Gryffindor01: Hej Dora. Det är lugnt, du behöver inte alltid lämna en review. Känn dig inte tvingad att göra det. Jag älskade den, så fantastisk, otrolig, underbar… jag bör sluta nu innan jag skriver ner alla positiva ord som finns :D Jag ville inte lämna salongen när filmen var slut. Gick inte förrän de tänt i taket, öppnat dörrarna och skärmen var vit. Jag är också otroligt taggad inför nästa film, hatar att vi måste vänta till 2018 och är även upprörd över att Colin Farrell (Graves) inte är påskriven. Jag vet inte varför, men jag älskar hans karaktär och hoppas han kommer vara med i någon mer film, och jag är inte den enda. Verkar som om alla på internet älskade honom. De kan säkert toppa den här filmen, jag hoppas det åtminstone. Jag undrar vad de kommer kalla filmen dock, jag gillade Dan Foglers (Jacobs) förslag: "Fantastic beasts and whoops I forgot one" :D
Grattis till att ha hunnit med hälften av din lista på saker du skulle göra, jag längtar också till jullovet, fast jag kommer antagligen att jobba några dagar. Inte all, för lite ledighet förtjänar jag. Kommer dock kanske göra like skolarbete på lovet, dvs läsa en bok till engelskan samt fortsätta med gymnasiearbetet. Jag har det bra, och hur jag hinner med fanfiction är mina fem timmars håltimmar jag har där jag hinner göra alla läxor så när jag är hemma kan jag bara skriva. Det kommer säkert att gå bra med slutbetyg i Hemkunskapen, ta en paus andas lite och försök att göra en lista över allt som ska göras i ordning efter när det bör vara klart. Det kommer att hjälpa dig (det var hur jag tog mig igenom tvåan på gymnasiet). Gymnasiet är inte så skrämmande som det verkar, så oroa dig inte över det.
Jag kände att jag var tvungen att ge er något för det hade varit en stund sen jag uppdaterade och nästa kapitel var inte färdig-rättat, så jag tog bort hela början och lät det vara ett eget kapitel istället för att ha det nu. Jag kände att det även var nödvändigt för hela handlingen ska hänga ihop sen, det är ett kapitel som sätter vissa saker i rullning. Men nu kommer det enbart vara kapitel där de läser framöver.
Ha det bra.
Kram Lea.

Fangirl: Jo, jag fick väldigt mycket information ifrån Fantastic Beasts, har fortfarande en hel del inspiration. Men jag tyckte att det var passande att dra in Obscuriusen. I mitt huvud så är Credence och Harry väldigt lika, de har samma bakgrund och det var bara ren tur att Harry inte råkade ut för samma öde. Vilket jag tyckte var värt att peka ut.

Zerow21: Det kommer gå bra med körkoret. Att skriva en uppgift om mänskliga rättigheter kan vara intressant, jag lät mina kompisar välja för att de så gärna ville ha det ämnet. Jag kände att jag kunde ta vad som helst. Men jag är glad att du gillade kapitlet och förhoppningvis tycker du inte att det här dröjde allt för länge. Jag hoppas att jag kommer kunna få upp åtminstone ett kapitel till innan jul och sen ett till vid nyår men vi får se vad som händer och hur mitt schema ser ut. Personligen ser jag fram till lovet för vi är nästan klara med allt i skolan och lärarna vill inte sätta igång nya uppgifter, så jag vet inte riktigt vad det är meningen att vi ska göra sista veckan men det löser sig väl. Det är jobbigt att ha prov direkt efter lov, men tänk positivt. Du får tid på lovet att plugga till körkortet och köra mer, eller jag hoppas att du får möjlighet att köra mer under lovet. Goda nyheter, jag har fått dem att börja jobba, tja två av tre men jag tar de vinster jag kan. Det hjälpte när jag delegerade och gav alla precisa uppgifter.

Siggan09: Kul att du gillade det. Och ta den tid du behöver med kapitlet, jag har fortfarande lite på julbalen kvar, sen kan jag påbörja att skriva till första halvan av kapitlet du skickat och skulle jag, mot all förmodan, bli klar innan kan jag bara fortsätta på kapitlet efter det eftersom den boktexten också är kvar. Men jag har också matteprov att göra så kommer försöka att plugga ganska mycket till det, plus alla uppgifter som ska in innan jul.

Friday2220: Hej Frida. Det är absolut lugnt att du inte betaläste det, min tanke var att du hade tillräckligt mycket att göra vid det tillfället men jag märkte att folk började bli otåliga efter ett nytt kapitel så vale att chansa och lägga upp ett. Men jag är glad att du godkände det och varken kunde hitta fel eller något som saknades. Jag försökte att tänka på allt och täcka upp eventuella hål.
Tanken om att Harry kunde ha blivit en Obscurius slog mig när jag försökte sova efter att jag såg filmen och jag var tvungen att ta med det. Harry och Credence är verkligen väldigt lika och det var bara ren tur att Harry inte blev en Obscurius. Men när det gäller att väva in saker så är jag glad att du gillar det, men jag har knappt någon aning om vad jag gör. Jag har en del idéer men jag har inga utförliga planer för vad som kommer hända i framtiden, så vi får se vad som kommer hända i framtiden. Men jag har några planer på att väva in några stora saker i nästa bok som kommer förklara en del saker som kanske varit diskret eller så uppenbart att ingen tänkt på det ä jag kan säga är att det kommer vara oväntat för majoriteten. Okej jag kanske har mer planerat än vad jag tror, men att allting är i huvudet istället för nerskrivet. Och jag kommer garanterat att fortsätta, Fantastiska vidunder gav mig en hel del ny inspiration och idéer.
Mr Patil är ganska sträng, men hemma så kan han vara en väldigt varm person. Han har byggt upp murar som han sätter upp när han arbetar för att skydda sig själv eftersom han jobbar med brott. Men jag är glad att han har vunnit ditt förtroende. Och du har upptäckt problemet, jag har själv haft det i tankarna. Tidigare så kunde ingen kontakta omvärlden eftersom de trodde att framtiden hindrade dem och brev från att lämna Hogwarts. De trodde att framtiden kontrollerade allt, men de vet nu att det inte är sanningen, och jag kommer dra upp det för att förtydliga det ännu mer så alla är klara på att de kan lämna slottet när de vill och kontakta vem de vill. Problem med skvaller och att informationen hamnar i fel händer kommer att dyka upp. I själva verket kommer jag dra upp det i nästa eller nästnästa paus. Jag var tvungen att ta med informationen från fantastic beasts, jag kunde inte låta bli. De hade så mycket intressant information. Och jag kommer definitivt skicka ett PM till dig :D Men jag är glad att du älskade kapitlet, och jag förstår din känsla av att ibland bara vilja ha fanfiction. Ibland är det svårt för mig att ens föreställa mig att jag inte upptäckte fanfiction förrän fyra år sen, snart fem. Och jag är så glad att du gillade Harrys konversation med Hedwig, jag har bara känslan av att Harry ofta pratar om sina problem med henne, och jag tror att Hedwig ser sig själv som en storasyster eller mamma åt Harry. Hoppas bara att jag inte dödade dig med cuteness. Det var så lite, jag är bara glad att du gillade det.
Kram Elvira

Astoria Riddle1: Det glädjer mig att du blir så glad över uppdateringarna, och var det verkligen tre kapitel på mindre än en månad?! Wow, jag var snabbare än vad jag trodde. Men förhoppningvis kommer jag kunna fortsätta med åtminstone två kapitel i månaden, men jag lovar ingenting. Jag älskade också varje sekund av filmen, och det enda som gör mig någorlunda besviken är det faktum att Colin Farrell antagligen inte kommer återvända till sin roll som Graves, jag vill veta vad som hände med den riktiga Graves. Jag gillade verkligen den karaktären av någon anledning. Men alla andra är åtminstone påskrivna för nästa film (och med andra menar jag Newt, Tina, Queenie och Jacob). Men själva filmen var underbar. Jag älskade den.

WillAlly04: VISST VAR DEN! JAG HAR FORTFARANDE INTE ORD FÖR DEN! BÄSTA FILMEN JAG SETT PÅ LÄNGE. Aww, det gör mig så otroligt glad att höra att du anser att mitt kapitel är lika fantastisk som filmen. Jag tror inte det går att nå högre beröm. Får jag ställa en fråga, har ditt namn någon relation till bokserien Spejarens lärling?

DenLillaTjejen: Tack så mycket :) Jag såg filmen i 3D, kanske låtsades som om det var enda alternativet när jag bokade priset trots det dyrare priset, men det var definitivt värt priset. Jag har fortfarande inte ord för hur bra filmen var, och har överlevt på fanfictions och att se om den i dålig kvalité, kommer dessutom snart lägga upp en egen one shot med Newt. Fick sådan inspiration. Jag ska egentligen bara rätta den. Åh, och jag rekommenderar att du ser Fantastic beasts and J.K Rowlings wizarding world, det är en dokumentär om filmen och lite från kulisserna med Warrick Davies som guide.
/Lea

Thalia: Jag älskar också det faktumet, jag längtar tills den dag jag skriver scenen där det blir officiellt. Jag gillar också tanken på att Harry och Teddy blir kusiner (även om jag ska erkänna att jag inte tänkte på det från början), men det är trevligt att de båda har familj kvar sen efter kriget… tja, jag kommer ju förändra det nu och rädda folk. Men Harry förtjänar en stor familj. I alla fall så log jag själv när jag skrev att Sirius vill dra Dursley inför rätta, jag har inte bestämt vad straffet är i trollkarlsvärlden. Jag har några idéer men min tanke är att barnmisshandel är ett väldigt grovt brott, med tanke på att renblodiga har svårt att få barn pågrund av all inavel.
Åh du har sett filmen vid den här tidpunkten. Du måste berätta vad du tyckte om den, för jag älskade den. Bland de bästa filmerna jag sett i mitt liv, jag kanske klädde upp mig lite diskret i Harry Potter anda för filmen (Gryffindor-halsduk, tidvändare, uggleörhängen, kvickarmband etc). Jag är också väldigt taggad inför Beauty and the beast med Emma nästa år, kommer förhoppningsvis se den på bio. Jag var så glad när jag hörde att de gjorde en live action version, och ännu gladare när jag hörde vilka skådespelare som var med.
Ha det bra Thalia, MVH Lea

Emelie100: Jag är glad att du gillade kapitlet, jag fortsätter att fundera vidare på Dursley-situationen men förvänta dig inte att se dem på något sätt innan femte boken. Jag vet inte riktigt när jag kommer uppdatera, jag är nästan klar med julbalen, har sex sidor kvar just nu när jag skriver det här.

Tinsy-girl: Tack så mycket, jag är glad att du gillade det. Jag kände att det var något som Dumbledore skulle göra, så jag var tvungen att skriva att han skrockade. När det kommer till debatten om vem som är Dumbledore så känner jag att jag är ensam om min åsikt. Jag har inte några problem med Michael Gambon men gillade fortfarande Richard Harris. Jag tycker att båda spelade rollen väldigt bra, och medan Richard är lugnare och mer lik Dumbledore i böckerna så tycker jag att Michaels Dumbledore fortfarande är intressant och ändå passar in när läget förvärras och deras säkerhet komprimeras. Michaels Dumbledore är den Dumbledore som man enklaste kan tro att Voldemort var rädd för, han verkar mer kraftfull och mer bestämd, något som kan vara nödvändigt när de är påväg in i krig.

