Themarauder94:
Hej och hå alla läsare! Det var något år sedan sist, eller ett halvår (Vem räknar?! =D).
Började att skriva på jobbet idag, och kände att jag verkligen hade flyt… Så här kommer ett kapitel! Förhoppningsvis blir det ett 25 kapitel inom några dagar (har påbörjat det).
Kommentera gärna – det gör mig så glad! Och förlåt för ojämn uppdatering. Tack för att ni ändå uppskattar det lilla jag gör.
Stavfel, grammatikfel och liknande behöver ni inte kommentera dock =) jag kommer säkert att märka de själv när jag läser igenom det imorgonbitti, haha!

Kramar! =D

Kapitel 24

[James]

"Det här spelet är ju skitkul!" sade jag, full av entusiasm, och lutade mig framåt för att ta spelkorten från Lily. Vi satt mitt emot varandra i soffan, med en filt täckta över våra ben, och jag undrade om jag kanske inte satt på en pumpapastej… "Jag kommer helt klart vinna." tillade jag självsäkert.
"Man kan inte vinna, James", suckade Lily, men jag skymtade allt ett leende i de gröna ögonen. Det fanns inga ögon så avslöjande som hennes.
"Du vet bara inte hur man gör." flinade jag och tog ett kort slumpvis ur högen. Jag tyckte mig höra Lily sucka "hopplös", men valde att inte kommentera det.
"Din första kyss?" Läste jag från kortet och tittade upp på Lily. Hennes kinder blev plötsligt intensivt röda och matchade nu soffan vi satt i. Hon sträckte sig efter flaskan honungöl som vi hämtat nere i köket tidigare. Aningen besvärat vred hon på sig där hon satt och såg sig om i uppehållsrummet – som om hon letade efter en utväg. "Lily…"
"Du får inte döma mig!"
"Var det Snape?"
"Va? Åh, nej!" Utbrast hon, och rynkade på näsan.
"Om du inte svarar på frågan förlorar du…" Retades James. "Min första kyss var med Mary i Ravenclaw, du vet. Tror det var på pappas 40årskalas för sju år sedan." Tanken på min far högg till lite i bröstet.
"Min första kyss var med…" Hon tvekade i någon sekund och drog sedan ett djupt andetag. "Sirius. Så. Nu har jag sagt det!"
"VAD?" Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hade jag fått veta detta för ungefär ett år sedan hade jag nog gett Sirius en kärleksfull snyting, och sedan fällt en tår – men sådant var ju inte fallet nu. Det hade alltså inte med svartsjuka att göra, utan ren och skär… konstighet. Lily och Sirius. En kombination som kunde jämföras med Sirius och Peter. "Detaljer – snälla! "Bad jag.
"Det är inget jag vill minnas." Förtydligade hon.
"Men när? Om du inte berättar för mig frågar jag tramptass."
"Jag tror inte Sirius minns så mycket alls från den kvällen."
"Lily – vad har ni gjort egentligen?"
[Lily]
James såg på mig med sina stora rådjurs ögon (ögon som skulle kunna få vem som helst att smälta, eller bara springa fram och ge honom en stor kram). Jag kände hur jag dog lite av skam för var sekund som gick. Samtidigt var det svårt att tänka klart när James stod där framför mig. Han var omänskligt snygg där han satt i skenet från elden och iförd en T-shirt som avslöjade många års hård quidditchträning.
"Det var för två år sedan ungefär. Gryffindor hade vunnit quidditchpokalen – och det var ju då du låg avsvimamd i sjukhusflygeln, som du kanske minns. Eller kanske raka motsatsen egentligen." jag gav ifrån mig ett nervöst skratt. "Alla andra firade hur som helst i uppehållsrummet. Det förekom en hel del eldwhiskey – nej det är en underdrift. Det var väldigt mycket. Tror knappt en själ var nykter alltså… Vi var ett gäng som körde snurra flaskan, och så pekade den på mig. Så ja… Vi kysstes. Och tro det eller ej, men även jag hade alkohol i kroppen." Jag vågade knappt se James i ögonen, men till min stora förvåning log han. Han log ett sådant där leende som han alltid log när han . fick syn på mig i korridoren.
"Jag hoppas innerligt att även jag får se denna Lily." Sade James, haffade åt sig honungsölen och tog en klunk – blicken fäst på mig.
"Äsch – kasta hit korten nu, va." Sade jag, som helst av allt ville förtränga detta minne som jag gjort så bra i två år.
"Som du vill", James tryckte på axlarna och räckte mig korten. Jag satte mig till rätta och tog det översta kortet.
"Ditt bästa sex?"
Jag hann knappt hejda mig förrän frågan hade flugit ur min mun. Hade jag känt mig obekväm nyss var det inget jämfört med vad jag kände mig nu. Jag kände hur det hettades om mina kinder, och jag bad desperat att det inte syntes utanpå.
