag att de pratade om mig, det var nästan så att man började undra om det fanns några människor på Hogwarts som faktiskt hade liv. När jag kommit ut duschen suckade jag nöjt och gick fram till min koffert, där låg alla kläderna. Jag plockade genast fram ett par jeans, tog sedan på mig skjortan och Hogwarts manteln över det, sedan sminkade jag mig och fixade håret. Jag gick över till spegeln och kollade på mig själv uppifrån och ner, jag suckade djupt. Varför var vi tvungna att ha på oss de här klädnaderna? Det var knappt att jag kunde dölja det igår, och då hade jag ändå på mig en väldigt förstor tröja som var James. Han hade gett den till mig efter att vi en kväll flugit runt utanför deras hus och kollat på stjärnorna, det var det jag försökte säga till Kimberly. Men hon var säker på att det enda vi gjorde var att ha sex, sanningen var rätt annorlunda. Vi hade bara sex i skolan, jag fnissade för mig själv och kände hur mitt leende blev bredare. Sedan såg jag mig själv i spegeln igen och såg återigen hur tydligt magen putade fram, jag tog det föremål som var närmast mig och slängde den på golvet innan jag släppte ut ett ilsket skrik. Jag vände mig sedan om och började gå emot min säng för att ta min väska, men såg då att några tjejer stirrade på mig med förvånade blickar. Vanligtvis brukar jag bara ignorera sånt men just nu kände jag mig helt plötsligt väldigt arg.

"VAD FAN STIRRAR NI PÅ?" skrek jag högt. "HAR NI ALDRIG SETT EN GRAVID PERSON FÖRR ELLER?"

Med det stormade jag därifrån, väldigt generad över mitt utbrott. Jag gick emot Kims sovsal och såg att hon fortfarande låg och sov medan de andra tjejerna pratade högljutt, de tystnade dock rätt fort då jag kommit in, speciellt en tjej slängde en blick på mig innan hon gick fram till en annan och viskade något. Det fick de att börja skratta igen, jag kände hur mina kinder blev röda men jag ignorerade de och gick fram till Kim.

"Vakna", viskade jag tyst, det var allt som krävdes för att hon skulle öppna ögonen och titta runt i rummet. "Wow, det gick mycket enklare att väcka dig än James .. på tal om det."

"Jag vill inte veta", sa hon skämtsamt och slog till mig på armen. "Jag ska bara ta en dusch, kommer snart."

Med det gick hon emot duscharna, jag hörde snart hur vattnet började rinna och jag satte mig på hennes säng och pillade förstrött på min ring, det enda jag hade kvar av mamma. Jag tittade sedan runt i rummet och såg att en av tjejerna, den enda jag visste namnet på: Melissa, stirrade på mig med en elak blick. Hon var en av de personerna som man undrade kunde komma med i Gryffindor, det var nästan som en självklarhet att om man gick i Gryffindor så var man snäll. Men om sanningen ska fram så var det inte alls så, förmodligen hade de bara mer likheter med Gryffindor än något annat. Det är lite jobbigt att vara en Gryffindorare, folk bara antar att vi är änglar och aldrig gör något fel. Det gjorde saken att jag skulle få barn ännu lite jobbigare, och därför blev det så stort och konstigt. Eftersom att det inte var någon elak och horig Slytherin-tjej, det var ingen dum Huffelpuff, det var jag, en Gryffindor.

"Amanda, eller?" hörde jag hur Melissa sa, jag pekade på mig själv och hon nickade. "Vem annars, liksom?"

Jag brydde mig inte om att säga att det fanns minst tre andra personer i rummet, hon skulle förmodligen bara sucka, dra håret genom det äckligt blonda håret och sedan komma på en väldigt korkad come-back, låt oss bara säga att det var bäst att bara ignorera hennes dumhet och inte låtsas om den.

"Amelia, faktiskt", sa jag bara, hon tog några steg emot mig och jag kände redan hennes parfym, jag hostade diskret och låtsades inte om att mina ögon började tåras av den.