Tricsha Wren: Jag är glad att jag lyckades hålla standarden. Jag kände att det var så länge sen jag uppdaterade att jag var tvungen att lägga ut något, så lade snabbt in lunchen som ett eget kapitel. Jag hade egentligen inte så stora problem med MACUSA, i grunden så fungerar deras system. De befinner sig i en delikat situation och med tanken på trollkarlsvärldens historia med mugglare så är det inte konstigt att de gör allting för att hålla deras värld hemlig. Jag tror nog att de har större koll på läget än vad brittiska ministeriet har bara för att brittiska ministeriet är så korrupt. Sen så har MACUSA sina problem, . att de inte kunde inse att Percival Graves, (som har samma jobb som Amelia Bones) hade blivit ersatt av Grindelwald. Sen så gick de överstyr ibland, men jag blev ändå imponerad. Eller så är det bara jag som är oförmögen att kritisera filmen för att jag älskade allt i det. Det enda som gör mig besviken är att Colin Farrell troligtvis inte kommer återvända till sin roll, fast som den riktiga Graves. Jag ser dock fram emot tills man kan köpa filmen på dvd. Jag vill se allt extramaterial :D

Tack Frida för att du hjälpte mig att rätta kapitlet :)

"Varsågod Kevin", sade Ernie som hämtat boken och gav den till Kevin Whitby, en andraårselev från Hufflepuff.

"Tack så mycket", sa Kevin med ett leende medan han bläddrade fram rätt sida och läste upp titeln på kapitlet.

En oväntad uppgift

"Vad gör ni nu?"

"Vi får i uppgift att göra oss av med en utav professorerna innan läsåret är slut", sade Hermione i en sarkastisk ton.

"Huh, det förklarar åtminstone varför vi förlorade Moody som professor", muttrade Justin.

"Jag trodde han sluta för att han fick ett nervöst sammanbrott efter floppen, även känd som turneringen i magisk trekamp", protesterade Hannah.

"Nej, han slutade för att hitta sig själv, han förlorade sig själv när han agerade som lärare så han slutade för att finna sitt inre jag", utbrast Anthony.

"Ärlig talat tror jag att han bara tröttnade på att agera barnvakt till alla elever", fnös Gabriel.

"Potter! Weasley! Hör upp nu!" Professor McGonagalls irriterade röst ljöd som en pisksnärt på torsdagslektionen i förvandlingskonst. Harry och Ron hoppade till och tittade upp. Det led mot slutet av lektionen och de hade avslutat dagens uppgift. Pärlhönsen som de hade förvandlat till marsvin hade stängts in i en stor bur på professor McGonagalls skrivbord (Nevilles marsvin hade fortfarande fjädrar),

"Jag suger på förvandlingskonst", suckade Neville.

"Alla har sina styrkor", påpekade Lavender vänligt.

"Ja, du är ett geni när det kommer till plantor", instämde Dean med ett uppmuntrande leende..

"Annars kan du alltid tänka positivt och hävda att det var en mutant", sade Lee med ett flin.

och de hade skrivit av från svarta tavlan vad de hade i läxa ("Beskriv och ge exempel på hur förvandlingsbesvärjelser måste anpassas vid förvandling från en art till en annan"). Det kunde ringa ut i vilket ögonblick som helst, och Harry och Ron, som var mitt uppe i en fäktningskamp längst bak i klassrummet

"Jag trodde ni var sams igen", stönade Susan uppgivet.

"Vi är sams", protesterade Ron. "Var sams?"

"Att fäktas är knappast något jag skulle kalla att vara sams", sade Susan med en fnysning.

"De är pojkar, såklart det är på låtsas", sade mr Weasley vänligt. "Ni ska se pojkarna vid middagsbordet ibland."

med ett par av Freds och Georges falska trollstavar, tittade upp. Ron hade nu en tennpapegoja i handen medan Harry höll i en gummitorsk.

"Ron har fördärvat dig", suckade Hermione och skakade på huvudet med ett leende.

"Ursäkta mig, det har jag inte gjort!" protesterade Ron. "Jag hade hjälp av de andra killarna."

"Åh, för det gör det så mycket bättre", fnös Hermione.

"Jag vet inte vad ni pratar om, jag är perfekt", sade Harry i en snobbig ton och satte näsan i vädret.

"Nu när Potter och Weasley har varit vänliga nog att sluta upp med sina barnsligheter", sa professor McGonagall med en ilsken blick på dem båda, då huvudet på Harrys gummitorsk tyst singlade ner på golvet efter att Rons papegojnäbb hade klippt av det,

Kvävda fnissningar fyllde salen vid informationen om hur Harrys och Rons duell med leksaksdjur hade slutat. De flesta fann det roande att de hade haft en duell i McGonagalls klassrum.

"Verkligen, Ronald, Harry", suckade mrs Weasley.

"Ni borde verkligen inte göra det på McGonagalls lektion, Flitwick är mer accepterande av det", sade Sirius och mrs Weasley som till och börjat med hade nickat började blänga på trollkarlen.

"Vad Sirius egentligen menar är att ni inte bör göra det såvida ni inte stör någon och redan är klara med dagens arbete", tillade Remus i en oskyldig ton och mrs Weasleys blängande blick förflyttades till varulven.

"Verkligen Remus?"

"Jag var en av Marodörerna, kaos följde oss överallt", svarade Remus i en belåten ton.

"har jag någonting att meddela er allesammans. Julbalen närmar sig. Den är ett traditionellt inslag i Turneringen i magisk trekamp och ett trevligt tillfälle för oss att umgås med våra gäster. Balen är bara öppen för elever från fjärde årskursen och uppåt, men ni har tillåtelse att bjuda in en yngre gäst, om ni så önskar."'

"En bal? Det handlar om en bal", sade Rose misstroget.

"Det var inte som om vi sa att det handlade om något annat", protesterade Harry.

"Hermione sa att ni fått i uppgift att göra er av med en lärare", påminde Leanne den yngre pojken.

"Verkligen… jag är inte säker på ifall jag kan minnas det", sade Harry med rynkad panna. "Aja, jag är säker på att hon var sarkastisk, om hon nu sade det."

"Brukade balen inte vara från femte året och uppåt?" frågade Narcissa med rynkad panna.

"Under tidigare turneringar har det varit det, men pågrund utav de särskilda omständigheterna så gjordes ett undantag det året", förklarade Dumbledore.

"Översättning, fjärde året fick gå för att Harry var en av turneringsdeltagarna", skrattade Dean.

"Men det förklarar inte varför det på inköpslistan stod att fjärde året skulle ha galakläder", protesterade Padma.

"Magi", sade Lee med en axelryckning.

"För Merlins skull, du kan inte skylla allting på magi", stönade Oliver.

"Pappa säger att jag kan göra det, magin bryter mot alla fysikens lagar, driver honom galen", svarade Lee flinandes med en axelryckning.

Det hördes ett hysteriskt fnitter från Lavender Brown. Parvati Patil ger henne en hård knuff i sidan medan också hon kämpade häftigt för att hålla ansiktsmusklerna i styr och inte börja fnittra. De vände sig båda om för att se på Harry. Professor McGonagall låtsades inte om dem, vilket Harry tyckte var klart orättvist, eftersom hon just hade läxat upp honom och Ron.

"Ni fäktades", påpekade Fay misstroget.

"Men vi störde ingen!" protesterade Harry bestämt och korsade armarna framför bröstet.

"Öh, halva klassen såg faktiskt er match", sade Neville med ett halvt leende och Harry gav sin vän en förrådd blick.

"Alla ska vara iförda galaklädnader", fortsatte professor McGonagall, "och balen börjar klockan åtta på juldagskvällen i stora salen och avslutas vid midnatt. Och så en annan sak…" Professorn kastade en skarp blick runt om i klassen. "Julbalen är naturligtvis ett tillfälle för oss alla att roa oss och… öh… släppa ut håret", sa hon med ogillande röst.

"Jag hoppas att du inte använde det uttrycket framför Demonduon", sade Snape släpigt.

"Oh Merlin nej, jag varnade dem skarpt ifrån att förstöra balen", sade McGonagall en aning bestört vid tanken på hur Fred och George hade tolkat meningen "släppa ut håret".

Lavender fnittrade värre än någonsin, med handen hårt pressad mot munnen för att kväva ljudet. Den här gången kunde Harry faktiskt se det roliga; professor McGonagall med sin strama nackknut såg inte ut att någonsin ha släppt ut sitt hår - hon hade nog aldrig släppt loss varken det eller sig själv

"Åh ni har ingen aning", skrattade Dorea. "Minerva hade några väldigt… händelserika kvällar, när vi var yngre."

"Jag var åtminstone inte lika illa som dig", fnös McGonagall och betraktade sin döda vän.

"Jag vill inte veta. Jag vill verkligen inte veta vad mamma och Minnie hitta på när de var ungdomar, det är en för hemsk tanke", mumlade Sirius förskräckt.

"Men det betyder inte", fortsatte professor McGonagall, "att vi tänker släppa på de krav vi ställer på Hogwartselevernas uppförande. Jag kommer att bli allvarligt förargad om nån Gryffindorelev skämmer ut skolan på minsta sätt."

"Oh, jag är säker på alla 'ade yppskattat Fred et George ypptåg", sade Fleur med ett retsamt leende. "J'ai 'ört så fantastiska 'istorier om dem."

"Nej, det hade varit katastrof", viskade Leanne förskräckt.

"Vi är hedrade över din beundran, vackra dam", sade Fred flinandes och gjorde en svepande gest med handen samtidigt som han bugade sig.

Klockan ringde, och det vanliga tumultet utbröt då alla packade ner sina saker i skolväskorna. Professor McGonagall ropade högt för att överrösta oväsendet: "Potter, jag vill gärna tala lite med dig!" Harry antog att det hade med hans huvudlösa gummitorsk att göra

"Nej, ifall det gällde det så hade hon skällt ut dig framför hela klassen", sade Sirius.

"Mycket erfarenhet utav det, kära kusin", sade Narcissa en aning nedlåtande.

"Underbara minnen", flinade Sirius och blinkade mot McGonagall som skakade på huvudet.

och gick dystert fram mot katedern. Professor McGonagall väntade tills resten av klassen hade försvunnit och sa sedan: "Potter, turneringsdeltagarna och deras partners ska…"

"Vilka partners?" frågade Harry. Professor McGonagall såg misstänksamt på honom, som om hon trodde att han försökte göra sig lustig.

"Nope, inte alls", sade Harry.

"Det borde vara uppenbart att hon menar danspartner med tanke på att ni har en bal", påpekade Ginny med ett skratt dolt bakom en hand.

"Era partners till julbalen, Potter", sa hon kyligt. "Era danspartners." Harrys mage drog ihop sig som i kramp.

"Danspartners?" Han kände hur rodnaden steg på kinderna. "Jag dansar inte", sa han hastigt.

"Du dansade ganska bra från vad jag såg", påpekade Katie.

"Tack", mumlade en rodnande Harry. "Men det var Parvatis förtjänst, jag är verkligen inte bra på att dansa."

"Jo, det gör du visst det", sa professor McGonagall irriterat. "Det är just det jag talar om. Det är tradition att turneringsdeltagarna med sina moatjéer öppnar balen."

