A/N: Det här känns ju så lagom bra... andra kapitlet i rad som jag inte kunde uppdatera som jag hade lovat:( Jag skulle uppdaterat igår om det inte vore för att jag är förkyld, och kände mig helt tjock i huvudet (fattar ni vad jag menar?) och jag försökte faktiskt... Men det gick inte. Så jag sovde hela dagen igår.... FÖRLÅT så jättemycket, hoppas ni förstår:)

Disclaimer: Jag äger inte twilight

Varsågoda:)

BPOV:Nästa dag...Jag satt på soffan, och läste en artikel i US weekly medan jag drack en kopp bärte. Edward och jag vaknade ganska tidigt och det slutade med att vi städade lägenheten eftersom det hade blivit lite stökigt efter gårdagens middag.

Jag bläddrade genom modedelen när Edward kastade sig själv på soffan, vilket fick mig att glida bort dit han satt. Han tog det som en möjlighet att lägga armarna om mig och jag vilade mitt huvud på hans axel medan jag fortsatte läsa.

Jag kan inte säga att jag var överraskad när han stal min kopp med te från mig och drack upp den. Jag kunde inte klaga eftersom jag visste att jag inte skulle ha druckit upp den ändå, men jag glodde ändå på honom för att han gjorde så.

Jag la ner min tidning och vände mig om för att se vad Edward gjorde och insåg att han stirrade på mig. Självklart... så rodnade jag."Vad gör du?" frågade jag medan jag la armarna i kors och lyfte på ena ögonbrynet åt honom.

"Beundrar dig." svarade han med ett fånigt leende.

Han lyfte sin hand och strök mig på kinden.

"Jag vill inte åka någonstans idag." sa jag lite surt och hoppades att han skulle hålla med och säga att jag inte skulle bli tvungen att dras med alla tjejerna shoppa inför bröllopet.

"Inte jag heller älskling, men jag måste börja planera vår smekmånad." förklarade han leende och jag insåg att jag hade glömt bort allt om den.

"Vart ska vi?" frågade jag och blinkade med ögonfransarna och satte på ett oskyldigt ansiktsuttryck.

"Det skulle du allt vilja veta va?" frågade han, han drev med mig och jag såg lite sur ut. Han böjde sig ner och kysste mig på läpparna.

Det blev ganska passionerat men jag slutade, jag ville ha några svar.

"Vart ska vi?" frågade jag igen men mer otåligt. Han bara skrattade så jag boxade lekfullt till honom på armen.

"Att slå mig hjälper dig inte med att få några svar från mig." skämtade han och smet snabbt ut ur rummet.

"DU KOMMER TILLBAKA HIT NU MED DETSAMMA EDWARD CULLEN!" skrek jag från vardagsrummet, och sprang skrattandes efter honom. Jag gick försiktigt på tå in i gästrummet där han stod och var glad att han inte hade upptäckt mig än så jag smög upp bakom honom och hoppade upp på hans rygg. Han tog tag i mina ben medan jag la armarna om hans hals och han bestämde sig för att springa runt i lägenheten med mig på ryggen. Varken jag eller han kunde sluta skratta.

"Okej vi måste verkligen åka nu, annars kommer Alice flå oss levande om vi inte är hos Rosalie inom tjugo minuter." förklarade Edward medan han tittade på sin klocka och hjälpte mig av soffan.

Jag gick runt i lägenheten och såg till att allt var stängt och släckt och gick ner för trapporna till parkeringen och steg in i Edwards Volvo.

Vi satt i en lugn tystnad och jag tittade ut genom fönstret och kände hans hand ta tag i min och flätade samman sina fingrar med mina.

Edwards mobil ringde och han svarade direkt och gav mig telefonen.

"Hallå?" frågade jag, inte säker på vem jag pratade med.

"Hej, det är jag. Vi är lite sena så vi är där om en halvtimma eller så, så oroa er inte." förklarade Alice och jag nickade och sa att det var okej.