Egentligen skulle alla ha på sig klädnaden men de hade inte på sig deras, eller det var det men de hade ändrat deras så mycket att det nu liknade strippkläder mer än skolkläder. Jag hade pratat med McGonagall och hon hade sagt att det var okej att jag tog byxor, bara jag höll mig till skjortor och manteln. Om hon såg vad de gjort med sina klädnader så hade hon blivit galen. För det första så var de rosa, riktigt skrikrosa, något som jag visste att Kimberly hatade. Och som jag själv faktiskt hade riktigt svårt för, just Melissa hade alldeles för mycket smink. Hennes hår var uppsatt i två tofsar och hon såg ut som en strippa, eller något annat men huvudsaken var att hon inte såg ut som en elev.

"James flickvän?" frågade hon, jag nickade och log, något som jag lärt mig är att man ska ta allt med ett leende, även idiotiska fjortisar som inte kan skillnaden på höger och vänster. "Tro mig, sötnos, inte länge till."

Jag sa ingenting utan tittade bara frågande på henne, det lät precis som om hon sa till mig att jag och James inte skulle vara tillsammans länge till. Sa hon verkligen det eller hörde jag fel?

"Ursäkta mig?" frågade jag lugnt.

"Stackars dig", hon tittade ner på min mage och jag drog genast klädnaden över den. "Snart har du barn medan James redan hoppat över till nästa."

Jag öppnade munnen för att säga något tillbaka, men just då kom Kimberly ut från duschrummet och gick med ett lyckligt leende fram till mig. Hon hade redan kläderna på sig och drog därför bara med sig väskan och gick emot dörren, jag tittade förvirrat på Melissa och kunde faktiskt inte förstå vad hon just sagt.

"Kommer du, Amelia?" Jag nickade bara och tog min väska innan jag gick efter Kimberly. "Vad sa hon till dig?"

Jag skakade bara på huvudet, tittade sedan tillbaka och skakade på huvudet igen.

"Jag kan berätta sen", vi fortsatte gå emot salen och befann oss snart utanför stora salen där vi tydligen skulle träffa McGonagall.

Jag hade ingen aning om varför men det kändes som om hela våran årskurs var där. Utan att tänka på det började jag leta efter James, då kände jag hur någon lade sina händer över mina ögon, jag skrattade tyst och kände sedan hur någon lade sin mun jämte mitt öra.

"Letar du efter mig?" jag skrattade, vände på mitt huvud och kände hur James tog ner händerna och lade de runt min midja istället.

"Självklart", sa jag bara och lutade mig emot honom.

"Du behöver inte kolla så långt bort, jag är nära dig hela tiden", jag log bara och hörde hur Kim suckade djupt, om det var för att vi var jobbiga eller för att Scorpius slängde blickar emot henne visste jag inte.

"Jag älskar dig", svarade jag enkelt.

"Jag älskar dig med."

"Vi ska ha en lära-känna-dag", hörde vi då hur McGonagall skrek över folkmassan. "Jag kommer läsa upp namnen på paren, och sedan kan ni gå till valfritt ställe, ni måste vara tillsammans i minst en timme. Vi börjar med Scorpius Malfoy och Amelia Underwood."

"VA?" hörde jag hur Scorpius skrek, James stelnade till bakom mig och Kim gav mig en sorgsen blick, jag kände hur mitt humör med ens vände och jag kände för att slå till honom.

"Är det något fel, Amelia?" frågade McGonagall, Scorpius stod precis jämte Kimberly som såg äcklad ut vid tanken på att han var så nära henne.

"Hon är gravid", svarade han kort, James tog ett långsamt steg emot honom men jag var redan där och tog ett tag om hans nackskinn, han tittade förvånat på mig.

"Exakt, Malfoy, jag är gravid och hormonfull", sa jag. "Så om du inte kommer med mig nu och står ut med mig i en timme SÅ SPARKAR JAG SKITEN UR DIG, FATTAR DU DET?"