"Vad betyder det? Moatjéer, menar jag", frågade Jimmy Peaks intresserat.

"Kavaljer eller dam", sade Percy snabbt. "Det är av franskt ursprung om jag minns rätt och syftar på din dejt."

"De franska ordet betyder 'älft", tillade Fleur leendes.

Harry fick en plötslig vision av sig själv i hög hatt och frack, i sällskap med en flicka i samma sorts ryschiga klänning som moster Petunia alltid hade på sig på morbror Verons firmafester.

"Åh jag håller med dig om den tanken, jag skulle aldrig vilja ha på mig en ryschig klänning", sade Tonks med en äcklad min.

"Din dejt hade väl inte det?" frågade Narcissa.

"Nej… hon hade en väldig fin klänning", sade Harry och Parvati lös upp, hon hade varit övertygad om att Harry inte hade en aning om vad hon hade på sig, han hade inte varit den mest uppmärksamma dejten.

"Jag tänker inte dansa", sa han.

"Det är tradition", sa professor McGonagall med bestämd röst. "Du är Hogwarts förkämpe, och du ska göra vad som förväntas av dig som representant för skolan. Se därför till att skaffa dig en dam till balen, Potter."

"Varför just en dam?" frågade Fred.

"Jag undrade också över det, du sade dam till oss med", instämde George med rynkad panna.

"Därför ifall jag inte hade klargjort att ni skulle ha med er det så hade ni försökt ta jättebläckfisken med er till balen som er dejt, eller något annat djur", sade McGonagall med en sträng blick.

"Diskriminering", muttrade tvillingarna lågmält innan Fred skrek: "FRIHET FÖR LEYROY"

"Ifall ni vet vad som är bäst för er kommer ni hålla tyst och lyssna på boken", väste Snape och blängde på tvillingarna.

"Men… jag kan inte…"

"Du hörde vad jag sa, Potter", sa professor McGonagall slutgiltigt.

"Det löser fortfarande inte problemet med att han inte kan dansa", påpekade Tonks.

"Jag hade danslektioner för alla mina lejon", sade McGonagall korthugget.

"Betyder det att Snape hade danslektioner med Slytherin?" frågade Sirius viskandes.

"Han översåg det bara, han lät prefekterna sköta själva träningen", sade Daphne som hört frågan.

En vecka tidigare skulle Harry ha betraktat det som en enkel match att hitta en danspartner jämfört med att ställa upp mot en ungersk taggsvans. Men nu, när han hade klarat av draken och stod inför uppgiften att bjuda in en flicka till balen, tänkte han att han skulle ha föredragit ännu en dust med taggsvansen.

"Se han är galen", muttrade Zacharias.

"Det verkar som om han har umgåtts för mycket med Hagrid och, vad är hans namn, Weasleyn som är galen i drakar", instämde en annan elev viskandes.

"Oroa dig inte Harry, alla skulle ha velat gå med dig om du frågat dem… nåja, nästan alla", sade Sirius flinande.

"Öh… tack?" sade Harry tveksamt.

"Ignorera din gudfar, Harry", suckade Remus och Harry nickade snabbt.

Harry hade aldrig förr varit med om att så många elever skrev upp sig på listan över dem som skulle stanna på Hogwarts över julen. Han gjorde det förstås alltid, eftersom det enda alternativet för honom var att återvända till Privet Drive, men under de föregående åren hade det bara varit han och ett litet fåtal till som firade jul på skolan.

"Jag vill aldrig återvända dit", muttrade Harry.

"Det kommer du inte heller", lovade Sirius. "Aldrig mer. Ditt hem är Hogwarts och hos mig." Sirius var mycket medveten om att även ifall Harry skulle bo hos honom så skulle Hogwarts fortfarande vara pojkens hem. Trots allt så hade slottet varit hans första hem, eller åtminstone det första hemmet han kunde minnas. Sirius var bara tacksam över att han nu fått möjligheten att ge Harry ett riktigt hem, med en familj som älskade honom. Harry hade visserligen skapat sin egna familj på skolan, men han saknade vuxna i sitt liv. Han kunde nu på riktigt ge sin gudson den delen.

I år skulle däremot alla från fjärde årskursen och uppåt stanna kvar. Alla var som besatta av den förestående balen - i varje fall flickorna. Det var förvånansvärt hur många flickor det plötsligt verkade finnas på Hogwarts - han hade aldrig riktigt lagt märke till det tidigare.

"De utgör bara halva befolkningen av Hogwarts", sade Padma sarkastiskt.

"Det var inget som jag hade tänkt på tidigare, det var inte direkt relevant", sade Harry med en axelryckning.

Flickor som fnittrade och viskade i korridorerna, flickor som skrek av skratt då pojkarna passerade dem, flickor som upphetsat diskuterade vad de skulle ha på sig på julbalen.

"Jag önskar verkligen att vi kunde ha en till bal", suckade Parvati längtansfullt.

"Du kommer antagligen inte få uppleva en till på Hogwarts, men de renblodiga anordnar ett flertal baler varje år", sade Sirius.

"Fruktansvärt tråkiga baler", muttrade Malfoy och Zabini fnös. "Åh håll tyst, ifall jag minns rätt så är det där din mamma hittar dina framtida styvpappor."

"Urgh, använd inte det ordet, jag föredrar ordet klienter", klagade Zabini.

"Varför måste de alltid gå omkring i flock?" frågade Harry Ron, då en tio, tolv flickor gick förbi dem och fnissade och kikade på Harry. "Hur ska man kunna få tag i nån och fråga henne utan alla andra hört det?"

"Kanske med lasso?" föreslog Ron. "Har du nån aning om vem du skulle vilja försöka med?"

"Jag önskar verkligen att ni hade provat det", skrattade Gabriel. "Det hade varit så epic att se."

"Vem gick du ens på balen med?" frågade Lee.

"Jag gick som singel, det fanns otroligt många danssugna damer", svarade Gabriel belåtet.

Harry svarade inte. Han visste mycket väl vem han gärna skulle vilja fråga, men hur han skulle få mod till det var en annan sak… Cho var ett år äldre än han. Hon var mycket söt, hon var en mycket skicklig quidditchspelare, och dessutom var hon mycket populär. Ron tyckte förstå veta vilka tankar som rörde sig i Harrys huvud.

"Aww, är Harry kär i Cho", kuttrade Oliver och Harry blängde på sin äldre vän.

"Vill du verkligen reta mig, Ollie-Pollie", sade Harry till sist med en ondskefullt flin.

"Jag trodde vi kom överens om att aldrig nämna det igen", muttrade Oliver.

"Det var du som började", protesterade Harry och räckte ut tungan.

"Du, Potter, kan ni åtminstone försöka agera era åldrar", fräste Umbridge åt de två pojkarna som tjafsade med varandra.

Efter en snabb blick mot den fruktansvärt rosa kvinnan vände sig Oliver tillbaka mot Harry med ett höjt ögonbryn men frös mitt i rörelsen när han såg glimten i Harrys ögon.

"Hon är min, du kan inte få henne. Skaffa dig en egen", gnällde Harry i en barnslig röst och flyttade sig snabbt över för att greppa tag i en skrattandes Ginny.

"Jag har en bättre än dig", svarade Oliver en aning förvirrat, men i samma envisa, barnsliga ton samtidigt som han grep tag i Alicia.

"Nuhu, min har finare hår! Det glänser!" sköt Harry tillbaka och räckte ut tungan. Alla andra i salen hade nu problem att kontrollera sina skratt.

"POTTER, vad tror du att du HÅLLER PÅ MED?" skrek Umbridge samtidigt som skratten ökade i styrka.

"Jag agerar min ålder", svarade Harry en aning förvirrat.

"Sist jag kollade var du femton och inte fem, Potter!" fräste Umbridge.

"Åh förlåt, jag trodde att du menade att jag skulle agera vid den åldern du trodde jag var, du behandlar oss alla som femåringar", sade Harry innan han vände sin uppmärksamhet till Ginny. "Jag är så ledsen Ginny. Tack för att du inte protesterade." Med de orden så släppte Harry taget om den rödhåriga häxan och satte sig ordentligt i sin plats medan hans klasskamrater tjöt av skratt.

"Straffkommendering", spottade en illröd Umbridge tillslut ur sig.

"Vet du, det är inga problem för din del. Du är ju en av turneringsdeltagarna. Du har just besegrat en ungersk taggsvans. De står säkert i kö för att få gå med dig på balen."

"Se, jag sa ju det", sade Sirius belåtet.

"Det är inte bästa grunden till en partner", sade mrs Weasley en aning irriterat. "Ett förhållande bör baseras på kärlek och gemenskap, inte på berömmelse och ens bedrifter. Du kanske inte har…"

"Inte har vad?", snäste Sirius och temperaturen i rummet tycktes sjunka vid hans uppenbara ilska. "Jag skulle akta dina nästa ord, Molly. För jag garanterar att jag har erfarenhet utav hälsosamma förhållanden. Mitt äktenskap var bland det bästa som hänt mig och det var baserat på våra känslor och inget annat."

"Du älskade henne verkligen… ifall du frågat mig ett år sen hade jag sagt att det var omöjligt, men efter ha träffat dig är det uppenbart", sade Ginny med ett mjukt leende.

"Jag är bara en stjärna, men hon är en hel konstellation", svarade Sirius med ett svagt leende.

"Åh jag kommer ihåg det, den meningen var med i ditt tal vid ert bröllop", sade Dorea i en förtjust ton och smått blanka ögon. "Fick alla tårögda den dagen."

Som bevis på deras nyligen reparerade vänskap försökte Ron hålla bitterheten borta ur rösten. Och till Harrys häpnad visade det sig dessutom att han hade rätt. En lockig tredjeårsflicka från Hufflepuff, som Harry aldrig förr hade talat med, frågade redan nästa dag om han ville gå med henne på balen. Harry blev så överrumplad att han sa "nej" innan han ens hann tänka på saken

Flickan som hade frågat Harry till balen året innan rodnade svagt, men fylldes ändå av värme vid avslöjandet att hans snabba svar hade berott på överraskning snarare än att han ansett att hon sett hemskt ut och inte velat stå bredvid henne inför tre skolor.

"Typiskt män att inte tänka efter innan de ger ett svar", mumlade Daphne och skakade på huvudet.

Flickan gick sig väg med ganska sårad min, och Harry blev tvungen att uthärda Deans, Seamus och Rons pikar om henne under hela lektionen i trollkonsthistoria. Dagen därpå var det två flickor till som frågade honom, en flicka från andra årskursen och (till hans förskräckelse) en femteårsflicka, som såg ut att kunna slå ner honom om han sa nej.

"Jag tvivlar att det skulle hjälpa henne, jag menar hon tjänar inget på det", påpekade Percy.

"Nej, men det kunde ha gett henne tillfredsställelse. För att du inte tackade ja, du vet", sade Gabriel flinandes.

"Oavsett vad så slog hon inte ner mig", avbröt Harry snabbt innan ett argument hann bryta ut.

"Hon var faktiskt riktigt snygg", sa Ron ärligt, då han hade slutat skratta.

"Hon var tre decimeter längre än jag", sa Harry, som fortfarande kände sig skakad. "Föreställ dig hur dum jag skulle se ut om jag försökte dansa med henne."

"Mindre dum än ifall du hade kommit helt ensam", påpekade Hermione otåligt.