Vi kom fram till Rosalies och Emmetts uppfart på nolltid och Emmett öppnade dörren precis när vi gick mot dörren.

"Hej, var är Rosalie?" frågade jag efter att jag kramat honom eftersom jag inte kunde se henne någonstans.

"Hon är där uppe vad jag vet, jag tror hon klär på sig eller någonting." förklarade han och gick med Edward för att titta på fotboll och lämnade mig ensam, så jag bestämde mig för att gå och se vad Rosalie höll på med.

Jag gick upp för trappan och knackade på deras sovrumsdörr men hon svarade inte.

"Rose, är du där?" viskade jag genom dörren, och väntade på ett svar.

"Badrummet." ropade hon och jag gick genom sovrummet och öppnade skjutdörren och hittade Rose böjd över toaletten. Hon vände sig om så att hon satt upp och tryckte sin rygg mot väggen och såg upp på mig.

"Gud jag mår skit." förklarade hon och gnuggade sig i ögonen och gäspade.

Jag böjde mig ner till skåpet under handfatet och tog snabbt ut en liten handduk, blötte ner den och rusade fram till Rosalie och gav den till henne.

"Käre gud Rose, vad har du ätit. Är du okej? Du har väl ingen feber, var är eran termometer?" frågade jag oroligt medan jag öppnade deras medicinskåp och började leta efter någonting, vad som helst som kunde hjälpa henne.

Hon puttade bort handduken som jag försökte lägga mot hennes panna och började skratta.

Jag satt där, förvirrad som sjutton.

"Bella, jag är inte sjuk... j-jag är gravid." sa hon mellan skratten men blev tyst i slutet för att se min rektion.

Jag såg chockat upp på henne och sen sjönk allt in och jag kunde inte hjälpa att jag skrek.

"GUD! Jag kan inte tro det, du-du är gravid!" Jag hoppade upphetsat upp och gav henne en hård kram.

Hon nickade, oförmögen att sluta le så stort.

"Men jag har inte berättat för någon än, du är den första. Jag var tvungen att berätta för någon och du är min närmsta vän Bella, jag har inte ens berättat för Emmett än." förklarade hon och ryckte till lite grann, oroad över hur Emmett skulle reagera.

"Varför inte?" frågade jag och satte mig ner bredvid henne.

"Det rätta tillfället har inte kommit att berätta för honom och jag fick reda på det för bara två veckor sen så... ja. Jag vill bara inte säga någonting än, du ska snart gifta dig och Edward friade för några dagar sen så jag ville inte förstöra något för er så jag kommer berätta för alla, bara inte än." förklarade hon och jag avbröt henne direkt innan hon kunde säga mer.

"Du kan inte var seriös Rose. Du är gravid och mitt bröllop överlever, det här är ännu viktigare. Jag kan knappt tro det. Hur länge har du varit gravid?" frågade jag upphetsat och la benen i kors.

"Jag har ingen aning. Jag har ett läkarbesök nästa vecka så jag antar att jag måste berätta för Emmett förr eller senare." bestämde hon och jag höll med. Jag lovade att hålla det här för mig själv och gick till nedervåningen så hon kunde göra sig i ordning innan de andra kom hit.

De andra kom runt tjugo minuter senare och killarna bestämde sig för att sticka hem till oss eftersom vi tydligen hade den bästa TV:n så de sex åkte direkt vilket lämnade oss sex tjejer i en lugn och fridfull miljö. Jag menar, det var underbart att ha killarna med oss men oljudet de skapade var outhärdligt ibland.

"Så var planerar vi damer att åka?" frågade Esme, och satte sig bredvid mig i Rosalies kök.

"Jag har allt planerat, här." informerade Alice oss medan hon tog ut en vit mapp som det på framsidan var skrivet Bella och Edwards bröllop."Vad i hela världen är det där?" frågade jag, och pekade på mappen.