Det sista skrek jag högt.

"Jag fattar", muttrade han som svar, jag nickade nöjt.

"Varför står du fortfarande här? Börja gå!"

Kimberly

Jag blev förvånad för vilken kontroll Amelia fick över Scorpius på en gång och kände att jag kanske kunde lära mig något av henne i alla fall. Mer hann jag inte tänka innan jag blev indelad med någon helt främmande elev från Hufflepuff och var tvungen att hålla ihop med honom i en timme. James parades ihop med en kille från Slytherin och jag förstod att det inte var något sammanhängande med hur alla delades in i par.

Jag och Marcus, som han hette, gick iväg och satte oss i ett hörn. Vi försökte lite tafatt och enkelt starta ett samtal. Vi började att prata om vilka ämnen vi gillade mest, och försökte gå in lite på vad vi gillade att göra på fritiden. Samtalsämnena tog snabbt slut och det blev korta svar. Ingen av oss kände sig särskilt bekväm i det här. Det blev väldigt tyst och det här var definitivt en tystnad som man besvärades av. Det hördes röster över hela salen vi satt i och trängde på, de var som ett tecken på att vi var för tystna när vi hörde dem. Inte förens vi började prata om vad vi tyckte om det här vi gjorde just nu började samtalet flyta på rätt bra och vi pratade nästan i mun på varandra i mån om att säga så mycket vi kunde på kort tid. Nu i efterskott tycker jag att det var rätt otroligt att vi kunde höra vad den andre sa. Både han och jag undrade vad McGonagall helt plötsligt fått denna konstiga och helt annorlunda idé ifrån. Vi fortsatte prata på timmen ut, och någonstans hade vårat samtal ändå gått över till något annat och jag kände att det inte bara var jag på hela skolan som tyckte att det faktiskt var roligt att skriva en uppsats om häxornas historia på tre pergamentrullar. Och att det fanns någon mer som hatade koldolmar och som inte äcklades av ögonen som låg i burkar och stirrade efter en när man gick förbi.

Snart, alltför snart, var timmen slut och jag letade upp Amelia som mot all förmodan faktiskt log lyckligt och kom och krokade arm med mig. Hon var glad efter att ha varit med Scorpius i en timme? Jag trodde att hon skulle vara typ ... helt förstörd ...?

"Så ... ni pratade om ...?" Försökte jag, förvirrat.

"Inte här."

"Neheej?"

"Ta det lugnt, Kim. Jag ska strax berätta."

"Vad är det som har hänt som är så fantastiskt? Har han hjärntvättat dig? Vad heter jag i andranamn?" Jag stannade upp henne och såg henne i ögonen. Hon skrattade men när hon märkte att jag var allvarlig såg hon lite mer seriöst på mig, men fortfarande leendes.

"Ofelia, och nej, han har inte hjärntvättat dig, det är något annat."

"Något som får dig att le?"

Hon log ännu större.

"Ja, och det kommer nog du också att göra."

"Tror jag inte."

Hon drog med mig ända upp till hennes sovsal och vi satte oss på hennes säng, som var lika städad och välordnad som alltid.

"Det gick lite segt i början att få Malfoy att öppna sig och prata något, men jag tror att han är rädd för gravida kvinnor, och så var han väldigt trött och så verkade han bara ge upp och berättade en massa för mig. Han var rätt gullig ändå, han –"

"Jaja, kom till saken någon gång!"