"Det löste sig, jag hittade en dejt till balen", svarade Harry med en axelryckning.

"I sista sekund, som med alla andra uppgifter det året", sade Hermione torrt.

"Men fortfarande i tid", flinade Ron. "Det är inte hur snabbt man klarar av det som spelar roll, utan hur noggrann man har varit."

"Sluta använda mina egna ord emot mig", morrade Hermione.

Han kom ihåg Hermiones anmärkning om Krum. "De gillar honom bara för att han är berömd!" Harry tvivlade starkt på att några av de flickor, som hittills hade frågat om han ville gå på balen med dem, skulle ha gjort det om han inte hade varit Hogwarts förkämpe.

"De hade kunnat fråga på grund utav att du är pojken som överlevde."

"Tack Ginny, det förbättrade verkligen allting", sade Harry sarkastiskt åt Ginny som log oskyldigt.

Sedan undrade han om han skulle oroa sig för den saken, ifall Cho kom och frågade. På det hela taget måste Harry medge att även om han hade det pinsamma uppdraget att öppna balen framför sig, hade tillvaron blivit betydligt bättre sedan han klarat av den första uppgiften. Han fick inte längre lika många hånfulla gliringar när han gick genom korridorerna och han hade på känn att det var Cedrics förtjänst - Harry anade att han, som tack för tipset om drakarna, hade sagt åt Hufflepuffarna att lämna honom i fred.

"Det var vänligt av honom", sade mrs Weasley med ett leende.

"Han var en vänligt person", sade Cho med ett litet leende. Mrs Warren bet sig i läppen, det lät inte lovande att flickan hade pratat om pojken i dåtid, och hon hoppades innerligt att det hade att göra med att de tappat kontakten.

Det verkade inte heller vara lika många STÖD CEDRIC DIGGORY-märken i omlopp. Draco Malfoy gick naturligtvis fortfarande omkring och citerade Rita Skeeters artikel vid varje lägligt tillfälle, men det var inte länge så många som skrattade.

Dorea motstod frestelsen att sucka, hon antog att hon skulle vara tacksam för att det åtminstone hade blivit lite bättre. Allt hon kunde hoppas för var att hennes sonson inte tog till sig för mycket av vad som sades. Kanske borde hon ha lektioner med Harry i hur man bäst ignorerade andras kommentar och vände situationen till sin fördel.

Något som också bidrog till Harrys känsla av välbefinnande var att det inte hade dykt upp någon artikel om Hagrid i The Daily Prophet.

"Åh vänta bara, hon håller bara på informationen tills hon har mer material att förnedra dig med", tänkte Kingsley ilsket och knöt sina händer. Den kvinnan drev honom galen och han var inte skamsen över att erkänna att han hade fantasier om att arrestera och äntligen bli av med reporten för alltid.

"Hon verkade då inte särskilt intresserad av magiska djur, ärligt talat", sa Hagrid under terminens sista lektion i vård och skötsel av magiska djur, när Harry, Ron och Hermione frågade honom hur intervjun med Rita Skeeter hade gått. Till deras stora lättnad hade Hagrid gett upp varje form av direktkontakt med skrabborna. Istället satt de nu i trygghet vid ett bockbord i trädgården bakom Hagrids stuga och gjorde i ordning nya foderblandningar att fresta skrabborna med.

"De är åtminstone säkra", tänkte mrs Weasley.

"Man skulle kunna tro det mamma", sa Ron.

"Sa jag det högt?" frågade mrs Weasley förvånat.

"Nej, men jag såg vad du tänkte."

"Vänta, jag trodde att den lektionen gick bra", avbröt Dean med rynkad panna.

"Det kanske var lektionen efter som skrabborna rymde… eller var det lektionen innan", sade Ron eftertänksamt.

"Jag tror att de lyckades tända eld på några löv, men det var nog det", sade Lavender tveksamt.

"Hon vill bara tala me mej om dej, Harry", fortsatte Hagrid med låg röst. "Ja, jag tala om för hon att vi har vart vänner sen jag kom å hämta dej hos familjen Dursley."Har du aldrig behövt tillrättavisa honom på de här fyra åren?" fråga hon. "Har han aldrig gjort nåt fuffens på lektionerna?

"Nej, tydligen bara på andra lektioner. Mer specifikt mina lektioner", muttrade Snape medan han tänkte tillbaka på händelsen då Potter kastat en fyrverkeripjäs i en av kittlarna.

"Ifall du kanske gav honom en chans", föreslog Sinistra. "Båda utav er har inte agerat ert bästa mot varandra."

Snape muttrade något lågmält till svar och Sinistra suckade innan hon lämnade ämnet ifred.

Jag sa nej, å hon verka inte alls nöjd. Man skulle tro att hon gärna ville ha mej till å säja att du e hemsk, Harry."

"Hon borde ha pratat med Snape", sade Oliver med ett höjt ögonbryn.

"Det var vad jag också sa!" utbrast Harry glatt.

"Det är klart att hon ville", sa Harry och slängde ner några rejäla drakleverbitar i en stor plåtbehållare och tog upp kniven för att skära lite fler. "Hon kan ju inte bara hålla på och skriva om vilken tragisk liten hjälte jag är. Det blir tråkigt i längden."

Bill frustade till av skratt. "Verkligen Harry?"

"Vad, det var sanningen. Så fort hon kunde så lämnade hon vinkeln om att jag var en tragisk hjälte. Att framställa mig som en galning var mer produktivt."

"Du vet, när jag tänker på det så var det länge sen jag såg en artikel från Skeeter som var särskilt elak", sade Kingsley plötsligt.

Harry, Ron och Hermione delade en blick, alla tre av dem medvetna om precis varför Skeeter inte hade skrivit så hänsynslösa artiklar på sistone. Det hjälpte verkligen att ha utpressningsmaterial på reportern och hon verkade ha tagit Hermiones hot på allvar.

"Hon försöker hitta en ny vinkling, Hagrid", sa Ron snusförnuftigt, medan han skalade ett par salamanderägg. "Du skulle ha sagt att Harry är en galen brottsling!"

"Men de e han ju inte!" sa Hagrid och såg helt chockerad ut.

"Beroende på hur man ser det så är han en brottsling. Jag vill inte tänka på hur många brott han och de andra två egentligen har begått", muttrade mr Weasley.

"Oavsett vad så är Harry galen", fnös Lee.

"Säger personen som är bästa vän med tvillingarna", sköt Harry tillbaka.

"Hon borde ha intervjuat Snape", sa Harry bistert- "Han skulle säkert ha gett henne vad hon var ute efter. "Potter har brutit mot reglerna sen första dagen han kom till skolan…"

"Och har inte slutat än… och kommer undan med allt", muttrade Snape bittert. Det var inte rättvist att Potter kunde göra vad han ville utan konsekvenser.

"Har han verkligen sagt de?" frågade Hagrid, medan Ron och Hermione skrattade. "Ja, du kanske har brutit mot en å annan av skolans regler, Harry, men du e en fin pojke, de e du!"

"Bravo, Hagrid!" sade Harry och flinade.

"Ursäktar inte att han bryter mot reglerna, ifall det hade varit någon annan så hade de blivit bestraffade eller relegerade om de brutit samma regler", mumlade Snape.

"Kanske, kanske inte. Vi kommer aldrig kunna veta det. Men du kan inte förneka att mr Potter har hjälpt skolan och räddat liv", sade professor Vector leendes och Snape blängde på henne.

"Kommer du på julbalen, Hagrid?" frågade Ron.

"Ja, jag sticker kanske in näsan å tar mej en titt på den", sa Hagrid lite buttert. "De blir nog tidernas fest. De e visst du som ska inleda me första dansen, Harry. Vem har du bjudit?"

"Jag är säker på att en viss fransk rektor har med saken att göra", sade Charlie med ett flin och Hagrid rodnade.

"Ingen än så länge." Harry kände hur han rodnade igen. Hagrid lät ämnet falla.

"Det är den bra saken med Hagrid, han tjatar inte när han vet att man inte vill prata om det", sade Remus.

"Han är en bra vän", instämde Sirius.

Sista veckan på terminen blev mer och mer uppsluppen allt eftersom dagarna gick. Rykten om julbalen surrade i luften, även om Harry inte trodde på hälften av dem - till exempel att Dumbledore skulle ha köpt hundra tunnor mjöd från madam Rosmerta.

"Det hade varit otroligt", sade George flinandes.

"Tyvärr så var det endast 78 tunnor mjöd", fortsatte Fred med ett tjuvaktigt leende.

"Ifall du vill hänvisa honungsöl som mjöd, ja då köpte han ganska många tunnor", rättade Percy i en uttråkad ton.

Men det verkade stämma att han hade bokat Systrarna Spök. Harry visste inte exakt vad eller vilka Systrarna Spök var, eftersom han aldrig hade haft tillgång till någon trollkarlsradio.

"Jag är så avundsjuk", suckade Tonks innan hon vände sin uppmärksamhet mot Harry. "Och hur kan du inte ha hört talat om Systrarna Spök?"

"Boken sade det. Den förklarade exakt hur jag inte hade hört talas om dem."

"Du hade varit på Hogwarts i tre och ett halvt år! Det finns ingen ursäkt som bortförklarar varför du

inte kände till dem!"

"Vad sägs som om att jag var upptagen med att snoka runt och rädda liv?" föreslog Harry nervöst.

"Nej, eller jo, nej… kanske… oavsett vad ska vi tillsammans lyssna på deras musik", sade Tonks bestämt.

Men att döma av den vilda förtjusningen hos andra elever, som hade vuxit upp med TTR:s (Trollkarlarnas Trådlösa Radiobolags) musiksändningar, förstod han att de måste vara en mycket populär musikgrupp.

"Populär musikgrupp? Det täcker det inte ens, de är det bästa bandet någonsin!" utbrast Tonks.

"Okej, chilla Tonks, vi vet att du älskar den gruppen", fnös Charlie.

"Men Charlie, de får höra dem gratis! Live! Har du någon aning om hur svårt det är att få tag i biljetter till deras konserter?"

"Med tanke på att du alltid drar med mig, så ja, jag har en aning om det", fnös Charlie.

Några av lärarna, bland dem lille professor Flitwick, gav upp försöket att undervisa eleverna, när de så tydligt hade tankarna på annat håll. Han lät dem spela spel på hans onsdagslektion

"Spel, Filius?" frågade Umbridge i en sockersöt ton.

"Vi var klara med uppgifterna, det var min tro att de förtjänade att slappna av under en lektion och spela spel. Om jag hade börjat på något nytt hade de inte kommit ihåg det", svarade Flitwick och gjorde sitt bästa för att inte låta sin irritation visas.

"De är här för att lära sig, inte slappna av", snäste Umbridge.

"Huh, jag trodde inte hon var medveten om att vi är här för att lära oss", mumlade Hermione.

och tillbringade själv större delen av tiden med att prata med Harry om den perfekta Locka till sig-besvärjelse han hade använt för att klara av turneringens första uppgift.

"Den var imponerande, speciellt med tanke på att han lärde sig den ordentligt kvällen innan han använt den när han tidigare inte behärskat den", sade Flitwick.

"När han väl fokuserar ordentligt så är han väldigt duktig", instämde McGonagall.