"Det här, kära fröken är nyckeln till ett perfekt bröllop. Jag har i stort sett planerat allt åt er, från era danslektioner till att välja smak på tårtan etc. Åh, vilket påminner mig om, det första vi ska göra den här morgonen är att åka till stan och så du kan prova din bröllopsklänning." förklarade hon medan hon bläddrade genom mappen och visade alla att hon redan hade bestämt en och jag bestämde mig för att ge upp med att protestera. Självklart hade hon redan planerat allting, jag menar det är Alice vi pratar om. Det var som om att ha sin egen bröllopsplanerare men utan att behöva betala 20 000 $.

"Jag har inte tittat på klänningar till brudtärnorna än eftersom jag inte vet vilken färg du vill att de ska ha och det är först då vi kan bestämma vilka blommor du ska ha också." Jag insåg precis hur mycket saker som behövde förberedas och hoppades att tre månader skulle vara tillräckligt för att förbereda det här bröllopet.

"Jag tänkte att man kanske kunde ha mörkt plommonlila klänningar utan axelband till brudtärnorna med vita rosor. Jag vill ha någonting fint och enkelt men ändå elegant." förklarade jag medan jag tittade igenom några av Rosalies gamla bröllopstidningar, och försökte visa dem precis vad jag ville ha.

"Jag tror det blir perfekt tjejer." höll Esme med och log varmt mot mig. Vi bestämde oss för att inte slösa mer tid så vi delade upp oss i två bilar, mammorna i en och döttrarna i en och körde iväg.

Men Alices galna bilkörning, kom vi dit på nolltid. Jag klev ut ur bilen och tog min upp min väska och vi sex gick in i en Vera Wang-butik som såg väldigt dyr ut.

"Jag kan fortfarande inte fatta att du planerar att jag ska ha på mig en klänning från Vera Wang. Plus att det är bäst för dig att den ser bra ut Al." varnade jag och hon skrattade.

"Med en kropp som din, kommer det se långt mer än bra ut." anmärkte hon och vi följde efter henne in i affären.

"Hej, kan jag hjälpa till med något?" frågade en dam som precis stod och hängde upp en klänning på en ställning som stod bakom henne.

"Ja, jag har lagt undan en klänning här. Den står under Bella Swan." sa Alice och tjejen nickade och vi följde efter henne tvärs över rummet och in i ett provrum där klänningen hängde.

Om ord kunde beskriva hur mållös jag var när jag såg hur klänningen såg ut...

"Käre guds moder..." hörde jag Rosalie viska bakom mig och jag nickade medhållande.

Det var en fin pärlfärgad sidenklänning, utan axelband och med volanger som gick över hela klänningen, den var sagolik.

"Prova den." viskade min mamma och Alice praktiskt taget slängde mig in i provrummet. Efter att ha funderat några minuter på hur man stängde dragkedjan, fick jag tillslut en ordentlig syn på hur den skulle se ut på mig. Aldrig i hela mitt liv hade jag sett så här vacker ut, klänningen satt perfekt på mig och fick det att se ut som att jag hade kurvor på alla de rätta ställena. Jag snurrade runt några gånger för att vara säker på att allt satt ordentligt och såg bra ut.

Jag hörde gardinen öppnas bakom mig och hörde några flämtningar.

"Åh du är så vacker." utbrast Esme och Renée på samma gång.

"Du ser så het ut just nu, jag kan inte fatta att den här klänningen inte fanns när jag gifte mig." erkände Rosalie och sa åt mig att vända mig om så hon kunde se hur baksidan av klänningen såg ut.

"Ja, jag älskar den och jag tycker du ska köpa den." var hennes sista utlåtande och alla höll med. Jag gick tillbaka in i provrummet och hängde tillbaka klänningen på galgen och klädde på mig mina vanliga kläder igen. Jag tog klänningen och bestämde mig för att titta hur mycket den kostade så jag visste i förväg och det var först då jag blev galen. På prislappen stod det:

Vera Wang"Är du klar än?" frågade Alice medan hon gick in och jag nickade, utan att titta upp på henne eftersom jag hade mina ögon låsta på klänningens pris.