"Okej, okej, okej. Ibland kan man nästan tro att det är du som är gravid. Men tillbaka till ämnet. Han verkade vara rätt så rädd för mig när jag skrek på honom, vilket inte är mitt fel, jag kan inte alltid kontrollera mig just nu", hon verkade bortförklara det en del, men jag kunde se att hon var väldigt stolt över den makt hon hade då över Scorpius, "och efter ett tag började han helt plötsligt bara att prata. Han verkade väldigt trött och han såg tärd ut", jag himlade med ögonen, ja visst, "och han berättade vilken plåga det var att bo hemma, hans föräldrar var på honom på varje misstag han gjorde, han måste klara alla ämnen i skolan, han måste ha det och det på sig, han måste klippa sig, får inte ha de där kläderna, fixa håret, tvätta händerna, och göra han inte det så använder hans far crusiatus ... usch, jag visste inte att det fanns folk som faktiskt fortfarande var så grymma att de använde den på andra ... Han berättade att han planerat att rymma, skaffa ett eget ställe, börja om. Han fattar inte riktigt tanken med att föräldrar ska lära sina barn att hata varandra."

Det hon berättade fick mig att tänka på mitt egna liv. Så var det när man bodde i en stor och mäktig familj som har stort inflytande ...

Hon såg på mig förhoppningsfullt, som om hon väntade sig att jag skulle hoppa upp och ner framför henne. Vart hade hon fått den tanken ifrån? Hade jag gett ifrån mig några vibbar om att gilla honom?

"Och det här tror du är sant för att ..?"

"Han var ärlig! Han lät ärlig, såg ärlig ut, verkade ärlig, betedde sig ärligt! Vad mer behövs det?"

"Teatertalanger? Varför skulle han inte bara ha kunnat hitta på det där där ni satt?"

"För att han inte är sådan, innerst inne, jag vet det."

"För några veckor sedan ville du ju gärna döda honom om du fick?" Men det var just det där intrycket jag fått av honom då när han hjälpte mig att hela mina händer. Han hade verkat så snäll, omtänksam och vänlig att jag undrat varför han aldrig visade upp den sidan.

"Ja, men jag är ju gravid, jag får ha humörsvängningar! Och jag vet att han inte är så innerst inne."

"Okej, om vi nu säger att du har rätt, varför du nu skulle ha det, så hur hade du tänkt att jag skulle använda den här informationen på för sätt? Skulle jag hoppa runt omkring och jubla över att det fanns någon i Slytherin som hatade sina föräldrar och skulle vilja starta ett nytt liv? Visst är det väl inte riktigt den person som man i så fall tänkt sig, men kom igen, Amelia, så är det ju för mig med."

Hon fortsatte le.

"Ja."

"Vadå ja?"

"Nej, ingenting. Du, nu ska jag möta James." Hon blinkade och jag stönade.

"Tror du inte att ni har haft tillräckligt kul?" Jag pekade på hennes mage och hon skrattade.

"Vadå? Man kan ju fortfarande fortsätta att ha roligt ..."

"Jag vill inte veta mer!"

"Ingen fara, men jag tror nog att du kan tänka ihop en hel del snuskigare saker än det som faktiskt händer."

"Amelia, jag varnar dig, jag vill inte veta."

Hon log och slog till mig på armen.

"Jag skojar bara med dig."

"Skojar om snuskiga saker eller vad du ska göra nu?"

"Det var en bra fråga ..."

Hon såg fundersam ut ett tag innan hon log igen.

"Nepp, klockan är efter nio, James väntar."

Jag följde med henne nerför trapporna för att se henne gå uppför killarnas. Jag satte mig i soffan framför elden ett tag innan jag går upp till sovsalen igen. Melissa och de andra hade antagligen något annat att göra nu, för de var inte där inne.

Jag lägger mig på sängen och får syn på fotografiet på min bror i ramen och tar upp det och tittar på det. Jag ler lite svagt, men jag känner mig ensam. Cody försvann och jag visste inte om jag någonsin skulle få träffa honom igen. Amelia är upptagen och med James, så där kunde jag inte vänta mig någon hjälp för att stilla min uttråkan.