Andra lärare var inte fullt så generösa. Ingenting kunde till exempel på professor Binns att avstå från att tröska igenom sina anteckningar om svartalfupproren - eftersom Binns inte ens hade låtit sin död stå i vägen för att sin fortsatta gärning som lärare, väntade sig ingen att en bagatell som julen skulle avskräcka honom. Det var förunderligt hur han kunde få de blodigaste och grymmaste svartalfupplopp att låta lika tråkiga som Percys rapport om kittelbottnar.

"Jag är inte riktigt säker på ifall det var en komplimang eller inte", sade Percy.

"De var en förolämpning mer, ledsen", sa Harry fåraktigt.

Professor McGonagall och professor Moody höll också eleverna i arbete till sista minuten på sina lektioner. Och Snape skulle förstås lika lite tillåta eleverna att spela spel på sina lektioner som han skulle vilja adoptera Harry.

Harry kunde inte låta bli att rysa vid tanken, att bli adopterad av Snape var en hemsk tanke.

Han kastade en elak blick på klassen och meddelade att de skulle få förhör på motgifter under terminens sista lektion.

"Det är inte så konstigt, jag har en kusin som alltid har matteprov dagen före lovet", sade Lee med en grimas. "Tro mig, det är det sista man vill ha innan ett lov, matte är hemskt."

"Jag tycker matte är kul", sa Hermione med ett leende.

"Klart du gör det, det är baserat på logik", fnös Lee.

"Dum och elak, det är just vad han är", sa Ron bittert samma kväll i Gryffindors uppehållsrum. "Komma med ett prov på sista dagen och förstöra slutet på terminen för oss med en massa pluggande."

"Hmm… du verkar ju inte precis överanstränga dig", sa Hermione och såg upp på honom från sina trolldrycksanteckningar. Ron var ivrigt sysselsatt med att bygga ett korthus av sina knallkort - en mycket mer spännande förströelse än med vanliga mugglarkort, eftersom det fanns en risk att alltihop skulle explodera i vilket ögonblick som helst.

"Det låter coolt", sade Gideon intresserad.

"Seamus är expert på att få det explodera, jag har ingen aning om hur många gånger han har förlorat sina ögonbryn", skrattade Dean.

"För att inte tala om bränderna vi fått släcka", fnös Neville.

"Bränder? De ska inte starta bränder!" utbrast madam Pomfrey oroligt.

"Det är Seamus vi pratar om, vi har ingen aning om hur han gör det", svarade Dean en aning uppgivet.

"Det är jul, Hermione", kom det lättjefullt från Harry. Han satt i en fåtölj vid spisen och läste om Att flyga med Chudley Cannons för tionde gången. Hermione kastade en sträng blick på honom också.

"Säger personen som inte behövde bry sig om betygen det året", påpekade Dean.

"Som om det skulle hindra Snape från att bestraffa mig ifall jag inte gjorde alla uppgifter", fnös Harry.

"Jag trodde att du åtminstone skulle göra någonting konstruktivt, Harry, även om du inte vill läsa på om dina motgifter!"

"Som vadå, till exempel?" frågade Harry, medan han betraktade hur Joey Jenkins från Chudley Cannons slog i väg en dunkare mot en jagare ur Ballycastle Bats.

"Det där ägget!" väste Hermione.

"Lugn bara, Hermione, jag har lång tid på mig, ända till den tjugofjärde februari", sa Harry.

"Harry, snälla säg att du inte sköt upp att lösa ägget och skaffa en strategi till veckan innan uppgiften", bad Sirius.

"Nejdå, jag sköt inte upp det till veckan innan uppgiften", sade Harry med ett svagt leende.

"Harry, du kommer få så mycket problem för det där sen", väste Hermione, medveten om att Harry hittat en lösning först samma dag som uppgiften var.

"Jag tar det då", mumlade Harry tillbaka.

Han hade lagt sitt gyllene ägg i kofferten uppe i sovsalen och hade öppnat det sedan festen efter den första uppgiften. Det var trots allt fortfarande två och en halv månad kvar tills han behövde veta vad all den där skrikande jämren skulle betyda.

"Jag hade mått bättre ifall du hade listat ut det så fort som möjlig och kunnat förbereda dig för allt", suckade Remus.

"Gamla vanor som sitter i, när jag bodde hos familjen Dursley föredrog de ifall jag inte gjorde mina läxor över huvud taget, jag brukade göra dem påväg till skolan, så ofta blev det i sista sekund", sade Harry ursäktande.

"När du bodde hos familjen Dursley? Har du flyttat?" frågade Oliver ivrigt.

"Um… nej, inte än… öh, jag tänkte, du vet… flytta till, han har sagt…"

Sirius himlade med ögonen och placerade en hand på Harrys knä. "Harry kommer flytta in med mig, och trots mina många löften om det så vill han inte ta det för givet."

"Ni tycker inte att ni tar ut segern i förtid? Ni har ingen aning om ifall han kommer bli frikänd på sin rättegång, ni har inte ens ett datum för det. Och säg att han blir frikänd, det finns inget som säger att han kommer få vårdnaden", påpekade Daphne.

Sirius ögon mörknade vid häxans ord. "Jag tänker inte låta någon ta Harry ifrån mig, om jag blir dömd kommer jag fly."

"Sirius, inte ens du kan fly från rättssalen, det är omöjligt", suckade madam Bones.

"Det är också omöjligt att inte bli galen i Azkaban, eller fly därifrån, omöjligt att bryta sig in på Hogwarts och undvika lagen så länge som jag gjort", påpekade Sirius lugnt.

"Oroa er inte, pappa kommer få honom frikänd på nolltid", sa Parvati självsäkert.

"Precis, han vet vad han håller på med", instämde Padma och Sirius log strålande mot dem.

"Men det kan ta veckor att räkna ut det!" sa Hermione. "Du kommer att framstå som en riktig idiot, om alla andra vet vad nästa uppgift går ut på och du inte har en aning om det!"

"Jag hade inte velat vara förberedd till den uppgiften", sade Harry med en rysning.

"Um, du ville inte vara förberedd till uppgiften?" frågade Susan förvirrat.

"Nej, jag ville inte vara oförberedd", rättade Harry. "Det hade varit hemskt, jag hade misslyckats totalt."

"Men du sade att du inte hade velat vara förberedd!" protesterade Susan.

"Nej, oförberedd. Varför skulle jag inte vilja vara förberedd? Det hade varit galet", fnös Harry och Susan såg irriterat på honom.

"Låt honom vara ifred, Hermione, han förtjänar lite andrum", sa Ron och placerade de båda sista korten överst på huset, varpå hela rubbet exploderade och svedde hans ögonbryn.

"Vad snygg du är, Ron, svedda ögonbryn kommer att passa fint till din galaklädnad!" Det var Fred och George. De slog sig ner vid bordet är Harry, Ron och Hermione satt. Ron kände efter hur skadade ögonbrynen var.

"Var det illa?" frågade mrs Weasley med en suck.

"De var nästan helt borta, men det är lugnt, inget som lite magi inte kunde fixa", sade Ron lugnande.

"Ron, får vi låna Piggelin?" frågade George.

"Nej, han är ute med ett brev", sa Ron. "Varför vill ni det?"

"Vi borde verkligen ha frågat mer, det finns ingen som du skulle skicka brev till", sade Fred.

"Jag hade kunnat skickat brev till mamma och pappa."

"Nah, du hade gjort det för inte alltför länge sen, ifall du följde schemat åtminstone", påpekade George.

"Ni har ett schema?" sade Tracey misstroget.

"Ja, för att mamma och pappa ska få ständiga uppdateringar om våra liv, det är enklare", sade Ginny med en axelryckning.

"Och det fanns ingen anledning till varför Pig skulle vara borta vid det tillfället, så vi borde verkligen ha frågat vem du skickade brev med."

"Som om du skulle trott mig ifall jag sagt att jag skickade ett brev till Sirius", fnös Ron och tvillingarna började skratta.

"Därför att George vill bjuda honom på julbalen", sa Fred ironiskt.

"Därför att vi vill skicka ett brev, din enfaldiga klantskalle", sa George.

"George kalla inte din bror det", utbrast mrs Weasley.

"Ledsen mamma", sade George och såg ner på golvet.

"Jag tror inte att det är er mamma som du borde be om ursäkt till", påpekade mr Weasley milt.

"Åh, ledsen Ron", sade George i en låg ton. Ron ryckte på axlarna som svar.

"Vem är det som ni båda hela tiden skriver till?" frågade Ron.

"Dra in din nyfikna näsa, Ron, annars riskerar du att den också blir svedd", sa Fred och viftade hotande med sin trollstav. "Nå, har ni hittat några att gå på balen med än?"

"Hade ni ens dejter vid den tidpunkten?" frågade Charlie.

"Nope, inte just då", sade George.

"Så vilka går ni med?" frågade en flicka nervöst.

"Jag tror att den ena kommer avslöjas alldeles strax", sa Hermione.

"Nix", sa Ron.

"Då är det bäst att du sätter lite fart, brorsan, för annars kommer alla de bästa att vara upptagna", sa Fred.

"Vem ska du gå med då?" frågade Ron.

"Angelina", svarade Fred prompt, utan att se det minsta generad ut.

"Hade du redan frågat henne?" frågade Tonks.

"Nope, jag hade glömt den detaljen", flinade Fred och Tonks såg på honom misstroget.

"Det var ganska underhållande att se honom inse det", sade Harry med ett skratt.

"Va?" sa Ron häpet. "Har du redan frågat henne?"

"Där sa du nåt", sa Fred. Han vred på huvudet och ropade tvärs över uppehållsrummet: "Hallå där! Angelina!"

"Du kan inte gå över till henne istället för att be henne gå över till dig?" frågade mr Weasley med en suck och Fred skrattade nervöst.

"Båda är Gryffindors, jag tvivlar att någon kommer resa sig, de kommer antagligen skrika tvärs över rummet", skrattade Julia.

Angelina, som stod och pratade med Alicia Spinnet i närheten av brasan, tittade bort mot honom.

"Vad är det?" ropade hon tillbaka.

"Vill du gå på balen med mig?"

"Inte en chans att det funkar", fnös Astoria misstroget.

"Nej, jag skulle ha tackat nej bara på grund av sättet han frågade på", instämde Daphne med rynkad näsa.

Angelina gav Fred ett värderande ögonkast.

"Okej då", sa hon och vände sig med ett litet leende mot Alicia och fortsatte samtalet.

"Fred, det där var ganska oartigt", sade mrs Weasley ogillande.

"Det är Fred, vad hade du förväntat dig?" fnös Percy.

"Jag förstår inte… jag trodde du dejtade henne", sade Rose Zeller och nickade mot Katie.

"Jo, vi blev ihop strax efter balen, George gick med Katie och i princip hade vi en dubbel-dejt där vi bytte partners."

"Trippel-dejt om jag får be, jag och Lee var också där", avbröt Alicia med ett höjt ögonbryn.

"Och jag hade Olivers tillåtelse att gå med hans flickvän", tillade Lee med ett leende kastat mot Oliver.

"När gjorde de två slut egentligen, Oliver och Alicia menar jag, de gjorde väl det?", viskade Amanda till Katrina som osäkert svarade "någon gång under sommaren antar jag, men de är ju tillsammans nu igen. Jag vet inte vad som hände. Det kanske bara var ett rykte."