Pris: $ 7,500

"Al jag kan inte köpa den här klänningen, har du sett priset för den?" frågade jag, på gränsen till att börja hyperventilera.

"Åh Bella, lugna ner dig. Det här är din speciella dag och du kommer se vackrare ut än någonsin. Vem bryr sig om priset på klänningen. Edward sa att han skulle betala för den, inga såna bekymmer." förklarade hon och viftade med handen men jag skakade fortfarande på huvudet. Hur mycket jag än ville ha den här klänningen, fanns det inte en jävla chans i världen att jag skulle låta någon köpa den till mig och eftersom jag inte hade pengarna, bestämde jag att jag inte skulle få den.

Alice ryckte mig ut ur mina funderingar när hon gav sin telefon till mig.

"Edward är på telefon just nu och han vill prata med dig." Hon kastade telefonen på mig i frustration och jag tog den.

"Ehm, hej?" frågade jag, osäker på vad jag egentligen skulle säga.

"Bella, varför säger Alice till mig att du vägrar köpa den bröllopsklänningen som du vill ha?" frågade hans lugnande, sammetslena röst.

"Edward om du bara visste priset på den här klänningen, det är enormt och hur mycket jag än älskar den, är det bara för en dag och jag ser ingen anledning till att slösa så mycket pengar på att köpa en sån här klänning. Om jag inte har råd med den, så är det mitt problem och jag tänker inte låta någon köpa den åt mig." sa jag, och försökte bevisa min ståndpunkt, och hoppades att han inte skulle protestera men det var så klart vad han gjorde.

"Älskling, du vet att jag tjänar tillräckligt med pengar för oss båda, fan... vi skulle kunna köpa två hus just nu och fortfarande ha pengar över och till och med pension. Jag vill att du köper den här klänningen älskling, se det som en gåva... fast inte som en bröllopsgåva." förklarade han snabbt men jag köpte det inte.

"Edward nej, jag kommer inte låta dig slösa pengar på mig." svarade jag i frustration.

"Älskling, jag vill bara att du ska ha det bästa och det är inte mina pengar, det är våra." protesterade han och efter en massa diskussion, gav jag upp.

"Fint!" svarade jag och viftade med handen i luften och hörde honom skratta på andra sidan linjen.

"Bra, jag älskar dig. Kom hem snart." bad han ivrigt och jag kunde höra att killarna började irritera honom.

"Det ska jag, älskar dig också." sa jag och la snabbt på och gick för att betala för klänningen.

Jag antar att jag inte behöver förklara vad vi gjorde de kommande två timmarna eftersom det är ganska uppenbart. Alice drog med oss till alla möjliga bröllopsaffärer men vi hittade ingenting bra förutom några fina skor som passade perfekt med min klänning och även Renée, Caroline och Esme hittade något fint att ha på sig till bröllopet. Jag visste att idag, bara var början av absolut tortyr eftersom Alice redan hade bokat biljetter för oss så vi kunde åka till New York om två veckor och shoppa där och leta efter bröllopsgrejer.

Jag bar på några påsar och gick långsamt upp till lägenheten och öppnade dörren för att hitta Edward sovande på soffan med telefonen i sin hand. Jag ställde ner mina påsar och gick för att lägga mig ner bredvid honom och kände honom lägga armarna om min midja. Jag behövde ligga ner och vila eftersom resten av våran shoppingdag hade tröttat ut mig så mycket att det kändes som om benen snart skulle ge upp.

Det sista jag tänkte innan jag somnade var:

En dag avklarad, ytterligare ungefär 92 kvar...

A/N: Först vill jag säga att jag inte riktigt har koll på hur mycket en dollar är värd i svenska kronor, men väldigt grovt sätt kan man väl säga att 1 dollar=10 kronor? Har jag fel?

Skriv gärna en rad eller två:) Nästa kapitel är planerat till den 22:e.

Kram!:D