Kapitel 25

Det var svårt för Emmy att inte tänka på kristallen och hon hoppades att hennes far kunde få veta mer. Hon längtade tills jullovet var över och hennes far hade pratat med Professor Albus. Emmy tittade upp när tavlan svängde upp och George dök upp i korridoren. Han hade en kvast över axeln och gick fram till henne.

"Hej! Redo för flyglektion?" frågade George glatt.

Emmy log och nickade. "Det är jag" svarade hon och följde efter George ner till hallen. George öppnade ytterdörren och de klev ut på skolgården. Det hade snöat under natten och det glittrade vackert.

"Hur tycker du jullovet har varit än så länge?" frågade George. Han försökte starta samtal med Emmy, utan att börja rodna.

"Jag har längtat efter att fira jul här på Hogwarts i så många år, och det är lika fantastiskt som jag har trott. Eftersom min far alltid stannar här under julen, så brukar jag fira med Draco och hans familj. Det är inte helt hemskt, men inte samma sak som att fira med ens egna familj" sa Emmy och tittade på George. "Hur är det för dig?"

"Vi brukar oftast fira jul här på skolan, eftersom mina föräldrar brukar resa till mina två äldre bröder under julen." George öppnade portarna till Quidditcharenan och släppte in Emmy först. Han stängde portarna efter dem och ledde Emmy fram till mitten av planen.

"Så du har två äldre bröder, som inte går på Hogwarts? Vad gör de numera?" frågade Emmy nyfiket. Hon visste om att Weasley var en stor barnskara, men hon dömde dem aldrig för de. De verkade väldigt mån om varandra och man kunde känna familjekärleken mellan dem.

"Det är mina äldsta bröder Bill och Charlie. Min äldsta bror heter Bill och han jobbar för Gringotts i Egypten. Charlie är min näst äldsta bror, han jobbar med drakar i Rumänien" förklarade George och la ner sin kvast på marken. Han ställde sig bakom Emmy och sträckte ut hennes hand ovanför kvasten. "Kommendera kvasten att lyfta sig, genom att säga upp" viskade han i Emmys öra.

Emmy tittade ner på kvasten och försökte kommendera den. Kvasten skakade men flög till sist upp i hennes hand. Hon tittade glatt på George och tittade sedan ner på kvasten. George visade Emmy hur hon ska sitta på kvasten och kontrollerade så hon satt säkert. Han satte sig på kvasten bakom Emmy och de flög upp i luften.

Under Emmy och Georges flyglektion, hade Severus marscherat mot Professor Albus kontor och rusade uppför spiraltrappan. Han klev in på kontoret och smällde igen dörren bakom sig. Professor Albus tittade upp från sitt skrivbord och la ner fjäderpennan. Han studerade en argsint Severus och verkade ha väntat på honom.

"Emmy fick detta imorse och det är Cannels handstil på lappen! Jag kommer aldrig glömma Cannels handstil sedan jag läste hennes brev morgonen hon… morgonen hon dog!" röt Severus och slängde fram asken till Albus.

Professor Albus förblev tyst och studerade asken. Han öppnade locket och tittade på halsbandet. "Detta är en speciell kristall, som är vanlig bland sierskor" förklarade Albus och tittade på Severus.

"Där ser du! Det måste vara Cannel! Hon är vid liv någonstans där ute!" skrek Severus. Han hade aldrig gett upp hoppet om att Cannel ska vara vid liv, och detta satte eld på hans hopp.

"Jag är medveten om att du fortfarande hoppas att Cannel lever, men hon är inte det. Hon hade ingen chans att överleva mot Voldemort och du måste börja släppa taget. För din skull och framförallt för Emmys skull. Hon behöver dig, och du måste hålla fokus på henne" sa Albus lugnt och såg på när Severus sjönk ner i fåtöljen framför skrivbordet. "Du behöver uppfylla Cannels sista önskan och skydda Emmy" sa Albus och studerade Severus.

"Du förstår inte Albus, jag saknar henne varje dag. Jag hör Cannels röst varje dag och kommer snart bli tokig. Den där lappen känns som ett meddelande att Cannel kommer komma tillbaka och jag vill inte ge upp hoppet om det. För …" Severus försökte avsluta meningen men hans röst klarade det inte längre. Han tittade ut genom fönstret och såg att någon flög med kvast på Quidditcharenan. Det såg ut att vara två personer på en kvast och Severus tyckte de såg ut som elever. Han reste sig upp och gick fram till fönstret. När de flög högre upp kunde Severus urskilja en rödhårig kille och en svarthårig tjej, och han lämnade Albus kontor utan ett ord. Det tog Severus inte lång tid förrän han var ute på skolgården och klev in på Quidditcharenan.

"WEASLEY! Du kommer ner till marken nu!" röt Severus när han klev upp på läktarna. Han följde dem med blicken när de landade på planen och stormade ner dit.

Emmy tittade oroligt på George och vågade inte möta sin fars blick, när han kom rusande mot dem.

Severus bad Emmy att gå och vänta på honom utanför arenan. Han väntade tills Emmy stängde portarna efter sig och blängde på George. "Vad tänker du på?! Du hade kunnat skada henne och dig själv! 10 poängs avdrag från Gryffindor och två veckors straffkommendering" sa Severus argt. Han hade gärna gett George en termins straffkommendering, men han skulle ta vara på dessa två veckor.

"Jag försökte lära henne flyga kvast, det var hur säkert som…" George försökte förklara sig, men Severus avbröt honom.

"Tystnad! Du utsatte min dotter för fara och det kommer inte ske igen, förstått?"