"Så ska det gå till", sa Fred till Harry och Ron. "Lätt som en plätt."

"Jag kan inte fatta att du tackade ja, Johnson", sade Astoria misstroget.

"Det var Fred… självklart så hade jag föredragit ifall George frågat mig, men det var fortfarande kul", svarade Angelina med en axelryckning. "Fast jag ska erkänna att jag först var lite osäker på vem av dem som frågade, även om det inte spela någon roll."

"Det är lugnt, oavsett vad så sluta det bra", sade Fred med ett gigantiskt leende.

Han reste sig gäspande. "Det är väl bäst att vi använder en skoluggla då, George kom med nu…"

"Vänta, ni kan använda Hedwig", sade Harry snabbt. "Hon behöver komma iväg och flyga lite."

"Toppen Harry, vi ska göra det", sa George tacksamt innan de gick. Ron upphörde med att pilla på ögonbrynen och tittade på Harry över det pyrande korthusvraket.

"Hade inte du skickat ett brev till Remus med henne?" frågade Hermione plötsligt.

"Hon hade kommit tillbaka nästan tre veckor innan, hon var ovanligt snabb", sade Harry leendes. "Dessutom trodde jag att hon skulle uppskatta att få flyga igen."

"Det gjorde hon, hon blev väldigt glad när vi gav henne brevet", sade George.

"Potter, jag tror du bör kolla din uggla. Vem som helst kan använda henne", sa Malfoy och Harry höjde ett förvånat ögonbryn.

"Hon skulle inte acceptera ett brev från vem som helst, men hon vet att hon kan lita på familjen Weasley, dessutom antar jag att tvillingarna förklarade att jag sagt att det var lugnt", svarade han tillslut.

"Vi måste faktiskt sätt i gång, vet du… och fråga nån. Han har rätt. Annars slutar det med att vi får gå på balen med ett par troll."

Hermione gav ifrån sig en harmsen fnysning.

"Ron, du måste verkligen lära dig att tänka innan du öppnar munnen", stönar Charlie.

"Som om du är mycket bättre", fnös Tonks misstroget.

"Ett par… vad var det du kallade dem, om jag får lov att fråga?"

"Ja… du vet", sa Ron och ryckte på axlarna. "Jag skulle då hellre gå ensam än med… med Eloise Midgen, till exempel."

"Hon har inte alls lika mycket finnar längre… och hon är väldigt trevlig!"

"Hennes näsa är alldeles sned", sa Ron.

"Jag hade redan en dejt, tack så mycket", väste Eloise och blängde på Ron.

"Åh… um ledsen?" sade Ron förvirrat, något som inte hjälpte flickans humör alls.

"Å, jag förstår", sa Hermione, som nu ilsknade till på allvar. "Så du tar i själva verket hellre med dig den sötaste flicka du kan få tag i, även om hon är en helt vidrig person?"

"Öh… ja, det låter väl rimligt", sa Ron.

"Jag går och lägger mig", fräste Hermione och svepte iväg mot trappan till flickornas sovavdelning utan ett ord till.

"Ronald!" utropade mrs Weasley i en misstrogen ton.

"Jag trodde att vi hade uppfostrat dig bättre", fortsatte mr Weasley och såg besviket på sin yngsta son.

"Men jag...", protesterade Ron men hans mammas blick stoppade honom, irriterat korsad han armarna framför bröstet och blängde på marken. Han var fri att ha sin egna åsikt, det var inte hans fel att böckerna avslöjade en privat konversation. Relativt privat konversation åtminstone.

"Nå, ska du inte be dem om ursäkt?" frågade mr Weasley strängt.

"Jag är ledsen", muttrade Ron mot golvet och mr Weasley spände blicken i sin son, det var inte en acceptabel ursäkt och han harklade sig menade. Ron suckade irriterat innan han vände sig mot Hermione. "Jag är ledsen att jag uppträdde taktlöst", sade han innan han snabbt vände sig åt det håll där Eloise satt. "Jag är ledsen för mina ord. Jag borde inte ha skämtat om ditt utseende."

Eloise fnös en aning förolämpat, fast besluten att inte acceptera ursäkten, inte när Ron egentligen inte menade den. Hon förtjänade bättre än det. Hon tänkte inte längre ta alla andras skit.

Personalen på Hogwarts, som gärna ville imponera på gästerna från Beauxbatons och Durmstrang, verkade fast beslutna att visa upp slottet från sin bästa sidan den här julen. När dekorationerna kom på plats konstaterade Harry att det var den stiligaste utsmyckningen han hittills hade sett på Hogwarts.

"Det måste ha varit spektakulärt", sade Tonks i en hänförd ton. "Julen är bäst på Hogwarts, även om jag bara stannade under ett år. Jag brukade åka hem under loven."

Osmältbara istappar hängde från marmortrappans balustrad, de sedvanliga tolv julgranarna i stora salen var klädda med allt från lysande järneksbär till riktiga, hoande gyllene ugglor och rustningarna överallt på slottet var förhäxade, så att de stämde upp julsånger var gång någon gick förbi dem.

"Um är inte det irriterande?" frågade Miriam misstroget.

"Det var inte vi som gjorde det", suckade Vector uppgivet.

"Det var i julandans plikt!"

"Självklart var Demonduon ansvariga för det", stönade Burbage.

"Jag sade ju att det var dem", väste Snape och blängde på tvillingarna.

"Vi hade inga bevis, även om vi vet vilka de är måste vi ha bevis", sade McGonagall en aning motvilligt.

Det var verkligen en upplevelse att höra en tom hjälm sjunga någon av de välkända julpsalmerna, även om den bara kunde hälften av orden. Mer än en gång blev vaktmästaren Filch tvungen att dra fram Peeves ur en rustning, där han hade gömt sig för att fylla i luckorna i sångerna med ord som han själv hade hittat på och som allesammans var mycket fula.

"Det var ganska underhållande", skrattade Alicia.

"Aw, jag hatar att jag missade det", suckade Oliver.

Harry hade fortfarande inte bett Cho att bli hans dam på balen. Han och Ron började bli mycket nervösa nu. Harry påpekade emellertid att Ron inte skulle verka hälften så idiotisk utan partner som han själv, för det var ju Harry som skulle öppna balen tillsammans med de andra turneringsdeltagarna.

"Det finns ju alltid Missnöjda Myrtle", sa han dystert. Myrtle var det spöke som hemsökte flicktoaletten på andra våningen.

"Ni har seriöst ett spöke som hemsöker toaletten, how cliché", fnös Brandon.

"Varför just där?" frågade mrs Warren intresserad.

"Hon blev mördad i badrummet för, vad är det nu, 52 år sen?" sade Harry och kollade mot Hermione som nickade.

"Hon blev mördad!" flämtade mrs Warren, vad var det här för skola egentligen?

"Det är lugnt, mördaren dog för några år sen… fast han är vid liv igen, men Harry gjorde sig av med varelsen som dödade henne", sade Ron med en axelryckning.

"Han dog men är tillbaka? Är det, öhh, vanligt här?"

"Nej, när man väl dör så är man död, Voldemort är bara ett undantag, tyvärr", suckade Remus.

"Harry, vi måste helt enkelt bita ihop och göra något åt det", sa Ron på fredagsmorgonen. Han lät som om de skulle planera stormningen av en ointaglig fästning.

"Varför inte, fransmännen klarade det", sade Colin.

"Vad pratar du om?"

"Ooh, 'an pratar om La Prise de la Bastille", sade Fleur ivrigt. "Vi fick nog av styret o tog tillbaka vårt land."

"Blev inte kungafamiljen utplånad efter det?" sade Bill med rynkad panna.

"Oh non, de lever kvar idag, i säkerhet", sade Fleur med stora ögon. "De är bara mygglarna som tror de är döda."

"Kan vi inte komma överens om att när vi träffas i uppehållsrummet ikväll ska vi båda ha skaffat oss en danspartner - är du med på det."

"Öh… okej", sa Harry. Men varenda gång han såg en skymt av Cho den dagen - på rasten och sedan på lunchen och en gång på väg till lektionen i trollkonsthistoria - var hon omgiven av sina vänner. Gick hon aldrig någonstans på egen hand?

"Jag har inte riktigt tänkt på det", sade Cho ursäktande.

"Det är lugnt, jag fick fortfarande en dejt till balen", sade Harry.

Skulle han kanske ställa sig på lur vid toaletten? Men nej, till och med dit kom hon med en eskort av fyra eller fem andra flickor.

"Myrtle dog på en toalett", påpekade Gabriel med en fnysning.

"Hermione blev attackerad av ett troll på toan", sade Ron med en grimas.

"Jag blev kidnappad av ett monster via det badrummet", sade Ginny med en rysning.

"Jag tror det är säkert att säga att det är säkrast för tjejer att gå på toa tillsammans", avslutade Susan.

Om han inte snart frågade henne, skulle hon säkert hinna bli bjuden av någon annan. Han hade svårt att koncentrera sig under Snapes prov i tillredning av motgifter och glömde därför att sätta till den viktigaste ingrediensen - en besoarsten - vilket innebar att han fick lägsta betyg.

"Harry", suckade Remus.

"Det är inte som om det spelar någon roll, Snape skulle ha gett mig ett lågt betyg oavsett vad", muttrade Harry.

"Det betyder inte att du inte ska göra ditt bästa", påpekade Remus. "Jag förväntar mig att du koncentrerar dig mer i framtiden."

"Som du vill, jag lovar att försöka Remus", sade Harry en aning skamset.

"Det är allt jag ber om, jag vill bara att du ska göra ditt bästa", svarade Remus med ett ömt leende.

Men det gjorde honom detsamma, för han var helt uppdragen av att samla mod inför det han hade föresatt sig. När skolklockan ringde grep han sin väska och störtade ut ur fängelsehålan.

"Vi ses till middagen", sa han till Ron och Hermione innan han rusade i väg uppför trappan. Han behövde bara be Cho att få växla några ord mellan fyra ögon, det var allt.

"Du kan klara det", sade Sirius självsäkert, han hade fullt förtroende för sin gudson.

"Inte direkt, jag misslyckades lite", sade Harry fåraktigt.

Han skyndade i väg genom de myllrande korridorerna på utkik efter henne och fann henne fortare än väntat. Hon var just på väg ut från en lektion i försvar mot svartkonster. "Öh… Cho? Får jag prata med dig ett ögonblick?"

Det borde vara ett förbud mot att fnissa, tänkte Harry ursinnigt, då alla flickorna runt henne började göra det. Men Cho fnissade inte, utan sa bara "Okej" och följde med honom utom hörhåll för klasskamraterna. Harry vände sig om och tittade på henne, och det sög till i magen på honom som om han var på väg att falla ner från en hög höjd.

"Aw, det är gulligt", sade Cho med ett leende.

"Nej, det är det inte och jag skulle uppskatta om vi glömde det", stönade Harry med röda kinder.

"Öh", sa han. Han kunde inte få ur sig frågan. Han kunde bara inte. Men han var tvungen. Cho stod där och såg på honom med ett förbryllat ansiktsuttryck. Orden kom ut innan Harry hade lyckats få ordning på sin tunga.

"Viillugåbalmemej?"

"Jag förstår vad du menar med att du misslyckades", skrattade Sirius. "Oroa dig inte, din pappa var mycket värre när det kom till att bjuda ut Lily."

