A/N Kyss i förra kapitlet, vad kommer näst? Glöm inte att kommentera!
Kapitel 20
(James)
Han vaknade av att en skugga hindrade solljuset som smög sig in genom fönstret.
"Lily?" frågade han förvirrat och satte sig upp.
"Va?" frågade hon sömndrucket och började röra på sig bredvid honom. James la handen ovanför ögonen för att hindra solljuset från att blända honom, framför det stora fönstret stod en ung man med svart hår.
"För i helvete Tramptass!" sa James och slängde sig ner på marken igen. "Va fan är klockan?"
"Exakt 5.15" svarade han och satte sig ner på soffan bredvid Lily och James. "Ni kom inte upp i natt så jag hade lite svårt att sova med tanke på att skolan kryllar av ondskefulla varelser som alla är ute efter oss och när ni inte kom upp trodde jag att ni fallit offer för någon av dessa varelser."
"Inte att vi var upptagna med annat?" frågade James och en Lily drog täcket över huvudet för att dölja sina röda kinder.
"… Haha hahaha!" sa Sirius och sprang uppför trappan.
"Va fan va det där om?" frågade James sig själv. Lily drog ner täcket så att han kunde se hennes vackra ansikte.
"Sirius är som vanligt igen då?" suckade Lily leende. James la sig ner med huvudet på hennes mage och lät hennes fingrar glida genom hans hår.
"Antar det…" viskade han. James tittade sig runt i rummet. Han och Lily hade somnat framför brasan i uppehållsrummet igår. Han sneglade lite på Lily men hon tittade bara ut genom fönstret.
"Vad tänker du på?" frågade han. Lily log.
"Igår" svarade hon och fortsatte titta ut genom fönstret men fick nu en dystrare blick. James blev orolig. Varför såg hon ledsen ut? Hon hade ju själv böjt sig fram och kysst honom!
"Igår? Lily förlåt. Jag menade inte… Jag trodde du… Om du inte vill…" började han med hon böjde sig fram och avbröt honom med en kyss. När hon lutade sig tillbaka tittade han förvirratt på henne.
"Inte det. Jag gillar dig James! Jag tänkte på… något annat…" fortsatte hon.
"Och du vill inte berätta?" frågade han och tittade på henne med en dyster blick och försökte klämma fram ett leende.
(Lily)
Han plågades! Han trodde att hon inte litade på honom! Men det gjorde hon ju! Hon älskar honom! Men hon kunde inte berätta, inte än, James fick inte veta något om hennes far än!
"Det har inget med dig att göra James och jag lovar att du ska få veta!"
"Men inte nu?" frågade han dystert. Lily suckade. Fast egentligen, det spelade väll ingen roll? James skulle få veta i vilket fall som helst och det var inte direkt så att han skulle springa och berätta för halva skolan!
"Okej…" sa Lily långsamt. "Jag berättar ikväll." James log lite mot henne.
"Fast du vet att du inte behöver om du inte vill…" började han.
"Jag vet!" svarade hon och placerade en blöt kyss på hans läppar. "Men jag vill!"
(James)
Lily och James satt i uppehållsrummet. Sirius hade stuckit iväg för att prata med några Ravenclaw tjejer som var kvar på skolan med ursäkten "Jag vill inte bli ärrad för livet" till James.
"Okej…" började Lily långsamt. "Du vet att jag har sagt att det hände någonting i somras…" Hon hade tittat ner i golvet men nu när hon tittade upp var hennes ögon fyllda av tårar. "James, jag vet inte vad som händer! Hela min familj har fallit samman! I somras dog han!" Nu grät Lily på riktigt. James hoppade närmare henne. "Det var mitt fel! Det regnade och jag ville titta på TV men… men fjärrkontrollen fungerade inte! Pappa åkte iväg för att… för att köpa nya batterier men sen ringde polisen! Polisen! Han hade krockat!" James slängde sina armar runt Lily i en björnkram.
"Det är inte ditt fel Lily! Hör du mig?" sa han och började långsamt vagga henne.
"Och Petunia pratar fortfarande inte med mig, ännu mindre nu än förut till och med, och mamma… mamma har blivit knäpp! Hon pratar knappt med mig! Hon var inte änns hemma när jag skulle åka till Hogwarts! James hon hatar mig, Tuni hatar mig och jag dödade pappa!"
"Sch, sch, sch!" hyschade han henne. "Det vet du att du inte gjorde" Han la handen under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte för att kunna titta in i hennes tårfyllda ögon. "Lily varför har du inte berättat tidigare? För mig? Inte änns för Katie och Alice?"
"Jag ville inte ha medkänsla! Jag ville inte att ni skulle hålla på och dadda mig! Snyftade Lily. "Men igår… Jag var ledsen, det är första julen mamma inte vill ha hem mig! Och dessutom… fick jag ingen julklapp av Tuni! Men sen kom du James! Du fick mig att glömma allt det där! Du… gör mig gladare och tryggare! Jag gillar verkligen dig! Men jag ville inte förstöra allt igår och du… om du skulle tycka sämre om mig för att jag uppenbarligen stöter bort alla som kommer mig nära…" Nu hade snyftningarna avtagit.
"Men jag älska ju dig!" sa han och log mot henne. "Det är inte ditt fel med din familj och det kommer bli bättre! Jag lovar!" Lily tittade på honom och låg genom tårarna.
"Tack James" viskade hon och kramade honom igen.
"Jag älskar dig Lily!" viskade han tillbaka.