Kapitel 24

Hermione

Hermione öppnade långsamt ögonen och såg sig omkring. Hon var i Vid-Behov-Rummet. Hon hörde hur Draco andades lugnt bredvid henne och hon vred huvudet åt hans håll. Täcket låg så att det skymde allt under hans midja. Hermione kunde inte annat än se på hans perfekta magmuskler, inte för biffiga och inte heller för små. Han var perfekt… Sen såg hon det. Mörkrets märke. På den vänstra armen. En inbränd, svart tatuering som stod i kontrast till hans bleka hy. Hon tittade närmare på den. Den föreställde en dödskalle med en orm som tunga.

Ganska hemsk egentligen, tänkte hon för sig själv och rös.

Draco öppnade plötsligt ögonen och såg sig förvirrat omkring. Hans ögon mötte Hermiones och han log.

"God morgon" sade han morgonhest.

"God morgon" sade hon och log.

"Hur mycket är klockan?" frågade Draco och kastade en blick mot klockan.

"Halv tio" sade Hermione och drog täcket tätare omkring sig.

"Fryser du?" frågade Draco.

"Öhm… nej" sade Hermione och rodnade. Hon ville bara inte att han skulle se henne naken...

Draco såg roat men förvirrat på henne.

"Nu rodnar du också, är det något jag missar?" frågade han och log bredare.

"Öhm… egentligen inte. Jag vill bara helst inte visa mig naken…" sade Hermione och rodnade ännu kraftigare.

"Men igår…" började Draco förvirrat.

"Igår var igår, och då var det mörkt också." avbröt Hermione honom. "Så kan du vara snäll och inte titta när jag går upp och klär på mig?" Draco höll upp händerna i luften som för att försvara sig.

"Jag lovar att inte titta!" sade han och lade sig under täcket. Hermione skrattade och reste sig upp med täcket fortfarande som en täckande klädnad.

När hon letade hittade hon inte sina underkläder.

Jag behöver ju underkläder! tänkte hon desperat och utan ett ljud dök ett par nya underkläder, av samma bomullstyp som hon brukar använda, upp framför henne. Hon drog snabbt på sig dem och hittade snabbt sina vanliga kläder och började dra på sig dem.

"Är du klar snart?" hördes det dovt från under täcket där Draco låg. "Jag håller på att dö av värmeslag här!"

"Snart" sade Hermione och skrattade.

Hon drog upp gylfen till jeansen och sprang tyst fram till sängen och kastade sig i den, mitt på Draco. Hon hörde hur Draco skrämt drog efter andan innan han började skratta.

"Det där ska du få ångra…" sade han från under täcket och helt oförväntat dök han fram från under täcket och började att kittla henne. Hermione började genast att skratta. Ju längre han kittlade henne desto högre skrattade hon, och hon blev mer och mer våldsam. Plötsligt ramlade Draco ur sängen och hamnade med en hög duns på golvet. Hermione slutade genast att skratta och hasade snabbt mot sängens kant.

"Hur gick det Draco?" frågade hon oroligt och såg ner på honom. Han hade bara kalsonger på sig. När hann han ta på sig dem?

Innan Hermione hann blinka hade Draco gripit tag i hennes handled och drog ner henne från sängen.

"Bra." svarade Draco när hon låg ovanpå honom.

"Vad gjorde jag?" frågade Hermione oförstående.

"Sparkade mig så pass hårt i magen att jag ramlade ur sängen."

"Herregud! Förlåt! Gick det br…" Draco pressade sina läppar mot Hermiones.

"Det gick bra" viskade Draco mot hennes läppar och fortsatte att kyssa henne. Blodet rusade runt i kroppen på henne och väckte de välbekanta blixtarna. Fjärilarna i magen höll sig inte bara till magen utan spred sig panikslaget ut sig i hela kroppen. Deras tungor möttes och blixtarna utlöste en vildsint eld…

Ett kurrande och högst irriterat ljud kom från Hermiones mage och Draco drog sig undan.

"Du är hungrig" konstaterade han.

"Ja, lite." sade Hermione och magen kurrade igen.

Draco skrattade.

"Jag vet inte hur mycket jag tror på det där med lite hungrig" sade han.

Nere i stora salen var det folktomt, inte ens lärarna satt kvar. Men maten fanns kvar och Draco och Hermione satte sig vid samma bord.

Hermione började att skyffla över ägg på sin tallrik och började att skyffla i sig. Draco såg roat på henne.

"Vad?" frågade hon grötigt.

Draco skakade på huvudet.

"Inget." sade han och plockade åt sig rostat bröd.

"Vem var den första du kysste?" frågade Hermione.

Draco tuggade omsorgsfullt ur och svalde.

"Pansy, eller hon kysste mig rättare sagt." svarade han. " Vem var din första?"

"Viktor Krum" sade Hermione och en rodnad spred sig över hennes kinder.

"Viktor Krum" sade Draco imponerat.

"Japp." nickade Hermione. " Men du var bättre."

Draco log stort.

"Du är tusen gånger bättre än Pansy." sade han. Hermione log och lyckliga kanariefåglar flög runt inom henne.

"Vem tog din oskuld?" frågade Hermione och samlade sig. Hon ville egentligen inte veta, men frågan var ställd och kunde inte tas tillbaka.

Draco såg henne i ögonen.

"Du."