"För att inte tala om Sirius nervösa sammanbrott när han skulle fråga Jasmine att gifta sig med honom", tillade Remus oskyldigt.

"Åh, för det kommer från rätt person, du kan inte ens vara i samma rum som den du gillar utan att rodna", fnös Sirius och Remus började rodna samtidigt som han gjorde sitt bästa för att undvika att se på Tonks, istället landade hans blick på mrs Warren.

Tonks kände en klump bildas i magen på henne. Var hennes misstankar sanna? Kände Remus och den där kvinnan, mrs Warren, varandra sen tidigare? ...det måste vara så, sen hon och de andra mugglarna kommit hade de pratat med varandra ganska mycket, utbytt leenden… och nu, när hennes kusin pratade om kärlek så sökte sig Remus blick till den kvinnan medan han rodnade. Tonks visste sanningen då - han var kär i Elizabeth Warren och hon hade förlorat honom. Hon hade ingen chans nu, inte som sig själv åtminstone, kanske om hon ändrade sitt utseende till någon annat, något mer normalt än hennes bubbliga rosa hår. Bakom ögonlocken kunde hon känna tårarna bränna och hon var övertygad om att hennes hår var någon mörk, dyster färg nu.

"Förlåt, vad sa du?" frågade Cho.

"Vill du… vill du gå på balen med mig?" sa Harry. Varför skulle han absolut rodna nu? Varför?

"Åh!" sa Cho och rodnade hon också. "Å, Harry, jag är verkligen ledsen", och det såg hon också ut att vara, "men jag har redan lovat att gå med en annan."

"Jag trodde du sade att… nej vänta, du sade bara att du hade en dejt", sade Charlus och Harry nickade.

"Jag hoppas att du inte blev för besviken att hon inte kunde", sade Dorea med ett medlidsamt leende.

"Det är lugnt, någon annan hann före, det spelar inte heller någon roll nu. De enda känslor jag har för Cho är känslor av vänskap", sade Harry.

"Åh, så vem håller en plats i ditt hjärta nu?" frågade Charlus retsamt och Harry rodnade.

"Ingen… och även om jag var kär i någon så angår det bara mig, i alla fall för tillfället", mumlade han.

"Å, jaså", sa Harry. Det var konstigt - för ett ögonblick sedan hade det känts som fjärilar i magen, men nu kändes det som om han inte hade någon mage över huvud taget. "Det är okej", sa han. "Det gör ingenting."

"Jag är verkligen ledsen", sa hon om igen.

"Snälla, kan någon bara gå därifrån, det där är pinsamt", suckade Charlie och skakar på huvudet.

"Tre ord: flicka, dejt, drakar", skrattade Bill och Charlie blängde på sin äldre bror medan alla började skratta vid påminnelsen av Charlies katastrofala dejt.

"Det är okej", sa Harry. De stod där och såg på varandra, och sedan sa Cho:

"Nå, men…"

"Ja", sa Harry.

"Ja, hej då", sa Cho, som fortfarande var mycket röd om kinderna. Hon började gå därifrån. Innan han hann hejda sig ropade Harry efter henne:

"Han var tvungen att dra ut på det", muttrade Marietta.

"Han ville bara veta vem som frågat mig, jag såg ingen skada i det", sade Cho med en axelryckning.

"Vem ska du gå med?"

"Å… med Cedric", sa hon. "Cedric Diggory."

"Åh toppen, ett triangeldrama", suckade Narcissa.

"Kanske är därför Potter fick Diggory dödad, för han var avundsjuk", muttrade Umbridge medan hon skrev ner sin teori på ett separat papper.

"Jag skulle inte tro det, Harry Potter har inte ett ont ben i kroppen och han skulle inte mörda, allra minst över ett kärleksintresse", avbröt madam Hooch irriterat och blängde på professorn i försvar mot svartkonster.

"Det är en troligare förklaring än hans dravel mot Du-vet-vem", snäste Umbridge.

"Jaha, vad trevligt", sa Harry. Nu märkte han av sin mage igen. Det kändes som om den hade varit borta ett tag och fyllts med bly under tiden. Han glömde helt bort middagen och gick långsamt tillbaka till Gryffindortornet med Chos röst ekande i huvudet vid varje steg han tog. "Cedric… Cedric Diggory." Harry hade börjat tycka riktigt bra om Cedric och var beredd att fortes från att han hade slagit honom i quidditch och var stilig och populär och dessutom nästan allas favorit bland deltagarna i turneringen.

"Han var en mycket vänlig person", sade Cho med ett leende.

"Um, jag tror inte att Harry är på väg att prislova Cedric, jag tror snarare att han kommer förolämpa honom", sade Padma en aning osäkert.

"Jag kan inte bli arg på honom för gamla tankar…", svarade Cho men hon lät tveksam.

Nu insåg han med ens att Cedric i själva verket var en värdelös, tvålfager typ med så liten hjärna att den kunde rymmas i en äggkopp.

Cho knöt nävarna, Cedric var en underbar person… hade varit en underbar person, smart och vänlig mot alla, oavsett vilket hus eller bakgrund man tillhörde. Han var otroligt duktig med sin magi, en av de bästa i sitt år. Han var så långt ifrån värdelös som det gick att komma. Att höra Harrys tankar förolämpa Cedric var därför väldigt jobbigt, å ena sidan ville hon försvara Cedric med allt hon hade, men å andra sidan så kunde hon förstå varför Harry tänkte och tyckte så i just det ögonblicket.

"Julgransljus", sa han dystert till Den tjocka damen - lösenordet hade ändrats dagen innan.

"Javisst, min vän!" kvittrade hon och rättade till sitt nya glitterhårband då hon svängde åt sidan för att släppa igenom honom,

"Jag älskar att hon alltid klär sig i stil med årstiden och högtiderna", suckade Kim Sloper.

"Urgh, nej, hon blir jobbigare runt högtider, det är då hon får tag i alkohol, som om hon inte var tillräcklig illa när hon är nykter", stönade en sjundeårselev från Gryffindor.

"Alkohol? Jag kanske bör tala med Vinbonden… Det är inte bra att Agnes uppförande påverkar eleverna", mumlade professor McGonagall.

När Harry klev in i uppehållsrummet och såg sig omkring upptäckte han till sin förvåning att Ron satt längst bort i ett hörn, alldeles askgrå i ansiktet. Ginny satt bredvid honom och talade lågt och tröstande till honom.

"Åh nej, vad har hänt?" flämtade Narcissa, hennes moderliga instinkter tog överhanden trots hennes träning i att inte visa sina känslor.

"Ron gjorde bara bort sig totalt", frustade Ginny av skratt. "Det var hysteriskt roligt."

"För dig kanske", muttrade Ron medan han nervöst såg på sin äldsta bror, förhoppningsvis skulle Bill tycka att det var underhållande.

"Hur är det fatt, Ron?" frågade Harry och fick bort till dem. Ron såg upp på honom, med ett uttryck av djupaste fasa i ansiktet.

"Varför gjorde jag det?" sa han förtvivlat. "Jag vet inte vad som fick mig till det!"

"Snälla, säg åtminstone att ingen är död eller skadad", bad mr Weasley.

"Det enda som tog skada var mitt ego medan mitt självförtroende dog", mumlade Ron samtidigt som han började rodna.

"Vad?" sa Harry.

"Han… öh… bad Fleur Delacour att gå på balen med honom", sa Ginny. Hon såg ut som om hon ansträngde sig för att inte le, men hon klappade Ron deltagande på armen.

Fleur började rodna när även hon insåg vad som skulle dras upp.

"Du gjorde vad då?" sa Harry.

"Precis min tanke, varför har jag inte hört det här tidigare?" frågade Bill och såg på sin flickvän.

"'An försvann innan jag 'ann svara", sade Fleur.

"Men det svarar inte på varför du inte berättat", påpekade Bill.

"De va inte viktigt", sade Fleur. "Jag tror de va mitt fel."

"Jag vet inte vad som flög i mig!" flämtade Ron. "Vad sjutton tog det åt mig? Det var fullt med folk, överallt omkring oss… Jag måste ha tappat förståndet… Alla tittade på! Jag kom gående förbi henne i entréhallen medan hon stod där och pratade med Diggory, det kom liksom över mig… och så med ens frågade jag henne!"

"Det va ganska roligt", sa Fleur och Ron rodnade ännu medan han betraktade sina händer. "Jag brykar inte gilla när folk gör de, men dy va ynderhållande."

"Jag antar att det var något", suckade Ron med en grimas. "Det värsta var att alla såg det."

"Oroa dig inte, George räddade dig", fnös Harry. "Alla var för upptagna med att fortsatta prata om det."

"Vad gjorde du George?" frågade mrs Weasley och försökte hålla hopplösheten borta från sin röst.

"Jag gjorde inget, jag frågade bara en väldigt respektabel dam till balen", protesterade George.

"Han bad McGonagall att gå till balen med honom, innan hon hann svara dök Fred upp och började skrika om hur han förrått honom, att George visste hur han kände för McGonagall", fnissade Katie.

"De bråkade sedan över vem som skulle få ta professor McGonagall till balen, och jag vill påminna om att hon stod där", skrattade Angelina.

"Strunt i det, vad gav hon för svar?" frågade Tonks ivrigt.

"Jag tackade nej, jag hade redan lovat att gå med professor Dumbledore", sade McGonagall med ett litet leende.

"HA! Jag visste det. Jag sa ju att det var enda anledningen att Dumbledore inte gick på dansen med mig", avbröt Sirius triumferande.

"Du fick åtminstone en dans med honom", påpekade Remus skrattandes innan han förklarade vad han menade. "Vi hade en dans, eller bal om man så vill, i vårt sjätte år för att höja humöret, lång historia kort så bad Sirius Dumbledore att vara hans dejt men han tacka nej, James trodde självklart inte på att han frågat rektorn. I alla fall inte förrän de dansade tillsammans på balen."

Ron stönade och gömde ansiktet i händerna. Han fortsatte att tala trots att man knappt kunde höra vad han sa. "Hon såg på mig som om jag var ett äckligt kryp av nåt slag. Hon svarade inte ens. Och sen… tror jag… fick jag tillbaka förståndet och stack."

"Jag är ledsen", sade Fleur förläget. "Jag va inte medveten om att jag använde mina krafter. Cedric såg mig inte som en kyttbit o de förvåna mig."

Umbridge såg skrämt på Fleur, och undrade hur varelsen kunde få gå fri när hon inte hade kontroll över sina krafter.

"Hon är ju av viliesläkt", sa Harry. "Du hade rätt, hennes mormor var en vilie. Det var inte ditt fel, jag slår vad om att hon skruvade på den gamla vanliga charmen för att snärja Diggory när du råkade gå förbi, och så fick du också en släng av den. Men hon slösade bara bort tiden på honom, för han ska gå med Cho Chang." Ron tittade upp. "Jag frågade just henne om hon ville gå med mig", sa Harry tungt, "och då talade hon om det för mig."

Ginny hade plötsligt slutat le.

"Bra takt, Harry", sade Hermione sarkastiskt.

"Vad menar du?" frågade Harry förvirrat.

"Jag ger upp, varför är mina två bästa vänner så omedvetna om saker?" muttrade Hermione.

"Det här är ju löjligt", sa Ron. "Vi är de enda som inte har fått tag på nån än… ja utom Neville förstås. Hörru, kan du gissa vem han frågade? Hermione!"