Jag reste mig upp och gick ut från Gryffindortornet. Alla hade någon att vara med nu och jag gick ensam omkring i korridorerna på Hogwarts. Jag var glad för Amelia och James skull, men jag skulle också vilja ha någon att tillbringa tid med, någon som inte var tillsammans med någon annan och som behövde gå ifrån hela tiden för att det fann någon annan som väntade på den just då ... Jag drog med fingrarna ut med väggen och gick tyst och stilla genom slottet som nästan verkade sova, trots att det inte var så sent än. Förmodligen ville väl alla fortfarande vara med sina vänner som de varit ifrån under lovet och prata ut vad som hade hänt. Ännu en sak som gjorde mig mer sorgsen. De andra var med sina vänner, men min vän var upptagen med sin pojkvän. Det var så typiskt att jag ska vara tvungen att vara kvar och alla andra hade någon att vara med, något att göra, men jag var ensam. Det var ju inte så att jag skyllde på Amelia, det är klart att hon får vara med den hon älskar och göra det de nu gör ... men jag känner mig ändå avundsjuk och lite sårad – att de alltid väljer varandra före mig. Jag vet fortfarande varför och att som jag tänker så tänker jag fel, men man kan inte alltid hjälpa att en tanke kommer upp och försöker fortsätta gro.

Slottet var inte helt tyst, det hördes skratt och prat omgående högre och lägre vart jag än gick, men jag träffade aldrig någon. Det var rätt skönt, men samtidigt ville jag att någon skulle komma, för lika mycket som jag ville vara ensam så ville jag inte det. Jag hatade egentligen att vara ensam, och värst av allt var att när jag tänkte på det Amelia och James nu förmodligen gjorde så kände jag mig ännu mer utanför, för trots att det kändes lite skamligt, så längtade jag också efter att känna hur det kändes, att få vara nära någon, kyssa någon och känna någon längtan.

Jag fortsatte vandra och när jag kom till en mörk korridor på sjunde våningen lutade jag mig mot väggen ungefär mitt i korridoren. Det var skönt att stå i mörkret, ingen annan såg mig och jag såg ingen annan. Trodde jag. Jag ville inte stå där och gråta, så jag försökte tänka på något annat, men det enda andra som kom upp var Scorpius. Jag hatade det, men tanken på att han kanske levde precis som mig hemma hos honom fick mig att hata honom mindre. Egentligen tyckte jag väl inte illa om honom heller, det var bara det hur han betedde sig i skolan, och vad mina föräldrar manipulerat in i mitt huvud. Just då kände jag hur något strök längst min mage och stannade sen upp. Handen vandrade uppåt och jag kom att tänka på den där gången då nästan precis samma sak hände när jag skulle skynda mig till Gryffindortornet efter utegångsförbudet. Handen försvann och jag andades sakta ut, ovetande om den andra var kvar. Vem var det? Jag kunde urskilja en mörk silhuett knappt en meter framför mig.

"Så du är uppe än, Meyer?" Så klart. När man pratar om trollen, eller i det här fallet tänker ...

"Du med." Jag lät inte alls lika hård på rösten som jag hade tänkt, men jag kände mig fortfarande sårad och jag orkade inte spela arg när jag i själva verket bara tycker det här är en dum grej som hör till våra tidigare förfäder. Jag menar, hade vi hamnat i samma elevhem hade vi väl inte hållit på såhär? Dessutom kunde han inte se mig och då spelade det ännu mindre roll.

"Så hon berättade?"

Jag visste inte hur han kunnat höra det genom det jag sa, och jag antog att han menade det Amelia för en halvtimme sen ungefär berättat för mig.

"Ja."

"Berättade hon allt?"

"Ja", sa jag, om än lite tveksamt. Vadå allt? Var det något speciellt han menade?

Han var tyst och när mina ögon vande sig vid mörkret kunde jag se att han stod lutad mot den motsatta väggen med hjälp av hans mörka silhuett mot den lite ljusare väggen. Tänkte han säga något mer? Eller varför var han kvar? Väntade han på att jag skulle säga något? Vilket som så gjorde hans sällskap mig inte särskilt mindre ensam. Jag slöt ögonen och lutade huvudet bakåt mot väggen.