"Eh…" James såg en aning kluven ut. Alla visste ju att James var lika lite oskuld som jag var rödhårig. Hans f.d sexliv var något man ofta hörde talas om bland Hogwarts tjejgrupper. James och Sirius var alltid ett hett ämne. Ändå kunde jag inte hjälpa att tanken fick det att börja bubbla inombords. "Då får jag väl säga Bella."
"Vem?" Jag ångrade lika snabbt som jag hade sagt det. Jag försökte läsa av James kroppsspråk, och om jag tolkade det rätt var James inte i sin bekvämaste sits. Kanske visste han att den här informationen sårade mig? Även om jag inte ville erkänna det.
"Hon är ett år äldre än vi. Spelade jagare i Gryffindor."
"Åh."
"Jag hoppas verkligen inte att Sirius tog din, för i så fall…" Började James skämtsamt för att hindra en pinsam tystnad som höll på att uppstå.
"Det kan du vara säker på." Försäkrade jag honom.
"Bra", log han. "Vad önskar du dig förresten till din födelsedag?"
"Utomordentligt samtalsbyte." Sade jag och lutade mig tillbaka.
"Så vad önskar du dig?"
"Inget", svarade jag. Han höjde på ögonbrynen och såg misstroget på mig. "Verkligen, James."
"Det måste finnas något som du skulle vilja ha." Envisades han.
"Inte precis."
"Inte ens…" James hann inte säga mer förrän hans ansikte bara var millimterar från mitt. Jag kände hans varma andedräkt kittla mot hakan, hur min puls steg och mina andetag blev allt mer oregelbundna…
"Lily Evans – jag ger dig vad du än vill. Bio? Rosor? Smycken? Resor? Underkläder? Vad du än vill! Jag skulle till och med ge dig Sirius-" jag skrattade till. "Bara säg det, och jag fixar det."
"Eh, James."
"Ja?"
"Din hand." Sade jag och riktade menande mot den med hakan. James hand var alldeles riktigt på ställen där händer inte bör vara – eller där en hand aldrig förr hade varit, på mig i alla fall. Och speciellt inte när vi låg i uppehållsrummet, med risk att någon skulle gå in på oss när som helst (Hur länge kunde ett snöbollskrig hålla på liksom?).
"Lily." James sänkte rösten. "Din första kyss var med Sirius Black, och det säger en del ska du veta, och du-" Han skakade på huvudet. "Du är alldeles knäpp."
"Kommer du någonsin släppa den här… Sirius-grejen?" Frågade jag försiktigt.
"Nix." Och med ens var han där igen. Hans läppar mot mina… Mina händer flög automatiskt upp till hans redan ostyriga hår, och jag kände hur hans händer sakta smekte mig längs sidorna. Hans vikt tyngde ner min överkropp. Hans läppar förflyttades till min hals. Långsamt hittade hans läppar sedan tillbaka till mina. Han smakade varm honungsöl. Jag slät ögonen och hoppades att tiden kanske stod still. Mina händer hade funnit James tröjkant. Försiktigt lät jag mina händer stryka över hans vältränade kropp. Hans bara hud mot min handflata. James kysste mig passionerat. Intensivt. På ett sätt ingen någonsin hade kysst mig förr (inte för att jag hade så mycket erfarenhet på just den fronten). Jag som egentligen var pryd kunde inte hjälpa att känslan försvann när jag låg så här med James. Jag ville inget hellre än att han skulle röra vid mig. Sakta började han dra upp min tröja så att min bara mage blottades. Jag stannade upp.
"James-" Han satte sig rakt upp i soffan, drog en hand genom sitt rufsiga, ännu mer än vanligt, hår. Hans bruna ögon glittrade. Som smält guld, eller honung… och den där James-glimten fanns där. Jag suckade. Han var så vacker.
"Lite för mycket på en gång kanske?" Frågade James lätt andfått och drog en slinga ur mitt ansikte.
"Förlåt." Mumlade jag. Jag tittade på hans händer som var i färd med att rita som stjärnor på mina knän.
"För vad? Det är okej om du inte är redo."
"Sist jag inte var det fick jag höra ett och annat…"
"Lily, jag är inte Diggory." Sade han allvarligt, hans blick mörknade. Tanken på Diggory gav mig en klump i magen. Som en hård oslipad sten som skavde inombords. Diggory fick mig att känna mig oduglig. "Du vet det, va?" Jag nickade stumt. "Lily – är det något du inte säger?" Jag bet mig i läppen. Övervägde om jag skulle säga något eller inte, men James såg så enkelt igenom mig.
"Men åh! Du är James Potter. Killen som har legat med säkert 50 % av den här skolans kvinnliga befolkning. Du är killen alla tjejer trånar efter. Quidditchstjärnan. Jag däremot är Lily, den pryda tjejen-"
"Du är den tuffaste tjejen på hela den här skolan – strax efter McGonagall. " Lade James till skämtsamt. "Det finns ingen annan jag hellre spenderar min tid med." Han drog upp mig i sitt knä och gav mig en kyss på pannan. Jag kunde inte göra annat än att le.
"Jag vet vad jag vill ha nu."
"Vad som helst." Lovade han tyst i mitt öra.
"Jag vill att du följer med och träffar min familj på min födelsedag."