"Va?" utbrast Harry, alldeles förvirrad av denna häpnadsväckande nyhet.

"Ja, visst är det komiskt!" skrattade Ron och fick tillbaka lite av färgen på kinderna. "Han berättade det för mig efter lektionen i trolldryckskonst! Han sa att hon alltid har varit väldigt snäll och hjälpt honom med läxor och sånt, men hon sa att hon redan hade blivit bjuden av nån. Haha! Det tror jag inte på! Hon ville bara inte gå med Neville… för vem skulle vara intresserad av henne menar jag?"

Hermione ryggade tillbaka vid Rons ord och hon kunde känna hennes ögon började fyllas med tårar. Hon visste att hon inte var den vackraste flickan i slottet, men att veta att hennes vän var så emot hennes utseende att han trodde att ingen ens skulle kunna tänka sig att gå på en bal med henne. Såg hon verkligen så hemsk ut?

"Tack så mycket för att du berättade vad du verkligen tycker om mig", sade hon i en lågmäld ton.

"Huh, varsågod… öh vad pratar du om?" svarade Ron förvirrat.

"Hur du tycker att jag är så hemsk att ingen kan tänka sig att gå på en bal med mig", försökte Hermione fräsa, men hennes röst var för grötig för att låta ilsken.

"Vad pratar du om?" protesterade Ron.

"Hon ville bara inte gå med Neville, för vem skulle vara intresserad av henne", upprepade Hermione i en gäll, upprörd ton.

"Åh kom igen, jag menade det inte på det sättet!"

"Så hur menade du det då? För jag tycker det verkar väldigt uppenbart", snyftade Hermione och begravde ansiktet i sina händer.

"Mione, jag var bara upprörd, jag menade inget illa med mina ord", sade Ron lågmält, han förstod att han den här gången verkligen hade sårat sin vän. "Hermione, vem som helst hade varit glad att ha dig på sin arm, du vet det va?"

"Det var bara för, för klänningen, sminket och den där gelen", snyftade Hermione.

"Ifall jag varit smartare hade jag frågat tidigare, jag hade gladeligen gått med dig, även om du haft kläderna du har idag. Du hade fortfarande sett mycket bättre ut än mig", sade Ron en aning hjälplöst. "Jag är ledsen."

"Låt bli att skratta", sa Ginny förargat. Just då klättrade Hermione in genom porträtthålet.

"Varför var inte ni båda på middagen?" frågade hon när hon kom fram till dem.

"Därför att… ni kan gott sluta flabba, båda två… därför att de just har fått nobben av de flickor de ville bjuda på balen!" sa Ginny. Det fick omedelbart tyst på Ron och Harry.

"Du också Harry?" viskade Hermione upprört och såg ut att kämpa tillbaka gråten.

"Det var inte roligt, jag inser det nu… jag vet ärlig talat inte varför jag skrattade", sade Harry ursäktande. "Vi borde inte ha skrattat, och vi kommer göra allt vi kan för att gottgöra det."

"Tack så väldigt mycket, Ginny", sa Ron surt.

"Är alla de vackra flickorna redan upptagna, Ron?" sa Hermione överlägset. "Eloise Midgeon har ju annars blivit riktigt söt. Men nånstans måste de ju kunna hitta nån som vill ha dig, det tror jag säkert." Men Ron stirrade på Hermione som om han plötsligt såg henne i ett helt nytt ljus.

"Åh nej", mumlade Fay, hon hade en aning om vad Ron var påväg att göra och det skulle vara ett stort misstag.

"Hermione, Neville har faktiskt rätt, du är en flicka…"

"Och han gjorde det, helt genialt gjort, Ron", sade Fay sarkastiskt.

"Jag är medveten om att det var korkat av mig", sade Ron mellan sammanbitna tänder medan han gnuggade cirklar på Hermiones rygg.

"Å, vilken fantastisk upptäckt", sa hon syrligt.

"Ja, men då kan du ju gå med nån av oss!"

"Nej, det kan jag inte!" sa Hermione tvärt.

"Jag önskar verkligen att han hade gett upp där", sade Ginny och skakade på huvudet. Hon hade inte kunnat förstå hur Ron hade varit så korkad. Hon suckade när hon såg att Ron var upptagen med att viska något i Hermiones öra, det var inte läge att skälla på honom nu.

"Å, lägg av nu", sa han otåligt. "Vi behöver varsin danspartner, annars kommer vi att se uridiotiska ut."

"Jag kan inte gå med dig", sa Hermione och rodnade, "för jag har redan lovat att gå med en annan."

"Det är trevligt, vem gick du med?" frågade Narcissa vänligt.

"Det dras upp i boken", sade Hermione med röda kinder, och såg äntligen upp. Vad Ron än hade sagt till henne, så verkade det ha hjälpt henne.

"Det har du visst inte!" sa Ron. "Det sa du bara för att bli av med Neville!"

"Jaså, gjorde jag?" sa Hermione med blixtrande ögon. "Bara för att det har tagit dig tre år att upptäckt det, Ron, betyder det ju inte att ingen annan har lagt märke till att jag är en flicka!" Ron stirrade på henne. Sedan flinade han igen.

"Okej, okej, vi vet att du är en flicka. Är du nöjd nu? Går du med en av oss då?"

"Du... är... en... idiot!" morrade Hermione och slog Ron på armen för varje ord hon uttalade.

"Jag vet det nu, jag är verkligen ledsen", suckade Ron som inte gjorde något försök att försvara sig.

"Jag har ju sagt att jag är upptagen!" Hermione lät väldigt arg nu. "Jag ska gå med en annan!" Hon störtade iväg mot trappan till flickornas sovsal.

"Hon ljuger", sa Ron bestämt medan han såg efter henne.

"Det gör hon visst inte", sa Ginny lugnt.

"Tack Ginny", sade Hermione tacksamt och log mot sin vän.

"Inga problem, de var bara skitstövlar."

"Ursäkta men vad gjorde jag", protesterade Harry.

"Ingenting!" fräste Ginny. "Alltså var du en skitstövel."

"Fair enough", svarade Harry med en axelryckning.

"Vem är det hon ska gå med då?" frågade Ron skarpt.

"Det tänker jag inte tala om, för det är hennes ensak", sa Ginny.

"Ja, då så." Ron såg väldigt snopen ut. "Men det här börjar ju bli löjligt. Ginny, du kan väl gå med Harry, så ska jag bara…"

"Ron, seriöst?" sade Seamus misstroget.

"Jag var inte vid mina fulla sinnes bruk?" sade Ron i en frågande ton.

"När är du någonsin vid dina fulla sinnes bruk?" fnös Dean.

"I trolldryckonst, om vi inte är det kommer vi dö", viskade Neville och rös när han tänkte på Snape och hans lektioner.

"Det kan jag inte", sa Ginny och blev alldeles röd i ansiktet hon också. "Jag ska gå… med Neville. Han frågade mig när Hermione sa nej, och då tänkte jag… tja… för annars skulle jag inte komma med på balen, för jag går inte i fjärde årskuren än." Hon såg alldeles olycklig ut.

"Det var vänligt av dig att gå med Ginny", sade mrs Weasley och log mot Neville.

"Hon är en vän, jag var bara glad att ha någon att gå med", sade Neville med en liten rodnad.

"Du var en underbar dejt, även om du trampade mig på fötterna", sade Ginny med ett retande leende och Harry kunde inte låta bli att själv le åt hennes varma leende. Hon var så vacker.

"Jag tror jag går ner och äter middag", sa hon. Hon reste sig och gick med sänkt huvud bort till porträtthålet. Ron glodde på Harry med stora ögon.

"Vad har det tagit åt dem?" frågade han. Men Harry hade just sett att Parvati och Lavender var på väg in genom porträtthålet. Nu var det dags att skrida till handling - och det snabbt.

"Okej, det där är ironiskt", skrattade Hannah. "I början av kapitlet verkade det som om de var de sista han ville gå med, men nu kommer han be en av dem att vara hans dejt."

"Hannah, du är medveten om att vi visste att han gick med Parvati?" frågade Justin misstroget och Hannah blängde lekfullt på sin vän medan Susan skrattade.

"Vänta här", sa han till Ron. Han reste sig, gick fram till Parvati och sa: Parvati, vill du följa med mig på balen?" Hon fick ett fnissanfall. Harry väntade tills hon hade lugnat sig medan han höll tummarna.

"Ja, det kan jag väl", sa hon till sist, blossande röd om kinderna.

Harry grimaserade när han tänkte tillbaka på balen, han hade inte varit den bästa dejten och Parvati förtjänade bättre. Han hoppades bara att flickan hade lyckats ha roligt trots hans egna beteende. Han kunde åtminstone trösta sig i att hon verkade ha förlåtit honom för det.

"Tack", sa Harry lättat. "Lavender… vill du gå med Ron?"

"Hon ska gå med Seamus", sa Parvati, och så fnissade hon och Lavender värre än någonsin. Harry suckade.

"Ledsen, men först till kvarn", sade Seamus flinande.

"Vi var lite sent ute", instämde Harry.

"Du hade alltid kunnat gått med Hedwig eller Winky annars, Minnie sa bara att du skulle gå med en dam", påpekade Sirius oskyldigt.

"Någonting säger mig att professor McGonagall inte hade uppskattat det", skrattade Alicia, och av döma av blicken som McGonagall gav Sirius så stämde det.

"Kan ni tänka er nån som skulle vilja gå med Ron?" frågade han och sänkte rösten, så att Ron inte skulle höra det.

"Tack Harry", mumlade Ron förläget.

"Ingen orsak, vi hjälper varandra", svarade Harry med ett leende.

"Vad sägs som Hermione Granger?" sa Parvati.

"Hon är bjuden av en annan."

Parvati såg förvånad ut. "Ååååh… av vem då?" frågade hon ivrigt.

"Inte förvånad över att du hade en dejt. jag trodde bara verkligen att du skulle gå med Harry eller Ron", förklarade Parvati snabbt.

"Det är lugnt Parvati", sade Hermione med ett litet leende.

Harry ryckte på axlarna. "Jag har ingen aning", sa han. "Men hur blir det med Ron?"

"Jaa", sa Parvati dröjande, "kanske min syster kunde… Padma, du vet, hon är från Ravenclaw. jag kan fråga henne om du vill."

Padma kunde inte låta bli att blänga på sin syster när hon hörde de orden, Ron hade varit en värdelös dejt och tills hon blev uppbjuden av en från Durmstrang så hade han verkligen förstört hennes upplevelse.

"Ja, det vore bra", sa Harry. "Du kan väl tala om för mig vad hon svarar?" sedan återvände han till Ron, medan han tänkte att så mycket besvär kunde väl ändå inte den här julbalen vara värd. Han hoppades innerligt att Padma Patils näsa inte var sned och satt där den skulle.

"Och det är slutet på kapitlet", sade Kevin och smällde igen boken. "Jag hoppas verkligen att nästa kapitel är med händelserik."

"Jag tvivlar det, kapitlet kommer antagligen att kretsa runt julbalen", påpekade Anthony med en

liten grimas.

"Lika bra att vi fortsätter att läsa på direkten, ju fortare vi kommer igång desto fortare blir vi av med det och kan komma vidare till de spännande sakerna", påpekade Terry.

"Det låter som en bra idé", instämde flera stycken i salen.