Jag kände mig fortfarande dyster och ensam och vi stod bara där, mitt emot varandra, helt tysta. Jag kände att jag ville gå fram till honom, känna på hans hår, luta mig mot honom, dra in hans lukt, och kyssa honom ... Jag vet inte vart jag fick det ifrån, antagligen från min ensamhet. Att han var den enda som var här när jag kände mig såhär kanske påverkade det, men det kändes precis som när han satt böjd över mig i skrubben för så länge sedan. Jag drogs mot honom, kände mig upphetsad i och av hans närhet. Ville att han skulle säga något, göra något, bara inte stå tyst. Jag ville ...

Innan jag hunnit tänka något mer hörde jag något som rörde på sig och så kände jag hur något tryckte upp mig mot väggen och jag kände ett par varma läppar tryckas mot mina. Jag höjde automatiskt armarna för att trycka bort honom, men han smakade så underbart. Det pirrade i mig när jag besvarade hans kyss och la armarna istället runt hans nacke och tryckte honom närmare mig. Hans händer var på var sida om mig och jag kände hur han strök längst med dem utmed min midja och strök bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag kände att jag inte kunde vara tillräckligt nära honom, och han kände nog detsamma för sekunden efter lyfte han upp mig och jag virade mina ben runt honom och kände återigen väggen bakom ryggen. Mina läppar utforskade varje centimeter av hans och jag njöt av den här närheten. Att vara så nära, att känna någon annans värme mot sin egen och känna att någon annan hade samma begär som en själv. Mina fingrar flätade sig ini hans hår och jag försökte få honom att komma närmare mig.

Han sög på min läpp och ett stön undslapp mig. Han fortsatte att suga och samtidigt letade sig en hand in innanför min tröja. Jag tänkte precis säga inte här när handen försvann och även väggen bakom mig. En sekund senare utbyttes den kyliga korridoren ut mot en varmare miljö och sekunden efter det kände jag att jag låg på något mjukt med Scorpius, fortfarande lika nära, liggandes över mig. Okontrollerat kysste jag honom och han gjorde sitt bästa för att besvara det. Hans händer letade över hela mig innan de stannade bakom min nacke och innanför tröjan. "Scorpius, jag är jävligt kåt, ta mig här och nu. Hårt." Jag vet knappt vart jag fick modet att säga det ifrån, men jag kände att jag inte kunde hålla mig. Jag slet av honom hans tröja och han knäppte snabbt upp min skjorta. Byxorna följde tätt efter och vårat kyssande fortsatte medan de sista underkläderna åkte av. Hans händer fann mina bröst och han masserade och klämde dem hårt samtidigt som våra tungor möttes och han tryckte sig in mellan mina ben. Jag kände hur det pirrade ännu mer i min kropp och jag kände mig förväntansfull. Han tryckte på och trots att han bara nått in knappt en centimeter stönade jag högt mot hans ivriga läppar. Jag öppnade ögonen för första gången sedan vi börjat kyssas och jag såg rakt in i hans isblå ögon som för en sekund speglade längtan, och kände mig på en gång ännu mer upphetsad. Han pressade sakta på och att känna något så här stort inuti mig var otroligt. Det var så otroligt skönt, han var så skön, att jag inte kunde tänka på något annat än att jag ville att det skulle gå fortare, hårdare, längre.

Han tryckte på och jag kände att han strök mot något inom mig som gjorde det ännu skönare och han verkade på en gång märka av det och drog sig snabbt utåt för att snabbare trycka på in nu och nudda vid det där igen, samtidigt som han kom längre in än innan och jag andades häftigare. Han upprepade detta och jag kunde snart känna hur det gick snabbare och hårdare, precis som jag bett om. Snart var han så långt inom mig som han kunde och det kändes underbart varje gång han han strök längst min tydliga g-punkt. Varje gång han tryckte sig in blev det skönare och skönare, och en ännu större känsla byggdes hela tiden upp tills den släpptes lös och jag flämtade mig igenom mitt livs orgasm. Han fortsatte att kyssa mig och stöta på och jag kände att det inte var slut än.